Not this one. I’m not a bird photographer…
Nikon D7000
f5,6 1/1000s ISO500 200mm
5 July 2020 at 13.58
Sea swolow, Lervik, The Åland Islands

Att välja bild till utställning

I mina Photographic steps har jag gått med i den lokala fotoklubben för att träffa gelikar och förhoppningsvis få lära mig mer och nu är det dags för den årliga fotoutställningen!

Temat är Our island in monochrome (du kan läsa mer om utställningen och Fotoklubben Obscura om du klickar på länken) så det blir något svartvitt att ta fram!

Men hur ska jag välja bild? Jag har bara varit med på en fotoutställning tidigare i mitt liv och det var som jag berättat tidigare med Strängnäs fotoklubb innan digitaliseringen! Jag var mycket exalterad då och jobbade stenhårt för att få fram några bra bilder i mörkrummet. Tog fram en bild från Stockholms tunnelbana kommer jag ihåg och satte ihop ett häfte med 5 bilder från en blues konsert på båten Blidösund. Oerhört bra gig på den båten om man gillade blues på 90-talet!

To choose a picture for an exhibition

In my Photographic Steps have I joined the local photo club to meet peers and hopefully learn more and now it’s time for the annual photo exhibition!

The theme is Our island in monochrome (you can read more in Swedish about the exhibition and the Photo Club Obscura if you click on the link) so it will be something black and white to produce!

But how do I choose a picture? I have only been to a photo exhibition earlier in my life and it was as I told earlier with Strängnäs photo club before the digitalization! I was very excited then and worked really hard to get some good pictures in the darkroom. Chose a picture from the Stockholm metro I remember, and then putted together a booklet with 5 pictures from a blues concert on the boat Blidösund. Incredibly good gig on that boat if you liked the blues in the 90’s!

Not a boat. I’m not a sailor…
Nikon D7000
f3,5 1/50s ISO800 18mm
16 June 2020 at 22.58
Sjökvarteret (The sea quarter), Mariehamn, The Åland Islands

Så jag började fundera på hur man väljer ut en bild och konsulterade även min fru i frågan. Dels handlar det om pengar när det gäller det praktiska som storlek men även funderade jag på vad jag skulle ha bilden till efter utställningen?

Jag skulle ju kunna välja en bild som tex har ett budskap som säger något om livets orättvisor eller hur det är att leva i vår värld just nu men en sådan bild passar oftast inte att ha på väggen hemma. Vi blev praktiska i frågan och kom fram till att om vi nu ska lägga pengar på en förstoring så ska vi kunna ha den hemma på väggen.

Nästa fråga blev om vi hade plats för en bild någonstans i huset som inte var helt undanskymd. Efter mycket letande och mätande blev valet vardagsrummet och formatet vi hade råd med föll på 60 cm som långsida. Mycket intressant att se om upplösningen på mina bilder håller för en så stor förstoring!

So I started thinking about how to choose a picture and even consulted my wife on the issue. It’s partly about money when it comes to the practical as the size, but I also thought about what I would have the picture for after the exhibition?

I could choose a picture that, for example, has a message that says something about life’s injustices or what it’s like to live in our world right now, but such a picture is usually not suitable to have on the wall at home. We became practical in the matter and came to the conclusion that if we are now going to spend money on an enlargement, we should be able to have it at home on the wall.

The next question was whether we had room for a picture somewhere in the house that was not completely hidden. After much searching and measuring, the choice became the living room and the format we could afford fell to 60 cm as the long side. Very interesting to see if the resolution of my images holds such a large magnification!

Too much for the living room!
Nikon D7000
f4,8 6s ISO100 56mm
7 July 2020 at 22.44
Herröskatan, The Åland Islands

Urvalsprocessen fortskred genom att min fru fick gå igenom de bilder som jag processat i Raw Therapee och vi flyttade över de valda bilderna till en egen mapp på datorn. Min fru fick sedan fortsätta urvalsprocessen genom att ta bort de hon inte trodde på längre.

Jag höll mig undan genom att jag har svårt att vara objektiv till mina egna bilder och att det var viktigt för mig att även hon skulle trivas med att ha bilden på väggen.

I slutändan fanns det 5 bilder kvar av 30 utvalda och nu fick jag vara med lite mer och säga vad jag trodde skulle passa i svartvitt och även vad jag skulle vilja visa upp. Valet föll på 3 av bilderna och mest utifrån att de andra inte passar på vår vardagsrumsvägg.

The selection process progressed by my wife having to go through the pictures I processed in Raw Therapee and we moved the selected pictures to a separate folder on the computer. My wife then had to continue the selection process by taking away those she no longer believed in.

I stayed away because I have a hard time being objective about my own pictures and that it was important to me that she also enjoyed having the picture on the wall.

In the end, there were 5 pictures left of 30 selected and now I could be more involved and say what I thought would fit in black and white and also what I would like to show. The choice fell on 3 of the pictures and mostly based on the fact that the others do not fit on our living room wall.

I like it… but too dark for our home…
Nikon D7000
f8 1/8000s ISO100 34mm
3 August 2020 at 21.21
Sunset at Lumparn, The Åland Islands

Sedan blandade vi in barnen och de fick välja två och alla valde den som blev min frus val. Det roliga med det hela var att den bild som valdes ut hade vi redan tidigare pratat om att förstora upp. Så egentligen skulle man kunna säga att hela urvalsprocessen var ett spel för gallerierna och kanske också för att de andra bilderna skulle få känna att de på något sätt fick vara med i alla fall!

Nu är filen skickad till fotoklubben som kommer att fixa med utskrift och annat praktiskt. Den 14 november 2020 börjar det så då får ni se vilken bild vi valde och den hänger fram till den 17 januari 2021.

Har du tips på en utställning, fotokurs eller fotoresa eller vill du ha tips om det så tveka inte att gå med i gruppen Fotokurser, fototips, fotoutställningar och fotoresor! på Facebook.

Then we involved the children, and they had to choose two and everyone chose the one that became my wife’s choice. The funny thing about it all was that the image that was selected we had already talked about enlarging. So actually you could say that the whole selection process was a game for the galleries and maybe also for the other images to feel that they on somehow got to join in any way!

Now the file is sent to the photo club which will fix with printing and other practical things. It starts on November 14, 2020 so then you will see which picture we chose and it hangs until January 17, 2021.

Do you have tips on an exhibition, photo course or photo trip or do you want tips about it, do not hesitate to join the Swedish group Photo courses, photo tips, photo exhibitions and photo trips! on Facebook.

This could do… but no. Too messy.
Nikon D7000
f8 1/1000s ISO110 200mm
29 August 2020 at 11.30
Ledfjärden, The Åland Islands
Where am I going?
Nikon D7000
f6,3 1/640s ISO200 82mm
Soltuna, Geta, The Åland Islands, with parts of the family.
25 July 2020 at 13.16

Den 21 maj 2020 tog jag mina första bilder i detta projekt, Photographic Steps, och den 30 juli började jag berätta om min fotoresa genom min första bloggpost 5 photo tips for real beginners. Sedan dess har jag lagt ut en bild om dagen för att hålla min resa levande och på ett aktivt sätt vara med fotandet varje dag. Det har blivit ca 70 bilder till dagens datum. Jag har även försökt skriva ett blogginlägg varje vecka om min resa så med detta inlägg tänkte jag summera lite och dela de tankar som finns.

Den första reflektionen är att fotandet har på denna korta tid tagit mig till helt nya platser. Platser som jag inte skulle har besökt om det inte vore för att hitta en ny bild att ta. Den har fått mig att röra mig ute under andra delar av dygnen, mest kvällstid än så länge men i förra veckan även två tidiga mornar. Är tyvärr inte den som uppskattar tidiga mornar men jag lufsar gärna omkring på kvällarna och tar kort. Jag tror dock att denna fotoresa kommer att få mig att pallra mig upp tidiga mornar i framtiden. Ser i detta avseende fram emot senhösten och vintern när solen, på mina breddgrader, behagar gå både upp och ner under rimliga tider på dygnet.

On May 21, 2020, I took my first photos in this project, Photographic Steps, and on July 30, I started telling about my photo journey through my first blog post 5 photo tips for real beginners. Since then, I have posted one picture a day to keep my trip alive and actively be with my photography every day. There have been about 70 pictures to this date. I have also tried to write a blog post every week about my journey, so with this post I thought I would summarize a bit and share the thoughts that I have.

The first reflection is that photography has, in this short time, taken me to completely new places. Places I would not have visited if it were not for finding a new picture to take. It has made me move outside during other parts of the day, mostly in the evening so far but last week also two early mornings. Unfortunately I am not the one who appreciates early mornings but I like to wander around in the evenings and take photos. However, I think this photo trip will make me come up early in the morning. Looking in this regard forward to late autumn and winter when the sun, at my latitudes, pleases to go both up and down during reasonable times of the day.

A new place for me… the roof of my car!
Nikon D7000
f6,3 1/160s ISO200 18mm
Lumparsund, The Åland Islands
24 July 2020 at 20.48

Jag vill verkligen se fler nya platser men även se samma plats förändras under dygnet och genom årstidernas växling. Jag hoppas också att fotandet får mig att ta tag i mitt eget friluftsliv igen med övernattningsturer både själv och med andra.

Den andra reflektionen är att jag där, i slutet av maj, inte hade sett så mycket av fotovärlden på internet och jag var i min egen lilla bubbla, men nu med 4 månaders sökande på internet efter kunskap och inspiration har jag sett så mycket mer. Detta har fått mig att, under de senaste veckorna, fundera mycket på var jag är på väg?

The next step?
Nikon D7000
f4 1/60s ISO450 18mm
24 July 2020 at 18.38
At home in Söderby, Lemland, The Åland Islands



Vad tycker jag om att fotografera? Vad är jag bra på att fotografera? Har jag någon talang över huvud taget och hur mycket kan jag lära mig för att bli bättre? Måste jag ha talang för att kunna skapa bra bilder eller är det något som går att lära sig med mycket träning? Självförtroendet sviktar och något som jag redan från början räknade med att det skulle dyka upp (för det gör det förr eller senare i mitt liv) – Den stora känslan av meningslöshet.

Den känslan infinner sig alltid i alla mina projekt jag har ägnat mig åt i mitt liv. Det finns ingen gång jag har kommit undan. Det har varit idrott och träning, friluftslivstekniker och resor, skapande i form av slöjd och även alla former av anställningar och eget företagande. Meningslösheten sätter det på sin spets och den meningslöshetskänslan är alltid starkast när det handlar om kreativt skapande som jag bara gör för min egen skull.

Att göra saker bara för min egen skull har än så länge fallit platt, så var detta med foto ska ta vägen vet jag inte än så länge. Än sak som kan göra att det kommer att hålla, för i alla fall några svackor av meningslöshet, är att jag inte bara gör det för mig själv utan vill dela det med andra. Jag hoppas att någon läser det jag skriver och ser mina bilder och genom det får någon sorts utbyte i den enklaste formen – en stunds tidsfördriv – men även att det finns plats för mer invecklade former som reflektion, inspiration och eftertanke för andra.

Att följa rådet från Mark Denney i hans vlog Why We’re NOT Better Photographers!! är något jag ska försöka göra – Jämför dig inte med andra utan bara med dina gamla bilder, så ser du att du utvecklas. Inte lätt men jag ska försöka!

I really want to see more new places but also see the same place change during the day and through the change of seasons. I also hope that the photography makes me take up my own outdoor life again with overnight trips both by myself and with others.

The other reflection is that there, at the end of May, I had not seen so much of the photography world on the internet and I was in my own little bubble, but now with 4 months searching the internet for knowledge and inspiration, I have seen so much more. This has made me, in recent weeks, think a lot about where I am going?

What do I like to photograph? What am I good to take photos of? Do I have any talent at all and how much can I learn to get better? Do I have to have talent to be able to create good images or is it something that can be learned with a lot of practice? Self-confidence is failing and something that I expected from the beginning that it would show up (because it does sooner or later in my life) – The great feeling of meaninglessness.

That feeling is always popping up in all my projects I have engaged in, in my life. There is no time I have escaped. It has been sports and training, outdoor life techniques and travel, creation in the form of handicrafts and also all forms of employment and self-employment. The meaninglessness puts it at its point and that sense of meaninglessness is always strongest when it comes to creative creation that I only do for my own sake.

The Meaninglessness is turning up!
Nikon D7000
f3,5 1/30s ISO1250 18mm
24 July 2020 at 18.42
The dog Tinka home in Söderby, The Åland Islands

Doing things just for my own sake has so far fallen flat, so where this with photography should go I do not know so far. A thing that can make it last, through some fall backs of meaninglessness, is that I do not just do it for myself, but want to share it with others. I hope that someone reads what I write and sees my pictures and through it gets some kind of exchange in the simplest form – a time-killer – but also that there is room for more complex forms such as inspiration and reflection for others.

Following the advice of Mark Denney in his vlog Why We’re NOT Better Photographers!! is something I should try to do – Do not compare yourself with others but only with your old pictures, and you will see that you develop. Not easy but I will try!

Family life. The missing part of the family!
Nikon D7000
f3,5 1/125s ISO200 18mm
24 June 2020 at 18.55
Home in Södeby, The Åland Islands

Det tredje som dyker upp (måste ju alltid ha minst tre saker) är att detta med att fotografera har dragit upp en hel del tankar om mitt liv. Vad prioriterar jag i livet och prioriterar jag mig själv? Hur stora möjligheter har jag att prioritera mig själv i ett liv med en väldigt tajt familj där jag är en viktig länk till att vardagen fungerar?

Family life. My daughter fixing dinner.
Nikon D7000
f3,5 1/60s ISO720 18mm
24 June 2020 at 18.55
Home in Söderby, The Åland Islands

Min tillvaro de senaste åren har varit att min tid måste gå till sådant som drar in pengar. Vi lever inget liv i överflöd utan har, tvärt om, valt ett enklare liv med mindre arbetstid men helt uppenbart har det också skapat en känsla i mig av att jag måste producera hela tiden. Eller så har den alltid funnits i mig.

Så en stor uppgift jag har framöver, enligt vissa kloka människor i min närhet, är att fortsätta mitt sökande både i bild och text utan att skapa ett mål med verksamheten. Utan att skapa ett mål…

Hur lätt är det, när det enda jag har gjort i mitt liv är att skapa visioner och måla upp hur det ska se ut när det är klart? Så utan att ha ett mål kommer jag även i några månader till att dela mina bilder varje dag och skriva ett blogginlägg varje vecka för att dela med mig om min resa. Hoppas du vill följa med!

The third thing that comes up (must always have three things) is that this with photography has brought up a lot of thoughts about my life. What do I prioritize in life and do I prioritize myself? How many possibilities do I have to prioritize myself in a life with a very close family where I am an important link that everyday life is working?

My existence in recent years has been that my time has to go to things that bring in money. We do not live a life in abundance but have, on the contrary, chosen a simpler life with less working time, but quite obviously it has also created a feeling in me that I have to produce all the time. Or it has always been in me.

So a big task I have in the future, according to some wise people in my vicinity, is to continue my search both in image and text without creating a goal with the business. Without creating a goal…

Wandering aimlessly but with a smile!
Nikon D7000
f4 1/60s ISO400 18mm
24 June 2020 at 18.38
Our dog Pixie in our home in Söderby, The Åland Islands

How easy is it, when all I have done in my life is create visions and paint what it should look like when it’s done? So without having a goal, I will even for a few months to share my photos every day and write a blog post every week to share with me about my journey. Hope you want to come along!

My beloved and supportive wife Therese.
Nikon D7000
f4 1/60s ISO400 18mm
24 June 2020 at 19.58
Home in Söderby, The Åland Islands

När man inte har någon modell får man ställa upp själv.

Den sista kvällssolen genom fönstret och den enda kamera jag hade var min telefon – Samsung 8. Tog en serie bilder för en utmaning i Gurushots och jag blev förvånad över resultatet. Jag har blivit äldre men mer fotogenisk tycker jag!

Mer spännande att titta på. Mer fåror och mystiskt skägg. Mycket mer hår. Det brukar ju gå åt andra hållet för män, men för mig har det blivit i alla fall längre, på huvudet.

Bilden redigerade jag på telefonen. Ingen vinnarbild men den har dragit till sig en hel del röster.

Skulle här vilja säga att detta i min värld inte är en selfie utan faktiskt ett självporträtt. Jag skulle vilja definiera en selfie som något hastigt taget för att visa upp på sociala medier medan ett självporträtt är något mer. Ett konstnärligt försök att gestalta sig själv där man försöker få fram något mer än bara en förbiilande yta?

Mitt syfte var i alla fall att försöka fånga något mer och att försöka ta bort den där nu klassiska armen i förgrunden. Om jag har lyckats får ju faktiskt ni beskådare svara på.

Har du tagit något självporträtt på sistone?

When you do not have a model, you have to set it up yourself.

The last evening sun through the window and the only camera I had was my phone – Samsung 8. Took a series of pictures for a challenge in Gurushots and I was surprised by the result. I have got older but I think more photogenic!

More exciting to watch. More furrows and mysterious beard. A lot more hair. It usually goes the other way for men, but for me it has at least been longer, on the head.

The picture was edited on the phone. No winning picture but it has attracted a lot of votes.

Would like to say here that in my world, this is not a selfie but actually a self-portrait. I would like to define a selfie as something hastily taken to show off on social media while a self-portrait is something more. An artistic attempt to portray oneself where one tries to produce something more than just a passing surface?

In any case, my purpose was to try to capture something more and to try to remove that now classic arm in the foreground. If I have succeeded, you spectators can only answer.

Have you taken any self-portraits lately?


FACTS
Samsung SM-G955F
f1,7 1/50s ISO640 4.20mm
23 April 2020 at 20.51
Self-portrait Stefan Lomner, Järna , Sweden



57 minutes to sunset.
Nikon D7000
f9 1/320s ISO100 32mm
24 July 2020 at 21.30

Svänger in bilen på den lilla skogsvägen som antagligen bara är till för skogsmaskiner. Gjord för att kunna forsla ut timmer ur skogen men som jag kan smita in på, för att lätt kunna ta mig till mitt favoritställe – en plats vid vattnet Lumparn.

Lumparn som är som en stor insjö eller lagun där Åland ligger runt den som en atoll eller mer dramatiskt, som nedslagsplatsen efter en komet fyllt med vatten.

Får köra försiktigt för vägbanans mittvegitation rasslar in under bilen och det är inte bara långt gräs som når över motorhuven utan en och annan björk också. Klockan är strax halv tio men det är fortfarande ljust. Solen kommer att gå ner kl 22.27 enligt internet så jag har en timme på mig för första fasen i min fotoprocess. Den innebär att jag far runt med kameran i handen och fotar allt jag kommer över, så därför lämnar jag mitt hemmabygge till stativ i bilen och just nu är det inte bråttom så jag släntrar ner över berget mot vattnet.

Tittar mot horisonten och ser att den är full av moln. Så detta kommer kanske inte att bli en så lyckad solnedgångskväll. Solen kommer troligtvis att försvinna bakom de låga molnen precis innan den ska till att trilla ner bakom skogen, som ligger som en horisontlinje på andra sidan Lumparn.

– Man får fota det som finns och göra det bästa av det, tänker jag och kliver med lite raskare steg neråt mellan tallarna.

Wind broken pine.
Nikon D7000
f4.8 1/200s ISO100 60mm
24 July 2020 at 21.08

Tallarna som jag passerar växer i skrevor och grunda jordfläckar på berget och är ständigt utsatta för direkt vind från det öppna vattnet. Jag antar att det är så här träden ser ut i delar av Japan också, för detta är helt klart förlagorna till bonsaierna. Små, vridna och knotiga. Uppenbart kuvade av vädret och den magra jorden men det är ju just det som har gjort dem så personliga och uttrycksfulla. Vackra kanske är fel ord men vissa har verkligen skapat konst av sig själva.

På min väg märker jag att solen har letat sig ner under molnkanten och lyser upp träden runt mig och det är ett säreget ljus. Inte så starkt men med en klart gulaktig ton i sig som jag inte har lagt märke till förut. Kanske inte så konstigt genom att jag bara har fotat sedan i våras och innan dess så tänkte jag inte så mycket på ljus över huvud taget. Men det är i alla fall så annorlunda att jag nu reflekterar över det. Det gröna i barren lyser upp och den grå barken återspeglas med en varm gulbrun ton som verkligen lyfter fram träden.

Turns the car into the small forest road which is probably only for forest machines. Made to be able to transport timber out of the forest but which I can sneak into, to be able to easily take me to my favorite place – a place by the water Lumparn.

Lumparn which is like a large lake or lagoon where Åland lies around it like an atoll or more dramatically, like the crash site after a comet filled with water.

I have to drive carefully because the middle vegetation of the roadway rattles in under the car and it is not only long grass that reaches over the hood but there is some birch as well. It’s just half past nine but it’s still light. The sun will set at 22.27 according to the internet, so I have an hour for the first phase of my photo process. It means that I run around with the camera in my hand and take photos of everything I come across, therefore I leave my home constructed tripod in the car and right now it’s not in a hurry so I stroll down the hill towards the water.

Looking at the horizon and seeing that it is full of clouds. So this may not be such a successful sunset night. The sun will probably disappear behind the low clouds just before it is about to fall behind the forest, which is like a horizon line on the other side of Lumparn.

– You got to take pictures of what is available and make the best of it, I think and step down a little faster between the pines.

The pines that I pass grow in crevices and shallow patches of soil on the rock and are constantly exposed to direct wind from the open water. I guess this is how the trees look in parts of Japan as well, because this is clearly the model for the bonsai. Small, twisted and gnarled. Obviously subdued by the weather and the meagre soil, but that is exactly what has made them so personal and expressive. Beautiful may be the wrong word but some have really created art by themselves.

The pines are leaning. Not the camera!
Nikon D7000
f8 1/160s ISO100 24mm
24 July 2020 at 21.11

On my way I notice that the sun has looked down under the cloud edge and lights up the trees around me and it is a peculiar light. Not so strong but with a clear yellowish tone in it that I have not noticed before. Maybe not so strange because I have only taken photos since last spring and before that I did not think much about light at all. But it is at least so different that I now reflect on it. The green in the needles lights up and the grey bark is reflected with a warm yellow-brown tone that really highlights the trees.

My favourite pines.
Nikon D7000
f8 1/100s ISO100 18mm
24 July 2020 at 21.14

Fotar de träd som jag passerar som ligger bra till med fullt ljus från solen utan skugga. Har bilden av bonsaierna med mig och försöker hitta trädens karaktär och lyfta fram dem från bakgrunden vilket inte är lätt, för det är grenar i vägen från andra träd och träd som stör i bakgrunden eller linjer från stenen som inte stämmer. Jag vill verkligen kunna få fram dessa träds personlighet och skönhet men det är svårt.

Wind leaning pine.
Nikon D7000
f8 1/100s ISO100 27mm
24 July 2020 at 21.17

Ljuset är växlande för solen går i moln titt som tätt och det är som att jag glömmer bort det och undrar varför bilden inte blir lika bra som den före. Det är lite typiskt mig i denna första fas, när jag mest far omkring och kastar mig mellan objekten och inte hinner med att reflektera så mycket, utan kör på och knäpper med magkänsla.

Kommer ner till vattnet och blickar ut över Lumparn. En stunds stillhet men sedan… Upp med kameran och ut över klipporna far jag!

Photographs the trees I pass that are well located with full light from the sun without shadows. Have the picture of the bonsai with me and try to find the character of the trees and highlight them from the background which is not easy, because there are branches in the way from other trees and trees that interfere in the background or lines from the stone that do not match. I really want to be able to bring out the personality and beauty of these trees but it is difficult.

Light is changing because the sun goes into clouds now and then and it is as if I forget it and wonder why the picture will not be as good as the one before. It’s a bit typical of me in this first phase, when I mostly move around and throw myself between objects and do not have time to reflect so much, but goes on and snap with a gut feeling.

Pine bonsais.
Nikon D7000
f
8 1/250s ISO200 24mm
24 July 2020 at 21.09

Comes down to the water and looks out over Lumparn. A moment of silence but then … Up with the camera and out over the rocks I go!

”A moment of silence but then …”
Nikon D7000
f7,1 1/200s ISO200 18mm
24 July 2020 at 21.22

Men sedan kl 21.44 händer något dramatiskt med ljuset! Den gula tonen ökar till något som tillslut känns overkligt och näst intill obehagligt. Intensiteten blir väldigt stark och allt runt mig börjar på något sätt glöda i solljuset. Helt fantastiskt och egentligen borde jag febrilt leta efter fotoobjekt, med det är som om ljuset får mig att sakta ner och bara ta in det som händer.

But then at 21.44 something dramatic happens with the light! The yellow tone increases to something that eventually feels unreal and almost unpleasant. The intensity becomes very strong and everything around me somehow begins to glow in the sunlight. Absolutely fantastic and really I should feverishly look for photo objects, but it is as if the light makes me slow down and just take in what is happening.

Absurd light!
Nikon D7000
f6,3 1/160s ISO200 44mm
24 July 2020 at 21.47

Lyckas ta några bilder men mest så går jag omkring och ler och småskattar för mig själv över detta ljus. Världen ser absurd och oerhört vacker ut.

I manage to take a few pictures but most of the time I walk around and smile and chat to myself about this light. The world looks absurd and incredibly beautiful.

Efter en kvart så är det slut och solen gömmer sig bakom en molnbank igen. Världen återgår till något som kan liknas normalt och jag bestämmer mig för att det är dags att hämta stativet genom att ljuset börjar avta.

Nu börjar andra fasen och det är fotografering med långa slutartider. Nu väntar jag ivrigt på att solen ska gå ner så att det blir så mörkt, så jag kan använda slutartider på över 10 sekunder.

Har verkligen fastnat för bilder på vatten som suddas ut till en jämn skiva. Det var därför jag byggde mig ett eget stativ. Som tur var så blev det en riktigt stadig sak som inte ruckar på sig i första taget. Den är dock lite otymplig att transportera och jag kan inte ta bilder i stående format men jag gillar den skarpt! Den gör sig på bild också genom att den har vita ben! Hur du bygger den kan du läsa i bloggposten Build your own tripod!

Long exposure.
Nikon D7000
f25 4s ISO100 24mm
24 July 2020 at 22.41

Slänger upp stativet över axeln och går med raska steg ner till vattnet igen. Solen går ner bakom skogsranden framför mig men det syns inte för den tjocka molnbanken ligger ivägen. Men mig gör det inget att det inte blev en spektakulär färgeruption över himlavalvet, för jag ska fota vatten!

Letar med blicken efter motiv som inte har solen med utan gärna ligger i vinkel med solnedgången. Det är där jag hittar mörkret snabbast och kan använda de långa slutartiderna.

Man kan ju tro att detta med att släpa runt ett stativ ska dra ner på mitt tempo men icke. Jag far mellan olika ställen på klipporna och det som får det att gå lite långsammare är att jag måste vänta i runt 1 minut på varje bild nu. Jag vill gärna ta fler bilder på samma motiv, för jag har märkt att vågorna har en tendens att skapa olika ljus i vattnet varje gång. Så jag trycker ner avtryckaren och hoppas att det ska vara tillräckligt ljust för att autofokusen ska fungera och efter 2 sekunder klickar det till. Har satt en två sekunders fördröjning på utlösaren för att eliminera att jag ruckar kameran vid avtrycket.

After a quarter of an hour it’s over and the sun hides behind a cloud bank again. The world returns to something that can be compared to normal and I decide that it’s time to pick up the tripod because the light starting to dim.

Now the second phase begins and it is photography with long shutter speeds. Now I am eagerly waiting for the sun to set so that it gets so dark, so I can use shutter speeds of over 10 seconds.

Really stuck to pictures of water being erased into a smooth disc. That’s why I built my own tripod. Luckily, it became a really solid thing that does not shake in the first place. However, it is a bit awkward to transport and I can not take pictures in portrait format but I really like it! It also looks great on pictures because it has white legs! You can read how to build it in the blog post Build your own tripod!

Throws the tripod on the shoulder and goes with quick steps down to the water again. The sun is going down behind the forest edge in front of me but it is not visible because the thick cloud bank is in the way. But it does not matter to me that there was not a spectacular colour eruption over the sky, because I shall take pictures of water!

Sweeping with the gaze for motifs that do not have the sun in it but are preferably at an angle to the sunset. This is where I find the darkness fastest and can use the long shutter speeds.

Some colours after the sunset.
Nikon D7000
f22 2,5s ISO100 18mm
24 July 2020 at 22.45

You might think that dragging around a stand will slow down my pace but not. I travel between different places on the rocks and what makes it go a little slower is that I have to wait for about 1 minute for each picture now. I would like to take more pictures of the same subject, because I have noticed that the waves have a tendency to create different lights in the water every time. So I press the shutter button and hope it’s bright enough for the autofocus to work and after 2 seconds it clicks. Have put a two second delay on the shutter to eliminate that I jerk the camera at the imprint.

”…water being erased into a smooth disc.”
Nikon D7000
f22 20s ISO100 60mm
24 July 2020 at 23.08

Något senare med en annan vy i sökaren så händer ingenting. Det har blivit för mörkt för autofokusen så jag kopplar om till manuell skärpa och trycker av. Ett tillfredsställande rasslande hörs efter två sekunder och sedan måste jag vänta först på att slutaren ska slå igen och sedan ska kameran processa bilden i nästan samma tid som slutaren var öppen. Jag har svårt att stå still i väntan på resultatet utan flaxar rastlöst omkring på klippan. Efter något som verkar vara en evighet blottar kameran sin hemlighet och displayen på baksidan lyser upp i det tilltagande mörkret och jag kan äntligen se om det blev något. Det blågrå ljuset som lyser upp bilden får mig varje gång att bli väldigt glad och jag tycker att varje bild är ett fulländat konstverk.

Det är lite lurendrejeri i det hela tyvärr, för varje bild ser väldigt bra ut i den lilla displayen i mörkret, så det är egentligen inte förrän man är hemma och öppnat bildbehandlingsprogrammet på datorn som man vet om det blev riktigt bra eller inget alls. Själv använder jag Raw Therapee som du kan läsa om i bloggposten Go for RAW!

Lumparn
Nikon D7000
f22 5s ISO100 18mm
24 July 2020 at 22.51

Men just nu så lever jag på ruset och släpar med ett leende på läpparna runt på mitt otympliga stativ. Svär dock ibland när stativets ben halkar runt på de släta klipporna när jag försöker hitta rätt vy i sökaren på kameran.

Tillslut vänder jag blicken upp mot berget igen och tänker att det är dags att fara hemåt. Inte för att ljuset har försvunnit utanför för att det börjar bli för sent. En sommarnatt som denna borde jag kunna vara uppe hela natten och fotografera men det är en dag i morgon också som ska tas omhand med familjebestyr och vardagsrutiner.

Med lätta steg tar jag mig upp för berget med stativet på axeln. Kameran får sitta kvar för man vet aldrig när det dyker upp ett nytt motiv och så blickar jag bakåt över Lumparn och ser att månen har tagit sig ur trasslet av moln och tecknar en gata av ljus över vattnet. Det blir några sista tryck på kameran och sedan börjar molnen äta upp spetsen på månskäran och jag vänder hemåt, med en suck för att nu är det över för denna gång.

A little later with another view in the viewfinder, nothing happens. It has become too dark for the autofocus, so I switch to manual focus and press. A satisfactory rattle is heard after two seconds and then I have to wait first for the shutter to close and then the camera will process the image for the next time the shutter was open. I have a hard time standing still waiting for the result without flapping restlessly around the rock. After what seems like an eternity, the camera reveals its secret and the display on the back lights up in the increasing darkness and I can finally see if anything happened. The blue-gray light that illuminates the image makes me very happy every time and I think that each image is a perfect work of art.

It’s a bit of a scam on the whole, unfortunately, because each picture looks very good in the small display in the dark, so it is not really until you are at home with the image processing software at the computer that you know if it turned out really well or nothing at all. I myself use Raw Therapee which you can read about in the blog post Go for RAW!

But right now I’m living on the intoxication and dragging my awkward tripod around with a smile on my face. However, sometimes I swear when the tripod legs slip around on the smooth rocks when I try to find the right view in the viewfinder on the camera.

Finally I look up at the cliff again and think it’s time to go home. Not because the light has disappeared outside, but because it’s getting too late. On a summer night like this, I should be able to be up all night and take photos, but it is also a day tomorrow that will be taken care of with family responsibilities and daily routines.

The Milky sea.
Nikon D7000
f13 8s ISO100 46mm
24 July 2020 at 23.01

With easy steps I go up the hill with the stand on my shoulder. The camera has to sit still because you never know when a new subject will appear. Then I look back over Lumparn and see that the moon has come out of the tangle of clouds and draws a street of light over the water. There will be a few last presses on the camera and then the clouds start to eat up the tip of the crescent moon and I return home, with a sigh because now it’s over for this time.

Before the moon got eaten.
Nikon D7000
f25 25s ISO100 26mm
24 July 2020 at 23.26