Vägs ände på norra Åland. Den enda jag vet slutar vid en färja här på norra Åland. Ändstationen är vid Hällö brygga. Lite vind som kyler, men väldigt stilla. Tyst är det, förutom vindens rörelse i vassen. Men här tar något annat vid. Färden ut över vattnet.

Road’s end in northern Åland. The only one I know ends at a ferry here in northern Åland. The end station is at Hällö jetty. A little wind that cools, but very still. It is quiet, except for the movement of the wind in the reeds. But here something else continues. The journey out over the water.

Det skvallrar några bilar vid parkeringen om men inte en människa syns till. Bor de där ute på något ö eller är de ute och fiskar? Bor det någon alls där ute på andra sidan vattnen, några öar bort?

Färjan Tärnan ligger här bredvid vägens slut med sitt gröna gap, ständigt beredd ser det ut som, att vara resenärer till hjälp. Ber hon om att få hjälpa till?

There are a few cars in the parking lot gossiping about that, but not a human being in sight. Do they live out there on some island or are they out fishing? Does anyone even live out there on the other side of the waters, a few islands away?

The ferry Tärnan is here next to the end of the road with its green gap, always ready, it seems, to be a help to travelers. Is she asking to help?

Fick det bekräftat när jag några dagar senare träffade en man som parkerade sin röda pickup bredvid henne och gick ombord. Han fick henns hjärta att slå igång och hon puttrade och gurglade muntert där i vattnet.

Han berättade att hon hade jobbat mycket mer förr om somrarna. Hon gick ut bland öarna nästan varje dag för att hjälpa till med bärgning av hö och transport av djur och människor. Men nu gör hon kanske en tur i månaden på sin höjd. Han berättar också att det bor en familj där bakom ön men mer avslöjar han inte.

Människans rörelser i den norra skärgården har sakteliga nästan tynat bort. Idag ska hon få hjälpa till i alla fall. Ut och kryssa mellan öaran för att få en skock får att hamna på rätt ö. Vänder om och tittar mig omkring på den tomma ändhållplatsen.

It was confirmed a few days later when I met a man who parked his red pickup next to her and got on board. He got her heart racing and she pouted and gurgled merrily in the water.

He told me that she used to work a lot more in the summers. She went out among the islands almost every day to help with salvaging hay and transporting animals and people. But now she makes maybe one trip a month at the most. He also tells us that there is a family living there behind the island, but he does not reveal more.

Human movements in the northern archipelago have slowly almost faded away. Today she will get to help anyway. Out and cruise between the isles to get a gaggle of sheep end up on the right island. Turns around and looks at the empty terminus.

Det gamla båthuset vittnat om en viss aktivitet med sina plakat och lappar på de sneda väggarna. Går nyfiket fram och läser. Jo här hände det nog saker under sommaren som gått, men alla texter handlar om saker som är på andra ställen.

Detta är fel plats, en återvändsgränd!
Du ska åka dit bort iställlet och vill du åka så finns det taxi!
Vill du bada, så ja visst men du får göra det på egen risk för här skyddar inte staten dig.
Nej, den omhuldade säkerheten får du på den offentliga badstranden, på ett annat ställe.
Hällö brygga är en plats som du helst bara ska ta dig bort från.

Men det finns rester efter en svunne tid, då bryggan verkade leva i sin glans dagar. Ett gammalt omklädningsrum för badgäster, ett överväxt utedass, en grillplats och något som kanske var ett väntrum för buss- eller färjepassagerare?

The old boat house testified to a certain activity with its placards and notes on the slanted walls. Goes forward curiously and reads. Well, things probably happened here during the past summer, but all the texts are about things that are in other places.

This is the wrong place, a dead end!
You have to go there instead, and if you want to go, there are taxis!
If you want to swim, yes, of course, but you must do so at your own risk, because here the state does not protect you.
No, you get the cherished safety at the public beach, in another place.
Hällö jetty is a place you’d rather just get away from.

But there are remnants of a bygone era, when the bridge seemed to live in its glory days. An old changing room for bathers, an overgrown outhouse, a barbecue area and something that was perhaps a waiting room for bus or ferry passengers?

Äpplen? Äpplen här? Väldigt många äpplen i två stora, gröna plastlårar. Norra Åland är äppelodlarnas kornbod och det verkar som om någon har förbarmat sig, eller kanske till och med expanderat en äppelodling någonstans där ute på öarna. Samlat ihop hösten frukter och möjligen har Tärnan äntligen fått hjäpa till med att ta dem iland. För annars skulle de vara på väg ut i den ödsliga skärgården till någon som verkligen tycker om äpplen. Fåren kanske? Själv tycker jag att de verkligen lyser upp denna ensliga, något kalla, gråa plats med sin runda form och värmande färger.

Apples? Apples here? A lot of apples in two large, green plastic thighs. The north of Åland is the granary of apple growers and it seems that someone has taken pity, or maybe even expanded an apple farm somewhere out there on the islands. Collected the autumn fruits and possibly Tärnan has finally had a hand in bringing them ashore. Because otherwise they would be heading out into the desolate archipelago to someone who really likes apples. The sheep maybe? Personally, I think they really light up this lonely, somewhat cold, gray place with their round shape and warming colors.

Segelbåt passerar utanför Asterholma en högsommardag 2022.
Sailboat between Immarskär and Hjortronskär #5353
Nikon D800
f16 1/125s ISO100 70mm
From Asterholma, The Åland Islands, 26 June 2022 at 10.14.

Vi har under sommaren bott på Asterholma i Ålands skärgård. En mindre ö i myllret av öar som ändå är så stor att den har färjeförbindelse. Flera mindre öar har vajerfärjor, vilket gör att du ganska fritt kan ta dig mellan öarna som tex Simskäla, Seglinge och Ängö.

During the summer we lived at Asterholma in the Åland archipelago. A smaller island in the multitude of islands that is nevertheless so large that it has a ferry connection. Several smaller islands have cable ferries, which means that you can get quite freely between the islands such as Simskäla, Seglinge and Ängö.

Asterholma däremot ligger för sig själv och måste därför ha en förbindelse utan vajer. Till detta tillkommer att ön nu nästan saknar bofast befolkning. 2000 fanns det 11 registrerade, 2020 var det en person och 2021 blev det 5 personer.

Asterholma, on the other hand, is isolated and must therefore have a connection without a cable. Added to this is that the island now has almost no resident population. In 2000 there were 11 registered, in 2020 there was one person and in 2021 there were 5 people.

Så trafiken är inte prioriterad till ön och förbindelserna vidare från Lappo till fasta Åland eller Finland är inte något vidare. Om allt flyter på så tar det ca 3 ½ timme att ta sig från Mariehamn till Asterholma.

So the traffic is not prioritized to the island and the connections further from Lappo to main Åland or Finland are not so god. If everything goes smoothly, it takes about 3 ½ hours to get from Mariehamn to Asterholma.

Artic starflower #5046
Nikon D800
f4,5 1/200s ISO100 70mm
Asterholma, The Åland Islands, 29 May 2022 at 13.17.

Men tar du dig hit så har du all möjlighet att hitta avskildhet och flyta in i öns och naturens lunk. Inga direkt köer här inte!

But if you get here, you have every opportunity to find seclusion and float into the soft pace of the island and nature. No direct queues here!

Genom att ön är så liten och många av de som bor här under sommaren även har växt upp här, så är allt greppbart och historierna finns kvar.

Till exempel gården som delades och blev två nya gårdar eller huset som brann upp och där människor minns hur det var när det bankades på dörren mitt i natten för att få hjälp med släckningen.

Because the island is so small and many of those who live here during the summer have also grown up here, everything is tangible and the stories remain.

For example the farm that was divided and became two new farms or the house that burned down and where people remember what it was like when there was a knock on the door in the middle of the night to get help with the extinguishing.

Eller båtvraket i hamnen som visar sig ha varit ett tremastat fartyg som hette Diamanten. Det användes till förråd för nät tills en olycksalig dag en svetsloppa satte eld på fartyget och sedan dess sticker bara delar av relingen upp över vattenytan.

Or the boat wreck in the harbor which turns out to have been a three-masted ship called Diamanten. It was used as a storage place for nets until one fateful day a welder’s flea set fire to the ship and since then only parts of the railing stick up above the water’s surface.

Segelfartyget Diamanten i vattnet utanför Asterholm, Åland.
Diamanten #5023
Nikon D800
f22 13s ISO100 70mm
From Asterholma, The Åland Islands, 27 May 2022 at 23.07.

Här finns samhörighetskänslan och oenigheten sida vid sida som alltid när människor försöker leva tillsammans, men oenigheten kanske nu får större plats när man inte längre är helt beroende av varandra för att överleva?

Here there is the sense of togetherness and disagreement side by side as always when people try to live together, but maybe the disagreement now has a bigger place when you are no longer completely dependent on each other to survive?

Bilder i stugan visar bygget av den nya piren till bryggan. Karlar kör stora stenar med häst och vagn ut på isen och formar sakteliga med mycket slit tillsammans en ny framtid.

Idag behövs inte den gemenskapen, för ingen är av nöden tvungen att bygga en ny brygga tillsammans.

Pictures in the cabin show the construction of the new pier for the jetty. Men drive large stones with horse and cart out onto the ice and slowly, with a lot of toil, shape a new future together.

Today, that community is not needed, because no one is forced to build a new pier out of necessity together.

– Här är de!
– Jag sätter upp våra skidor!
– Hjälp mig med honom, han verkar ha svimmat!
– Var har du ont någonstans? Jag kan sätta ett stöd för armen.
Det är full fokus och gruppen jobbar på med de skadade som ligger eller sitter i pisten.

Erik Ebers instructs Ski Patrol Junior Day participants in…

Under vår dag i Idre Himmelfjäll för Ski patrol Junior, får en skolklass från Strandskolan i Idre komma upp och testa på patrulljobbet.

– Here they are!
– I’m setting up our skis!
– Help me with him, he seems to have passed out! – Where do you have pain? I can put a support for the arm.
There is full focus and the group is working on the injured who are lying or sitting on the slopes.

…stabilizing broken arms and legs.

During our day in Idre Himmelfjäll for Ski patrol Junior, a school class from Strandskolan in Idre gets to come up and try the patrol job.

Vi började med ett stationssystem med tre stationer. En station var att ta räddningspulkan ned för de röda pisterna. En annan var en genomgång av vår räddningspulka till snöskotern och testa på att fixera arm- och benbrott. Den sista stationen var göra HLR (hjärt- lungräddning) på docka.

We started with a station system with three stations. One station was to take the rescue sled down the red slopes. Another was a review of our rescue sled for the snowmobile and testing fixing broken arms and legs. The last station was doing CPR (cardiopulmonary resuscitation) on a doll.

Jag fick äran att ta stationen med HLR och Juniorerna fick jobba på med kompressioner och hitta rätt tempo och tryck. Little Anne, som dockorna kallas för, kan kopplas till en mobiltelefon och där får man upp hur väl kompressionerna görs och att man håller rätt takt. Alla hitta rätt efter lite övning och takten hölls med sången ”Här kommer Pippi Långstrump”!

Om jag skulle få en hjärtstillestånd och någon skulle sjunga Pippilåten för mig när de jobbade med kompressioner, skulle jag i alla fall dö lite lyckligare, om de inte skulle få igång mig!

De kom även till insikt i att det är jobbigt att hålla igång ett hjärta om man ska hålla på mer än en minut!

Gruppen vid snöskotern fick testa Sam Splint som är en stabiliserande, formbar skena som används vid främst armbrott och Qviksplint som fixerar och sträcker lårbensbrott efter reponering.

I had the honor of taking the station with CPR and the Juniors had to work on compressions and finding the right pace and pressure. Little Anne, as the dolls are called, can be connected to a mobile phone and there you can see how well the compressions are done and that you are keeping the right pace. Everyone got it right after a little practice and the tempo was kept up with the song ”Here comes Pippi Longstocking”!

If I went into cardiac arrest and someone sang the Pippi song to me while they were doing compressions, I’d at least die a little happier if they didn’t get me going!

They also came to the realization that it is hard to keep a heart going if you have to keep it going for more than a minute!

The group at the snowmobile got to test the Sam Splint, which is a stabilizing, malleable splint used primarily for arm fractures, and the Qvik Splint, which fixes and stretches femur fractures after reposition.

Sedan kom det som denna blogg började med. En övning för att få testa sina nyvunna kunskaper! Några elever fick vara skadade och resten av klassen agerade skidpatrull.

Then came the thing that started this blog. An exercise to test your newly acquired skills! Some students were injured and the rest of the class acted as ski patrol.

Participants at the Ski Patrol Junior day secure the accident site and begin treatment of the injured.

På bara några timmars instruktioner och kortare övning lyckas de väldigt bra med sin insats på plats och de fick även ner de skadade från berget utan att förvärra skadorna! Fint väder och intresserade ungdomar gjorde det till ett lyckat arrangemang.

Then came the thing that started this blog. An exercise to test your newly acquired skills! Some students were injured and the rest of the class acted as ski patrol.

Tomas Nilsson, Ski Patrol Idre Himmelfjäll, assist the Juniors when doing a ”cloth pull”.

Ski patrol Junior-dagen är framtagen och sanktionerad av Fédération Internationale des Patrouilles de Ski (FIPS) som är hela världens skidpatrullers intresseorganisation.

I år var det 9 anläggningar i Sverige som anordnade dagar. Råkar du vara lärare och jobba i en skola i närheten av en skidanläggning? Ta då kontakt med Skidpatrullen där och fråga om det är möjligt att de ordnar en Ski patrol Junior dag!

The Ski patrol Junior day is developed and sanctioned by the Fédération Internationale des Patrouilles de Ski (FIPS), which is the world’s ski patrol interest organization.

This year, there were 9 ski resorts in Sweden that organized days. If you happen to be a teacher and work in a school near a ski resort? Then contact the Ski Patrol there and ask if it is possible for them to organize a Ski Patrol Junior day!

Stefan Lomner, Skidpatrullen Idre Himmelfjäll utanför skjukstugan i slutet på säsongen 2022.
Photographer and blogger Stefan Lomner at the end of the season at Idre Himmelfjäll.

Det blev många bilder under säsongen 2021-22 i Idre Himmelfjäll, så här har jag samlat de som inte har fått vara med på Facebook och Instagram och så lite text för att fylla ut. Så det blir en salig blandning av mer dokumentära bilder till mer utforskande!

There were many pictures during the 2021-22 season in Idre Himmelfjäll, so here I have collected those that have not been up on Facebook and Instagram and then some little text to fill it up. So it will be a blissful mix of more documentary images to more exploratory!

The office on the upper floor and the infirmary on the lower floor.
Nikon D7000
Idre Himmelfjäll, Sweden, 26 dec 2021 at 16.07.

Min första säsong i Idre Himmelfjäll på Skidpatrullen. När jag kom upp i början av december så var snöläggningen i full gång. Så mycket natursnö hade inte kommit ännu som ni ser på bilden ovan. Nyinköpta skotrar för säsongen, Lynx 59 Ranger Alpine 900 ACE.

Idre Himmelfjäll är Sveriges nyaste anläggning och detta är tredje säsongen som de är igång. Kul att få vara med att skapa något från början, utan att saker har satt sig fast i gamla spår.

My first season in Idre Himmelfjäll at the Ski Patrol. When I got up at the beginning of December, the snowmaking was in full swing. As much natural snow had not yet arrived as you can see in the picture above. Newly purchased scooters for the season, Lynx 59 Ranger Alpine 900 ACE.

Idre Himmelfjäll is Sweden’s newest skiing facility and this is the third season they have been running. Nice to be able to be part of creating something from the beginning, without things getting stuck in old tracks.

Ground blizzard over piste 31 Fjällfaran.
Nikon D800

f14 1/250s ISO100 24mm
Idre Himmelfjäll, Sweden, 30 Jan 2022 at 14.10

The Patrol snow mobile at the top of Hemmeråsen.
Pist 15 Långstigen closed due to too little natural snow.
Nikon D800
f9 1/60s ISO200 60mm
Idre Himmelfjäll, Sweden, 31 Jan 2022 at 08.55.

Jobbet i Skidpatrullen innebär mest förebyggande arbete med säkerheten i anläggningen. Hålla reda på alla skyltar och nät och se till så avspärrningar kommer upp vid när de behövs samt svara på frågor från gäster och informera om vad som gäller vid behov.

The job in the Ski Patrol mostly involves preventive work with the safety of the pistes. Keep track of all signs and nets and make sure that barriers are put up when they are needed, as well as answer questions from guests and inform about what applies if necessary.

Christian Petersson, Head lift technician.
Himmelsliften, Idre Himmelfjäll, Sweden.
Evacuation training at the six-chair lift Valhallia Express.
Tim Olsson (Lift technician), Erik Ebers (Head Snow system and Ski patrol member), Tomas Nilsson (Head Ski patrol) and Jesper Mars (Instructor and Vice Precident on Site Safety).
Idre Himmelfjäll, Sweden, 7 Feb 2022 at 15.08.

Genom att vi är så få som arbetar i anläggningen så behöver även skidpatrullen vara inblandad i en eventuell evakueringen av sittstolsliften, Valhallia Express. På andra anläggningar så kan skidpatrullens uppgift vara att ta hand om de som blir evakuerade, men här behövs vi uppe i stolparna!

Because there are so few of us working in the ski resort, the ski patrol also needs to be involved in a possible evacuation of the chair lift, Valhallia Express. At other facilities, the ski patrol’s task may be to take care of those who are evacuated, but here we are needed up in the poles!

Jesper Mars from Site Safety make sure we get out on the wire!
Nikon D800
Valhallia Express, Idre Himmelfjäll Sweden.

Så här är ett litet galleri från vår evakueringsutbildning och det blev första gången som jag använde nya kameran också mer aktivt. En begagnad Nikon D800 med ett Tamron 24-70 mm objektiv.

So here is a small gallery from our evacuation training and it was the first time that I used the new camera also more actively. A used Nikon D800 with a Tamron 24-70mm lens.

Taktiken är att ta sig upp i en stolpe ovanför de man ska evakuera och sedan åka på vajern ner till närmaste stol. Sedan koppla in ett rep ovanför gästerna och få på dem en sele och fira ned dem två och två, om de inte är för stora! En hel del grejer att hålla reda på, samt klart fysiskt krävande att ta sig fram där uppe. Tyngsta momentet är att ta sig från vajern upp i stolpen igen, vilket jag hade svårt för, tills jag kom på en egen teknik!

The tactic is to climb a pole above those to be evacuated and then ride the wire down to the nearest chair. Then hook a rope above the guests and put a harness on them and absail them down two by two, if they are not too big! A lot of stuff to keep track of, and clearly physically demanding to get up there. The hardest part is getting from the wire up the pole again, which I had a hard time with, until I came up with my own technique!

Christian taking down equipment after abseiling people from the chairlift.
Nikon D800
f2,8 1/125s ISO6400 24mm
Idre Himmelfjäll, Valhallia Express, Sweden, 8 Feb 2022 17.43.

I det förebyggande arbetet ingår att köra igenom hela systemet innan liftarna öppnar och gästerna strömmar till. Detta för att se att inget har hänt under natten som kan vara en fara för åkarna. Oftast handlar det om käppar som har försvunnit eller att pistmaskin har missat någonting i nattmörkret. Det kan också vara att en snökanon har stått på lite olycklig och fyllt snö på fel ställe eller så är det vindfällen, stenar, slukhål och renar som dykt upp under natten! På vårkanten när solen går upp under genomkörningen, så måste man stanna till ibland och njuta av sin vackra arbetsplats.

The preventive work includes driving through the entire system before the lifts open and guests flock to them. This is to see that nothing has happened during the night that could be a danger to the skiers. Most often it is about sticks that have disappeared or that the piste machine has missed something in the dark. It could also be that a snow cannon has stood on a bit of luck and filled snow in the wrong place or it is the windthrow, rocks, sinkholes and reindeer that appeared during the night! At the edge of spring, when the sun rises during the drive-through, you have to stop sometimes and enjoy your beautiful workplace.

Tomas Nilsson during the morning round at the top of piste 26, Carlbacken.
Nikon D800
f3,2 1/200s ISO100 70mm
Idre Himmelfjäll, Sweden, 11 Feb 2022 at 08.23.
Christian Petersson restores a derailment…
…on lift A, Trollhoppsliften.
Closure of piste 30 Vägvisarn, due to too strong wind at the top of Hemmeråsen.
Lift I, Torsliften, Idre Himmelfjäll, 7 Mars 2022 at 08.27.
Tomas Nilsson and Christian Petersson.

Sedan är det den stora biten som ingår i skidpatrullens arbete och det är det akuta omhändertagandet av skadade. Det är det utbildningen till skidpatrullör fokuserar på och det är den kunskapen vi vidmakthåller genom repetitionsutbildning vart annat år.

Then there is the big part that is in the Ski patrol’s work and that is the emergency care of the injured. That is what the training for the ski patroller focuses on and it is the knowledge we maintain through refresher training every other year.

Tomas Nilsson outside our utility room at the top station on Valhallia Express.

– Skidpatrull, skidpatrull kom!
Det sprakar till i radion och samtalet i sjukstugan bryts. Jag lutar mig fram och når komradion och svarar:
– Skidpatrullen här, kom!
– Vi har en skadad flicka i tunneln i pist nummer 6, kom.
– Det är taget. Vi åker dit. svarar jag och tar raskt på mig jackan och trycker ner hjälmen på huvudet och knäpper spännet under hakan. Ut till snöskotern och på med vantarna.

Skotern hoppar igång efter att jag tryckt till startnappen med tummen. Tar mig över kanten på branten som omger kontoret och sjukstugan och genom den korta skogsremsan innan jag är ute på den pistade vägen till garaget. Beroende på hur mycket snö det är så bildas olika vägar till och från kontoret och upp mot skidanläggningen, och man lär sig raskt var alla stenar och stubbar är som kan haka i medarna och slå undan händerna för en. Väl ute på den preparerade vägen kan jag öka farten upp mot D-liften. Tomt med folk vid påstiget, så jag kan hålla god fart upp över pist 17.

Vid avstiget på D-liften kastar jag en snabb blick åt höger för här får man hålla koll på omgivningen. Dristiga åkare kan komma med hög fart ner från den branta starten på pist 6 och de vill man inte ha i sidan på skoter. Fritt fram och jag bränner ner utmed pist 6 och kommer raskt fram till det lilla krönet innan tunneln. Stannar upp och ger mig själv ett kort ögonblick att få grepp på scenarier framför mig. Var ska jag ställa skotern så att den både är ur vägen men utrustningen är tillgänglig och samtidigt kan skydda den skadade men inte vålla mer skada för andra åkare? Det är en samling människor som står på den högra sidan av tunneln men åkare kan komma förbi på den vänstra. Bestämmer mig för att köra ner till tunneln och ställa mig framför folksamlingen, så skotern får utgöra skydd mot eventuella åkare som tar något konstigt beslut och hamnar på den högra sidan av tunneln. En yngre flicka ligger på marken, på rygg men inte helt avslappnat utan med en vridning åt sidan. Några vuxna och några till som ser ut att vara i flickans ålder står eller sitter på knä runt henne.

Kliver av skotern och frågar vad som har hänt? Någon berättar för mig att flickan har krockat med tunnelmynningen och slungats iväg åt sidan och hamnat på marken och att hon har ont i ryggen. Sätter mig på knä bredvid flickan och säger hej och frågar hur det är? Hon är ledsen och säger att hon har ont i ryggen. Jag ser att hon har väldigt mycket kläder kring halsen och att hennes hakrem ser ut att sitta lite tight, så jag lossar hennes halsduk och knäpper upp jackan i halsen och hakremmen. Genom att hon är kontaktbar och andningen verkar fungera går jag över till en topp till tå-undersökning. Ingen smärta någon annanstans än i ryggen och hon har kraft i både händer och fötter, men vill inte röra på sig.

– Skidpatrull, skidaptrull, kom.
– Skidpatrullen här!
– Vi behöver pulkan hit för en misstänkt ryggskada, kom.
– Vi kommer!
Kollegerna kopplar på pulkan som finns vid kontoret och kommer upp till olycksplatsen. Vi väljer skopbåren för att lasta den skadade i pulkan och sedan går färden i sakta mak till vår sjukstuga. Det är inte skönt att ligga pulkan om färden går för hastigt. Det guppar och far och låter från skoter och medar. Under tiden ringer jag SOS Alarm och ber om ambulans. SOS skickar ambulans och oftast är de vid vårdcentralen i Särna, så det är ca 25 minuter att komma fram till oss beroende på väglag och prioritet. Efter en väntan, som alltid är lång, backar ambulansen in och vi lämnar över till ambulanspersonalen. De går igenom samma procedur som vi gjort ute och de kommer fram till att det antagligen inte är en ryggradsskada, utan en mjukdelsskada, alltså i musklerna, men de väljer ändå att ta med flickan. Vi hjälper dem att flytta över henne till en vacuummadrass så att hon ska ligga fixerad tills de är framme i Särna, eller Mora om de blir omdirigerade pga skadans dignitet.

Själv står jag och viker ihop våra täcken vi använt för att hålla henne varm samt som stabilisering vid transporten och hänger upp det som blivit blött. Sedan försöker jag backa in pulkan i förrådet igen. Efter hopplöst många försök, där pulkan glidit åt sidan för att den fastnar i grus som kommit upp ur snön, ger jag upp och baxar in den för hand! Väl tillbaka i sjukstugan, tillika vårt kontor, sjunker jag ner i kontorsstolen och klickar mig fram till skaderapporten på datorn och börjar fylla i uppgifterna om händelsen. Tyvärr får vi sällan veta hur det har gått för de skadade pga patientsekretessen, men vi hoppas att vi har gjort rätt bedömningar så länge ingen återkopplar om att vi gjort misstag.

– Ski patrol, ski patrol come!
– The radio crackles and the conversation in the infirmary is interrupted. I lean forward and reach for the com radio and answer:
– Ski patrol here, come!
– We have an injured girl in the tunnel in runway number 6, come.
– Roger! We are on our way. I answer and quickly put on my jacket and push the helmet down on my head and fasten the buckle under my chin. Out to the snowmobile and put on the gloves. The snowmobiles engine comes to life after I push the start button with my thumb.

Taking me over the edge of the escarpment that surrounds the office and infirmary and through the short strip of forest before I’m out on the pisted road to the garage. Depending on how much snow there is, different routes are formed to and from the office and up to the ski resort, and you quickly learn where all the stones and stumps are, that can catch in the blades and knock your hands off. Once out on the prepared road, I can increase the speed up towards the D-lift. Empty with people at the entrance, so I can keep a good speed up over piste 17. At the exit on the D-lift, I take a quick glance to the right, because here you have to keep an eye on the surroundings. Daring skiers can come down at high speed from the steep start on piste 6 and you don’t want them in the side of a scooter. Free forward and I burn down along piste 6 and quickly arrive at the small crest before the tunnel.

Stopping and giving myself a brief moment to grasp the scenarios before me. Where should I put the scooter so that it is both out of the way but the equipment is accessible and at the same time can protect the injured person but not cause more damage to other riders? There is a crowd of people standing on the right side of the tunnel but skiers can pass on the left. Decides to drive down to the tunnel and stand in front of the crowd, so the scooter can be the protection from any riders who make some strange decision and end up on the right side of the tunnel. A younger girl is lying on the ground, on her back not completely relaxed but with a twist to the side. A few adults and a few more who appear to be in the girl’s age are standing or kneeling around her.

Gets off the scooter and asks what happened? Someone tells me that the girl has collided with the mouth of the tunnel and been thrown to the side and landed on the ground and that her back hurts. Kneel down next to the girl and say hello and ask how she is? She is sad and says her back hurts. I see that she has a lot of clothes around her neck and that her chinstrap looks a little tight, so I untie her scarf and unbutton the jacket at the neck and the chinstrap. Since she is contactable and breathing seems to be working, I move on to a head to toe examination. No pain anywhere but in her back and she has strength in both her hands and feet, but doesn’t want to move.

– Ski patrol, ski patrol, over.
– Ski patrol here!
We need the sled here for a suspected back injury, over.
We’re coming!
The colleagues connect the sled, which is by the office, to there snowmobile and come up to the accident site. We choose the shovel stretcher to load the injured in the sled and then the journey goes at a slow pace to our infirmary. It’s not nice to lie in the sled if the journey goes too fast. It bobs and falls and sounds from scooters and meads. In the meantime, I call SOS Alarm and ask for an ambulance. SOS sends an ambulance and they are usually at the health center in Särna, so it takes about 25 minutes to get to us depending on road conditions and priority. After a wait, which is always long, the ambulance backs up and we hand over to the paramedics. They go through the same procedure as we did outside and they come to the conclusion that it is probably not a spinal injury, but a soft tissue injury, i.e. in the muscles, but they still choose to take the girl with them. We help them transfer her to a vacuum mattress so that she will lie fixed until they arrive in Särna, or Mora if they are redirected due to the dignity of the injury.

Erik Ebers in the infirmary.

I myself stand and fold up our blankets we used to keep her warm and as stabilization during transport and hang up what has become wet. Then I try to back the sled into the storage room again. After hopelessly many attempts, where the sled has slipped to the side, because it gets stuck in gravel that has come up from the snow, I give up and back it in by hand! Once back in the infirmary, also our office, I sink into the office chair and click through to the injury report on the computer and start filling in the information about the incident. Unfortunately, we rarely get to know how the injured have fared due to patient confidentiality, but we hope that we have made the right assessments as long as no one gives feedback that we have made mistakes.

Ambulanshelikopter landar på en parkering på Idre Himmelfjäll,
Mats Hägglund shows the way for the ambulance helicopter.
Nikon D800
f11 1/200s ISO100 70mm
Idre Himmelfjäll, Sweden, 11 Mars 2022 at 14.57.

Den mest akuta skadan vi hade i år var en som skar upp vaden på skidans stålkant. Kollegorna var osäkra på om benet också var brutet och inte ens läkaren på ambulanshelikoptern kunde fastställa om det var det, men det verkar som om den olycksdrabbade tillslut hamnade i Särna och fick sys med väldigt många stygn.

The most acute injury we had this year was one that cut open the calf on the steel edge of the ski. The colleagues were unsure if the leg was also broken and even the doctor on the ambulance helicopter could not determine if it was, but it seems that the accident victim ended up in Särna and had to be sewn up with a lot of stitches.

Skuggan av Stefan Lomner under patrullering i Idre Himmelfjäll.
Me out on the patrol.
Nikon D800
f22 1/125s ISO100 24mm
Idre Himmelfjäll, Sweden, 29 Mars 2022 at 10.43.

Om du vill veta mer om patrulljobbet så kan man kika in på SLAO:s hemsida sedan finns vi på Instagram under skipatrol_sweden. Känner du att du skulle vilja jobba inom Skidpatrullen, så brukar det dyka upp annonser på Platsbanken under Skidpatrull eller Pistör. Just när jag sitter och skriver detta i juli 2022, så finns det ledigt jobb i Tänndalen!

If you want to know more about the patrol job, you can take a look at SLAO’s website, and you find us under skipatrol_sweden on Instagram. If you feel you would like to work within the Ski Patrol, ads usually appear on the Platsbanken under Skidpatrull or Pistör. Just as I am writing this in July 2022, there is a job vacancy in Tänndalen!

Tim Olsson and Christian Petersson in the snow groomers garage.

Liftteknikerna jobbar vi väldigt nära med på en mindre anläggning som Idre Himmelfjäll. Just här råkar Christian vara gammal skidpatrullör så han fick rycka in när vi var för få för att täcka schemat. Tim är deltidsbrandman, liksom flertalet av de andra anställda, så när det blev ett större larm kändes det som om bara jag blev kvar på anläggningen! Det som känns tryggt är att de är utbildade att hantera kriser och inte tvekar att handla när det behövs.

We work very closely with the lift technicians at a smaller facility like Idre Himmelfjäll. Here Christian happens to be an old ski patroller, so he had to step in when there were too few of us to cover the schedule. Tim is a part-time firefighter, as are most of the other employees, so when there was a major alarm, it felt like I was the only one left at the facility! What feels safe is that they are trained to handle crises and do not hesitate to act when necessary.

Himmelsliften i svartvitt på toppen av Himmeråsen, Idre Himmelfjäll.
Lift H, Himmelslifen on the top of Hemmeråsen, Idre Himmelfjäll, Sweden.
Ett barn passerar ingången till Valhallia Express på Idre Himmelfjäll.
Valallia Express, Idre Himmelfjäll, Sweden.

Idre Himmelfjäll är en väldigt familjevänlig anläggning och då med yngre barn i familjen ska väl sägas. Snälla pister och lagom storlek, så att det finns nya saker att upptäcka men inte så man åker vilse. Här finns mer information om Idre Himmelfjäll.

Idre Himmelfjäll is a very family-friendly facility, and with younger children in the family. Nice pistes and the right size, so that there are new things to discover but not so that you get lost. Here you can find more information about Idre Himmelfjäll.

Så kommer du upp till Idre så kanske vi ses och förhoppningsvis handlar det inte om att du har kraschat!

Här ses vi igen vid nästa blogginlägg och då blir det troligen mer skidor och snö från Idre Himmelfjäll, för jag har några bilder från Ski Patrol Sweden Junior dagen och så ska jag berätta vad det är!

På återseende!

So if you come up to Idre, maybe we’ll see each other and hopefully it’s not about you crashing!

See you again at the next blog post and then there will probably be more skis and snow from Idre Himmelfjäll, because I have some pictures from the Ski Patrol Sweden Junior day and then I’ll tell you what it is!

See you later!

Timrat uthus vid äng längs Storån, Foskros, klätt i snö.
”The shed at Foskros #0455”
Nikon D7000
f6,3 1/160s ISO200 56mm
Foskros, Ide, Sweden, 12 Dec 2021 at 14.47.

Om du svänger höger, efter kommunhuset, när du passerat genom Idre by, hamnar du på Foskrosvägen. Den tar dig norrut utefter Storån och här finns mycket skog och men också två naturfenomen. Det är Klingforsen och Sognstupet.

If you turn right, after the town hall, when you have passed through Idre village, you end up on Foskrosvägen / Foskros raod. It takes you north along Storån and here is a lot of forest but also two natural phenomena. These are Klingforsen / Kling rapids and Sognstupet / Sogn cliff.

Min tanke var att besöka dessa på en ledig dag för att se om jag kunde få några bilder. Den lediga dagen inföll på en väldigt molntäckt, grå söndag i mitten av december så det blev att ställa in sig på att hitta skön stämning mer än soliga turistbilder.

My thought was to visit these on a day off to see if I could get some pictures. The day off fell on a very cloudy, gray Sunday in mid-December, so it was time to adjust to finding a nice atmosphere more than sunny tourist pictures.

Storån norr om Foskros med is och snö blandat med öppet vatten.
Storån north Foskros, Idre, Sweden.

I det snötyngda landskapet missade jag båda sevärdheterna på vägen norr ut och täckningen försvann på mobiltelefonen, så jag kunde inte orientera mig på varken Google Maps eller Lantmäteriets karta. Jag hamnade uppe i Foskros, så det fick bli en start med några bilder över ån.

In the snow-laden landscape, I missed both sights on the way north and the coverage disappeared on my cell phone, so I could not orient myself on either Google Maps or the National Land Survey’s map. I ended up in Foskros, so it had to be a start with some pictures of the river.

Klingforsen med strömmande vatten och snötyngda träd vid kanten.
”Klingforsen #0471”
Nikon D7000
f22 1s ISO100 18mm
Klingforsen, Ide, Sweden, 12 Dec 2021 at 15.30.

När jag körde tillbaka så hittade jag tillslut Klingforsen. Då hade jag försökt vända på en parkeringsplats innan, men det visade sig att det var alldeles för djup snö där, så jag körde fast. Det vara bara ut och försöka få undan snön under bilen så hjulen skulle få fäste igen.

When I drove back I finally found Klingforsen. Before that I had tried to turn in a parking lot, but it turned out that it was far too deep snow there, so I got stuck. Just go out and try to get rid of the snow under the car, so the wheels would get a hold again.

Som tur var så dök det upp några andra turister som insåg min belägenhet. Med hjälp av dem så lyckades vi putta upp bilen på vägen igen. Inga mer utflykter utanför plogad vägbana, trots att jag har en Volvo V70 med fyrhjulsdrift. Problemen med den, är att att den är så låg så underredet tar i i första bästa upphöjning och kör man inte fast, så skrapar man bort avgassystemet!

Luckily, some other tourists showed up and realized what have happened. With the help of them, we managed to put the car on the road again. No more excursions off the plowed road, even though I have a Volvo V70 with four-wheel drive. The problem with it, is that it is so low that the chassis takes in the first best elevation and if you do not get stuck, you scrape away the exhaust system!

Klingforsen bjöd på mycket kontrast med vita snöfält och en mörk fors. Klurigt att få till vid efterbearbetningen i datorn. Använder som tidigare Raw Therapee, som jag nu tycker mig ha fått lite mer grepp om. Finns fortfarande massor med saker jag inte har satt mig in i, men jag tycker att jag kan nu kan få fram det jag söker i bilderna.

Klingforsen offered a lot of contrast with white snow fields and dark rapids. Tricky to get okey when processing in the computer. Uses Raw Therapee as before, which I now think I have a little more grip on. There are still lots of things I have not familiarized myself with, but I think I can now get what I am looking for in the pictures.

Närbild på Klingforsen i svartvitt. Brusande vatten med snötyngda träd och tjock is.
”Klingforsen #0481”
Nikon D7000
f22 1s ISO100 48mm
Klingforsen, Ide, Sweden, 12 Dec 2021 at 15.39.

Den här närbilden på Klingforsen tog jag dock vidare till GIMP. Hade svårt att få fram struktur i snöfälten, för då försvann konturerna av det forsande vattnet. Testade en för mig ny teknik, där man kan välja vilka områden som man vill redigera. Markerade forsen och kunde då göra den mer kontrastrik och ljusare, vilket fick ihop bilden på ett mer tilltalande sätt!

However, I passed this close-up on Klingforsen to GIMP. It was difficult to get structure in the snow fields, because then the contours of the rushing water disappeared. Tested a new technology for me, where you can choose which areas you want to edit. Marked the rapids and could then make it more contrast-rich and brighter, which brought the image together in a more appealing way!

Ovan bild på granen har jag också arbetat med i GIMP. Testade att lyfta fram granen och förgrunden genom att sudda bakgrunden och även ta ner det vita på grenarna närmast granen. Jag vet inte om det är en bra bild, men det var roligt att testa på att jobba med GIMP!

Above picture of the spruce have I also worked with in GIMP. Tested to highlight the tree and the foreground by blurring the background and also taking down the white on the branches closest to the tree. I do not know if it’s a good picture, but it was fun to try working with GIMP! Host

Sognstupet översnöat och igenfruset.
”Sognstupet #0497”
Nikon D7000
f22 +2 8s ISO100 18mm
Klingforsen, Ide, Sweden, 12 Dec 2021 at 16.29.

Jag lyckades även hitta Sognstupet, gömt bakom en översnöad lägerplats. Men som ni ser så hade själva faller längst bort i bild redan frusit igen. Tog några bilder med olika exponering och tycker att denna överexponerade bild blev lite stämningsfull.

På återseende i nästa blogg!

I also managed to find Sognstupet, hidden behind a snow-covered campsite. But as you can see, the fall at the far end of the picture had already frozen. Took some pictures with different exposure and think that this overexposed picture was a bit atmospheric.

See you in the next blog!

Efter att ha testat Dragan effekten på porträtten på Mio och Beppe var det dags att experimentera med bilderna på mer feminina uttryck. Här passade inte Dragan effekt tyckte jag, för det blev för hårt och aggressivt. Letade länge på nätet efter ett annat uttryck och hittade då Orton effekten och en mer målad effekt som jag tycker skapade ett mjukare uttryck samt några toningar.

After testing the Dragan effect on the portraits of Mio and Beppe, it was time to experiment with the images of more feminine expressions. Dragan effect did not fit here, I thought because it became too hard and aggressive. Searched online for a long time for another expression and then found the Orton effect and a more painted effect that I think created a softer expression as well as some tonings.

Vi börjar med Matilda. Med en något hårdare stil på fotona med spetsiga nitar i mössan kan det passa med Draga-effekten. Men alla detaljer i ansiktet lyftes fram på ett icke önskvärt sätt så att mjuka upp bilden på något sätt blev mitt mål.

We start with Matilda. With a slightly harder style on the photos with pointed rivets in the hat, it can fit with the Draga effect. But all the details on the face were highlighted in an undesirable way so that softening the image in some way became my goal.

Så Dragan-effekten är kul och har sin plats för att hitta uttryck men lite hård just här så det fick bli något annat.

Det är lite 80-tals känsla över Orton-effekten men det är ju mina ungdomsår, så det känns ju som hemma! Porträttet känns lite väl glamour men jag letar efter effekter som syns och det gör det ju!

The Dragan effect is fun but a bit harsh right here so it had to be something else.

It’s a bit of an 80’s feeling with the Orton effect, but it’s my youth, so it feels like home! The portrait may feel a bit glamorous but I’m looking for effects that are visible and it does!

Viljas porträttserie uttryckte mer melankoli och jag tycker att det svartvita passar bra in.

Hittade även ett sätt att få in sepia-toner i bilden så jag testade på ett av Viljas foton. Tonen blev först alldeles för gul men jag lyckades få ner den till en helt ok nivå.

Vilja’s portrait series expressed more melancholy and I think the black and white fits in well.

Also found a way to get sepia tones in the picture so I tested on one of Vilja’s photos. The tone at first became far too yellow but I managed to bring it down to a perfectly ok level.

Däremot bilden när hon ler fick bli grund för experimentet med Orton-effekten och det blev ju ett glatt skimmer över det!

On the other hand, the picture where she smiles became the basis for the experiment with the Orton effect and there was a happy shimmer over it!

Nästa blir Tintin. Jag letar vidare bland uttryck och hittade en som jag använt tidigare som skapar ett mer målat uttryck.

Next will be Tintin. I search further among expressions and found one that I used earlier that creates a more painted expression.

Hittade också Nashville-effekten och tänkte att den kunde passa till Tintins något söt-kluriga uttryck men den blev för blå tycker jag. Effekten passade inte det ljus jag hade antar jag för högdagrarna blev inte som förlagornas beigea nyans, men det var kul att testa!

Also found the Nashville effect and thought it could fit Tintin’s somewhat sweet-puzzling expression but it turned too blue I think. The effect did not fit the light I had, I guess, for the highlights did not turn out like the originals’ beige shade, but it was fun to try!

Men sedan hade jag en bild på Tintin som hade ett betydligt mörkare uttryck så här försökte jag hitta något åt Goth eller Emo hållet. Kom väl inte riktigt hela vägen men något blev det i alla fall!

I videon slätar han ut ansiktet väldigt mycket, vilket jag inte gjort samt att när jag gjorde alla stegen så blev bilden väldigt mörk, så jag fick göra lite eget också!

But then I had a picture of Tintin that had a much darker expression, so here I tried to find something in the Goth or Emo direction. Didn’t really come all the way, but something happened anyway!

In the video, he smoothes out the face very much, which I did not do and that when I did all the steps, the picture became very dark, so I had to make some of my own too!

Jag har till detta inlägg lagt ner väldigt mycket tid på att hitta olika sätt att bearbeta porträtten för att skapa olika uttryck.

Har du någon favorit som jag inte lyckats hitta så dela gärna en länk i kommentarsfältet!

I förra bloggen funderade jag över om det skulle bli forsar eller något annat och det blev porträtt! Det kan bli antingen forsar eller porträtt nästa gång så den som läser får se!

Välkommen tillbaka nästa gång!

For this post, I have spent a lot of time finding different ways to process the portraits to create different expressions.

If you have a favourite that I have not been able to find, feel free to share a link in the comments field!

In the last blog I thought about whether it would be rapids or something else and it became portraits! It can be either rapids or portraits next time so the one who read will see!

Welcome back next time!

Brädåkning Idre Himmelfjäll i Vajbranten. Foto Stefan Lomner
Malva in Vajbranten
Nikon D800
f5 1/1000s ISO100 24mm
Pist 4 Vajbranten, Idre Himmelfjäll, Sweden, 18 Feb 2022 at 12.52

Tänkte visa några bilder som inte fått vara med på Instagram och även försöka summera säsongens lärdomar av att fotografera snowboardåkare på Idre Himmelfjäll.

Idre Himmelfjäll är Sveriges nyaste skidanläggning med bara 3 säsonger på nacken. Det är en ”snäll” anläggning som passar utmärkt för barnfamiljer med ganska flacka backar men också en svart nedfart. Mer info kan du hitta på Idre Himmelfjäll.

Thought to show some pictures that didn’t get room on Instagram and also try to sum up the season’s lessons from photographing snowboarders at Idre Himmelfjäll.

Idre Himmelfjäll is Sweden’s newest ski resort with only 3 seasons on its neck. It is a ”easy” facility that is excellent for families with children with fairly flat slopes but also a black slope. You can find more info at Idre Himmelfjäll.

I år blev det bara min dotter som fick vara modell. Sonen åker inte så mycket bräda och han var tyvärr uppe alldeles för lite, pga skola, för att jag skulle hinna med att fotografera honom också. Några bilder på honom blev det, när han hoppar i Idrefjäll och de kan ni se på photographic.steps på Instagram.

ISO 2000 on this…

Under säsongen har jag bytt kamera från Nikon D7000 till Nikon D800. Genom att jag bytte format så fick jag även byta objektiv, så nu har jag ett Tamron 24-70 mm. I och med bytet tappade jag mitt teleläge på 200 mm som jag hade på det förra Nikkor objektivet, vilket resulterade i att jag var tvungen att vara närmare åkaren för att fylla upp rutan. Jag hade även mindre tid på mig att ta bilderna, genom att jag inte kunde börja ta bilder längre ifrån.

This year, only my daughter had time to be a model. My son does not ride much board and he was unfortunately up far too little, due to school, for me to have time to photograph him as well. There were some pictures of him, when he jumps in Idrefjäll and you can see them on photographic.steps on Instagram.

Snowboarder going down the slope Odingen, Idre Himmelfjäll.
… and ISO1800 on this.

During the season I have changed camera from Nikon D7000 to Nikon D800. Because I changed the format, I also had to change the lens, so now I have a Tamron 24-70 mm. With the change, I lost my 200mm telephoto position that I had on the previous Nikkor lens, which resulted in me having to be closer to the rider to fill up the window. I also had less time to take the pictures, because I could not start taking pictures further away.

Fördelen däremot är att jag kan beskära bilderna drastiskt om jag skulle vilja och lyfta fram åkaren som har hamnat för långt bort. Upplösningen på bilderna är något helt annat på D800:an än på D7000. Nästan inge pixlar syns vid en rejäl förstoring.

Den andra fördelen är att ljusstyrkan på Tamronobjektivet ligger på F2,8 även vid 70 mm zoom och det tillsammans med den ljuskänsligare sensorn gör att det går att få riktigt bra skärpa trots sämre ljusförhållanden.

En hake är att D800:an inte tar mer än 5 bilder per sekund (vilket mer känns som 4 bilder i sekunden) mot 6 bilder per sekund på D7000. Det har jag märkt gör stor skillnad. Denna extra bildruta skapar mycket större möjlighet att fånga en passerande snowboardåkare i rätt läge och jag undrar om inte skillnaden mellan dessa kameror är fler bildrutor, för skillnaden är stor. Enligt bruksanvisningen ska det gå att få upp D800:an till 6 bilder i sekunden med ett batteripaket och det är nog nästa steg för mig inför nästa säsong.

När det handlar om själva fotograferandet så kom jag som vanligt fram till att bakgrunden är viktig och då särskilt om den har samma nyans eller färg snowboardåkarens kläder! Det jag tycker är svårt är att jag inte upptäcker om bakgrunden har fungerar förrän jag redigerar bilden i datorn.

The advantage, however, is that I can crop the images drastically if I want to and highlight the skier who has ended up too far away. The resolution of the images is something completely different on the D800 than on the D7000. Almost no pixels are visible at a large magnification.

The other advantage is that the brightness of the Tamron lens is at F2.8 even at 70 mm zoom and that together with the more light-sensitive sensor makes it possible to get really good sharpness despite poorer lighting conditions.

One catch is that the D800 does not take more than 5 frames per second (which feels more like 4 frames per second) compared to 6 frames per second on the D7000. I have noticed that makes a big difference. This extra frame creates a much greater opportunity to capture a passing snowboarder in the right position and I wonder if the difference between these cameras is not more frames, because the difference is big. According to the instructions for use, it should be possible to get the D800 up to 6 frames per second with a battery pack and that is probably the next step for me before the next season.

When it comes to the photography itself, I came as usual to the conclusion that the background is important and especially if it has the same shade or color of the snowboarder’s clothes! What I find difficult is that I do not discover if the background has worked until I edit the image in the computer.

Panning photo on Malva in Frida branten
Nikon D800
f22 1/40s ISO100 24mm
Pist 15 Frida branten, Idre Himmelfjäll, Sweden, 12 April 2022 at 11.37

Sedan är det detta med skärpan. Autofokusen är klart snabbare på D800:an men jag har fortfarande inte listat ut vilken inställning som funkar bäst. Är det 3D-följningin eller dynamiskt AF? Med 3D-följningen hamnade skärpan oftast på åkaren men med ett kort skärpedjup så missade skärpan ansiktet utan skärpan hamnade någonstans på kroppen. Då lyckades jag bättre med dynamiskt AF, för då kunde jag sikta på ansiktet.

Then there is this with the sharpness. The auto focus is clearly faster on the D800, but I still have not figured out which setting works best. Is it 3D tracking or dynamic AF? With the 3D tracking, the focus usually ended up on the rider, but with a short depth of field, the focus missed the face but the focus ended up somewhere on the body. Then I succeeded better with dynamic AF, because then I could aim at the face.

Jag fick också med ljusmätningen bättre när den fick stå på Spot. Exponeringen av snowboardåkaren blir då rätt och det är bättre i vad jag vill uppnå än att hela bilden får rätt exponering.

De flesta bilder är tagna med Slutarprioritering. Har ställt tiden på 1/1000s och oftast räcker ISO 100 till men mulna dagar eller i skugga har jag klämt upp ISO ända till 2000. Men det märks knappt någon noise ändå! Jämför med D7000 så var det förödande att gå över ISO 1000.

I also got the light metering better when it was allowed to stand on Spot. The exposure of the snowboarder will then be right and it is better in what I want to achieve than that the whole picture gets the right exposure.

Most pictures are taken with Shutter Priority. Have set the time to 1 / 1000s and usually ISO 100 is enough, but on cloudy days or in shadow I have squeezed up ISO all the way to 2000. But there is hardly any noise anyway! Compared to the D7000, it was devastating to go over ISO 1000.

Det blev en del omtagningar och dirigerande av dottern för att få henne att åka där jag ville. De roligaste bilderna blev när hon kom tillräckligt nära utan att hamna utanför ramen, men det var också svårast när hon susade förbi i hög fart och trots att jag hade ögat mot sökaren, så kändes det som om jag fick skjuta från höften.

There were some retakes and routing of the daughter to get her to go where I wanted. The funniest pictures were when she got close enough without falling outside the frame, but it was also most difficult when she whizzed past at high speed and even though I had my eye on the viewfinder, it felt like I had to shoot from the hip.

Snowboarder off piste at Idre Himmelfjäll. Photo Stefan Lomner, Photographic Steps
Malva off piste on the top of Hemmeråsen
Nikon D800
f10 1/500s ISO100 70mm
Idre Himmelfjäll, Sweden, 12 April 2022 at 10.43

Stort tack till min dotter Malva Lomner för att hon tycker det är roligt att umgås med sin far! Jag siktar på en ny blogg om någon vecka och just nu vet jag inte vad det kan bli, men det finns bland annat forsar i kvällsljus och mer bilder från fjällen att välja på. Så välkommen tillbaka!

Many thanks to my daughter Malva Lomner for making it fun to spend time with her father! I’m aiming for a new blog in a week or so and right now I do not know what it could be, but there are rapids in the evening light and more pictures from the mountains to choose from. So welcome back!

Wintercamping at the brook Uckan, Idre, Sweden.
”Camping at the brook Uckan #3479”
Nikon D800 with Tamron 24-70mm
f8 1/100s ISO100 24mm
Vedungsfjällen, Idre, Sweden, 15 Feb 2022 at 12.30.

Vinden rycker lite i tältduken. Makar mig fram till dragkedjan på tältöppningen och slår bort snön som har lagt sig på dukens utsida. Lyckas öppna lagom mycket för att kunna se himlen och inser att det är lika grått som i går och tunna snöflingor susar förbi på diagonalen i vinden. Inga fantastiska vyer att fotografera i dag heller!

Under gårdagen tog jag mig upp från Storfjäten mot Stor-Uckuvålen och slog läger vid ån Uckan. Lite blåsigt men föret var okej med några minusgrader och någon decimeter lös snö på toppen av hårdare snö, men himlen bestod av ett tjockt, grått molntäcke som släppte ifrån sig lite snö men ingen sol.

The wind jerks a little in the tent canvas. Edges me to the zipper on the tent opening and shakes away the snow that has settled on the outside of the canvas. Succeeds in opening just enough to be able to see the sky and realises that it is as gray as yesterday and thin snowflakes whiz past on the diagonal in the wind. No great views to photograph today either!

Yesterday I got up from Storfjäten towards Stor-Uckuvålen and camped by the river Uckan. A bit windy but the skiing was okay with a few degrees below zero and a decimeter of loose snow on top of harder snow, but the sky consisted of a thick, gray cloud cover, that released some snow but no sun.

Min tanke var att gör en tre dagars tur på Vedungsfjällen för att få möjlighet att använda nya kameran. En begagnad Nikon D800 med en Tamron lins på 24-70 mm. Jag hade hoppats på lite sol men det blev som prognosen hade sagt – igenmulet med snöfall och svag vind!

Testade några långa exponeringar när solen gått ner vid 6-tiden. Trädens grenar rörde sig i vinden och skapade ett sudd i trädtopparna och det blåa ljuset kom fram.

My idea was to do a three-day trip on Vedungsfjällen to get the opportunity to use the new camera. A used Nikon D800 with a Tamron lens of 24-70 mm. I had hoped for some sun but it turned out as the forecast had said – overcast with snowfall and light wind!

Tested some long exposures when the sun went down at 6 o’clock. The branches of the trees moved in the wind and created a blur in the treetop and the blue light came on.

När jag väl masade mig ut ur tältet efter att ha inmundigat frukost och förberett dagens färdkost blev det några bilder på den täta granens kottar. Granen som jag slagit läger vid för att få lite skydd mot vinden.

Once I squeezed out of the tent after having breakfast and preparing the day’s tour food, I took some pictures of the dense spruce cones. The tree that I camped at to get some protection from the wind.

Bäcken Uckan rinner genom det snöiga landskapet, Vedungsfjällen, Idre, Sverige.
”Uckan #3482”
Nikon D800 with Tamron 24-70mm
f2,8 1/1000s ISO100 24mm
Vedungsfjällen, Idre, Sweden, 15 Feb 2022 at 13.30.

En svag vind med inslag av väldigt små snöflingor täckte hela omgivningen. Om ni tittar närmare på ovan bild så är diset dessa små snöflingor. Färden gick upp mot kalfjället och Stor-Uckuvålen.

A light wind with elements of very small snowflakes covered the entire area. If you take a closer look at the picture above, the haze is these little snowflakes. The journey went up towards the bare mountain and Stor-Uckuvålen.

Stefan Lomner tar en fika på Stor-Uckuvålens norra utlöpare mulet vinterväder.

Grått, grått, grått var allt som var omkring mig. Inte en chans till en solglimt. Vad fotograferar man då? Min röda dunjacka var det enda med färg på flera mils håll.

Gray, gray, gray was all that was around me. Not a chance for a glimpse of the sun. What do you photograph then? My red down jacket was the only one with colour several miles away.

För att få lite mer karaktär på bilderna har jag använt Tone Mapping i Raw Therapee. Lite mer detaljer, som tex snöflingorna i luften, lite krispigare och bilden blir, enligt min mening, något stökigare, men när allt är grått så blir det mer att titta på.

Innan det blev för mörk hann jag med en tur upp på toppen av Stor-Uckuvålen. Väl på toppen så såg jag ingenting av omgivningen men mina fötter såg jag!

To get a little more character in the picture, I have used Tone Mapping in Raw Therapee. A little more details, such as the snowflakes in the air, a little crispier and the picture becomes, in my opinion, a little more messy, but when everything is gray, it becomes more to look at.

Before it got too dark, I had time for a trip up to the top of Stor-Uckuvålen. Once at the top, I saw nothing of the surroundings but I saw my feet!

”Sets up the tent by the lonely spruce”

Slog läger på sluttningen upp mot Hammaren vid en ensam gran. Hur den har lyckats växa sig så stor där i sin ensamhet och utsatthet är helt otroligt. Testade även på intervallfotografering. Inte så lätt när man inte har läst bruksanvisningen innan man ger sig ut i mörker och kyla! Saktade ner farten på uppspelningen genom att jag denna första gång ställde in den på för få bilder.

Camped on the slope up towards Hammaren by a lone spruce. How it has managed to grow so large there in its loneliness and vulnerability is absolutely incredible. Also tested a tie laps. Not so easy when you have not read the instructions before going out in the dark and cold! Slowed down the playback, becaus this first try had to few pictures.

Bjuder på en bildserie från natten med fullmåne. Eller natt och natt. Bilderna är tagna vid 10-tiden på kvällen!

Det blåste en del på lite högre höjd så molnen seglade snabbt över himlen och hann skapa korta streck på himlen under de 30 sekunder som jag exponerade. Tog även några bilder med månljus över tältet och en med belysning från min pannlampa.

Offers a series of photos from the night with the full moon. Or night and night. The pictures were taken at 10 o’clock in the evening!

It blew a bit at a slightly higher altitude so the clouds sailed quickly across the sky and had time to create short lines in the sky during the 30 seconds I was exposing. Also took some pictures with moonlight over the tent and one with lighting from my headlamp.

”Breaking camp”

Intervallfotograferingen på när jag tar ner tältet blev bättre. Hade fler bilder per minut. Efter att jag skidat ut ur bild skidade jag tillbaka och plockade ner kameran och skidade iväg.

När jag kommit någon kilometer upptäckte jag att jag inte hade stativet med mig. Insåg att det nog stod kvar vid lägerplatsen! Fick snällt skida tillbaka och hämta det.

The time laps on when I take down the tent got better. Had more pictures per minute. After I skied out of the picture, I skied back and picked up the camera and skied away.

When I got a few kilometers, I discovered that I did not have the tripod with me. Realized that it probably remained at the camp site! Got to ski back and pick it up.

Nästa dag var det hemgång och jag gled ner efter leden mot bäcken Uckan igen. Samma väder men möjligen något tunnar moln vilket gav ett ljusare sken över snövidderna.

A tribute to female nature!

Tog den västra sidan av Uckan ner mot Storfjäten och här hade snön samlats under några dagars snöfall! Meterdjup lössnö på vissa ställen som jag fick pulsa mig igenom.

The next day it was time to go home and I slid down the trail towards the brook Uckan again. The same weather but possibly a slightly thinner cloud which gave a brighter glow over the snow expanses.

Took the west side of Uckan down towards Storfjäten and here the snow had accumulated during a few days of snowfall! Meter-deep loose snow in some places that I had to pulse through.

Detta gjorde att sista kilometrarna var oerhört tunga och jag fick verkligen slita för att komma ner till Storfjäten. Det borde ha varit en lätt skidåkning i medlut med några tryck med stavarna för att hålla åkningen i gång. Men så blev det inte, och med blodsmak i munnen träffade jag på min fru som fick transportera sin utslitne man hem!

This made the last kilometers extremely heavy and I really had to struggle to get down to Storfjäten. It should have been a light skiing in the middle slope with some pressure with the poles to keep the skiing going. But that did not happen, and with a taste of blood in my mouth, I met my wife who had to transport her worn-out husband home!

Ingen lycka med vädret, men jag fick en chans att få igång rutinerna när det gäller att färdas och övernatta i vinterfjäll.

Min plan är att göra fler kortare fototuren under året, så vi får se var nästa tur blir av någonstans!

Nästa blogg kommer att handla om att fotografera en brädåkare i pisten! Väl mött!

No luck with the weather, but I got a chance to start up the routines when it comes to traveling and spending the night in the winter mountains.

My plan is to make more shorter photo trips during the year, so we have to see where the next trip will be somewhere!

The next blog will be about photographing a snowboarder on the piste! Well met!

Hemoglobin spelar punk på Unga band 2021 i Mariehamn.
”Overexposed” #0345
Nikon D7000
f3,5 1/10s ISO1000 18mm
Hemoglobin at Unkan, Mariehamn, The Åland Islands, 13 Nov 2021 at 21.13.

Det ålandsbaserade punkbandet Hemoglobin öste skiten ur publiken som pausband i musiktävlingen Unga band 2021 i Mariehamn. Jag hoppas de inspirerade och inte skrämde de kvarvarande banden i tävlingen för det var verkligen fullt röj på scenen under denna något felbenämnda ”paus”!

The Åland-based punk band Hemoglobin poured the shit out of the audience as a break band in the music competition Unga band 2021 in Mariehamn. I hope they inspired and did not scare the remaining bands in the competition, because there was really a lot of noise on stage during this somewhat misnamed ”break”!

Dottern och hennes kompisar skulle dit, så jag tänkte att detta skulle kunna bli en möjlighet för mig att testa att ta bilder på en konsert och Hemoglobin gillar jag, så alltid kul att få bilder på dem!

Hemoglobin består av Lukas Mangelli-Lantz på gitarr och mest sång och Franz Fagerholm på bas och mindre sång. Deras trummis, Beppe Lantz, har rymt till Finland så de söker en ny, men i kväll satt Oscar Johansson bakom pukorna och gjorde sitt bästa för att hänga med och det gjorde han med bravur!

Insåg ganska raskt att min Nikon D7000 med en kitlinszoom på 18-200 mm inte var det bästa valet för skumma spellokaler. Visserligen en hel del ljus på scen men det räckte inte till. Insåg att jag skulle få ligga på 1000 ISO eller över för att inte få rörelseoskärpa i varje bild och detta gör att jag kommer att få mycket brus i bilderna.

Så istället för att vara avundsjuk på fotografen från en av de lokala tidningarna som var där med sin dyra kamera, gick jag in för det mer konstnärliga uttrycket istället för superskarpa porträttbilder!

My daughter and her friends were going there, so I thought this could be an opportunity for me to try taking pictures at a concert and I like Hemoglobin, so always fun to get pictures of them!

Hemoglobin consists of Lukas Lantz on guitar and mostly vocals and Franz Fagerholm on bass and less vocals. Their drummer, Beppe Lantz, has escaped to Finland, so they are looking for a new one, but tonight Oscar Johansson sat behind the tom-toms and did his best to keep up and he did it with bravura!

Realized pretty quickly that my Nikon D7000 with a kit lens zoom of 18-200 mm was not the best choice for shady music venue. Admittedly a lot of light on stage but it was not enough. Realized that I would have to be at 1000 ISO or above so as not to get motion blur in each image and this means that I will get a lot of noise in the photos.

So instead of being jealous of the photographer from one of the local newspapers who was there with her expensive camera, I went for the more artistic expression instead of super sharp portrait images!

Bruset visade sig bli hanterbart i bildbehandlingsprogrammet Raw Therapee. Detaljer smetas visserligen ut en del med Noise Reduction men det tillför också en tillåtande effekt i bilden som jag gillar.

The noise proved to be manageable in the image processing program Raw Therapee. Although details are smeared out a bit with Noise Reduction, it also adds a permissive effect in the image that I like.

Microphon sharpness one!
Microphon sharpness two!

En sak jag lärde mig var att se upp för mikrofoner! Min autofokus älskade micken, så många bilder har skärpan liggande på den istället för personen bakom. Detta trots att jag använde enpunktsläget både för ljusmätning och fokus. Får hålla koll på den lilla röda rutan lite bättre nästa gång!

Trummisen är också väldigt svår att fånga på bild! Just på denna konsert satt han mest i mörkret och ofta var någon iväg. Så ska man lyfta trummisen så får man jobba på och invänta de få stunder han lyfts fram i ljuset.

One thing I learned was to watch out for microphones! My autofocus loved the mic, so many pictures have the focus lying on it instead of the person behind. This despite the fact that I used the single point mode for both light metering and focus. May keep an eye on the little red box a little better next time!

The drummer is also very difficult to capture in a picture! Precisely at this concert he sat mostly in the dark and often someone was away. If you want to lift the drummer, you have to work on and wait for the few moments he lifts in the light.

Does anyone have the number for Prophon so I can sell this picture to them?

Avslutade med lite experimentell fotografering. Längre slutartid och missade att ta ner ISO-värdet så det blev några överexponeringar. Men de gjorde sig tycker jag, med en effekt av Tone Mapping i Raw Therapee och så jobbade jag med Tonkurvan och Vinjetten.

Finished with some experimental photography. Longer shutter speed and failed to lower the ISO value so there were some overexposures. But they did, I think, with an effect of Tone Mapping in Raw Therapee and so I worked with the Tone Curve and the Vignette.

Hemoglobin in Mariehamn playing punk music! Photographic Steps
”Overexposed” #0350
Nikon D7000
f3,5 1/5s ISO1000 18mm
Hemoglobin at Unkan, Mariehamn, The Åland Islands, 13 Nov 2021 at 21.14.
”Punk move” #0354
Nikon D7000
f22 1s ISO1000 18mm
Hemoglobin at Unkan, Mariehamn, The Åland Islands, 13 Nov 2021 at 21.15.

Testade även med att ställa kameran på en av högtalarna för att få mer rörelseoskärpa på artisterna. Kul effekt men det gäller nog att ta fler bilder för att kunna få en bild som har tilltalande rörelsemönster i sig.

En överexponerad Lukas Lantz i Hemoglobin.
”Burning” #0357
Nikon D7000
f4,5 1s ISO1000 40mm
Hemoglobin at Unkan, Mariehamn, The Åland Islands, 13 Nov 2021 at 21.16.

Also tested by placing the camera on one of the speakers to get more motion blur on the artists. Fun effect, but it’s probably important to take more pictures to be able to get a picture that has an appealing movement pattern in it.

Jag låste kameran i början på 1000 ISO och 1/60 sekund på manuellt läge och försökte sedan hinna med att ändra bländaren. Ibland så blev det inte som jag tänkt mig, men de bilderna blev nästan mest intressanta att jobba fram.

I initially locked the camera at 1000 ISO and 1/60 second in manual mode and then tried to change the aperture. Sometimes it did not turn out as I had imagined, but those pictures became almost the most interesting to work with.

Så ska du ut och plåta en konsert så se upp för mikrofoner och testa lite längre slutartider för att få mer fart i bilderna! Överexponeringen kan man ju fixa i efterbehandlingen men jag tycker det bli mer spännande att ta några sådan bilder redan på plats!

Och råkar du dyka på Hemoglobin så ta chansen och se ett röjigt gig! Här en länk till deras Facbooksida :
https://www.facebook.com/Hemoglobin-Official-1944100372512532/

If you should go out and shot a concert, watch out for microphones and test a little longer shutter speeds to get more speed in the pictures! The overexposure can of course be fixed in the post prossessing, but I think it will be more exciting to take such pictures on place!

And if you happen to dive in to Hemoglobin, take the chance and see a riot gig! Here is a link to their Facebook page:
https://www.facebook.com/Hemoglobin-Official-1944100372512532/

Beppe #9550
Nikon D7000
F4 1/60s ISO400 31mm
Kommunrundan, The Åland Islands, 9 Oct 2021 at 18:27

Jag fortsätter i denna blogg där jag slutade i förra Portrait Mio Lomner, nämligen att visa porträtt inspirerade av Dragan Andrzej och Lee Jeffries. Nu är det Beppe Lantz tur!

I continue in this blog where I ended up in the previous Portrait Mio Lomner, namely to show portraits inspired by Dragan Andrzej and Lee Jeffries. Now it’s Beppe Lantz’s turn!

Här är utgångsbilderna som jag då trodde bara skulle göra sig i svartvitt. Men de blev väldigt uttrycksfulla i färg också!

Jag började med ett försök att maxa detaljer och skapa hårdhet i bilden med dels Tone Mapping i Raw Therapee men också genom Gaussisk oskärpa i GIMP. Länkar för beskrivningar finns i förra bloggen Portrait Mio Lomner.

Here are the starting pictures that I then thought would only be done in black and white. But they became very expressive in color too!

I started with an attempt to maximize details and create hardness in the image with partly Tone Mapping in Raw Therapee, but also through Gaussian blur in GIMP. Links for descriptions can be found in the previous blog Portrait Mio Lomner.

Den här, med Beppes galna uttryck gjorde sig bra i den stilen! Sedan gick jag vidare med den mer finessfulla processen och fick fram de i färg men också mer karaktärsfulla i svartvitt.

This one, with Beppe’s crazy expression, did well in that style! Then I went on with the more subtle process and got them in color but also more characterful in black and white.

Men den gjorde ju sig i denna stil också! Jag dras verkligen åt detta uttryck och hoppas att jag tar mig tid till att hitta en egen väg i framtiden. Här kommer en till som jag gillar i färg.

But it did in this style too! I am really drawn to this expression and hope that I will take the time to find my own path in the future. Here’s another one I like in color.

Resten av bilderna på Beppe Lantz kommer här i galleriet.

The rest of the pictures of Beppe Lantz come here in the gallery.

Nästa blogginlägg blir fler porträtt med samma tema!

The next blog post will be more portraits with the same theme!