Category Archives: Photographic Steps

Jag tog mig ut till Lumparlands nordligaste udde för att se hur fyren där såg ut och det blev en resa i det sista ljuset på dagen.

I went out to Lumparland’s northernmost headland to see what the lighthouse there looked like and it was a trip in the last light of the day.

Molnen ligger, som vanligt denna vinter, tjocka över himlen. Ingen struktur eller form på dem, utan bara ett kompakt tak i grått. Som tur var så hade lite snö fallit, så att en viss kontrast i alla fall finns på marken.

Jag går ner till vattnet och spanar ut över Lumparns gråa yta. Lite kluckande vågor slår mot klipporna, men ingen vind att tala om. Knäpper ihop jackan mot kylan, för att förbereda mig på att stå mer still, i vänta på att kameran ska hinna få in tillräckligt med ljus.

The clouds are, as usual this winter, thick over the sky. No structure or shape on them, just a compact grey roof. Luckily, some snow had fallen, so that a certain contrast is at least on the ground.

I go down to the water and look out over Lumparn’s grey surface. A little gurgling waves hit the rocks, but no wind to speak of. Fastens the jacket against the cold, to prepare me to stand still, waiting for the camera to get enough light.

Scenariot börja i grått, men när jag krånglar mig fram över klipporna mot själva udden och fyren, övergår ljuset mer mot gråblått.

Försöker förutse var jag kanske vill ta en bild, för att inte sätta mina fotspår i snön, mitt i det som var tänkt att vara orört och stilla.

Själva fyren var inte så anslående, men isen som bildats på udden, var mer imponerande och inbjöd mig till krypande på knäna och plaskande i det kalla vattnet. Bra med vattentäta kängor!

The scenario starts in gray, but when I struggle over the rocks towards the cape and the lighthouse itself, the light changes more to gray-blue.

Trying to predict where I might want to take a picture, so as not to put my footprints in the snow, in the middle of what was meant to be untouched and still.

The lighthouse itself was not so striking, but the ice that formed on the headland was more impressive and invited me to crawl on my knees and splash in the cold water. Good with waterproof boots!

Utforskade strandlinjen, men mer åt öster tog klipporna slut och trots det tjocka molntäcket, så trängde solens sista ljus igenom molnen där borta i väster och skapade någon sorts kontrast till det gråblå landskapet.

När solens ljus var helt borta, tog ljusen från Mariehamn över. Det skapade en illusion av att solen fortfarande jobbade där borta i horisonten, på min sista bild på turen, vilket är det översta bilden i denna blogg.

Så nu har förnattens blå ljus tagit över innan det blir svart natt. Natt och natt förresten. Sista bilden tar jag 17:01, innan jag kryssar mig ner mellan tallar och klippskrevor till bilen i det tilltagande mörkret.

Explored the shoreline, but further east the cliffs ended and despite the thick cloud cover, the last light of the sun penetrated the clouds over there in the west and created some kind of contrast to the grey-blue landscape.

When the sun’s light was completely gone, the lights from Mariehamn took over. It created the illusion that the sun was still working over there on the horizon, in my last picture of the trip, which is the top picture in this blog.
So now the blue light of night has taken over before it becomes black night. Night and night by the way. I take the last picture at 17.01, before I cross between pines and crevices to the car in the increasing darkness.

Efter en lång natt i tältets mörker där jag fördrev tiden med att läsa ”Jag kan ha fel” av Björn Natthiko Lindeblad, vilket inte gjorde mörkret mindre mörkt, men han levererar många sanningar, började det ljusna igen vid 10-tiden.

Så jag tog mig ut till vattnet, åt lite frukost på klipporna i skydd för vinden och inväntade mer ljus. Fick lite sällskap av en säl som tittade på mig. För mörkt och för långt bort för att försöka fotografera.

After a long night in the tent’s darkness, where I spent time reading ”I can be wrong” by Björn Natthiko Lindeblad, which did not make the darkness less dark, but he delivers many truths, it started to light up again at 10 o’clock.

So I went out to the water, ate some breakfast on the rocks in protection from the wind and waited for more light. Got some company from a seal who was looking at me. Too dark and too far away to try to photograph.

Solen behagade inte visa sig denna dag heller. Ett tjockare molntäcke än i går från horisont till horisont och samma vind och vågrörelser.

The sun did not want to show itself this day either. A thicker cloud cover than yesterday from horizon to horizon and the same wind and wave movements.

Min plan vara att röra mig fram över klipporna på denna del av ön och se om jag kunde hitta några roliga stenar eller klippor att ta med lång slutartid. Den här bjässen syntes på långt hål, men bäst blev den riktigt nära!

My plan was to move across the cliffs on this part of the island and see if I could find some fun stones or cliffs to take with long shutter speed. This bastard was seen from afar, but the best shot was from really close!

Fler stenar kom i min väg och när solen hade kommit upp en bit så började öarna i horisonten att sväva ovanför vattenytan, som i översta bilden. Har fått lära mig att det beror på att luften och vattnet har olika temperatur och därför bryter ljusstrålarna och man kan se det som är nedanför horisonten. Häftigt!

More rocks came in my way and when the sun had risen a bit, the islands on the horizon began to float above the water surface, as in the top picture. I have been taught that it is because the air and water have different temperatures and therefore the light rays refract and you can see what is below the horizon. Cool!

Kyla, moln och blåst skapade en känsla i bilderna som jag gillar. Det dåliga ljuset gjorde att jag kunde köra med ganska långa slutartider utan gråfilter, som jag ännu inte äger några!

Cold, clouds and wind created a feeling in the pictures that I like. The bad light allowed me to photo with quite long shutter speeds without grey filters, which I do not yet own!

Nu var det slut för denna gång från Simskäla. Nästa vecka kan det bli från Lumpo udd eller Mariehamn… eller Hammarudda… Flera val ser jag, så ni får vänta och se!

Now it is over for this time from Simskäla. Next week it could be from Lumpo cape or Mariehamn … or Hammarudda … I see several choices, so you have to wait and see!

Vid min fotoutflykt till Simskäla i början av januari hittade jag efter lunch en bäck, som stilla flöt fram mellan träden.

Genom att vädret bjöd på mulen himmel med snöbyar, så inbjöd bäcken till ett skyddat fotograferande i lä av skogen som inte var beroende av spektakulärt ljus.

Jag såg möjligheten att verkligen utforska bäcken och lägga tid på att hitta så många vinklar och uttryck som möjligt. Detta är något som jag har svårt för. Jag tror att jag har för lite tålamod. När jag har tagit en bild som jag tror kommer att bli bra, så tappar jag intresset och vill vidare till nästa objekt.

On my photo excursion to Simskäla in early January, I found a brook after lunch, which still floated between the trees. Because the weather offered overcast skies with snow flurries, the brook invited to a protected photography in the shelter of the forest, that was not dependent on spectacular light.

I saw the opportunity to really explore the brook and spend time finding as many angles and expressions as possible. This is something I have a hard time with. I think I have too little patience. When I have taken a picture that I think will be good, I lose interest and want to move on to the next object.

Utgångspunkten blev långa tider med målet att skapa bilder med svepande vatten. Men som i bilden ovan, så är det svårt att få bukt med skakningsoskärpan när man inte har ett tungt stativ och det blåser och tiderna är tiotals sekunder långa.

När jag letade mig upp och ner efter bäcken för att hitta nya vinklar, upptäckte jag också att bäcken som jag tyckte var svart där den slingrade sig fram mellan mossan, inta alls var svart i alla vinklar. Det svarta kom från träden, som speglade sig i vattnet men i andra vinklar så försvann den kompakta massan av träd och himlen, med sina moln, lyste igenom. Genast var den magiska effekten som jag sökte borta.

The starting point was long exposure with the goal of creating images with sweeping water. But as in the picture above, it is difficult to get rid of the shaking blur when you do not have a heavy tripod and it is windy and the times are tens of seconds long.

When I moved up and down the brook to find new angles, I also discovered that the brook that I thought was black, where it wound its way between the moss, was not at all black at all angles. The black came from the trees, which were reflected in the water, but at other angles the compact mass of trees disapeared and the sky, with its clouds, shone through. Immediately the magical effect I sought was gone.

Plötsligt bröt några ljusstrålar fram genom molnen och lyste upp en del av bäcken och det bildades ett guldsken i vattnet som rann över stenarna. Bråttom, bråttom helt plötsligt för att hinna fånga ljuset!

Suddenly some rays of light broke through the clouds and illuminated part of the brook and a golden glow formed in the water that ran over the rocks. Hurry, hurry all of a sudden to catch the light!

Lika plötsligt som solen bröt igenom kom en snöby svepande genom skogen. Allt blev suddigt av snöflingorna och jag såg möjligheten att fånga en annan känsla av bäcken.

Fippla med stativ, skärpa, tider och komposition och när allt var färdigt så var snöfallet över! Träden, som nästan hade varit borta i det vita, syntes nu tydligt igen. Magin var borta men jag tog en bild ändå.

As suddenly as the sun broke through, a snow flurry came sweeping through the forest. Everything was blurred by the snowflakes and I saw the opportunity to capture a different feeling of the brook.

Fiddle with tripods, sharpness, times and composition and when everything was done, the snowfall was over! The trees, which had almost disappeared in the white, were now clearly visible again. The magic was gone but I took a picture anyway.

Jag kände mig ändå nöjd över att jag stannat och verkligen försökt att ta in denna lilla bäck. Insåg sedan att jag behövde ta mig tillbaka till bilen innan det blev för mörkt.

I still felt happy that I stayed and really tried to take in this little stream. Realized I needed to get back to the car before it got too dark.

Väl hemma vid datorn upptäcker jag att det är väldigt svårt för mig att få fram den känsla som jag hade vid bäcken. För mig var upplevelsen trolsk, stillsam och lite mystisk. Bilderna däremot blev hårda, kontrastrika och stökiga. Jag tror att det mest beror på snön i mossan. Istället för att skapa en mjuk upplevelse så tar det över och skapar ett hårt och stökigt mönster på bilderna.

Once at home at the computer, I discover that it is very difficult for me to get the feeling I had at the brook. For me, the experience was magical, quiet and a bit mysterious. The images, on the other hand, became harsh, contrasting and messy. I think it’s mostly due to the snow in the moss. Instead of creating a soft experience, it takes over and creates a hard and messy pattern in the pictures.

Som ni ser på bilderna så har jag försökt att hitta fram till det jag upplevde med hjälp av olika effekter i Raw Therapee.

Jag har försökt att göra bilderna mjuka genom att inte använda lokal kontrast och ingen extra skärpa. Testade även med Tone mapping för att försöka hitta det trolska, men ju mjukare bild desto svårare att få fram rörelsen i vattnet som bildades av skummet och luftbubblorna som flöt fram så fint.

Den svartvita bilden fick inte heller fram det mjuka men kanske det som egentligen var: kontrastrikt, kallt och hårt men ändå något mjukt som letar sig fram mellan träden.

As you can see in the pictures, I have tried to find out what I experienced with the help of different effects in Raw Therapee.

I have tried to make the images soft by not using local contrast and no extra sharpness. Also tested with Tone mapping to try to find the magic, but the softer the image the harder it is to get the movement in the water that was formed by the foam and the air bubbles that floated so nicely.

The black and white image did not bring out the soft either, but perhaps what it really was: contrast-rich, cold and hard, but still something soft that finds its way between the trees.

Flera bilder blev suddiga och oskarpa och flera väldigt intetsägande. Det blev inte heller vad jag tänkt mig men jag hoppas jag har lärt mig något på resan!

Nästa vecka blir det bilder från den avslutande morgonen här på Simskäla, så mer blått!

Several images became blurred and blurry and several very bland. It did not turn out what I had in mind either, but I hope I have learned something on the trip!

Next week there will be pictures from the final morning here at Simskäla, so more blue!

Det är mulet. Jämngrått, fuktigt och kallt. Blött och rått. Solen kommer gå ner om 40 minuter och med ett kompakt molntäcke så finns det inte en chans till någon ljusning. Så här ska det ridas!

Men inte för mig. Håller mig bredvid som vanligt. Har visserligen suttit på några hästar men aldrig förstått mig på det.

Tar istället chansen att fota lite men upptäcker att det inte är så lätt för det är så mörkt!

Vi är på Ponnylyckan utanför Södersunda. 15 minuters bilfärd från största orten på Åland, Mariehamn. Min kära fru Therese ska äntligen få rida efter lång väntan.

Själv upptäcker jag att jag måste gå upp på över ISO 1000 för att klara av rörelserna från djuren. Det räcker med att de rynkar på nosen så blir det suddigt, som ni ser på bilden nedan.

Cloudy days. Even gray, damp and cold. Wet and raw. The sun will go down in 40 minutes and with a compact cloud cover there is no chance of any brightening. So now shall we ride!

But not for me. Keeps me next as usual.I have ridden on some horses but never understood the idé.

Instead, take the chance to take some photos but discover that it is not so easy, because it is so dark!

We are at Ponnylyckan outside Södersunda. 15 minutes drive from the largest town on Åland, Mariehamn. My dear wife, Therese, will finally be able to ride after a long wait.

Personally, I discover that I have to go up to over ISO 1000 to cope with the movements of the animals. It is enough that they wrinkle the nose and it will be blurred, as you see in the picture below.

Inne i sadelkammaren är det i alla fall något varmare och mer ombonat.

Där trivs katten men han tycks inte riktigt vilja vara med på bild. Men det gäller att hålla kameran stadigt för jag får gå ner på 1/30 sekund.

Inside the saddle chamber, it is at least a little warmer and more cozy.

The cat thrives there, but he does not really seem to want to be in the picture. But it is important to keep the camera steady because I have to go down to 1/30 second.

Den här ponnyn vet jag i alla fall vad han heter. Han heter Elvis men myskankan ville inte presentera sig men höll koll på oss.

Medan Therese kämpar på med att få islandshästen att tölta, kämpar jag på med det dåliga ljuset.

At least I know what his pony is called. His name is Elvis, but the muskrat did not want to introduce hereself but kept an eye on us.

While Therese is struggling to get the Icelandic horse to tölt, I am struggling with the bad light.

Inser att det är bättre att försöka fånga rörelsen istället för att försöka hitta skärpa.

Så det blir en fortsättning på arbetet i förra bloggen – The light in the dark. Att följa motivet och få en oskarp bakgrund.

Här inser jag att svårigheten ligger i att motivet, alltså hästen, inte rör sig så fort i förhållande till bakgrunden. Men i några bilder lyckades jag i alla fall fånga själva tanken med tekniken.

Realize that it is better to try to capture the movement, instead of trying to find sharpness.

So it will be a continuation of the work in the previous blog – The light in the dark. To follow the subject and get a blurry background.

Here I realize that the difficulty lies in the fact that the motif, ie the horse, does not move so fast in relation to the background. But in some pictures I managed to capture the very idea of ​​the technique.

Du kan följa ägaren Therese Söderbergs arbete med alla 20 djur på hennes Facebook sida och även boka in dig för ridning eller djurvisningar!

You can follow the owner Therese Söderberg’s work with all 20 animals on her Facebook page and also book yourself for riding or a guided tour with the animals!

Står i mörkret på gång- och cykelbanan och känner kylan genom kläderna. Hade inte tänkt ut och fota i kväll, men hade lite tid över i väntan på att hämta upp sonen, så därav det dåliga klädvalet.

Några joggare stryker förbi och jag mer känner än ser att de granskar mig och undrar varför jag står där och lurar i mörkret med kameran redo.

Stands in the dark on the pedestrian and bicycle path and feels the cold through my clothes. Had not thought yo go out and take pictures tonight, but had some time left waiting to pick up the son, hence the poor choice of clothes.

Some joggers pass by and I feel more than I see them examining me and wondering why I’m standing there lurking in the dark with the camera ready.

Men jag tror mig ha hittat ett bra läge för att testa att fotografera bilar i rörelse. Få bilen att vara hyffsat skarp men med en fartig, randig bakgrund.

Just där jag står så har jag flera ljus på andra sidan gatan från Mariehamns bensinmackar som jag hoppas ska bilda en spännande bakgrund i mörkret.

Första försöken bli inte som jag har tänkt mig som ni kan se i bilden ovan. Jag får inte bilen skarp.

But I think I have found a good location to try to photograph moving cars. Make the car be fairly sharp but with a fast, striped background.

Right where I stand, I have several lights on the other side of the street from Mariehamn’s petrol stations, which I hope will form an exciting background in the dark.

The first attempts will not be as I have imagined as you can see in the picture above. I do not get the car sharp.

Här ovan har jag lyckats lite bättre men det beror på att slutartiden inte var så lång.

Here above I have succeeded a little better, but it is because the shutter speed was not so long.

Fick annars till ett trevligt perspektiv på denna, men fortfarande så är bilen inte som jag hade tänkt mig.

Got on the other hand a nice perspective on this, but still the car is not as I had imagined.

Sedan kommer jag på felet! Jag har inte haft bilen rakt framför mig.

Som ni ser på de förra bilderna så är bilen på väg snett emot mig. Då funkar det inte att panorera med bilen, utan bilen förskjuts i bilden när den kommer närmare mig. Den blir också större och linjerna flyter ut.

Then I come to the mistake! I have not had the car right in front of me.

As you can see in the previous pictures, the car is on its way obliquely towards me. Then it does not work to pan with the car, but the car shifts in the picture when it gets closer to me. It also gets bigger and the lines flow out.

För att få bilen att vara skarp mot bakgrunden, behövs det att bilen stannar på samma ställe i bilden. Då måste man ha den vinkelrätt framför sig!

Så då blev det som jag hade tänkt mig! Ljusen i bakgrunden som streck och bilen skarp. Men nu för tiden så får man inte hela streck som ni ser, för ljusen är antagligen diodlampor som pulserar om jag har fattat rätt!

To make the car be sharp against the background, it is necessary for the car to stop in the same place in the picture. Then you have to have it perpendicular in front of you!

So then it turned out as I had imagined! The lights in the background as dashes and the car bright. But nowadays you do not get the whole line as you see, because the lights are probably diode lamps that pulsate if I have got it right!

Tog sedan några bilder som passagerar i bilen. Lite längre slutartid och så försökte jag hitta ljus som kunde skapa något tilltalande mönster i rörelse. Många som inte blev något men dessa två tycker jag har något tilltalande.

Then took some pictures as a passengers in the car. A little longer shutter speed and then I tried to find light that could create some appealing pattern in motion. Many who did not become anything but these two I think have something appealing.

När sonen och de andra kommer ut från teaterträningen, tar jag chansen att fånga de anonyma siluetterna som rör sig mellan de mörka skuggorna och belysningen.

Har du varit ute och tagit några bilder i mörkret?

When the son and the others come out of the theatre training, I take the chance to capture the anonymous silhouettes that move between the dark shadows and the lighting.

Have you been out and taken some pictures in the dark?

Min son, Mio, fick soppatorsk i samma veva som jag hittade Jaymi Heimbuch lilla folder om att berätta en historia med bilder – The six must-have shots for a powerfull photo story.

Så när jag ändå var tvungen att åka ut och hjälpa honom, försökte jag skapa en liten berättelse med hjälp av kameran.

My son, Mio, ran out of petrol in the same time as I found Jaymi Heimbuch’s little folder about telling a story with pictures – The six must-have shots for a powerful photo story.

So when I still had to go out and help him, I tried to create a little story using the camera.

Enligt Jaymi ska det finnas 6 olika bilder med i en berättelse.

Är man begränsad så ska berättelsen bara berättas med 6 bilder eller så kan men se det som att det är minst 6 olika typer av bilder som behövs, för att täcka upp en historia.

According to Jaymi, there should be 6 different pictures in a story.

If you are limited, the story should only be told with 6 pictures or you can see itas there are at least 6 different types of pictures needed to cover a story.

Här finns det mer än 6 bilder för detta är en fotoblogg och då vill jag att det ska vara många bilder!

Däremot så har jag försökt att få med de 6 olika typerna.

Överst ”The hero”. Bilden som ska fånga betraktaren och leda in i historien.

There are more than 6 pictures here, because this is a photo blog and then I want there to be many pictures!

However, I have tried to include the 6 different types.

At the top – ”The hero”. The image that will capture the viewer and lead into the story.

Sedan kommer presentationen av deltagarna. Här ser jag, att jag inte riktigt har fått med något rent porträtt av Mio, mig eller hans moped.

Men bilden ”The last drop” nedan borde fungera som ett samlat porträtt av Mio och mopeden.

Jag själv däremot blir bara en del av denna historia som betraktare av skeendet, men också en bakgrundsfigur som syns tack vare bilen i bakgrunden och handen som lämnar fram reservdunken.

Then comes the presentation of the participants. Here I see that I have not really got a clean portrait of Mio, me or his moped.

But the picture ”The last drop” below should serve as a collective portrait of Mio and the moped.

I myself, on the other hand, become just a part of this story as an observer of what is happening, but also a background figure who is visible thanks to the car in the background and the hand that leaves the spare can.

Som nummer tre har vi kontexten, sammanhanget. Där skulle jag kunnat ha med någon mer övergripande bild.

Men den första bilden, där Mio sitter på mopeden och väntar, tycker jag fungerar samt de två när han står bakom mopeden och bilen är med i bild.

As number three, we have the context, the relation. There I could have included some more overall picture.

But the first picture, where Mio is sitting on the moped and waiting, I think works and the two, when he is behind the moped and the car is also visible.

Action! Det är bildtyp nummer 4. Den ska ta upp det som händer och gärna lite fart i bilderna.

De med mest rörelse är ju de två bilderna där Mio går emot mig med dunken. Också porträttet nedan tycker jag fungerar, för att det är tydligt att han just håller på att fylla på soppa men också det ovan, där han skruvar på röret på dunken.

Action! It is image type number 4. It should capture what is happening and preferably a little speed in the images.

The ones with the most movement are the two pictures where Mio goes against me with the can. I also think the portrait below works, because it is clear that he is just filling up soup but also the one above, where he screws the pipe on the can.

Näst sista typen är närbilden och detaljerna. Här går man in närmare och visar upp hur det ser ut och vad som sker.

Här har jag bilderna på när Mio fyller på soppa och när han skruvar på slangen. Närbilder på händer som gör något.

Sista kategorin är bilden som ska få betraktaren att ta egna steg – ”The take-away”, antingen i ren handling eller i reflektion.

Vad vill jag som fotograf att betraktaren ska ta med sig eller känna? Vill jag till och med att betraktaren ska ta egna steg mot något?

Sista bilderna i denna fotoberättelse får stå för friheten, men själva berättelsen visar ju också att friheten är begränsad och faktiskt beroende av andra.

The penultimate type is the close-up and the details. Here you go closer and show what it looks like and what happens.

Here I have the pictures of when Mio refuel and when he screws on the hose. Close-ups of hands doing something.

The last category is the image that will make the viewer take their own steps – ”The take-away”, either in pure action or in reflection.

What do I, as a photographer, want the viewer to bring or feel? Do I even want the viewer to take their own steps towards something?

The last pictures in this photo story may stand for freedom, but the story itself also shows that freedom is limited and actually dependent on others.

Kolla in Jaymi Heimbuchs hemsida om du är intresserad av att lära dig mer om hur man kan arbeta som fotograf kring miljöfrågor. Hon har en gedigen podd som är gratis att lyssna på.

Kör försiktigt där ute och var rädd om de minst skyddade trafikanterna!

Check out Jaymi Heimbuch’s website if you are interested in learning more about how to work as a photographer on environmental issues as conservatin photographer. She has a solid podcast that is free to listen to.

Drive carefully out there and pay attation to the least protected road users!

En blåsig morgon igen på Hammarudda. Den här gången är jag på plats innan solen går upp och kan invänta ljuset.

A windy morning again at Hammarudda. This time I am in place before the sun rises and can wait for the light.

Det tar ett tag för solljuset att spridas över klipporna, för en molnbank ligger ivägen över horisonten.

It takes a while for the sunlight to spread over the rocks, because a cloud bank is blocking the horizon.

Så då får jag chansen att åter igen jobba med långa exponeringar. Det är för ljust för de riktigt långa på över 10 sekunder.

So then I get the chance to work with long exposures again. It’s too bright for the really long ones of over 10 seconds.

Tog de vanliga bilderna på stenar och klippor, men denna gång var det ordentliga vågor och ljuset gjorde att jag fick hålla mig under 8 sekunder.

Took the usual pictures of rocks and cliffs, but this time it was real big waves and the light forced me to be under 8 seconds.

Testade också att bara ta med vågorna och med det magiska morgonljuset fick jag med något som jag inte har fått förut. Kameramålning.

Also tried to just photographe the waves and with the magic morning light I got something I have not received before. Camerapainting.

Bilderna är bara redigerade i Raw Therapee och jag har inte ändrat bildens kulör. Bara förstärkt den färg som redan fanns där i det råa formatet från kameran.

The pictures are only edited in Raw Therapee and I have not changed the colourtone of the pictures. Just enhanced the colour that was already there in the raw format from the camera.