Första terminen på Fotografiska processer

Slutmålet börjar närma sig för mitt år på distansutbildningen Fotografiska processer på Gamleby folkhögskola, nämligen utställningen på Galleri Kontrast i Stockholm mellan den 24 och 28 maj. Tänkte därför göra någon sorts egen utvärdering och reflektion kring mina bidrag under första terminen och även försöka sätta ord på min egen resa. Utbildningen är upplagd med kritikklass varannan vecka och enskild handledning den andra veckan. Till kritikklassen får vi en uppgift som vi redovisar och får återkoppling på av våra kurskamrater och läraren över Google Classroom.

De första bilderna har jag redan visat på Instagram och det handlade ju om att ta ett självporträtt. En eller flera bilder som berättar något om oss själva som personer och fotografer. Jag förstår att jag bara kom in på en reservplats, för mitt fotograferande har inte tagit någon riktning ännu, men några hoppade av så jag fick vara med. Jag tycker om att experimentera och testa nya saker och jag blir därför ganska spretig.

Med mina fyra bilder ville jag berätta om hur jag levde, var jag för tillfället gillade att fotografera, vad jag jobbade med och mina funderingar på vilken väg jag skulle gå i fotograferandet.

Jag ville också lära mig mer om fotomanipuleringsprogrammet GIMP och jobba med att skapa en bild av flera bilder, därav bilden på mig framför vägskyltarna, som här blev olika väger att ta.

Bilden på mig och havet är manipulerad i GIMP och det mest för att suddet blev snyggare med ett filter över. Annars står den för mitt möte med naturen och just på Åland med brytningen mellan land och hav. Inte så unikt men det är där jag trivs bäst.

Skuggbilden är från mitt jobb som Skidpatrullör och det dagliga arbetet att finnas i skidanläggningen. Den finns också med i min fotoutställning ”Bilder från ett himmelfjäll”, som under året rest runt på olika bibliotek i Mellansverige. Skuggbilden och några till i utställning, är inspirerade av fotografen Alan Schallers bilder från hans semestrar i skidbackarna i Alperna. Mycket kontrast och skuggor och ett fenomenalt bildseende.

Nästa uppgift var ”Kasta dig ut för ett stup”. Att våga gå åt ett håll man vill men inte vågar. Jag vet inte om jag vill ta bilder av naken hud, men det är i alla fall något som jag inte känner mig särskilt bekväm med. Så jag tog fasta på raden ”Utmana dig själv” i uppgiften och bestämde mig för att testa att fotografera naken hud på något sätt. Uppgiften är inte bara obekväm för mig utan rent besvärande. Jag funderar på var det sitter fast och vad det är i mig som känner sådan ovilja? Inser att det handlar mycket om sexualitet och möjligen något man skulle kunna kalla dömande från min sida. Vad är det för tankar som dyker upp i andras hjärnor när det är så mycket som dyker upp i min egen, när jag ser bilder av nakna människor? Ska andra tänka samma tankar om mina bilder som jag, något ofrivilligt, tänker om andras mer nakna bilder? Men helt klart ser jag min egen nakenhet som klart privat och jag märker att jag både tycker om min kropp och skäms för den, så varför visa upp den på bild och sedan till och med lägga ut den på nätet?

Jag tog i alla fall mod till mig och bestämde mig för att inte tänka efter före utan köra helt enkelt. Jag satte upp kameran på stativet och lade mig under den på altanen. Lite svårt att få till skärpan men annars gick det bra. Jag hade det otroligt jobbigt inför att visa upp dessa bilder för mina kurskamrater och jag kände mig helt slut efteråt. Fick ingen direkt negativ respons utan fler tyckte jag skulle jobba vidare med konceptet. Det har jag dock inte gjort!

Däremot har jag nu, efter nästa ett år på kursen och tittande på väldigt mycket bilder från andra, kommit så långt att jag kan tänka mig att visa dessa bilder offentligt här på nätet. Vad som har hänt, tror jag, är en viss avtrubbning i att se nakna människor på bild, men också fått en inblick i hur andra tänker när de själva väljer att fotografera sig helt eller delvis nakna.

Några som har hjälpt mig i denna process är Anna Clarén och Ewa Stackelbergh, vår lärare Nicolas Wormull och kurskamraten Rolf-Göran Åström som, i alla fall utåt sett, ohämmat har fotat sina kroppar men också att få träffa dem personligen och höra deras berättelse. Så här är några av mina bilder och som ni förstår så tillhör första bilden i denna blogg också denna serie.

Vid ansökan till kursen skulle man lägga fram ett projekt som man ville jobba med. Jag har ett projekt om ungdomar som jag har jobbat med till och från under hösten, men det har inte riktigt landat i mig. Nästa uppgift var att ta fram fem nytagna bilder som skulle symbolisera det man jobbade med eller i alla fall peka ut en riktning. Genom att detta inte på något sätt är klart så kommer jag inte kommentera bilderna mer än så här.

Uppgiften därefter var en personlig uppgift kopplad till sitt projekt och inte så allmängiltiga som de föregående. Nicolas Wormull, som är vår lärare på kursen tyckte att jag skulle närma mig havet mera i mitt projekt. Att gå mer utanför ramarna för vad jag hade tänkt mig och utforska andra möjligheter att få in havet i bilderna. Det blev (som vanligt) en ganska osammanhängande serie på tio bilder.

Det blev fem bilder som handlade om vår vardag när vi tar oss mellan Åland och Sverige. En resa som de flesta kopplar till fest och partaj, men som för oss är ett pendlande utan särskilt mycket glamour. Efter kritikklassen så inser jag hur mycket symbolik det finns i att bara vara på en färja. Alla bilderna (utom möjligen bilden på hundägaren, min dotter Malva och hunden Pixie) kan tolkas till festandet som de flesta verkar bära med sig om vad man gör på en kryssningsbåt. Vattenflaskan på bilddäck blir lätt en spritflaska, bilden i korridoren blir någon sorts misär och anonymitet och hopp om att kunna ha roligt och att hon ligger och sover på golvet blir festandets eftermäle. Jag upptäckte att det var väldigt svårt att få betraktaren att ta till sig en annan historia i den miljön.

Nästa bild är från en serie som blev ett blogginlägg och en liten bok. Det handlar om en kort betraktelse från norra Ålands utposter, Hällö brygga där vägen tar slut. Just den här bilden kom inte med men den blir ett porträtt över det ensliga och lämnade. När alla sommargäster har försvunnit och bara de få bofasta är kvar, om det nu ens finns några bofasta. Bilden är också inspirerad av en på Instagram som heter Donald Boyd. Nu ser det mer ut som enbart dataanimerade bilder på kontot, men i början så såg det ut som foton med väldigt mycket vinjett.

Sedan fick två bilder från Stockholm vara med. En kurskamrat, Axel Lundgren, jobbar med bland annat främlingskap inför objekt, en alienation och alienation härstammar från tankar inom filosofin om att människan genom kapitalismen fjärmas från naturen. Jag tog fasta på det och tyckte att staketet och planket i staden får oss att missa det vackra och naturliga vattnet, som i Stockholm är en del av havet Östersjön.

Sist blev det två bilder från ett samarbete med min son, Mio Lomner. Jag ville testa att fotografera hans dans och han fick i uppgift att improvisera utifrån havet. Det kändes bra och väldigt roligt och resultatet blev bättre än jag tänkt mig. Planen är att vi ska jobba vidare med detta, bara vi hittar utrymme båda två i våra kalendrar och rätt väder! Bilderna är tagna på Kulturama där Mio nu studerar på musikallinjen. Vi använde oss av skolans black box och det naturliga ljuset som kom från salens fönster och det behövdes ordentligt solsken för att ljuset skulle räcka till!

Inför nästa uppgift som handlade om porträtt och självporträtt, blev det en intressant diskussion och funderande kring vad ett porträtt är för något egentligen. Är det en bild av en människas huvud med avgränsning strax nedanför axlarna eller är det något helt annat? Som saker som är kopplade till individen som porträtteras eller dess hemmiljö? Vilka delar av kroppen räknas som porträtt och hur mycket av ansiktet eller vilken del av ansiktet ska vara med för att kalla det ett porträtt? Med dessa funderingar så fick jag fram tio bilder igen. Åter en salig blandning.

Jag började med två mer vanliga porträtt från mitt projekt om ungdomar. Porträtt på deras ansikten tagna i deras hemmamiljö.

Sedan blev det lite mer testande med min dotter Malva som försöksobjekt. Har en idé med porträtt utomhus med vit bakgrund, men ville även testa vad som händer när den porträtterade är oskarp och vilken oskärpa som säger vad. Här fick jag inspiration av en annan kurskamrat, Oscar Quinzacara, som bland annat jobbar med oerhört vackra, suddiga bilder utifrån det förgängliga.

Vad räknas som ett porträtt? Experimenterade mer med detta med vad som kan räknas som ett porträtt och här då självporträtt. Jag satte mig framför kameran hemma i husvagnen och tog fram min dyra studiobelysning från Clas Ohlson. En pannlampa för 50 kr och testade att belysa mitt ansikte på olika vis. En som verkligen kan det där med studioporträtt och har koll på utrustningen är min kurskamrat Martin Fermgård som jag har inspirerats av. Han gav mig även en snabbkurs i studioljus under vårterminen och om du scrollar ner på hans sida så hittar ni ett resultat! Jag valde tre av mina bilder till redovisningen, men här bjuder jag på de jag tog som blev något. När jag sedan satt vid datorn så kom jag på att jag inte har testat att göra Dragen-effekt på mig själv, så det blev en sådan redigering som start.

Sist tog jag med två porträtt på Malva i Pep Ventosa-stil, som jag redan har visat på Instagram. Tekniken innebär att man går runt objektet och tar bilder och sedan sätter man ihop dem. Det är 24 bilder i den första och 17 bilder i den andra. I den andra bilden testade vi vad som hände om hon vände sig mot kameran när jag gick runt. Jag har sedan använt hennes öga för att få bilderna att flyta samman så mycket som möjligt. Men jag gillar den första bilden bättre, men det kan också bero på det mer harmoniska mönstret på golvet. Tog även en bild på min fru Therese.

Att testa på att fotografera med analog film var nästa uppgift. Jag gjorde ett försök men insåg att det skulle ta minst 3 veckor innan en filmrulle skulle bli framkallad inlämnad på Åland, så där sprack tidsramarna för uppgiften. Jag fick istället en uppgift att åter närma mig havet och att göra en sammanhållen serie på 10 bilder. Jag jobbar fortfarande med denna serie och har inte kommit fram till hur jag ska på bästa sätt göra den klar, men här får ni en av bilderna i all fall.

Och där var terminen slut! Resten kommer i nästa blogg när vi har avslutat vårterminen och fått utställningen på Galleri Kontrast överstökad.

Men vårterminen gick väldigt fort. Jag har svårt att se själv om jag har utvecklats som fotograf rent bildmässigt, men jag har fått massor med mer referenser och tankar kring fotografi med mig. Detta hoppas jag kommer att följa med mig i mitt skapande. Att få stöta och blöta sina bilder med andra och att få uppgifter som utmanar en är helt klart roligt. I alla fall så rekommenderar jag alla med intresse för fotografi att ta en termin eller flera på någon av de fotoutbildningar som finns. Fler hittar du på folkhogskola.nu. Ta ditt fotande till nya nivåer!