Trying to find the picture!

Solen står lågt men värmen finns i sommarkvällen och spänningen finns i luften, Det är kvällen före vårt årliga sommarläger för hemundervisare på Åland och ungdomarna har kommit över för att hjälpa till med förberedelserna och nu är det dags att inviga volleybollplanen!

Tankar kring regler och linjer spelar en klart underordnad roll denna kväll utan här gäller spelglädje och engagemang!

The sun is low but the heat is there in the summer evening and the excitement is in the air. It is the evening before our annual summer camp for homeschoolers on Åland and the young people have come over to help with the preparations and now it’s time to inaugurate the volleyball court!

Thoughts about rules and lines play a clearly subordinate role this evening, but here the joy of play and commitment applies!

Jag tar fram kameran för att se om jag kan lära mig mer om hur kameran och jag fungerar ihop. Vi har arbetat ihop sedan i våras men det har mest varit bilder på saker som står still och några hundan som far omkring! Dags att se om jag kan fånga människor som far omkring och också se om jag kan fånga stämningen som råder på planen.

Det som gör det lätt är att de inte är så många spelare och det är lätt att urskilja dem. De står för sig själva i bilden utan att röras ihop med andra. Det som inte funkar så bra är bakgrunden. Den är väldigt rörig, Åt ena hållet spretiga träd med kvällssol rakt på och på den andra sidan vårt hus med skuggsida.

I take out the camera to see if I can learn more about how the camera and I work together. We have been working together since last spring but it has mostly been pictures of things standing still and some dogs running around! Time to see if I can catch people running around and also see if I can catch the atmosphere that prevails on the pitch.

What makes it easy is that they are not that many players and it is easy to distinguish them. They stand for themselves in the picture without being confused with others. What does not work so well is the background. It is very messy, on one side scattered trees with evening sun straight on and on the other side our house with shade side.

Känner mig lite osäker på var jag ska vara och vad är min roll? Ska jag vara en passiv betraktare eller ska jag engagera mig och börja flytta runt spelarna för att få den bästa bilden?

Jag trivs bäst med att vara den passiva betraktaren och vänta på bilderna som dyker upp framför mig. Håller mig vid nätet och fotar från båda sidor.

Solen skapar starka kontraster i början men ganska raskt börjar den leka tittut bakom tallarna i skogen och det blir ömse ljus och skugga.

Engagemanget är det inget fel på från planen men tekniken är något rostig efter långt uppehåll från förra sommarens läger.

Spelet är något spretigt och det gäller att hålla reda på var bollen far, för oftast hamnar den någon annanstans än där den borde vara! Men kul är det och alla ger allt för att i alla fall träffa bollen.

Feeling a little unsure of where I should be and what my role is? Should I be a passive spectator or should I get involved and start moving around the players to get the best picture?

I enjoy being the passive spectator and waiting for the pictures that appear in front of me. Place my self at the net and takes photos from both sides.

The sun creates strong contrasts in the beginning, but quite quickly it starts to play peekaboo behind the pines in the forest and it becomes both light and shadow.

There is nothing wrong with the commitment from the pitch, but the technique is a bit rusty after a long break from last summer’s camp.

The game is somewhat scattered and it is important to keep track of where the ball goes, because it usually ends up somewhere other than where it should be! But it’s fun and everyone gives everything to at least hit the ball.

När jag nu i oktober sitter och tittar igenom bilderna är det mycket stökiga bilder jag har framför mig. Hur ska jag kunna hitta den känsla som fanns den sensommarkvällen och förmedla den?

Letar mig fram bland bilderna och inser att jag har, som vanligt, tagit för få bilder och inte rört mig runt planen för att hitta fler vinklar. Det tar jag med mig till nästa fototillfälle.

Förra veckan lyssnade och läste jag om de 6 viktiga bilderna i en fotografisk berättelse och här ser jag vilka möjligheter jag har missat. Vill du också veta mer så läs och lyssna på ”The 6 must-have shots for a photo essay”.

When I now in October sit and look through the pictures, there are very chaotic pictures I have in front of me. How can I find the feeling that was there that late summer evening and convey it?

I root around among the pictures and realizes that I have, as usual, taken too few pictures and not moved around the field to find more angles. I’ll take that with me to the next photo opportunity.

Last week I listened and read about the 6 important pictures in a photographic story and here I see what opportunities I have missed. If you also want to know more, read and listen to ”The 6 must-have shots for a photo essay”.

Men just där och då var ju mitt syfte bara att bättre förstå min kamera och inte att skapa en blogg med en fotografisk berättelse. Men jag känner att det är något som jag vill jobba mot i framtiden i mina Photographic Steps. Skapa berättelser men det behöver inte vara så högtravande utan tipsen på de 6 viktiga bilderna har fått mig att bli mer kreativ när jag ska fotografera.

Så jag vill ha fler bilder och fler vinklar och perspektiv. Jag saknar överblicksbilder och även några närbilder på detaljer skulle ha lyft upp berättelsen så det ska jag försöka hitta nästa gång.

But right there and then, my purpose was just to better understand my camera and not to create a blog with a photographic story. But I feel that this is something I want to work towards in the future in my Photographic Steps. Create stories but it does not have to be so lofty but the tips on the 6 important pictures have made me become more creative when I take photographs.

So I want more images and more angles and perspectives. I lack overview pictures and even some close-ups of details would have lifted the story, so I will try to find that next time.

Men hur gör jag nu för att lyfte det jag har? Jag beskär bilderna för att få bort stökig bakgrund och använder vinjett mer än jag brukar. Gör allt i Raw Therapee för jag vill inte manipulera bilderna med tex GIMP utan jobba med det som finns.

Vinjetten får bli mitt verktyg för att få dig som betraktare att se det jag vill lyfta fram. Få dig att fokusera på det ljusa i bilden och mörkret i kanterna få dig att inte irra iväg mot något oväsentligt!

Ser också att svartvitt hjälper till att få bort en spretig bakgrund men också skapa en stämning av något bleknade minnen. Vissa bilder är kanske inte så bra att de borde få vara med men nu är ju detta inte ett reportage utan en plats för mig att dela bilder, så jag vräker på med det jag har!

But what do I do now to lift what I have? I crop the images to get rid of messy background and use vignette more than I usually do. Fix everything in Raw Therapee because I do not want to manipulate the images with eg GIMP but work with what is available.

The vignette must be my tool to make you as a viewer see what I want to highlight. Make yourself focus on the light in the picture and the darkness on the edges make you not wander off towards something insignificant!

Also sees that black and white helps to get rid of a scattered background but also create an atmosphere of slightly faded memories. Some pictures may not be so good that they should be included, but now this is not a report but a place for me to share pictures, so I heave out what I have!

Testar att gå ifrån min vurm för kontrastrika bilder och ger dem mer ljus och mindre kontrast.

Vet inte riktigt om jag är helt nöjd med de i färg. Tycker att de blir lite tunna och tafatta men jag gillar det bättre på de svartvita bilderna.

Där funkar det bättre med mer gråskala och de får, förutom känslan av bleknade minnen, en mer tidlös karaktär. De skulle kunna vara tagna på 50-talet och sitta i min fars fotoalbum.

Trying to get away from my craze for contrast-rich images and giving them more light and less contrast.

Do not really know if I am completely happy with those in colour. I think they get a little thin and awkward but I like it better in the black and white pictures.

There it works better with more grayscale and they get, in addition to the feeling of faded memories, a more timeless character. They could have been taken in the 50’s and sit in my father’s photo album.

Testar också att plocka bort vissa färger ur bilden för att få kvar det jag vill visa. Inser dock efter mycket testande att byxorna har samma färg som den kvällssolsbelysta gräsmattan, så antingen blir byxorna konstigt enfärgade eller så blir färgen kvar på gräsmattan. Så det bli en kompromiss. Lite färg på gräsmattan men bättre färg på byxorna.

Jag lämnar er med detta och hoppas att det på något sätt kan föra ditt arbete med dina bilder framåt. Vi hade väldigt kul i alla fall och många fler volleybollmatcher blev det!

Also trying to remove some colours from the image to more focus on what I want to show. However, after much testing, I realize that the trousers have the same colour as the evening sun-lit lawn, so either the trousers become strangely monochromatic or the colour remains on the lawn. So there will be a compromise. A little colour on the lawn but better colour on the pants.

I leave you with this and hope that it can somehow take your work with your photos forward. We had a lot of fun anyway and there were many more volleyball matches!