Stor våg kastar sig över klipporna vid Havsvidden, Geta, Åland. Photographic Steps
”Slukaren / The swallower”
Nikon D7000
f4,5 1/1000s ISO100 45mm
Havsvidden, Geta, The Åland Islands, 21 Mars 2021 at 12.38.

På morgonen den 21:a mars 2021, toppade en nordlig vind 19 meter per sekund ute vid Märkets fyr och jag och min fru Therese gav oss norrut, för att se om vi kunde hitta vågor vid Havsvidden resort i Geta på Åland.

Vinden hade avtagit till 14 meter per sekund när vi väl var på plats vid lunchtid.

Ute på klipporna möttes jag av ett solbelyst inferno och min puls steg och ivern satte in att fota spektaklet! Men jag märkte ganska snart att det inte var lätt att fånga detta skådespel.

Ett rullande element som slumpvis kastade upp kaskader av vitt, både över de röda klipporna och högt upp i den klara vårluften. Ljuset var hårt av en sol högt upp på himlen och komposition svårbemästrad på grund av vågornas nyckfullhet.

On the morning of March 21, 2021, a northerly wind topped 19 meters per second out at Märket’s lighthouse and my wife Therese and I headed north, to see if we could find waves at Havsvidden resort in Geta on The Åland Islands.

The wind had abated to 14 meters per second when we were in place at lunchtime.

Out on the rocks I was greeted by a sunlit inferno and my heart rate rose and zeal set in to photograph the sight! But I soon noticed that it was not easy to capture this spectacle.

A rolling element that randomly threw up cascades of white, both over the red rocks and high up in the clear spring air. The light was harsh by a sun high in the sky and composition difficult to master due to the capriciousness of the waves.

View towards Seglskär from Havsvidden Resort.
Samsung SM-G955F

21 Mars 2021 at 12.29.

Kom att tänka på Robert Capas ord: ”Om dina bilder inte är tillräckligt bra, är du inte tillräckligt nära.” så jag tog mig ner till vattnets front för att gå mer i närkamp med vågorna.

Där upptäckte jag att det var ännu svårare att använda kameran, för objektivet blev snabbt övertäckt av fina, salta vattendroppar som kastades in över land av den hårda vinden.

Gömde kameran bakom mig. Försökte sedan invänta nästa våg, jag trodde skulle vara stor nog och i rätt vinkel för att skapa något storartat och då kasta fram kameran för att fånga ögonblicket. Men jag fick ge upp, för vinden var för snabb att fylla min lins med vattendis.

Letade nya vinklar och satt stundvis och väntade på den rätta vågen stirrandes genom sökaren och ibland sköt jag från höften för att hinna med. Efter en och en halv timme hade skådespelet mattats betydlig och vinden gått ner i styrka så vi vände hemåt.

Come to think of Robert Capa’s words: ”If your pictures are not good enough, you are not close enough.” so I went down to the front of the water to go in close combat with the waves.

There I discovered that it was even more difficult to use the camera, because the lens was quickly covered by fine, salty water drops, that were thrown over land by the strong wind.

Hidden the camera behind me. Then tried to wait for the next wave, I thought would be big enough and at the right angle to create something magnificent and then throw out the camera to capture the moment. But I had to give up, because the wind was too fast to fill my lens with water mist.

Looking for new angles and sat for a while waiting for the right wave staring through the viewfinder and sometimes I shot from the hip to catch up. After one and a half hours, the spectacle had slowed down considerably and the wind had gone down in strength so we returned home.

Not so interesting…

Med 384 bilder på minneskortet från klipporna och vågorna utanför Havsvidden på norra Åland blir det lite för mycket för mig. Jag förstår inte hur de som fotar 1000 bilder på samma sak, orkar gå igenom bilderna för att hitta de bästa?

With 384 pictures on the memory card from the rocks and waves outside Havsvidden in northern Åland Islands, it will be a little too much for me. I do not understand how those who take 1000 pictures of the same thing, can go through the pictures to find the best?

Wave throws itself against the rocks at Havsvidden Resort, Geta, The Åland Islands.
”Here I am!”
Nikon D7000
f4,5 1/1000s ISO100 48mm
Havsvidden, Geta, The Åland Islands, 21 Mars 2021 at 12.41.

Jag har nu gått igenom ca hälften av bilderna och genom att jag vill lära mig genom mina Photographic Steps, så vill jag även jobba med de bilder som vid första blicken inte riktigt ser bra ut. Detta för att försöka utveckla mitt bildseende men även utmana mig att använda fotoredigeringsprogrammet mer och inte bara nöja mig med de vanligaste inställningarna.

I have now gone through about half of the pictures and because I want to learn through my Photographic Steps, I also want to work with the images that at first glance do not really look good. This is to try to develop my image vision, but also challenge me to use the photo editing program more and not just settle for the most common settings.

Och här har jag verkligen fått mig en utmaning. Alla bilder såg helt utfrätta ut i de ljusa partierna och just där var ju allt vågstänk!

Jag hade kameran på fast slutartid på 1/1000 sekund på de flesta bilderna och kameran tog sedan och valde en bländare som den tyckte passade, med ett överslag över hela bilden och då blev det vita skummet bara vitt.

Som färgbilder lyckades jag inte få fram särskilt många som tilltalade mig. Jag upplever dem som platta men också mer spretiga med all färg som lyfter fram ovidkommande detaljer. Jag är troligtvis inte tillräckligt duktig för att lyckas med färg!

Men genom att välja svartvita bilder (som jag också gillar mest) och jobba med exponeringskurvorna fick jag tillbaka strukturen i vågstänk och skum till stora delar. Sedan fick jag ta till färgfilter och gammakorrigering på vissa bilder för att lyfta fram vågstänket från himlen.

And here I have really got a challenge. All the pictures looked completely eroded in the bright parts and right there was all the waves splashing!

I had the camera on a fixed shutter speed of 1/1000 second on most pictures and the camera then took and chose an aperture that it thought fit, with an estimate over the whole picture and then the white foam just turned white.

As color pictures, I did not manage to get very many who appealed to me. I experience them as flat but also more sprawling with all the color that highlights irrelevant details. I’m probably not good enough to succeed with color!

But by choosing black and white images (which I also like the most) and working with the exposure curves, I got the structure back in wave splashes and foam to a large extent. Then I had to apply color filters and gamma correction on some pictures to highlight the wave splash from the sky.

Svartvit bild med hög vattenkaskad, Havsvidden, Geta, Åland. Photographic Steps.
”Stolthet / Pride”
Nikon D7000
f9 1/1000s ISO400 18mm
21 Mars 2021 at 13.17.

Jag har en del bilder till att gå igenom, men jag tror att de bästa finns bland dessa som jag har med i denna blogg. Resten tror jag att jag presenterar på min Facebooksida.

Här finns historik över väderdata på Meteorologiska institutet och jag använder mig av Raw Therapee för att bearbeta mina bilder.

Nästa vecka kan det bli ännu mer bilder från norra Geta, men då betydligt lugnare, med hav och klippor i både solnedgång och uppgång.

I have some pictures more to go through but I think the best are among these that I have in this blog. The rest I think I will presentate on my Facebook-site.

Here you will find history of weather data at the Finnish Meteorological Institute and I use Raw Therapee to process my images.

Next week there may be even more pictures from northern Geta, but then much calmer, with sea and rocks in both sunset and sunrise.

Vy över Lumparn täckt av is i solnedgång. Omöjligt att fota utan strandskydd.
”Lumparn ömsar skinn”
Nikon D7000
f9 1/50s ISO100 18mm
Lumparn, The Åland Islands, 4 Mars 2021 at 17.4
5

Lumparns strand har jag besökt flera gånger under mitt fotoprojekt, i ett försök att se hur platsen ändras under årstidernas och vädrets växlingar.

I have visited Lumparn’s shore several times during my photo project, in an attempt to see how the place changes during the changing seasons and weather.

Den här gången möttes jag av ett isbelagt Lumparn, men det var som om vattnet tröttnat på isen och börjat ta av sig den. Börjat ömsa skinn genom att skava av sig isen mot strandens klippor.

This time I was met by an ice-covered Lumparn, but it was as if the water got tired of the ice and started to take it off. Started moult its skin by rubbing the ice against the shore rocks.

Högar med vinterns avskav. Något som ingen vill ha, liggandes där i väntan på att få smälta och återförenas med källan.

Jag går runt bland högarna och fascineras av naturens tilltag. Känner mig privilegierad av att få möjlighet att se och vara mitt i detta.

Piles with winter abrasion. Something that no one wants, lying there waiting to melt and reunited with the source.

I walk around among the mounds and is fascinated by nature’s initiatives. I feel privileged to have the opportunity to see and be in the middle of this.

Stora högar med krossad is längs Lumparns klippor. Ej fotat utan strandskydd.
”Piles with winter abrasion”
Nikon D7000
f7,1 1/100s
ISO100 18mm
Lumparn, The Åland Islands, 4 Mars 2021 at 17.31.

Kommer sedan på att det faktiskt är ett privilegium att få ströva omkring här på annans mark och njuta av naturen och mötet mellan havet och klipporna.

Utan ett fungerande strandskydd så blir dessa upplevelser bara till för de som antingen kan köpa sig till det eller de som har tur att ärva det.

En del av den klippstrand jag nu går på har bebyggts med ett fint sommarhus och någon är säkert mycket nöjd och glad, men samtidig försvann en badklippa som jag vet flera har använt sig av och några klippformationer går inte längre att fotografera.

Then I realize that it is actually a privilege to wander around here on someone else’s land and enjoy nature and the meeting between the sea and the rocks.

Without a functioning shoreland protection, these experiences will only be for those who can either buy into it or those who are lucky enough to inherit it.

Part of the rockyshore I now walk on has been built with a nice summer house and someone is probably very satisfied and happy, but at the same time a bathing cliff that I know several have used disappeared and some rock formations can no longer be photographed.

En balansgång antar jag mellan att kunna sälja attraktiva tomter och dra nybyggare till kommunen som ger skatteintäkter eller erbjuda rekreationsområden för de som redan bor där samt kanske gynna turistnäringen.

För mig som fotograferar, som även gillar att dra runt i naturen i ett försök att hitta och uppleva friheten är strandskyddet en nödvändighet.

Utan den så är jag hänvisad till de få områden som är skyddade på olika sätt, som naturreservat och nationalparker, och nu under coronakrånglet, har det ju visat sig att dessa områden är för få, för de bli överbelastade av alla som vill ut och röra på sig.

I assume a balancing act between being able to sell attractive plots and attract settlers to the municipality that provide tax revenue or offer recreational areas for those who already live there and perhaps benefit the tourism industry.

For me as a photographer who also likes to wander around in nature in an attempt to find and experience freedom, shoreland protection is a necessity.

Without it, I am referred to the few areas that are protected in various ways, such as nature reserves and national parks, and now during the corona hassle, it has turned out that these areas are too few, because they are overloaded by everyone who wants to come out.

Sista kvällsljuset lyser över krossad is på Lumparns strand i mars. Åland.
”Last light”
Nikon D7000
f10 30s ISO100 18mm
Lumparn, The Åland Islands, 4 Mars 2021 at 17.51.

Själv så tog jag väldigt många bilder som vanligt, så antingen blir de synliga i Photographic Steps Facebookflöde eller i nästa söndags blogg!

Hur ser du på strandskyddet och vilka som ska ha tillgång till stranden?

Personally, I took a lot of pictures as usual, so either they will be visible in Photographic Step’s Facebook feed or in next Sunday’s blog!

How do you view shore protection and who should have access to the shoreline?

I dagens blogg om mina Photographic Steps blir det bildkavalkad igen. Min kamera tar fortfarande oskarpa bilder, men nu vet jag vad det beror på och det kommer i ett kommande blogginlägg.

Så idag får det bli lite oskarpa actionbilder från en solig februaridag. Germundö Alpin levererar!

Och sist så hittar du en liten överraskning!

In today’s blog about my Photographic Steps, there will be a photo parade again. My camera still takes blurry pictures, but now I know what it’s due to and it’s coming in a future blog post.

So today there will be some blurry action pictures from a sunny February day. Germundö Alpin delivers!

And lastly, you will find a little surprise!

Jag testade att höja ISO till 400 trots solljuset, så att slutartiden kom upp på 1/1600s. Nu vet jag inte riktig om det var i överkant, för skärpan strular, men med tanke på att jag följde åkarna med kameran och åkarnas fart så behövs det säkert en slutartid över 1/1000s.

I tried to raise the ISO to 400 despite the sunlight, so that the shutter speed came up to 1 / 1600s. Now I do not really know if it was in the upper edge, for the sharpness is hassling, but considering that I followed the riders with the camera and the riders’ speed, a shutter speed over 1 / 1000s is probably needed.

Jag valde också att ha minste brännvidd, alltså 18 mm på mitt Nikkor 18-200mm, för att dels lyckas placera och följa åkaren innanför bildrutan och också skapa mindre möjlighet till skakningsoskärpa.

I also chose to have the smallest focal length, ie 18 mm on my Nikkor 18-200mm, to partly succeed in placing and following the rider inside the frame and also create less opportunity for shake blur.

På dessa bilder, när åkaren åker ner mot mig, blev det enklare att följa och skärpan hängde mer på hur autofokusen lyckads hänga med, än att jag rörde mycket på kameran i sidled.

Sista bilden blev till och med skarp!

När jag satt och redigerade de sista bilderna på Malva, så slog det mig att man borde kunna sätta ihop bilderna till en panoramabild. Googlade och hittade en instruktion hos GIMP-fantasten Davies Media Design och testade hans förslag att använda Hugin och så här blev det efter inte allt för mycket tricksande!

In these pictures, when the rider goes down towards me, it became easier to follow and the sharpness depended more on how the autofocus managed to keep up, than that I moved the camera a lot sideways.

The last picture was even sharp!

When I sat and edited the last pictures of Malva, it struck me that you should be able to put the pictures together into a panoramic picture. Googled and found an instruction from the GIMP fan Davies Media Design and tested his proposal to use Hugin and this is how it turned out after not too much trickery!

Hur coolt som helst!

Har inte tid för denna bloggpost, men alla bilder på hoppen är en i en serie, för jag använde det snabbaste flerbildsläget på 6 bilder i sekunden, vilket betyder att jag kan göra en panorama av nästan alla hoppen!

Det gäller att ha tungan rätt i mun bara!

How cool!

Do not have time for this blog post, but all the pictures of the jumps are one in a series, because I used the fastest multi-image mode at 6 frames per second, which means I can make a panorama of almost all the jumps!

It’s just a matter of keeping your tongue in your mouth (or outside)!

Nästa vecka blir det möjligen is i solsken, men vi får se!

Har du tagit några actionbilder på senaste tiden?

Next week there may be ice in the sunshine, but we’ll see!

Have you taken any action pictures lately?

Gregersös strandlinje utanför Mariehamn i snö och kyla.
Gregersö mot Kungsö
Nikon D7000
f10 1/5sec ISO100 22mm
17 Jan 2021 at 17.46

Fick lite tid över så jag tog mig ut till Gregersö för att se hur det såg ut där vid solnedgång och kyla.

Got some time left over so I went out to Gregersö to see what it looked like there at sunset and cold.

Gregersö mot Kungsö samt Rankgården till vänster
Nikon D7000
f7,1 30sec ISO100 18mm
17 Jan 2021 at 17.44
Lång exponering från ett kallt Gregersö mot Kungsö, Åland.

Februari bjöd ju på riktig vinter med snö och is och förra gången jag var här, så var det visserligen lite kallt men ingen snö. Men nu låg det snötäcke och kylan nöp i kinderna.

I kväll var också månen var framme och solen försvann kl 17:36 bakom ön Rankgården och lyste sedan upp himlen ovanför Kungsö.

February offered a real winter with snow and ice and the last time I was here, it was admittedly a bit cold but no snow. But now it was snowing and the cold was pinching my cheeks.

Tonight the moon was also there and the sun disappeared at 17.36 behind the island Rankgården and then lit up the sky above Kungsö.

Testade mig fram med olika perspektiv och tider. Försökte hitta förgrunder för att skapa djup i bilderna. Ett platt vatten mot horisonten skapar mer ödslighet än djup, men jag vet inte om jag lyckads hitta något som blev bra. Svårt att få till skärpan också när det var så mörkt.

Tested me with different perspectives and times. Tried to find foregrounds to create depth in the images. A flat water towards the horizon creates more desolation than depth, but I do not know if I managed to find something that turned out well. Also hard to get it sharp when it was so dark.

Rankgården efter solnedgång i januari, Åland.
Rankgården
Nikon D7000
f10 0,62sec ISO100 75mm
17 Jan 2021 at 17.14

Färgerna kom fram i alla fall och jag tycket att stillheten och kylan på något sätt också återspeglas i bilderna.

Stor skillnad i alla fall mot januaris gråa moln som jag skrev om i Snow in Lumparland. Nästa vecka blir det också mycket färger och mer skidåkning från Germundö Alpin!

The colors came out anyway and I think that the stillness and the cold are somehow also reflected in the pictures.

Big difference in any case to January’s gray clouds that I wrote about in Snow in Lumparland. Next week there will also be a lot of colors with more skiing from Germundö Alpin!

En al på stranden till Gregersö med solnedgång i vinternatten. bakom sig.
Gregersö mot Kungsö
Nikon D7000
f5,6 30sec ISO100 18mm
17 Jan 2021 at 17.53
The cliffs in snow
Nikon D7000
f5,6 1/125s ISO200 28mm
Lumparland, The Åland Islands, 25 Jan 2021 at 15.47.

Det rasslar under bilen av torra grässtrån och en del ungt björksly, när jag kör försiktigt fram på den smala skogsvägen. Plötsligt dunkar det till under bilen, det fortsätter med ett kort skrapande ljud och sedan fortsätter rasslandet.

Fyrhjulsdrift har vi på den nyinförskaffade Volvon, men vad hjälper det när någon tidigare ägare har sänkt den så lågt, att minsta lilla sten eller upphöjning, går i hasplåtarna eller de utstickande bultarna på avgasröret?

It rattles under the car of dry blades of grass and some young birch bushes, as I drive carefully on the narrow forest road. Suddenly there is a thump under the car and it continues with a short scratching sound and then the rattling continues.

We have four-wheel drive on the newly acquired Volvo, but what good is it, when some previous owner has lowered it so low that the slightest stone or elevation goes in the skid plates or the protruding bolts on the exhaust pipe?

Low car!

Kliver ut bilen vid vägs ände och snön faller tung ner runt omkring mig. Någon knapp plusgrad i luften gör att snön blir tung och blöt och den fastnar och bildar högar på trädens grenar.

Allt känns grått och still runt mig när jag tar fram kameran och stativet och kliver iväg mot klipporna vid vattnet.

Steps out of the car at the end of the road and the snow falls heavily around me. A slight degree of plus in the air makes the snow heavy and wet and it sticks and forms piles on the branches of the trees.

Everything feels grey and still around me when I take out the camera and the tripod and step away towards the cliff by the water.

Branches with snow
Nikon D7000
f5,6 1/125s ISO200 18mm
Lumparland, The Åland Islands, 25 Jan 2021 at 15.29.

Stöter på några döda träd med grenarna fulla med snö och försöker hitta mönster i virrvarret av grenar. Tar mig vidare ut mellan färre och färre tallar och ju mindre tallarna bli desto mer tilltar vinden.

Den blåser tunga snöflingor i ansiktet på mig och jag måste vara snabb med trasan, när jag väl har valt ett motiv och ska trycka av, innan linsen är blöt av snöflingor igen.

Encounter some dead trees with branches full of snow and try to find patterns in the tangle of branches. Takes me further out between fewer and fewer pines and the smaller the pines become, the more increases the wind.

It blows heavy snowflakes on my face and I have to be quick with the cloth, once I have chosen a motif and have to press the shutter button, before the lens is wet with snowflakes again.

The favourite bonsai!
The three bonsais.
Nikon D7000
f6,3 1/160s ISO200 50mm
Lumparland, The Åland Islands, 25 Jan 2021 at 15.47.

Hittar mina favoritträd och letar efter gamla kompositioner och vinklar, för att se om det händer något när det finns en massa snö med i bilden. Vissa blir intressanta medan andra helt tappar spänningen.

Hittar även nya vyer som inte har fungerat tidigare. Snön skapar kontrast och lyfter fram den mörka klippan och tallarnas spretande grenar och barr.

Find my favorite trees and look for old compositions and angles, to see if something happens when there is a lot of snow in the picture. Some become interesting while others completely lose the tension.

Also finds new views that have not worked before. The snow creates contrast and bring out the dark cliff and the spreading branches and needles of the pines.

The bonsai in snowfall
Nikon D7000
f9 1/30s ISO100 90mm
Lumparland, The Åland Islands, 25 Jan 2021 at 15.39.

Snön sätter sig på linsen och jag försöker hinna med och torka med trasan. Blåsten tränger kylan och fukten innanför jackan och jag söker mig in till lä i skogen och letar andra, mindre väderutsatta, motiv.

The snow settles on the lens and I try to catch up and dry with the cloth. The wind pushes the cold and the moisture inside the jacket and I seek refuge in the woods and look for other, less weather-exposed, motives.

Hemma, stirrandes på dataskärmen, försöker jag hitta något bland alla gråa bilder. Svartvitt eller färg? Mer kontrast eller mindre? Letar på nätet för att försöka förstå mitt bildbehandlingsprogram Raw Therapee bättre.

Hittar en video om att jobba med svartvita bilder med inte allt för bra ljud, men jag börjar testa mig fram, vilket bilderna i dagens blogg får symbolisera. Letar mig fram till Tone Mapping i programmet, för att få mer detaljer i skuggorna och även öka kontrasten.

At home, staring at the computer screen, I try to find something among all the grey pictures. Black and white or colour? More contrast or less? Looking online to try to understand my imaging program Raw Therapee better.

Find a video about working with black and white images with not too good sound, but I start to test myself, which the images in today’s blog may symbolize. Looking for Tone Mapping in the program, to get more details in the shadows and also increase the contrast.

Lägger till Tonkurvan, som jag har hållit mig borta ifrån. Jag har aldrig lyckats få till färgerna med den, men här gav det mer nyanser i gråskalan. Sist klickade jag mig in på Kontrast genom detaljnivåer och den lyfte fram både grenar, barr och snöfall i bilderna. När jag testat tidigare så har resultatet blivit alltför hårt och kantigt och det naturliga har försvunnit i väg någon annan stans, men här passade det!

Adds the Tone curves, which I have stayed away from. I have never managed to get the colours with it, but here it gave more shades in the greyscale. Lastly, I clicked on Contrast by detail levels and it highlighted both branches, needles and snowfall in the pictures. When I tested before, the result has been too hard and angular and the natural has disappeared somewhere else, but here it fit!

Island in snowfall
Nikon D7000
f10 1/15s ISO100 80mm

Lumparland, The Åland Islands, 25 Jan 2021 at 15.47.

Jag utlovade is också, men det kommer i nästa vecka!

I promised ice too, but it’s coming next week!

Mariehamn lights
Nikon D7000
f7,1 30sec ISO100 18mm
Lumparn from Lumpo udd, The Åland Islands, 15 Jan 2021 at 16.58.

Jag tog mig ut till Lumparlands nordligaste udde för att se hur fyren där såg ut och det blev en resa i det sista ljuset på dagen.

I went out to Lumparland’s northernmost headland to see what the lighthouse there looked like and it was a trip in the last light of the day.

Lumparn #1483
Nikon D7000
f36 3sec ISO100 90mm
Lumparland, The Åland Islands, 15 Jan 2021 at 15.53.

Molnen ligger, som vanligt denna vinter, tjocka över himlen. Ingen struktur eller form på dem, utan bara ett kompakt tak i grått. Som tur var så hade lite snö fallit, så att en viss kontrast i alla fall finns på marken.

Jag går ner till vattnet och spanar ut över Lumparns gråa yta. Lite kluckande vågor slår mot klipporna, men ingen vind att tala om. Knäpper ihop jackan mot kylan, för att förbereda mig på att stå mer still, i vänta på att kameran ska hinna få in tillräckligt med ljus.

The clouds are, as usual this winter, thick over the sky. No structure or shape on them, just a compact grey roof. Luckily, some snow had fallen, so that a certain contrast is at least on the ground.

I go down to the water and look out over Lumparn’s grey surface. A little gurgling waves hit the rocks, but no wind to speak of. Fastens the jacket against the cold, to prepare me to stand still, waiting for the camera to get enough light.

Lumparn #1507
Nikon D7000
f25 30sec ISO100 50mm
Lumparland, The Åland Islands, 15 Jan 2021 at 16.39.

Scenariot börja i grått, men när jag krånglar mig fram över klipporna mot själva udden och fyren, övergår ljuset mer mot gråblått.

Försöker förutse var jag kanske vill ta en bild, för att inte sätta mina fotspår i snön, mitt i det som var tänkt att vara orört och stilla.

Själva fyren var inte så anslående, men isen som bildats på udden, var mer imponerande och inbjöd mig till krypande på knäna och plaskande i det kalla vattnet. Bra med vattentäta kängor!

The scenario starts in gray, but when I struggle over the rocks towards the cape and the lighthouse itself, the light changes more to gray-blue.

Trying to predict where I might want to take a picture, so as not to put my footprints in the snow, in the middle of what was meant to be untouched and still.

The lighthouse itself was not so striking, but the ice that formed on the headland was more impressive and invited me to crawl on my knees and splash in the cold water. Good with waterproof boots!

Ice cover
Nikon D7000
f
29 30sec ISO100 95mm
Lumpo udd, The Åland Islands, 15 Jan 2021 at 16.40
.

Utforskade strandlinjen, men mer åt öster tog klipporna slut och trots det tjocka molntäcket, så trängde solens sista ljus igenom molnen där borta i väster och skapade någon sorts kontrast till det gråblå landskapet.

När solens ljus var helt borta, tog ljusen från Mariehamn över. Det skapade en illusion av att solen fortfarande jobbade där borta i horisonten, på min sista bild på turen, vilket är det översta bilden i denna blogg.

Så nu har förnattens blå ljus tagit över innan det blir svart natt. Natt och natt förresten. Sista bilden tar jag 17:01, innan jag kryssar mig ner mellan tallar och klippskrevor till bilen i det tilltagande mörkret.

Explored the shoreline, but further east the cliffs ended and despite the thick cloud cover, the last light of the sun penetrated the clouds over there in the west and created some kind of contrast to the grey-blue landscape.

When the sun’s light was completely gone, the lights from Mariehamn took over. It created the illusion that the sun was still working over there on the horizon, in my last picture of the trip, which is the top picture in this blog.
So now the blue light of night has taken over before it becomes black night. Night and night by the way. I take the last picture at 17.01, before I cross between pines and crevices to the car in the increasing darkness.

Lumpo udd lighthouse
Nikon D7000
f10 10sec ISO100 18mm
Lumparland, The Åland Islands, 15 Jan 2021 at 16.44.

Mer bilder kommer i veckan som vanligt under Photographic Steps, på Facebook och Instagram!

Nästa veckas blogginlägg bli också om Lumparland, men med mycket snö, både på marken och i luften och mer is!

More photos will come this week as usual during Photographic Steps, on Facebook and Instagram!

Next week’s blog post will also be about Lumparland, but with a lot of snow, both on the ground and in the air and more ice!

The floating trees
Nikon D7000
f11 1/2s ISO100 200mm
From Simskäla to Kestenskär, The Åland Islands, 4 Jan 2021 at 10.54.

Efter en lång natt i tältets mörker där jag fördrev tiden med att läsa ”Jag kan ha fel” av Björn Natthiko Lindeblad, vilket inte gjorde mörkret mindre mörkt, men han levererar många sanningar, började det ljusna igen vid 10-tiden.

Så jag tog mig ut till vattnet, åt lite frukost på klipporna i skydd för vinden och inväntade mer ljus. Fick lite sällskap av en säl som tittade på mig. För mörkt och för långt bort för att försöka fotografera.

After a long night in the tent’s darkness, where I spent time reading ”I can be wrong” by Björn Natthiko Lindeblad, which did not make the darkness less dark, but he delivers many truths, it started to light up again at 10 o’clock.

So I went out to the water, ate some breakfast on the rocks in protection from the wind and waited for more light. Got some company from a seal who was looking at me. Too dark and too far away to try to photograph.

Morning light…
Nikon D7000
f22 15s ISO100 18mm
Nässkatan, Simskäla, The Åland Islands, 4 Jan 2021 at 10.26.
Nässkatan, Simskäla, The Åland Islands.

Solen behagade inte visa sig denna dag heller. Ett tjockare molntäcke än i går från horisont till horisont och samma vind och vågrörelser.

The sun did not want to show itself this day either. A thicker cloud cover than yesterday from horizon to horizon and the same wind and wave movements.

Stones #1175

Min plan vara att röra mig fram över klipporna på denna del av ön och se om jag kunde hitta några roliga stenar eller klippor att ta med lång slutartid. Den här bjässen syntes på långt hål, men bäst blev den riktigt nära!

My plan was to move across the cliffs on this part of the island and see if I could find some fun stones or cliffs to take with long shutter speed. This bastard was seen from afar, but the best shot was from really close!

The stone!
Nikon D7000
f22 20s ISO100 18mm
Nässkatan, Simskäla, The Åland Islands, 4 Jan 2021 at 10.38.

Fler stenar kom i min väg och när solen hade kommit upp en bit så började öarna i horisonten att sväva ovanför vattenytan, som i översta bilden. Har fått lära mig att det beror på att luften och vattnet har olika temperatur och därför bryter ljusstrålarna och man kan se det som är nedanför horisonten. Häftigt!

Kestenskär in the horizon without floating trees!

More rocks came in my way and when the sun had risen a bit, the islands on the horizon began to float above the water surface, as in the top picture. I have been taught that it is because the air and water have different temperatures and therefore the light rays refract and you can see what is below the horizon. Cool!

Nässkatan.
Smooth and angular rock
Nikon D7000
f22 1,3s ISO100 18mm
Nässkatan, Simskäla, The Åland Islands, 4 Jan 2021 at 11.40.

Kyla, moln och blåst skapade en känsla i bilderna som jag gillar. Det dåliga ljuset gjorde att jag kunde köra med ganska långa slutartider utan gråfilter, som jag ännu inte äger några!

Cold, clouds and wind created a feeling in the pictures that I like. The bad light allowed me to photo with quite long shutter speeds without grey filters, which I do not yet own!

Norra Stråket
Nikon D7000
f22 3s ISO100 18mm
Norra Stråket, Simskäla, The Åland Islands, 4 Jan 2021 at 11.09.

Nu var det slut för denna gång från Simskäla. Nästa vecka kan det bli från Lumpo udd eller Mariehamn… eller Hammarudda… Flera val ser jag, så ni får vänta och se!

Now it is over for this time from Simskäla. Next week it could be from Lumpo cape or Mariehamn … or Hammarudda … I see several choices, so you have to wait and see!

Stillness in motion
Nikon D7000
f32 13sec ISO100 170mm
3 Jan 2021 at 14.55, Kalkvikarna, Västra Simskäla, The Åland Islands

Vid min fotoutflykt till Simskäla i början av januari hittade jag efter lunch en bäck, som stilla flöt fram mellan träden.

Genom att vädret bjöd på mulen himmel med snöbyar, så inbjöd bäcken till ett skyddat fotograferande i lä av skogen som inte var beroende av spektakulärt ljus.

Four tries to find the right mood!
Less sharpness?

Jag såg möjligheten att verkligen utforska bäcken och lägga tid på att hitta så många vinklar och uttryck som möjligt. Detta är något som jag har svårt för. Jag tror att jag har för lite tålamod. När jag har tagit en bild som jag tror kommer att bli bra, så tappar jag intresset och vill vidare till nästa objekt.

On my photo excursion to Simskäla in early January, I found a brook after lunch, which still floated between the trees. Because the weather offered overcast skies with snow flurries, the brook invited to a protected photography in the shelter of the forest, that was not dependent on spectacular light.

Moore colours?
Closer?

I saw the opportunity to really explore the brook and spend time finding as many angles and expressions as possible. This is something I have a hard time with. I think I have too little patience. When I have taken a picture that I think will be good, I lose interest and want to move on to the next object.

No sharpness here! Just motion blur!

Utgångspunkten blev långa tider med målet att skapa bilder med svepande vatten. Men som i bilden ovan, så är det svårt att få bukt med skakningsoskärpan när man inte har ett tungt stativ och det blåser och tiderna är tiotals sekunder långa.

The trees and the sky reflecting in the water.

När jag letade mig upp och ner efter bäcken för att hitta nya vinklar, upptäckte jag också att bäcken som jag tyckte var svart där den slingrade sig fram mellan mossan, inta alls var svart i alla vinklar. Det svarta kom från träden, som speglade sig i vattnet men i andra vinklar så försvann den kompakta massan av träd och himlen, med sina moln, lyste igenom. Genast var den magiska effekten som jag sökte borta.

The starting point was long exposure with the goal of creating images with sweeping water. But as in the picture above, it is difficult to get rid of the shaking blur when you do not have a heavy tripod and it is windy and the times are tens of seconds long.

Tried with Tone mapping to soften it.

When I moved up and down the brook to find new angles, I also discovered that the brook that I thought was black, where it wound its way between the moss, was not at all black at all angles. The black came from the trees, which were reflected in the water, but at other angles the compact mass of trees disapeared and the sky, with its clouds, shone through. Immediately the magical effect I sought was gone.

En stilla bäck i nysnö på Västra Simskäla.
Gold in the brook
Nikon D7000
f29 13sec ISO100 75mm
3 Jan 2021 at 14.54, Kalkvikarna, Västra Simskäla, The Åland Islands

Plötsligt bröt några ljusstrålar fram genom molnen och lyste upp en del av bäcken och det bildades ett guldsken i vattnet som rann över stenarna. Bråttom, bråttom helt plötsligt för att hinna fånga ljuset!

Suddenly some rays of light broke through the clouds and illuminated part of the brook and a golden glow formed in the water that ran over the rocks. Hurry, hurry all of a sudden to catch the light!

Lika plötsligt som solen bröt igenom kom en snöby svepande genom skogen. Allt blev suddigt av snöflingorna och jag såg möjligheten att fånga en annan känsla av bäcken.

Fippla med stativ, skärpa, tider och komposition och när allt var färdigt så var snöfallet över! Träden, som nästan hade varit borta i det vita, syntes nu tydligt igen. Magin var borta men jag tog en bild ändå.

As suddenly as the sun broke through, a snow flurry came sweeping through the forest. Everything was blurred by the snowflakes and I saw the opportunity to capture a different feeling of the brook.

Fiddle with tripods, sharpness, times and composition and when everything was done, the snowfall was over! The trees, which had almost disappeared in the white, were now clearly visible again. The magic was gone but I took a picture anyway.

The missed snow fall
Nikon D7000
f25 8sec ISO100 24mm
3 Jan 2021 at 15.04, Kalkvikarna, Västra Simskäla, The Åland Islands

Jag kände mig ändå nöjd över att jag stannat och verkligen försökt att ta in denna lilla bäck. Insåg sedan att jag behövde ta mig tillbaka till bilen innan det blev för mörkt.

I still felt happy that I stayed and really tried to take in this little stream. Realized I needed to get back to the car before it got too dark.

Väl hemma vid datorn upptäcker jag att det är väldigt svårt för mig att få fram den känsla som jag hade vid bäcken. För mig var upplevelsen trolsk, stillsam och lite mystisk. Bilderna däremot blev hårda, kontrastrika och stökiga. Jag tror att det mest beror på snön i mossan. Istället för att skapa en mjuk upplevelse så tar det över och skapar ett hårt och stökigt mönster på bilderna.

Once at home at the computer, I discover that it is very difficult for me to get the feeling I had at the brook. For me, the experience was magical, quiet and a bit mysterious. The images, on the other hand, became harsh, contrasting and messy. I think it’s mostly due to the snow in the moss. Instead of creating a soft experience, it takes over and creates a hard and messy pattern in the pictures.

Som ni ser på bilderna så har jag försökt att hitta fram till det jag upplevde med hjälp av olika effekter i Raw Therapee.

Jag har försökt att göra bilderna mjuka genom att inte använda lokal kontrast och ingen extra skärpa. Testade även med Tone mapping för att försöka hitta det trolska, men ju mjukare bild desto svårare att få fram rörelsen i vattnet som bildades av skummet och luftbubblorna som flöt fram så fint.

Den svartvita bilden fick inte heller fram det mjuka men kanske det som egentligen var: kontrastrikt, kallt och hårt men ändå något mjukt som letar sig fram mellan träden.

As you can see in the pictures, I have tried to find out what I experienced with the help of different effects in Raw Therapee.

I have tried to make the images soft by not using local contrast and no extra sharpness. Also tested with Tone mapping to try to find the magic, but the softer the image the harder it is to get the movement in the water that was formed by the foam and the air bubbles that floated so nicely.

The black and white image did not bring out the soft either, but perhaps what it really was: contrast-rich, cold and hard, but still something soft that finds its way between the trees.

Flera bilder blev suddiga och oskarpa och flera väldigt intetsägande. Det blev inte heller vad jag tänkt mig men jag hoppas jag har lärt mig något på resan!

Nästa vecka blir det bilder från den avslutande morgonen här på Simskäla, så mer blått!

Several images became blurred and blurry and several very bland. It did not turn out what I had in mind either, but I hope I have learned something on the trip!

Next week there will be pictures from the final morning here at Simskäla, so more blue!

Stone #0910
Nikon D7000
f36 8sec ISO100 95mm
3 Jan 2021 at 11.18, Rävskottet, Västra Simskäla, The Åland islands.

På väg till färjan som ska ta mig ut till Vårdö och sedan vidare till Simskäla. Therese och jag gjorde ju en tur över Åland i höstat och avslutade på Simskäla. Den första delen hittar ni i Work with what you have. Nu vill jag tillbaka och se hur ser det ut på vintern.

Plötsligt upptäcker jag att det är lite väl mycket bakljus framför mig. Bron över till Prästö är fylld med röda bakljus som står still. Min första tanke är att det är kö till färjan, men kommer på att dit är det nästan två kilometer, så det känns ju lite mycket trafik klockan 22.30 den andra januari! Ännu konstigare blir det när alla bilar börjar backa tillbaka från bron. Inser att det är dags för mig också att flytta på mig, så jag backar in på närmaste parkering.

Det visare sig efter lite snack med de framförvarande att en bil har tappat hjulet och står mitt i vägen och att det bara är att invänta bärgare.

On the way to the ferry that will take me out to Vårdö and then on to Simskäla. Therese and I did a trip over Åland this autumn and finished at Simskäla. You will find the first part in Work with what you have. Now I want to go back and see what it looks like in the winter.

Suddenly I discover that there is a lot of taillight in front of me. The bridge over to Prästö is filled with red taillights that stand still. My first thought is that there is a queue for the ferry, but I realize that it is almost two kilometers there, so it feels a bit of much traffic at 22.30 on the second of January! It gets even weirder when all the cars start to back off from the bridge. Realize that it’s time for me to move too, so I back into the nearest parking lot.

It turns out after a little chat with those in front, that a car has lost its wheel and is in the middle of the road and that it is just to wait for rescuers.

Good night!
Nikon D7000
f8 8sec ISO100 18mm
2 Jan 2021 at 00.08, Östra Simskäla, The Åland islands.

Funderar på om jag ska ta mig till något annan ställe på Åland för att det här kommer att dra ut på tiden? Är lite osäker på hur färjan ut till Simskäla fungera mitt i natten, men tänker att jag ska ju ändå sova i bilen, så jag kan ju vänta tills i morgon bitti om det skulle behövas. Det behövdes inte. Några handlingskraftiga tog eget initiativ och lyckades flytta en aning på bilen, så att man kunde komma fram.

Efter att ha tryckt på knappen vid vägs ände ute på Vattungsrevet, kom färjan tuffande efter lite väntan. Hittade en skogsparkering och knoppade in i min sovsäck vid halv ett och hoppades på mirakelvändning i vädret till morgondagen!

Wondering if I should go to another place on Åland because this will take time. I’m a little unsure of how the ferry out to Simskäla works in the middle of the night, but I think I should still sleep in the car, so I can wait until tomorrow morning if needed. It was not needed. Some resolute people took their own initiative and managed to move the car a little, so that you could come forward.

After pressing the button at the end of the road out on Vattungsrevet, the ferry arrived tough after a bit of waiting. Found a forest parking lot and budded into my sleeping bag at half past one and hoped for a miracle turn in the weather until tomorrow!

Stones #0908
Nikon D7000
f22 6sec ISO100 18mm
3 Jan 2021 at 11.16, Rävskottet, Västra Simskäla, The Åland islands.

Tyvärr så har vintern ännu inte bjudit på särskilt mycket snö och ingen direkt kyla heller. Krånglar mig ur sovsäcken och kryper ut ur bilen efter att klockan har väckt mig. Det är fortfarande lite skumt ute, trots att klockan är över 9 men det ser molnig ut, som vanligt.

Tydligen är det ett högtryck över Ryssland som skapar en inversion, ett lock av kalla luft som hålls på plats av varmare luft ovanför, och det medför ett stillastående molntäcke över Norden och ja, det är kvar i dag igen.

Unfortunately, the winter has not yet offered much snow and no direct cold either. I get out of my sleeping bag and crawl out of the car after the clock has woken me up. It’s still a bit shady outside, even though it’s over 9 o’clock but it looks cloudy, as usual.

Apparently it is a high pressure over Russia that creates an inversion, a lid of cold air that is held in place by warmer air above, and it causes a stagnant cloud cover over the Nordic countries and yes, it remains today.

Stone #0913
Nikon D7000
f32 8sec ISO100 70mm
3 Jan 2021 at 11.20, Rävskottet, Västra Simskäla, The Åland islands.

Men det är inget att muttra över, utan jag stövlar raskt iväg för att hitta vatten på den norra sidan av Västra Simskäla.

Solen går upp 9.43 och min plan var egentligen att få en soluppgång, men med detta molntäcke så är det nog kört. När det ändå inte är bråttom för att hinna till en soluppgång, så tänker jag att jag ska test hur rakt jag kan gå i okänd terräng och gör mitt bästa för att hålla rak kurs.

Det är 1,5 km fågelvägen fram till vattnet men inser, när jag ser radiomasten igen, som jag egentligen ska ha bakom mig, att jag drar åt vänster! Jag har vänt åt vänster så mycket att jag har gått ett stycke parallellt med strand, utan att se den. Trots att den bara är ca 100 meter bort. Nyttig aha-upplevelse, men nu var det ju fotografera jag skulle göra och inte öva min överlevnadsförmåga!

But there is nothing to mutter about, but I quickly boot off to find water on the north side of Västra Simskäla.

The sun rises at 9.43 and my plan was actually to get a sunrise, but with this cloud cover it is probably no idea. When it is not in a hurry to catch a sunrise, I think I should test how straight I can walk in unknown terrain and do my best to keep a straight course.

It is 1.5 km bird’s eye view to the water, but realizes when I see the radio mast again, which I should actually have behind me, that I pull to the left! I have turned left so much that I have walked a distance parallel to the beach without seeing it. Even though it is only about 100 meters away. Useful aha-experience, but now it was photography I would do and not practice my survivability!

Dorsholm med stenar i vattnet som förgrund utanför Västra Simskäla på Åland.
Dorsholm
Nikon D7000
f36 8sec ISO100 95mm
3 Jan 2021 at 11.18, Dorsholm, Västra Simskäla, The Åland islands.

Jag kikar ut över vattnet och ser några stenar och klippor lite till höger om mig och de ska enligt kartan ligga i en vik som heter Rävskottet.

Det blåser en del men här inne bland öarna går det inte direkt några vågor, men lite rörelse i vattnet är det. Med Rysslands högtryck till hjälp, så går det att få långa slutartider trots att klockan är över 11. Har blå timme ända fram till lunch idag.

I look out over the water and see some rocks and cliffs a little to my right and according to the map they should be in a bay called Rävskottet.

It is a bit windy but here among the islands there are no direct waves, but there is some movement in the water. With Russia’s high pressure to help, it is possible to get long shutter speeds even though it is over 11. Have a blue hour until lunch today.

The windy tree
Nikon D7000
f22 4sec ISO100 18mm
3 Jan 2021 at 11.27,Träskvik udden Västra Simskäla, The Åland islands.
Stenar i vattnet med lång exponering utanför Västra Simskäla på Åland.
Stones #0925
Nikon D7000
f22 3sec ISO100 18mm
3 Jan 2021 at 11.41, Rävskottet, Västra Simskäla, The Åland islands.

Får fram lite blått i det gråa och efter en frukost i skogens lä banar jag mig vidare längs brytningen mellan hav och land.

Nästa vecka blir det om ett frustrerat möte med en stilla bäck!

Gets a little blue in the gray and after a breakfast in the forest shelter I make my way further along the break between sea and land.

Next week it will be a frustrated meeting with a quiet stream!

Familjen går tyst fram på den ödsliga skogsvägen. Det ligger spänning i luften och inte mycket sägs. Det är som att mycket ligger på spel. Jag tycker mig kunna förnimma detta på deras attityd till varandra där de går. Det är en påklistrad artighet med väldigt enkel och fåordig konversation.

Själv försöker jag hålla mig i bakgrunden och gör mig osynlig för att inte störa i denna viktiga stund. Jag känner pressen på mig att inte vara i vägen när de nu har varit så öppna med att bjuda in mig till denna väldigt gamla familjetradition.

The family walks quietly on the desolate forest road. There is tension in the air and not much is said. It’s like a lot is at stake. I think I can sense this in their attitude towards each other. It’s a sticky courtesy with a very simple and concise conversation.

Personally, I try to stay in the background and make myself invisible so as not to disturb in this important moment. I feel the pressure on me not to be in the way now that they have been so open in inviting me to this very old family tradition.

Familjen, som inte vill gå ut med sitt namn, drar sig längre och längre in i den tysta skogen. I den del av världen vi nu befinner oss i, firas denna dag julafton.

Jag har inte fått det bekräftat, men det ligger i luften att majoriteten av de familjer som bor på denna något avlägsna ö, faktiskt drar sig undan till en helig plats i skogen för att utföra denna speciella ritual. De ställen familjerna tar sig ut till, har troligtvis använts i generationer av deras förfäder. Det är heliga platser tyngda med familjehemligheter.

Plötslig händer något som jag har svårt att ta på, men stämningen ändras inom familjen och något kommer över dem. De blir mer uppmärksamma på varandra, avvaktande och inväntande.

Så får jag syn på att sonen i huset på något sätt har fått tag in käpp som han går med. Det verkar vara just käppen som har startat denna nya känsla i gruppen. Helt plötslig kontras sonens spatserande med käppen helt öppet av familjens moder, som stolt visar upp en något mindre pinne.

Detta skapar en slags kedjereaktion i de andra familjemedlemmarna och stämningen går raskt över till något som kan tolkas som tävlingsinstinkt och konkurrens. Om de inte samtidigt ändrat sinnesstämning, till mer glada miner och skratt, så hade jag blivit rädd av de plötsliga utbrotten av att stark motivation att vilja segra över den andre!

Sonen släpper raskt sin käpp och rusar ut i kalhygget och får tag i en stor slana som han släpar fram till vägen. Modern kontrar med några distraktionsslag och avledande manövrar med sin pinne, innan hon överger sin taktik och det känns som om hon ger upp?

The family, who do not want to go out with their name, move further and further into the quiet forest. In the part of the world we are now in, they are celebrating Christmas Eve.

I have not received confirmation, but it is in the air that the majority of the families living on this somewhat remote island actually retreat to a sacred place in the forest to perform this special ritual. The places the families go to, have probably been used for generations by their ancestors. These are sacred places laden with family secrets.

Suddenly something happens that I have a hard time touching, but the mood changes within the family and something comes over them. They become more attentive to each other, pending and waiting.

Then I see that the son in the house has somehow got hold of a cane that he goes with. It seems to be the stick that has started this new feeling in the group. All of a sudden, the son’s strolling with the cane is challenged quite openly by the family’s mother, who proudly shows off a slightly smaller stick.

This creates a kind of chain reaction in the other family members and the atmosphere quickly turns into something that can be interpreted as a competitive instinct and competition. If they had not, at the same time changed their mood, to happier faces and laughter, I would have been frightened by the sudden outbursts of that strong motivation to win over the other!

The son quickly drops his cane and rushes out into the clear-cut and gets hold of a large pole, which he drags to the road. The mother’s countermove is some distraction hits and maneuvers with her stick, before she abandons her tactics and it feels like she is giving up?

Sonen verkar oberörd över händelseutvecklingen och strosar fram med sin trofé över axeln. Har han vunnit? Har han äntligen kunnat ta plats i familjen som en vuxen eller anses hans insats fortfarande ligga på ett barns nivå? Genom att jag inte kan det språk som pratas, kan jag bara gissa mig till vad det är som händer framför mig.

Dottern i familjen ser ut att analysera situationen. Det skulle kunna tolkas som att hon antingen värderar sin äldre broders insats eller kanske hon funderar på vilken sida hon ska stå på i denna underliga kamp mellan modern och sonen?

The son seems unconcerned about the course of events and struts forward with his trophy over his shoulder. Has he won? Has he finally been able to take a place in the family as an adult or is his contribution still considered to be at a child’s level? Because I do not know the language, I can only guess what is happening in front of me.

The daughter in the family seems to be analyzing the situation. It could be perceived as her either appreciating her older brother’s contribution or perhaps she is thinking on which side she should stand on in this strange struggle between mother and son?

Plötsligt kommer modern tillbaka från kalhygget med en enorm slana! Hon har inte gett upp ännu eller betyder det att hon vill mäta sin sons styrka, uthållighet och mod ännu en gång?

Suddenly the mother comes back from clear-cutting with a huge pole! She has not given up yet or does that mean she wants to measure her son’s strength, endurance and courage once again?

Spänningen mellan familjemedlemmarna stiger. Hur ska de reagera? Kommer någon att bli arg? Kommer det sluta med att de angriper varandra?

Dottern står fortfarande och väger i något för mig okänt beslut medan sonen försöker verka oberörd och strosar vidare på vägen, men hela hans energi avslöjar att han tänker så det knakar. Vad blir hans nästa drag?

Tensions between family members are rising. How should they react? Will anyone get angry? Will they end up attacking each other?

The daughter is still weighing in a decision unknown to me while the son tries to be unmoved and strolls on the road, but all his energy reveals that he thinks so it cracks. What will be his next move?

Dottern tar plötsligt sitt beslut och börjar hjälpa sin moder att bära hennes slana! Oj, vilken vändning! Vad gör sonen nu? Ska han ge upp och anse sig besegrad av de två kvinnorna eller kommer han på något sätt fortsätta kampen eller bara låtsas som om inget har hänt?

Han får inte mycket tid på sig för sitt beslut, för kvinnorna använder sin slana, eller mer stock, för att tvinga bort den unge mannen från den smala vägen.

Han försvinner ut på kalhygget och man hör efter ett tag ett avlägset brakande och knakande där ute. Det verkar inte som om sonen har gett upp ännu! Plötsligt får vi en skymt av honom långt där ute på hygget och jo, han har en ännu större stock med sig! Han har inte gett upp och någon inre drivkraft får honom att visa upp sin styrka och sitt mod genom att helt hänge sig åt denna kamp.

Detta måste vara själva kärnan, själva urkraften som denna gamla tradition har som uppgift att locka fram hos de unga männen! Men här får jag faktiskt en känsla av något annat också, för på det sätt som dottern i familjen iakttar och ger sig hän i kampen, så inser jag det uppenbara, att hon också kommer att prövas på samma sätt när hon är mogen!

The daughter suddenly makes her decision and starts helping her mother carry her pole! Wow, what a turnaround! What is the son doing now? Should he give up and consider himself defeated by the two women or will he somehow continue the fight or just pretend that nothing has happened?

He does not get much time for his decision, because the women use their pole, or more log, to force the young man away from the narrow path.

He disappears out on the clear-cut and after a while you hear a distant crackling and crashing out there. It does not seem that the son has given up yet! Suddenly we get a glimpse of him far out there on the clearing and yes, he has an even bigger log with him! He has not given up and some inner power makes him show his strength and courage by completely indulging in this struggle.

This must be the very core, the very primordial force that this ancient tradition has the task of attracting to the young men! But here I actually get a feeling of something else as well, because in the way that the daughter in the family observes and gives in to the struggle, I realize the obvious, that she will also be tried in the same way when she is mature!

Sonens kamp med den kraftiga slanan ute på kalhygget som han mödosamt släpar upp på vägen och bär omkring på, i något jag skulle vilja kalla triumf, verkar vara avslutningen på duellen, eller är det möjligen kulmen till invigningsriten från barn till vuxen?

Familjens spända sinnesstämning övergår till ett hejdlöst firande, där deras hund plötsligt verkar stå i centrum av händelsen. Den lilla gruppen visar sin aktning och tacksamhet till den lilla, lurviga varelsen genom generösa bugningar på alla fyra och ett vilt dansande.

The son’s struggle with the powerful pole out on the clear-cut that he painstakingly drags up on the road and carries around, in something I would like to call triumph, seems to be the end of the duel, or is it possibly the culmination of the opening rite from child to adult?

The family’s tense mood turns into a rampant celebration, where their dog suddenly seems to be at the center of the event. The small group shows their respect and gratitude to the small, furry creature through generous bows on all fours and a wild dance.

Efter denna omtumlande upplevelse, har jag fått veta att ett stort problem är att deras heliga platser håller på att förstörs genom bebyggelse, eller som här kalhuggning. De säger att de visserligen har fått lättare att hitta slanor, men att platsens energi har svårt att bidra med sina styrka och vitalitet när skogen är skövlad.

Jag är därför oerhört tacksam för att jag i tid fick möjlighet att vara med på denna intima och känslostarka släkttradition, som kanske kommer att försvinna i och med vår avverkning av gammal skog och okunskap om platsernas betydelse. Jag känner stor respekt, och även vördnad, för denna familj som trots utmaningarna håller fast i gamla och traditionsbundna ritualer. Det som är deras hjärta och ursprung.

Nästa vecka blir det något helt annat!

After this dizzying experience, I have been told that a major problem is that their sacred sites are being destroyed by buildings, or as here clear-cutting. They say that although they have found it easier to find poles, the energy of the place has a hard time contributing with its strength and vitality, when the forest is devastated.

I am therefore extremely grateful that in time, I had the opportunity to be part of this intimate and emotional family tradition, which may disappear with our felling of old forests and ignorance of the importance of these places. I feel great respect, and also reverence, for this family who, despite the challenges, stick to old and traditional rituals. Which is their heart and origin.

Next week it will be something completely different!