Stortorget #7887 Nikon D800 f4 1/80s ISO6400 24mm Mariehamn, The Åland Islands, 25 Oct 2022 at 20.36.
De hade sagt att det skulle bli dimma till kvällen. Jag hade en idé att fotografera Mariehamn i dimma som Pieter Ten Hoopens bilder från Ekshärad eller Fredrik Axlings bilder från Stockholm.
They had said it would be foggy in the evening. I had an idea to photograph Mariehamn in fog like Pieter Ten Hoopen’s pictures from Ekshärad or Fredrik Axlings photos from Stockholm.
Men så blev det inte!
But that did not happen!
Dimman fanns där i början men lättade och försvann under den en och en halv timma som jag traskade runt i Mariehamn. Det hade regnat under dagen och det fanns fortfarande fukt i luften, så jag hittade ett annat ljus.
The fog was there at the beginning but eased and disappeared during the hour and a half that I trudged around Mariehamn. It had rained during the day and there was still moisture in the air, so I found another light.
”Reflection” #7825 Nikon D800 f5 1/80s ISO6400 62mm Torggatan, Mariehamn, The Åland Islands, 25 Oct 2022 at 19.21.
Ljuset från lyktornas blänk i den våta asfalten och reflexerna från vattenpölarna. Jag fick möjligheten att dyka in i en något övergiven stad. Invånarna hade tagit sin tillflykt innanför dörrarna och jag själv kunde ställa upp min kamera mitt i gatan, utan att störas särskilt mycket av bilar eller människor. Men jag fotograferade även utan stativ för att se hur det blev med ISO upp till 6400 och jag gillade resultat.
The light from the lanterns shining in the wet asphalt and the reflections from the puddles. I had the opportunity to dive into a somewhat abandoned city. The residents had taken refuge inside the doors and I myself was able to set up my camera in the middle of the street, without being disturbed much by cars or people.
Serien tycker jag i alla fall får fram skönheten i stadens ljus, men också att den skönheten inte betraktas av så många, för gatorna är tomma.
In any case, I think the series brings out the beauty of the city’s lights, but also that that beauty is not seen by many, because the streets are empty.
Ålandsvägen – Norra gatan #7830 Nikon D800 f10 2,5s ISO100 24mm Mariehamn, The Åland Islands, 25 Oct 2022 at 19.26.
En bild jag var ute efter, eller rättare sagt många bilder, var en möjlighet att testa en variant av Pep Ventosas teknik, att ta flera bilder av samma objekt men med förskjutning. Jag tror att Ventosa blev känd för att han tog förskjutningen ett steg till och gick runt föremålet och fotograferade och sedan satte ihop detta i lager. Jag har testat det på porträtt som jag lagt upp på Instagram . Tekniken med att bara förskjuta bilderna tillhör nog området Intentional Camare Movement (ICM) med fler än en upphovsmakare.
An image I was looking for, or rather many images, was an opportunity to test a variant of Pep Ventosa’s technique, to take several images of the same object but with displacement. I think Ventosa became famous for taking the shift a step further and walking around the object and photographing and then putting this together in layers. I have tested it on portraits that I posted on Instagram. The technique of simply shifting the images probably belongs to the field of Intentional Camera Movement (ICM) with more than one creator.
Torggatan 8 images Nikon D800 f8 1/2s ISO400 24mm Mariehamn, The Åland Islands, 25 October 2022 at 19.14.
Men intressant var det och resultatet blev i alla fall åt det håll som jag hade tänkt mig. Bilden på Torggatan är uppbyggd av åtta bilder och ihop lagda som lager med hjälp av GIMP.
But it was interesting and the result was in any case in the direction I had envisioned. The image on Torggatan is made up of eight images and put together as layers using GIMP.
En kväll med tydliga spår av mänsklig närvaro men ingen är där.
An evening with very clear traces of human presence but no one is there.
Så tack för denna gång så ses vi snart igen!
So thank you for this time and see you again soon!
Alternativ bild till uppgiften Ljuset och människan. Nikon D800 f7,1 1/160s ISO4000 70mm Therese på parkeringen vid Nipfjället, Idre, kl 14:49, 7 december 2022.
Fortsätter här med mina reflektioner och vad det blev för resultat, från min sida, utifrån de uppgifter som vi fick under andra terminen på Fotografiska processer. Kursen är en distansutbildning i fotografi på Gamlebys folkhögskola. Här kan du läsa om första terminen.
Det första vi fick kasta oss över var Storytelling. Uppgiften var att bygga en historia med 8 bilder, inte mer och inte mindre. Det här med att berätta historier har jag gillat som koncept, men inte riktigt hittat in i. Jag har en tidigare blogg om att berätta en historia med bilder, utifrån Jaymi Heimbuchs arbete med fotografier som ett sätt att uppmärksamma miljöfrågor. Hon jobbar där utifrån 6 konceptbilder men här var det 8 som gällde och lite andra kategorier. Men det fanns utrymme för mycket fria tolkningar av temat men jag själv hamnade nog i det mer klassiska reportaget.
Jag tog det som jag hade närmast mig och det blev en bildberättelse om en del av mitt arbete som Skidpatrullör, nämligen morgonrutinen. Det första vi gör nämligen, är att åka igenom hela skidsystemet. Vi kollar att alla pisterna är okej och säkra för gästerna. Vi sätter också tillbaka nät, skyltar och käppar som vi tagit undan kvällen innan för att pistmaskin ska kunna komma åt överallt.
Så denna morgon fick min kollega Martin göra allt jobb medan jag gled bredvid och fotade honom! Så följ med på resan, medan det ljusnar en kall morgon i slutet av januari 2023 på Idre Himmelfjäll!
Så temat för bilderna är följande: 1 Introduktion 2 Detaljbild 3 Översiktsbild 4 Porträtt 5 Relationsbild 6 Situationsbild 7 Stämningsbild 8 Avslut
En rolig uppgift och övning som jag tycker att jag fick till. Vi hade ca två veckor på oss och att komma på vad man vill fotografera, hitta utrymme för fotandet och sedan sortera bilderna, göra ett urval och sist redigera dem så att de håller ihop, så det vara bara att jobba på och hoppas på att det man valt skulle funka i slutändan!
Nästa tema blev Människan och ljuset. Som introduktion en föreläsning på nätet av Hannah Modigh i ämnet och sedan ut och utforska själv. Testade lite olika ljusförhållanden men fastnade sedan för bilden nedan på min dotter Malva. Den är exponerad efter hennes mörka kläder så himlen (och liften som finns i bakgrunden) försvann nästan helt men hon framträdde desto tydligare. Sparade några prickar vid redigeringen, så att det skulle synas att den inte var utklippt från en bakgrund. Så här efteråt, så skulle jag vilja ha experimenterat mer med ljus och skuggor och lite rörelseoskärpa, men tid och möjlighet fanns inte, men idén finns kvar så vi får se framöver!
Andra saker jag testade var ljuset från en dataskärm, när Malva spelade dataspel och solljus upp på fjället med lite alternativa skärpeinställningar. Hade även första bilden i denna blogg, som är på min fru Therese, som alternativ. Denna gång skulle vi dock bara ha med en bild, så dessa valde jag bort, men de fick ju vara med här istället!
Genom att ansökningstiden för olika fotoskolor går ut i mitten av april fick vi i uppgift att göra en ansökan till någon av tre olika fotoskolor. Jag valde Nordens fotoskola på Biskop Arnö genom att den låg närmas det jag skulle kunna söka. Årets ansökan var delad i tre teman av bilder och en del text. Texterna hoppade jag över och tog bara inspiration av deras tre bildteman. Första var ”Ett rum” som ni ser förklarat nedan från ansökan:
”Ett rum” – tre bilder. Du kanske vill berätta om något som händer i ett rum? Eller om människorna som befinner sig i ett specifikt rum? Det kanske handlar om flera rum? Eller vill du snarare berätta om ett rums stämning och känslan av att vara där? Det viktiga är att det tre bilderna berättar något tillsammans.
Jag fick en idé om att fotografera familjen när vi spelar brädspel i vår husvagn. Kan ha blivit inspirerad av min kurskamrat Truls Svenningssons filmiska bilder han har arbetat med under kursen. Jag satte kameran på stativ och genom att jag inte har någon fjärrutlösare, fick det bli självutlösare satt på 20 sekunders fördröjning och 9 bilder i rad med max tidsintervall mellan bilderna. Resultatet blev en serie med ganska spontana ögonblicksbilder som utsnitt av vår spelkväll. Ville ha det naturliga ljuset i bilden, så det är ett högt ISO på 6400, men med lite noisreducering i Raw Therapee tycker jag det blev en fin karaktär på bilderna. En rolig dokumentation av vår spelkväll också!
”Spelkväll” #0796 Nikon D800 f5 1/100s ISO6400 24mm Idre Himmelfjäll, kl 20:56, den 4 mars 2023
Nästa tema var porträttet. Snabba bud att få ihop något men jag hade tagit fler bilder på Malva till förra uppgiften med människan och ljuset. Så med dem som grund, hittade jag några fler bilder som kunde bli en serie i svartvitt om henne. Ansökningstexten var så här:
”Porträtt av en närstående” – ett kort reportage på fyra bilder. Du ska fotografera och berätta något om en närstående person. Det kan vara en vän, en släkting eller kanske en granne. Vi vill se vem personen är, vad hen gör och hur du upplever din närstående. Tänk på att variera utsnitt och avstånd i din bildberättelse.
Tycker att det blev en bra sammanfattning av Malva just där och då med hennes liv i pisten som brädåkare.
Sista delen i ansökan var fri och lät så här:
“Fem fria bilder” – fem bilder. Du väljer själv vilka bilder du vill visa oss. Är det fem helt fristående bilder? Eller är det ett reportage som ska berätta något tillsammans?
Det blev fem bilder ur min påbörjade serie med Mio. Där han gestaltar havet. Bilderna är tagna på Kulturama där han går Musikalprogrammet. De fick bli i färg genom att de föregående var i svartvitt. Det här vill jag jobba mer med, men det är svårt att få till en tid med grabben, när jag antigen är i Idre eller på Åland under året men något ska vi väl få till. Vi har ett år till på oss innan han lämnar skolan och studion vi fotade i. Det är skolans black box vi använt och ljuset är indirekt solljus från fönstret.
Sista uppgiften innan utställningen handlade om ursprung. Efter en mycket givande genomgång av läraren för Gamlebys andra fotokurs, Simon Mlangeni-Berg fick vi ta oss ann begreppet Ursprung. Uppgiften skulle presenteras med både bild och text denna gång.
Det blev en hel del funderande för mig vilken väg jag skulle gå. Slog upp ordet ”ursprung” på nätet och hamnade i Svenska Akademins Ordbok. Läste och funderade och skrev ned vad som kom till mig när jag tänkte på ursprung och vad det betydde för mig. Tankarna gick från mitt eget ursprung med föräldrar och släkt till där jag växte upp, vidare till etnicitet och kulturers ursprung till älvars källor och evolutionsteorier och den ständiga rörelsen framåt och allt som försvinner när tiden går. Om detta vill jag göra ett separat blogginlägg framöver, så jag lämnar det nu.
Sist blev det full fokus på utställningen som var på Galleri Kontrast i Stockholm. Den hängde uppe mellan den 24 och 28 maj. Som det verkar hade vi runt 200 besökare så det var ju trevligt. Här kan du se en kort rundvandring som min kurskamrat Martin Fermgård fixat. Mer om utställningen kommer framöver!
Lite abrupt slut på detta inlägg med hänvisningar till två framtida inlägg, men så får det bli, för de är värda ett enskilt utrymme! Välkommen åter!
Hand #6225 Nikon D800 f11 80s ISO100 36mm Eskilstuna, Sverige, 27 aug 2022
Slutmålet börjar närma sig för mitt år på distansutbildningen Fotografiska processer på Gamleby folkhögskola, nämligen utställningen på Galleri Kontrast i Stockholm mellan den 24 och 28 maj. Tänkte därför göra någon sorts egen utvärdering och reflektion kring mina bidrag under första terminen och även försöka sätta ord på min egen resa. Utbildningen är upplagd med kritikklass varannan vecka och enskild handledning den andra veckan. Till kritikklassen får vi en uppgift som vi redovisar och får återkoppling på av våra kurskamrater och läraren över Google Classroom.
De första bilderna har jag redan visat på Instagram och det handlade ju om att ta ett självporträtt. En eller flera bilder som berättar något om oss själva som personer och fotografer. Jag förstår att jag bara kom in på en reservplats, för mitt fotograferande har inte tagit någon riktning ännu, men några hoppade av så jag fick vara med. Jag tycker om att experimentera och testa nya saker och jag blir därför ganska spretig.
Med mina fyra bilder ville jag berätta om hur jag levde, var jag för tillfället gillade att fotografera, vad jag jobbade med och mina funderingar på vilken väg jag skulle gå i fotograferandet.
Jag ville också lära mig mer om fotomanipuleringsprogrammet GIMP och jobba med att skapa en bild av flera bilder, därav bilden på mig framför vägskyltarna, som här blev olika väger att ta.
Bilden på mig och havet är manipulerad i GIMP och det mest för att suddet blev snyggare med ett filter över. Annars står den för mitt möte med naturen och just på Åland med brytningen mellan land och hav. Inte så unikt men det är där jag trivs bäst.
Skuggbilden är från mitt jobb som Skidpatrullör och det dagliga arbetet att finnas i skidanläggningen. Den finns också med i min fotoutställning ”Bilder från ett himmelfjäll”, som under året rest runt på olika bibliotek i Mellansverige. Skuggbilden och några till i utställning, är inspirerade av fotografen Alan Schallers bilder från hans semestrar i skidbackarna i Alperna. Mycket kontrast och skuggor och ett fenomenalt bildseende.
Nästa uppgift var ”Kasta dig ut för ett stup”. Att våga gå åt ett håll man vill men inte vågar. Jag vet inte om jag vill ta bilder av naken hud, men det är i alla fall något som jag inte känner mig särskilt bekväm med. Så jag tog fasta på raden ”Utmana dig själv” i uppgiften och bestämde mig för att testa att fotografera naken hud på något sätt. Uppgiften är inte bara obekväm för mig utan rent besvärande. Jag funderar på var det sitter fast och vad det är i mig som känner sådan ovilja? Inser att det handlar mycket om sexualitet och möjligen något man skulle kunna kalla dömande från min sida. Vad är det för tankar som dyker upp i andras hjärnor när det är så mycket som dyker upp i min egen, när jag ser bilder av nakna människor? Ska andra tänka samma tankar om mina bilder som jag, något ofrivilligt, tänker om andras mer nakna bilder? Men helt klart ser jag min egen nakenhet som klart privat och jag märker att jag både tycker om min kropp och skäms för den, så varför visa upp den på bild och sedan till och med lägga ut den på nätet?
Jag tog i alla fall mod till mig och bestämde mig för att inte tänka efter före utan köra helt enkelt. Jag satte upp kameran på stativet och lade mig under den på altanen. Lite svårt att få till skärpan men annars gick det bra. Jag hade det otroligt jobbigt inför att visa upp dessa bilder för mina kurskamrater och jag kände mig helt slut efteråt. Fick ingen direkt negativ respons utan fler tyckte jag skulle jobba vidare med konceptet. Det har jag dock inte gjort!
Däremot har jag nu, efter nästa ett år på kursen och tittande på väldigt mycket bilder från andra, kommit så långt att jag kan tänka mig att visa dessa bilder offentligt här på nätet. Vad som har hänt, tror jag, är en viss avtrubbning i att se nakna människor på bild, men också fått en inblick i hur andra tänker när de själva väljer att fotografera sig helt eller delvis nakna.
Några som har hjälpt mig i denna process är Anna Clarén och Ewa Stackelbergh, vår lärare Nicolas Wormull och kurskamraten Rolf-Göran Åström som, i alla fall utåt sett, ohämmat har fotat sina kroppar men också att få träffa dem personligen och höra deras berättelse. Så här är några av mina bilder och som ni förstår så tillhör första bilden i denna blogg också denna serie.
Vid ansökan till kursen skulle man lägga fram ett projekt som man ville jobba med. Jag har ett projekt om ungdomar som jag har jobbat med till och från under hösten, men det har inte riktigt landat i mig. Nästa uppgift var att ta fram fem nytagna bilder som skulle symbolisera det man jobbade med eller i alla fall peka ut en riktning. Genom att detta inte på något sätt är klart så kommer jag inte kommentera bilderna mer än så här.
Malva Lomner och Pixie, Nabben, Åland
Mio Lomner och Frode Lantz, Åland
Uppgiften därefter var en personlig uppgift kopplad till sitt projekt och inte så allmängiltiga som de föregående. Nicolas Wormull, som är vår lärare på kursen tyckte att jag skulle närma mig havet mera i mitt projekt. Att gå mer utanför ramarna för vad jag hade tänkt mig och utforska andra möjligheter att få in havet i bilderna. Det blev (som vanligt) en ganska osammanhängande serie på tio bilder.
Det blev fem bilder som handlade om vår vardag när vi tar oss mellan Åland och Sverige. En resa som de flesta kopplar till fest och partaj, men som för oss är ett pendlande utan särskilt mycket glamour. Efter kritikklassen så inser jag hur mycket symbolik det finns i att bara vara på en färja. Alla bilderna (utom möjligen bilden på hundägaren, min dotter Malva och hunden Pixie) kan tolkas till festandet som de flesta verkar bära med sig om vad man gör på en kryssningsbåt. Vattenflaskan på bilddäck blir lätt en spritflaska, bilden i korridoren blir någon sorts misär och anonymitet och hopp om att kunna ha roligt och att hon ligger och sover på golvet blir festandets eftermäle. Jag upptäckte att det var väldigt svårt att få betraktaren att ta till sig en annan historia i den miljön.
Malva Lomner, Rosella, Ålands hav
Nästa bild är från en serie som blev ett blogginlägg och en liten bok. Det handlar om en kort betraktelse från norra Ålands utposter, Hällö brygga där vägen tar slut. Just den här bilden kom inte med men den blir ett porträtt över det ensliga och lämnade. När alla sommargäster har försvunnit och bara de få bofasta är kvar, om det nu ens finns några bofasta. Bilden är också inspirerad av en på Instagram som heter Donald Boyd. Nu ser det mer ut som enbart dataanimerade bilder på kontot, men i början så såg det ut som foton med väldigt mycket vinjett.
Sedan fick två bilder från Stockholm vara med. En kurskamrat, Axel Lundgren, jobbar med bland annat främlingskap inför objekt, en alienation och alienation härstammar från tankar inom filosofin om att människan genom kapitalismen fjärmas från naturen. Jag tog fasta på det och tyckte att staketet och planket i staden får oss att missa det vackra och naturliga vattnet, som i Stockholm är en del av havet Östersjön.
Slussen, Stockholm
Sist blev det två bilder från ett samarbete med min son, Mio Lomner. Jag ville testa att fotografera hans dans och han fick i uppgift att improvisera utifrån havet. Det kändes bra och väldigt roligt och resultatet blev bättre än jag tänkt mig. Planen är att vi ska jobba vidare med detta, bara vi hittar utrymme båda två i våra kalendrar och rätt väder! Bilderna är tagna på Kulturama där Mio nu studerar på musikallinjen. Vi använde oss av skolans black box och det naturliga ljuset som kom från salens fönster och det behövdes ordentligt solsken för att ljuset skulle räcka till!
Mio Lomner
Inför nästa uppgift som handlade om porträtt och självporträtt, blev det en intressant diskussion och funderande kring vad ett porträtt är för något egentligen. Är det en bild av en människas huvud med avgränsning strax nedanför axlarna eller är det något helt annat? Som saker som är kopplade till individen som porträtteras eller dess hemmiljö? Vilka delar av kroppen räknas som porträtt och hur mycket av ansiktet eller vilken del av ansiktet ska vara med för att kalla det ett porträtt? Med dessa funderingar så fick jag fram tio bilder igen. Åter en salig blandning.
Jag började med två mer vanliga porträtt från mitt projekt om ungdomar. Porträtt på deras ansikten tagna i deras hemmamiljö.
Skön kille, Åland
Eliot Lindholm, Åland
Sedan blev det lite mer testande med min dotter Malva som försöksobjekt. Har en idé med porträtt utomhus med vit bakgrund, men ville även testa vad som händer när den porträtterade är oskarp och vilken oskärpa som säger vad. Här fick jag inspiration av en annan kurskamrat, Oscar Quinzacara, som bland annat jobbar med oerhört vackra, suddiga bilder utifrån det förgängliga.
Malva Lomner
Vad räknas som ett porträtt? Experimenterade mer med detta med vad som kan räknas som ett porträtt och här då självporträtt. Jag satte mig framför kameran hemma i husvagnen och tog fram min dyra studiobelysning från Clas Ohlson. En pannlampa för 50 kr och testade att belysa mitt ansikte på olika vis. En som verkligen kan det där med studioporträtt och har koll på utrustningen är min kurskamrat Martin Fermgård som jag har inspirerats av. Han gav mig även en snabbkurs i studioljus under vårterminen och om du scrollar ner på hans sida så hittar ni ett resultat! Jag valde tre av mina bilder till redovisningen, men här bjuder jag på de jag tog som blev något. När jag sedan satt vid datorn så kom jag på att jag inte har testat att göra Dragen-effekt på mig själv, så det blev en sådan redigering som start.
Sist tog jag med två porträtt på Malva i Pep Ventosa-stil, som jag redan har visat på Instagram. Tekniken innebär att man går runt objektet och tar bilder och sedan sätter man ihop dem. Det är 24 bilder i den första och 17 bilder i den andra. I den andra bilden testade vi vad som hände om hon vände sig mot kameran när jag gick runt. Jag har sedan använt hennes öga för att få bilderna att flyta samman så mycket som möjligt. Men jag gillar den första bilden bättre, men det kan också bero på det mer harmoniska mönstret på golvet. Tog även en bild på min fru Therese.
Att testa på att fotografera med analog film var nästa uppgift. Jag gjorde ett försök men insåg att det skulle ta minst 3 veckor innan en filmrulle skulle bli framkallad inlämnad på Åland, så där sprack tidsramarna för uppgiften. Jag fick istället en uppgift att åter närma mig havet och att göra en sammanhållen serie på 10 bilder. Jag jobbar fortfarande med denna serie och har inte kommit fram till hur jag ska på bästa sätt göra den klar, men här får ni en av bilderna i all fall.
Och där var terminen slut! Resten kommer i nästa blogg när vi har avslutat vårterminen och fått utställningen på Galleri Kontrast överstökad.
Men vårterminen gick väldigt fort. Jag har svårt att se själv om jag har utvecklats som fotograf rent bildmässigt, men jag har fått massor med mer referenser och tankar kring fotografi med mig. Detta hoppas jag kommer att följa med mig i mitt skapande. Att få stöta och blöta sina bilder med andra och att få uppgifter som utmanar en är helt klart roligt. I alla fall så rekommenderar jag alla med intresse för fotografi att ta en termin eller flera på någon av de fotoutbildningar som finns. Fler hittar du på folkhogskola.nu. Ta ditt fotande till nya nivåer!
”The shed at Foskros #0455” Nikon D7000 f6,3 1/160s ISO200 56mm Foskros, Ide, Sweden, 12 Dec 2021 at 14.47.
Om du svänger höger, efter kommunhuset, när du passerat genom Idre by, hamnar du på Foskrosvägen. Den tar dig norrut utefter Storån och här finns mycket skog och men också två naturfenomen. Det är Klingforsen och Sognstupet.
If you turn right, after the town hall, when you have passed through Idre village, you end up on Foskrosvägen / Foskros raod. It takes you north along Storån and here is a lot of forest but also two natural phenomena. These are Klingforsen / Kling rapids and Sognstupet / Sogn cliff.
Min tanke var att besöka dessa på en ledig dag för att se om jag kunde få några bilder. Den lediga dagen inföll på en väldigt molntäckt, grå söndag i mitten av december så det blev att ställa in sig på att hitta skön stämning mer än soliga turistbilder.
My thought was to visit these on a day off to see if I could get some pictures. The day off fell on a very cloudy, gray Sunday in mid-December, so it was time to adjust to finding a nice atmosphere more than sunny tourist pictures.
Storån north Foskros, Idre, Sweden.
I det snötyngda landskapet missade jag båda sevärdheterna på vägen norr ut och täckningen försvann på mobiltelefonen, så jag kunde inte orientera mig på varken Google Maps eller Lantmäteriets karta. Jag hamnade uppe i Foskros, så det fick bli en start med några bilder över ån.
In the snow-laden landscape, I missed both sights on the way north and the coverage disappeared on my cell phone, so I could not orient myself on either Google Maps or the National Land Survey’s map. I ended up in Foskros, so it had to be a start with some pictures of the river.
”Klingforsen #0471” Nikon D7000 f22 1s ISO100 18mm Klingforsen, Ide, Sweden, 12 Dec 2021 at 15.30.
När jag körde tillbaka så hittade jag tillslut Klingforsen. Då hade jag försökt vända på en parkeringsplats innan, men det visade sig att det var alldeles för djup snö där, så jag körde fast. Det vara bara ut och försöka få undan snön under bilen så hjulen skulle få fäste igen.
When I drove back I finally found Klingforsen. Before that I had tried to turn in a parking lot, but it turned out that it was far too deep snow there, so I got stuck. Just go out and try to get rid of the snow under the car, so the wheels would get a hold again.
Som tur var så dök det upp några andra turister som insåg min belägenhet. Med hjälp av dem så lyckades vi putta upp bilen på vägen igen. Inga mer utflykter utanför plogad vägbana, trots att jag har en Volvo V70 med fyrhjulsdrift. Problemen med den, är att att den är så låg så underredet tar i i första bästa upphöjning och kör man inte fast, så skrapar man bort avgassystemet!
Luckily, some other tourists showed up and realized what have happened. With the help of them, we managed to put the car on the road again. No more excursions off the plowed road, even though I have a Volvo V70 with four-wheel drive. The problem with it, is that it is so low that the chassis takes in the first best elevation and if you do not get stuck, you scrape away the exhaust system!
Klingforsen bjöd på mycket kontrast med vita snöfält och en mörk fors. Klurigt att få till vid efterbearbetningen i datorn. Använder som tidigare Raw Therapee, som jag nu tycker mig ha fått lite mer grepp om. Finns fortfarande massor med saker jag inte har satt mig in i, men jag tycker att jag kan nu kan få fram det jag söker i bilderna.
Klingforsen offered a lot of contrast with white snow fields and dark rapids. Tricky to get okey when processing in the computer. Uses Raw Therapee as before, which I now think I have a little more grip on. There are still lots of things I have not familiarized myself with, but I think I can now get what I am looking for in the pictures.
”Klingforsen #0481” Nikon D7000 f22 1s ISO100 48mm Klingforsen, Ide, Sweden, 12 Dec 2021 at 15.39.
Den här närbilden på Klingforsen tog jag dock vidare till GIMP. Hade svårt att få fram struktur i snöfälten, för då försvann konturerna av det forsande vattnet. Testade en för mig ny teknik, där man kan välja vilka områden som man vill redigera. Markerade forsen och kunde då göra den mer kontrastrik och ljusare, vilket fick ihop bilden på ett mer tilltalande sätt!
However, I passed this close-up on Klingforsen to GIMP. It was difficult to get structure in the snow fields, because then the contours of the rushing water disappeared. Tested a new technology for me, where you can choose which areas you want to edit. Marked the rapids and could then make it more contrast-rich and brighter, which brought the image together in a more appealing way!
Ovan bild på granen har jag också arbetat med i GIMP. Testade att lyfta fram granen och förgrunden genom att sudda bakgrunden och även ta ner det vita på grenarna närmast granen. Jag vet inte om det är en bra bild, men det var roligt att testa på att jobba med GIMP!
Above picture of the spruce have I also worked with in GIMP. Tested to highlight the tree and the foreground by blurring the background and also taking down the white on the branches closest to the tree. I do not know if it’s a good picture, but it was fun to try working with GIMP! Host
”Sognstupet #0497” Nikon D7000 f22 +2 8s ISO100 18mm Klingforsen, Ide, Sweden, 12 Dec 2021 at 16.29.
Jag lyckades även hitta Sognstupet, gömt bakom en översnöad lägerplats. Men som ni ser så hade själva faller längst bort i bild redan frusit igen. Tog några bilder med olika exponering och tycker att denna överexponerade bild blev lite stämningsfull.
På återseende i nästa blogg!
I also managed to find Sognstupet, hidden behind a snow-covered campsite. But as you can see, the fall at the far end of the picture had already frozen. Took some pictures with different exposure and think that this overexposed picture was a bit atmospheric.
Efter att ha testat Dragan effekten på porträtten på Mio och Beppe var det dags att experimentera med bilderna på mer feminina uttryck. Här passade inte Dragan effekt tyckte jag, för det blev för hårt och aggressivt. Letade länge på nätet efter ett annat uttryck och hittade då Orton effekten och en mer målad effekt som jag tycker skapade ett mjukare uttryck samt några toningar.
After testing the Dragan effect on the portraits of Mio and Beppe, it was time to experiment with the images of more feminine expressions. Dragan effect did not fit here, I thought because it became too hard and aggressive. Searched online for a long time for another expression and then found the Orton effect and a more painted effect that I think created a softer expression as well as some tonings.
Vi börjar med Matilda. Med en något hårdare stil på fotona med spetsiga nitar i mössan kan det passa med Draga-effekten. Men alla detaljer i ansiktet lyftes fram på ett icke önskvärt sätt så att mjuka upp bilden på något sätt blev mitt mål.
We start with Matilda. With a slightly harder style on the photos with pointed rivets in the hat, it can fit with the Draga effect. But all the details on the face were highlighted in an undesirable way so that softening the image in some way became my goal.
Så Dragan-effekten är kul och har sin plats för att hitta uttryck men lite hård just här så det fick bli något annat.
Det är lite 80-tals känsla över Orton-effekten men det är ju mina ungdomsår, så det känns ju som hemma! Porträttet känns lite väl glamour men jag letar efter effekter som syns och det gör det ju!
The Dragan effect is fun but a bit harsh right here so it had to be something else.
It’s a bit of an 80’s feeling with the Orton effect, but it’s my youth, so it feels like home! The portrait may feel a bit glamorous but I’m looking for effects that are visible and it does!
Viljas porträttserie uttryckte mer melankoli och jag tycker att det svartvita passar bra in.
Hittade även ett sätt att få in sepia-toner i bilden så jag testade på ett av Viljas foton. Tonen blev först alldeles för gul men jag lyckades få ner den till en helt ok nivå.
Vilja’s portrait series expressed more melancholy and I think the black and white fits in well.
Also found a way to get sepia tones in the picture so I tested on one of Vilja’s photos. The tone at first became far too yellow but I managed to bring it down to a perfectly ok level.
Däremot bilden när hon ler fick bli grund för experimentet med Orton-effekten och det blev ju ett glatt skimmer över det!
On the other hand, the picture where she smiles became the basis for the experiment with the Orton effect and there was a happy shimmer over it!
Nästa blir Tintin. Jag letar vidare bland uttryck och hittade en som jag använt tidigare som skapar ett mer målat uttryck.
Next will be Tintin. I search further among expressions and found one that I used earlier that creates a more painted expression.
Hittade också Nashville-effekten och tänkte att den kunde passa till Tintins något söt-kluriga uttryck men den blev för blå tycker jag. Effekten passade inte det ljus jag hade antar jag för högdagrarna blev inte som förlagornas beigea nyans, men det var kul att testa!
Also found the Nashville effect and thought it could fit Tintin’s somewhat sweet-puzzling expression but it turned too blue I think. The effect did not fit the light I had, I guess, for the highlights did not turn out like the originals’ beige shade, but it was fun to try!
Men sedan hade jag en bild på Tintin som hade ett betydligt mörkare uttryck så här försökte jag hitta något åt Goth eller Emo hållet. Kom väl inte riktigt hela vägen men något blev det i alla fall!
I videon slätar han ut ansiktet väldigt mycket, vilket jag inte gjort samt att när jag gjorde alla stegen så blev bilden väldigt mörk, så jag fick göra lite eget också!
But then I had a picture of Tintin that had a much darker expression, so here I tried to find something in the Goth or Emo direction. Didn’t really come all the way, but something happened anyway!
In the video, he smoothes out the face very much, which I did not do and that when I did all the steps, the picture became very dark, so I had to make some of my own too!
Jag har till detta inlägg lagt ner väldigt mycket tid på att hitta olika sätt att bearbeta porträtten för att skapa olika uttryck.
Har du någon favorit som jag inte lyckats hitta så dela gärna en länk i kommentarsfältet!
I förra bloggen funderade jag över om det skulle bli forsar eller något annat och det blev porträtt! Det kan bli antingen forsar eller porträtt nästa gång så den som läser får se!
Välkommen tillbaka nästa gång!
For this post, I have spent a lot of time finding different ways to process the portraits to create different expressions.
If you have a favourite that I have not been able to find, feel free to share a link in the comments field!
In the last blog I thought about whether it would be rapids or something else and it became portraits! It can be either rapids or portraits next time so the one who read will see!
Malva in Vajbranten Nikon D800 f5 1/1000s ISO100 24mm Pist 4 Vajbranten, Idre Himmelfjäll, Sweden, 18 Feb 2022 at 12.52
Tänkte visa några bilder som inte fått vara med på Instagram och även försöka summera säsongens lärdomar av att fotografera snowboardåkare på Idre Himmelfjäll.
Idre Himmelfjäll är Sveriges nyaste skidanläggning med bara 3 säsonger på nacken. Det är en ”snäll” anläggning som passar utmärkt för barnfamiljer med ganska flacka backar men också en svart nedfart. Mer info kan du hitta på Idre Himmelfjäll.
Thought to show some pictures that didn’t get room on Instagram and also try to sum up the season’s lessons from photographing snowboarders at Idre Himmelfjäll.
Idre Himmelfjäll is Sweden’s newest ski resort with only 3 seasons on its neck. It is a ”easy” facility that is excellent for families with children with fairly flat slopes but also a black slope. You can find more info at Idre Himmelfjäll.
I år blev det bara min dotter som fick vara modell. Sonen åker inte så mycket bräda och han var tyvärr uppe alldeles för lite, pga skola, för att jag skulle hinna med att fotografera honom också. Några bilder på honom blev det, när han hoppar i Idrefjäll och de kan ni se på photographic.steps på Instagram.
ISO 2000 on this…
Under säsongen har jag bytt kamera från Nikon D7000 till Nikon D800. Genom att jag bytte format så fick jag även byta objektiv, så nu har jag ett Tamron 24-70 mm. I och med bytet tappade jag mitt teleläge på 200 mm som jag hade på det förra Nikkor objektivet, vilket resulterade i att jag var tvungen att vara närmare åkaren för att fylla upp rutan. Jag hade även mindre tid på mig att ta bilderna, genom att jag inte kunde börja ta bilder längre ifrån.
This year, only my daughter had time to be a model. My son does not ride much board and he was unfortunately up far too little, due to school, for me to have time to photograph him as well. There were some pictures of him, when he jumps in Idrefjäll and you can see them on photographic.steps on Instagram.
… and ISO1800 on this.
During the season I have changed camera from Nikon D7000 to Nikon D800. Because I changed the format, I also had to change the lens, so now I have a Tamron 24-70 mm. With the change, I lost my 200mm telephoto position that I had on the previous Nikkor lens, which resulted in me having to be closer to the rider to fill up the window. I also had less time to take the pictures, because I could not start taking pictures further away.
Fördelen däremot är att jag kan beskära bilderna drastiskt om jag skulle vilja och lyfta fram åkaren som har hamnat för långt bort. Upplösningen på bilderna är något helt annat på D800:an än på D7000. Nästan inge pixlar syns vid en rejäl förstoring.
Den andra fördelen är att ljusstyrkan på Tamronobjektivet ligger på F2,8 även vid 70 mm zoom och det tillsammans med den ljuskänsligare sensorn gör att det går att få riktigt bra skärpa trots sämre ljusförhållanden.
En hake är att D800:an inte tar mer än 5 bilder per sekund (vilket mer känns som 4 bilder i sekunden) mot 6 bilder per sekund på D7000. Det har jag märkt gör stor skillnad. Denna extra bildruta skapar mycket större möjlighet att fånga en passerande snowboardåkare i rätt läge och jag undrar om inte skillnaden mellan dessa kameror är fler bildrutor, för skillnaden är stor. Enligt bruksanvisningen ska det gå att få upp D800:an till 6 bilder i sekunden med ett batteripaket och det är nog nästa steg för mig inför nästa säsong.
När det handlar om själva fotograferandet så kom jag som vanligt fram till att bakgrunden är viktig och då särskilt om den har samma nyans eller färg snowboardåkarens kläder! Det jag tycker är svårt är att jag inte upptäcker om bakgrunden har fungerar förrän jag redigerar bilden i datorn.
The advantage, however, is that I can crop the images drastically if I want to and highlight the skier who has ended up too far away. The resolution of the images is something completely different on the D800 than on the D7000. Almost no pixels are visible at a large magnification.
The other advantage is that the brightness of the Tamron lens is at F2.8 even at 70 mm zoom and that together with the more light-sensitive sensor makes it possible to get really good sharpness despite poorer lighting conditions.
One catch is that the D800 does not take more than 5 frames per second (which feels more like 4 frames per second) compared to 6 frames per second on the D7000. I have noticed that makes a big difference. This extra frame creates a much greater opportunity to capture a passing snowboarder in the right position and I wonder if the difference between these cameras is not more frames, because the difference is big. According to the instructions for use, it should be possible to get the D800 up to 6 frames per second with a battery pack and that is probably the next step for me before the next season.
When it comes to the photography itself, I came as usual to the conclusion that the background is important and especially if it has the same shade or color of the snowboarder’s clothes! What I find difficult is that I do not discover if the background has worked until I edit the image in the computer.
Panning photo on Malva in Frida branten Nikon D800 f22 1/40s ISO100 24mm Pist 15 Frida branten, Idre Himmelfjäll, Sweden, 12 April 2022 at 11.37
Sedan är det detta med skärpan. Autofokusen är klart snabbare på D800:an men jag har fortfarande inte listat ut vilken inställning som funkar bäst. Är det 3D-följningin eller dynamiskt AF? Med 3D-följningen hamnade skärpan oftast på åkaren men med ett kort skärpedjup så missade skärpan ansiktet utan skärpan hamnade någonstans på kroppen. Då lyckades jag bättre med dynamiskt AF, för då kunde jag sikta på ansiktet.
Then there is this with the sharpness. The auto focus is clearly faster on the D800, but I still have not figured out which setting works best. Is it 3D tracking or dynamic AF? With the 3D tracking, the focus usually ended up on the rider, but with a short depth of field, the focus missed the face but the focus ended up somewhere on the body. Then I succeeded better with dynamic AF, because then I could aim at the face.
Jag fick också med ljusmätningen bättre när den fick stå på Spot. Exponeringen av snowboardåkaren blir då rätt och det är bättre i vad jag vill uppnå än att hela bilden får rätt exponering.
De flesta bilder är tagna med Slutarprioritering. Har ställt tiden på 1/1000s och oftast räcker ISO 100 till men mulna dagar eller i skugga har jag klämt upp ISO ända till 2000. Men det märks knappt någon noise ändå! Jämför med D7000 så var det förödande att gå över ISO 1000.
I also got the light metering better when it was allowed to stand on Spot. The exposure of the snowboarder will then be right and it is better in what I want to achieve than that the whole picture gets the right exposure.
Most pictures are taken with Shutter Priority. Have set the time to 1 / 1000s and usually ISO 100 is enough, but on cloudy days or in shadow I have squeezed up ISO all the way to 2000. But there is hardly any noise anyway! Compared to the D7000, it was devastating to go over ISO 1000.
Det blev en del omtagningar och dirigerande av dottern för att få henne att åka där jag ville. De roligaste bilderna blev när hon kom tillräckligt nära utan att hamna utanför ramen, men det var också svårast när hon susade förbi i hög fart och trots att jag hade ögat mot sökaren, så kändes det som om jag fick skjuta från höften.
There were some retakes and routing of the daughter to get her to go where I wanted. The funniest pictures were when she got close enough without falling outside the frame, but it was also most difficult when she whizzed past at high speed and even though I had my eye on the viewfinder, it felt like I had to shoot from the hip.
Malva off piste on the top of Hemmeråsen Nikon D800 f10 1/500s ISO100 70mm Idre Himmelfjäll, Sweden, 12 April 2022 at 10.43
Stort tack till min dotter Malva Lomner för att hon tycker det är roligt att umgås med sin far! Jag siktar på en ny blogg om någon vecka och just nu vet jag inte vad det kan bli, men det finns bland annat forsar i kvällsljus och mer bilder från fjällen att välja på. Så välkommen tillbaka!
Many thanks to my daughter Malva Lomner for making it fun to spend time with her father! I’m aiming for a new blog in a week or so and right now I do not know what it could be, but there are rapids in the evening light and more pictures from the mountains to choose from. So welcome back!
”Camping at the brook Uckan #3479” Nikon D800 with Tamron 24-70mm f8 1/100s ISO100 24mm Vedungsfjällen, Idre, Sweden, 15 Feb 2022 at 12.30.
Vinden rycker lite i tältduken. Makar mig fram till dragkedjan på tältöppningen och slår bort snön som har lagt sig på dukens utsida. Lyckas öppna lagom mycket för att kunna se himlen och inser att det är lika grått som i går och tunna snöflingor susar förbi på diagonalen i vinden. Inga fantastiska vyer att fotografera i dag heller!
Under gårdagen tog jag mig upp från Storfjäten mot Stor-Uckuvålen och slog läger vid ån Uckan. Lite blåsigt men föret var okej med några minusgrader och någon decimeter lös snö på toppen av hårdare snö, men himlen bestod av ett tjockt, grått molntäcke som släppte ifrån sig lite snö men ingen sol.
The wind jerks a little in the tent canvas. Edges me to the zipper on the tent opening and shakes away the snow that has settled on the outside of the canvas. Succeeds in opening just enough to be able to see the sky and realises that it is as gray as yesterday and thin snowflakes whiz past on the diagonal in the wind. No great views to photograph today either!
Yesterday I got up from Storfjäten towards Stor-Uckuvålen and camped by the river Uckan. A bit windy but the skiing was okay with a few degrees below zero and a decimeter of loose snow on top of harder snow, but the sky consisted of a thick, gray cloud cover, that released some snow but no sun.
Min tanke var att gör en tre dagars tur på Vedungsfjällen för att få möjlighet att använda nya kameran. En begagnad Nikon D800 med en Tamron lins på 24-70 mm. Jag hade hoppats på lite sol men det blev som prognosen hade sagt – igenmulet med snöfall och svag vind!
Testade några långa exponeringar när solen gått ner vid 6-tiden. Trädens grenar rörde sig i vinden och skapade ett sudd i trädtopparna och det blåa ljuset kom fram.
My idea was to do a three-day trip on Vedungsfjällen to get the opportunity to use the new camera. A used Nikon D800 with a Tamron lens of 24-70 mm. I had hoped for some sun but it turned out as the forecast had said – overcast with snowfall and light wind!
Tested some long exposures when the sun went down at 6 o’clock. The branches of the trees moved in the wind and created a blur in the treetop and the blue light came on.
När jag väl masade mig ut ur tältet efter att ha inmundigat frukost och förberett dagens färdkost blev det några bilder på den täta granens kottar. Granen som jag slagit läger vid för att få lite skydd mot vinden.
Once I squeezed out of the tent after having breakfast and preparing the day’s tour food, I took some pictures of the dense spruce cones. The tree that I camped at to get some protection from the wind.
”Uckan #3482” Nikon D800 with Tamron 24-70mm f2,8 1/1000s ISO100 24mm Vedungsfjällen, Idre, Sweden, 15 Feb 2022 at 13.30.
En svag vind med inslag av väldigt små snöflingor täckte hela omgivningen. Om ni tittar närmare på ovan bild så är diset dessa små snöflingor. Färden gick upp mot kalfjället och Stor-Uckuvålen.
A light wind with elements of very small snowflakes covered the entire area. If you take a closer look at the picture above, the haze is these little snowflakes. The journey went up towards the bare mountain and Stor-Uckuvålen.
Grått, grått, grått var allt som var omkring mig. Inte en chans till en solglimt. Vad fotograferar man då? Min röda dunjacka var det enda med färg på flera mils håll.
Gray, gray, gray was all that was around me. Not a chance for a glimpse of the sun. What do you photograph then? My red down jacket was the only one with colour several miles away.
För att få lite mer karaktär på bilderna har jag använt Tone Mapping i Raw Therapee. Lite mer detaljer, som tex snöflingorna i luften, lite krispigare och bilden blir, enligt min mening, något stökigare, men när allt är grått så blir det mer att titta på.
Innan det blev för mörk hann jag med en tur upp på toppen av Stor-Uckuvålen. Väl på toppen så såg jag ingenting av omgivningen men mina fötter såg jag!
To get a little more character in the picture, I have used Tone Mapping in Raw Therapee. A little more details, such as the snowflakes in the air, a little crispier and the picture becomes, in my opinion, a little more messy, but when everything is gray, it becomes more to look at.
Before it got too dark, I had time for a trip up to the top of Stor-Uckuvålen. Once at the top, I saw nothing of the surroundings but I saw my feet!
”Sets up the tent by the lonely spruce”
Slog läger på sluttningen upp mot Hammaren vid en ensam gran. Hur den har lyckats växa sig så stor där i sin ensamhet och utsatthet är helt otroligt. Testade även på intervallfotografering. Inte så lätt när man inte har läst bruksanvisningen innan man ger sig ut i mörker och kyla! Saktade ner farten på uppspelningen genom att jag denna första gång ställde in den på för få bilder.
Camped on the slope up towards Hammaren by a lone spruce. How it has managed to grow so large there in its loneliness and vulnerability is absolutely incredible. Also tested a tie laps. Not so easy when you have not read the instructions before going out in the dark and cold! Slowed down the playback, becaus this first try had to few pictures.
Bjuder på en bildserie från natten med fullmåne. Eller natt och natt. Bilderna är tagna vid 10-tiden på kvällen!
Det blåste en del på lite högre höjd så molnen seglade snabbt över himlen och hann skapa korta streck på himlen under de 30 sekunder som jag exponerade. Tog även några bilder med månljus över tältet och en med belysning från min pannlampa.
Offers a series of photos from the night with the full moon. Or night and night. The pictures were taken at 10 o’clock in the evening!
It blew a bit at a slightly higher altitude so the clouds sailed quickly across the sky and had time to create short lines in the sky during the 30 seconds I was exposing. Also took some pictures with moonlight over the tent and one with lighting from my headlamp.
”Breaking camp”
Intervallfotograferingen på när jag tar ner tältet blev bättre. Hade fler bilder per minut. Efter att jag skidat ut ur bild skidade jag tillbaka och plockade ner kameran och skidade iväg.
När jag kommit någon kilometer upptäckte jag att jag inte hade stativet med mig. Insåg att det nog stod kvar vid lägerplatsen! Fick snällt skida tillbaka och hämta det.
The time laps on when I take down the tent got better. Had more pictures per minute. After I skied out of the picture, I skied back and picked up the camera and skied away.
When I got a few kilometers, I discovered that I did not have the tripod with me. Realized that it probably remained at the camp site! Got to ski back and pick it up.
Nästa dag var det hemgång och jag gled ner efter leden mot bäcken Uckan igen. Samma väder men möjligen något tunnar moln vilket gav ett ljusare sken över snövidderna.
A tribute to female nature!
Tog den västra sidan av Uckan ner mot Storfjäten och här hade snön samlats under några dagars snöfall! Meterdjup lössnö på vissa ställen som jag fick pulsa mig igenom.
The next day it was time to go home and I slid down the trail towards the brook Uckan again. The same weather but possibly a slightly thinner cloud which gave a brighter glow over the snow expanses.
Took the west side of Uckan down towards Storfjäten and here the snow had accumulated during a few days of snowfall! Meter-deep loose snow in some places that I had to pulse through.
Detta gjorde att sista kilometrarna var oerhört tunga och jag fick verkligen slita för att komma ner till Storfjäten. Det borde ha varit en lätt skidåkning i medlut med några tryck med stavarna för att hålla åkningen i gång. Men så blev det inte, och med blodsmak i munnen träffade jag på min fru som fick transportera sin utslitne man hem!
This made the last kilometers extremely heavy and I really had to struggle to get down to Storfjäten. It should have been a light skiing in the middle slope with some pressure with the poles to keep the skiing going. But that did not happen, and with a taste of blood in my mouth, I met my wife who had to transport her worn-out husband home!
Ingen lycka med vädret, men jag fick en chans att få igång rutinerna när det gäller att färdas och övernatta i vinterfjäll.
Min plan är att göra fler kortare fototuren under året, så vi får se var nästa tur blir av någonstans!
Nästa blogg kommer att handla om att fotografera en brädåkare i pisten! Väl mött!
No luck with the weather, but I got a chance to start up the routines when it comes to traveling and spending the night in the winter mountains.
My plan is to make more shorter photo trips during the year, so we have to see where the next trip will be somewhere!
The next blog will be about photographing a snowboarder on the piste! Well met!
”Overexposed” #0345 Nikon D7000 f3,5 1/10s ISO1000 18mm Hemoglobin at Unkan, Mariehamn, The Åland Islands, 13 Nov 2021 at 21.13.
Det ålandsbaserade punkbandet Hemoglobin öste skiten ur publiken som pausband i musiktävlingen Unga band 2021 i Mariehamn. Jag hoppas de inspirerade och inte skrämde de kvarvarande banden i tävlingen för det var verkligen fullt röj på scenen under denna något felbenämnda ”paus”!
The Åland-based punk band Hemoglobin poured the shit out of the audience as a break band in the music competition Unga band 2021 in Mariehamn. I hope they inspired and did not scare the remaining bands in the competition, because there was really a lot of noise on stage during this somewhat misnamed ”break”!
Dottern och hennes kompisar skulle dit, så jag tänkte att detta skulle kunna bli en möjlighet för mig att testa att ta bilder på en konsert och Hemoglobin gillar jag, så alltid kul att få bilder på dem!
Hemoglobin består av Lukas Mangelli-Lantz på gitarr och mest sång och Franz Fagerholm på bas och mindre sång. Deras trummis, Beppe Lantz, har rymt till Finland så de söker en ny, men i kväll satt Oscar Johansson bakom pukorna och gjorde sitt bästa för att hänga med och det gjorde han med bravur!
Insåg ganska raskt att min Nikon D7000 med en kitlinszoom på 18-200 mm inte var det bästa valet för skumma spellokaler. Visserligen en hel del ljus på scen men det räckte inte till. Insåg att jag skulle få ligga på 1000 ISO eller över för att inte få rörelseoskärpa i varje bild och detta gör att jag kommer att få mycket brus i bilderna.
Så istället för att vara avundsjuk på fotografen från en av de lokala tidningarna som var där med sin dyra kamera, gick jag in för det mer konstnärliga uttrycket istället för superskarpa porträttbilder!
My daughter and her friends were going there, so I thought this could be an opportunity for me to try taking pictures at a concert and I like Hemoglobin, so always fun to get pictures of them!
Hemoglobin consists of Lukas Lantz on guitar and mostly vocals and Franz Fagerholm on bass and less vocals. Their drummer, Beppe Lantz, has escaped to Finland, so they are looking for a new one, but tonight Oscar Johansson sat behind the tom-toms and did his best to keep up and he did it with bravura!
Realized pretty quickly that my Nikon D7000 with a kit lens zoom of 18-200 mm was not the best choice for shady music venue. Admittedly a lot of light on stage but it was not enough. Realized that I would have to be at 1000 ISO or above so as not to get motion blur in each image and this means that I will get a lot of noise in the photos.
So instead of being jealous of the photographer from one of the local newspapers who was there with her expensive camera, I went for the more artistic expression instead of super sharp portrait images!
Bruset visade sig bli hanterbart i bildbehandlingsprogrammet Raw Therapee. Detaljer smetas visserligen ut en del med Noise Reduction men det tillför också en tillåtande effekt i bilden som jag gillar.
The noise proved to be manageable in the image processing program Raw Therapee. Although details are smeared out a bit with Noise Reduction, it also adds a permissive effect in the image that I like.
Microphon sharpness one!
Microphon sharpness two!
En sak jag lärde mig var att se upp för mikrofoner! Min autofokus älskade micken, så många bilder har skärpan liggande på den istället för personen bakom. Detta trots att jag använde enpunktsläget både för ljusmätning och fokus. Får hålla koll på den lilla röda rutan lite bättre nästa gång!
Trummisen är också väldigt svår att fånga på bild! Just på denna konsert satt han mest i mörkret och ofta var någon iväg. Så ska man lyfta trummisen så får man jobba på och invänta de få stunder han lyfts fram i ljuset.
One thing I learned was to watch out for microphones! My autofocus loved the mic, so many pictures have the focus lying on it instead of the person behind. This despite the fact that I used the single point mode for both light metering and focus. May keep an eye on the little red box a little better next time!
The drummer is also very difficult to capture in a picture! Precisely at this concert he sat mostly in the dark and often someone was away. If you want to lift the drummer, you have to work on and wait for the few moments he lifts in the light.
Does anyone have the number for Prophon so I can sell this picture to them?
Avslutade med lite experimentell fotografering. Längre slutartid och missade att ta ner ISO-värdet så det blev några överexponeringar. Men de gjorde sig tycker jag, med en effekt av Tone Mapping i Raw Therapee och så jobbade jag med Tonkurvan och Vinjetten.
Finished with some experimental photography. Longer shutter speed and failed to lower the ISO value so there were some overexposures. But they did, I think, with an effect of Tone Mapping in Raw Therapee and so I worked with the Tone Curve and the Vignette.
”Overexposed” #0350 Nikon D7000 f3,5 1/5s ISO1000 18mm Hemoglobin at Unkan, Mariehamn, The Åland Islands, 13 Nov 2021 at 21.14.
”Punk move” #0354 Nikon D7000 f22 1s ISO1000 18mm Hemoglobin at Unkan, Mariehamn, The Åland Islands, 13 Nov 2021 at 21.15.
Testade även med att ställa kameran på en av högtalarna för att få mer rörelseoskärpa på artisterna. Kul effekt men det gäller nog att ta fler bilder för att kunna få en bild som har tilltalande rörelsemönster i sig.
”Burning” #0357 Nikon D7000 f4,5 1s ISO1000 40mm Hemoglobin at Unkan, Mariehamn, The Åland Islands, 13 Nov 2021 at 21.16.
Also tested by placing the camera on one of the speakers to get more motion blur on the artists. Fun effect, but it’s probably important to take more pictures to be able to get a picture that has an appealing movement pattern in it.
Jag låste kameran i början på 1000 ISO och 1/60 sekund på manuellt läge och försökte sedan hinna med att ändra bländaren. Ibland så blev det inte som jag tänkt mig, men de bilderna blev nästan mest intressanta att jobba fram.
I initially locked the camera at 1000 ISO and 1/60 second in manual mode and then tried to change the aperture. Sometimes it did not turn out as I had imagined, but those pictures became almost the most interesting to work with.
Så ska du ut och plåta en konsert så se upp för mikrofoner och testa lite längre slutartider för att få mer fart i bilderna! Överexponeringen kan man ju fixa i efterbehandlingen men jag tycker det bli mer spännande att ta några sådan bilder redan på plats!
If you should go out and shot a concert, watch out for microphones and test a little longer shutter speeds to get more speed in the pictures! The overexposure can of course be fixed in the post prossessing, but I think it will be more exciting to take such pictures on place!
Här är utgångsbilderna som jag då trodde bara skulle göra sig i svartvitt. Men de blev väldigt uttrycksfulla i färg också!
Jag började med ett försök att maxa detaljer och skapa hårdhet i bilden med dels Tone Mapping i Raw Therapee men också genom Gaussisk oskärpa i GIMP. Länkar för beskrivningar finns i förra bloggen Portrait Mio Lomner.
Here are the starting pictures that I then thought would only be done in black and white. But they became very expressive in color too!
I started with an attempt to maximize details and create hardness in the image with partly Tone Mapping in Raw Therapee, but also through Gaussian blur in GIMP. Links for descriptions can be found in the previous blog Portrait Mio Lomner.
Den här, med Beppes galna uttryck gjorde sig bra i den stilen! Sedan gick jag vidare med den mer finessfulla processen och fick fram de i färg men också mer karaktärsfulla i svartvitt.
This one, with Beppe’s crazy expression, did well in that style! Then I went on with the more subtle process and got them in color but also more characterful in black and white.
Men den gjorde ju sig i denna stil också! Jag dras verkligen åt detta uttryck och hoppas att jag tar mig tid till att hitta en egen väg i framtiden. Här kommer en till som jag gillar i färg.
But it did in this style too! I am really drawn to this expression and hope that I will take the time to find my own path in the future. Here’s another one I like in color.
Resten av bilderna på Beppe Lantz kommer här i galleriet.
The rest of the pictures of Beppe Lantz come here in the gallery.
Nästa blogginlägg blir fler porträtt med samma tema!
The next blog post will be more portraits with the same theme!
Mio #9535 Nikon D7000 f4,2 1/50s ISO400 35mm Kommunrundan, Lemland, The Åland Islands, 9 Oct 2021 at 18.25
Jobbar med ett fotoprojekt över lite längre tid och i det ingår porträtt, så därför är jag ute och testar lite olika stilar för att lära mig mer. Som första steg blev det porträtt inspirerade av Dragan Andrzej och Lee Jeffries.
Working on a photo project over a slightly longer period of time and that includes portraits, so I’m out testing a few different styles to learn more. As a first step, the portrait was inspired by Dragan Andrzej and Lee Jeffries.
Tog chansen för att skaffa mig ett bra underlag när min son Mio fyllde år. Han och hans kompisar ställde självklart upp! En härlig blandning av mognande skådespelare och tekniker! Använde skuggan från vårt utetak och en reflektor under ansiktet, så ljuset kom från sidan och underifrån. Solen hade precis gått ner, så ju längre fotografering pågick ju mindre ljus, men det blev bra i alla fall! Skymningsljuset skapade också ett ganska mjukt ljus över ansiktet.
Den väldigt korta sessionen med var och en, innebar att jag efter något första kort bad dem vara helt neutrala och sedan avslutade vi med att de fick välja ett eget uttryck.
Mios gapskratt kom dock spontant från en skämt från kompisarnas sida och jag tog chansen och tryckte av!
Took the chance to get me a good base when my son Mio had a birthday party. He and his friends of course lined up! A wonderful mix of young actors and technicians! Used the shadow from our outdoor ceiling and a reflector under the face, so the light came from the side and from below. The sun had just set, so the longer the photography went on, the less light, but it turned out well anyway! The twilight light also created a rather soft light over the face.
Processed with layers of Gaussian blur.
The very short session with each one, meant that after some first shots, I asked them to be completely neutral and then we ended with them choosing their own expression. However, Mio’s gaping laugh came spontaneously from a joke on the part of his friends and I took the chance and pushed off!
De första utkasten lade jag ganska raskt ut på Facebook och Instagram den 10 oktober för att dela bilderna med ungdomarna. Jag använde mig då av några första, enkla sett att skapa mer och hårdare detaljer, genom att i GIMP skapa lager med Gaussisk oskärpa. Här en bra video om det med Gimp workshop.
Effekten blev ganska lik en hård användning av Tone Mapping i Raw Therapee, så då var det enklare att bara använda Raw Therapee. Det skapar i alla fall en hård känsla med förmåga att lyfta detaljer som oftast inte anses som vackra. Men till porträtt av desperata män eller för att visa utsatthet och något tärande hos människan, funkar det ju bra!
I posted the first drafts pretty quickly on Facebook and Instagram on October 10 to share the photos with the young people. I then used some first, simple sets to create more and harder details, by creating layers with Gaussian blur in GIMP. Here is a good video about it with Gimp workshop.
The effect was quite similar to a hard use of Tone Mapping in Raw Therapee, so then it was easier to just use Raw Therapee.
In any case, it creates a hard feeling with the ability to highlight details that are usually not considered beautiful. But for portraits of desperate men or to show vulnerability and something consuming in humans, it works well!
När jag experimenterat ett tag vågade jag mig vidare och hittade MyGimpTutorialChannel. Där finns ett mer finsmakat sätt att skapa effekten och då insåg jag också att porträtten inte bara skulle göra sig i svartvitt utan i färg också. Tyckte det blev intressant att se vad som väcks i en när jag använder unga, väldigt oskadade människor som modeller istället för uteliggare eller äldre ansikten som har sett en livstid, som oftast dyker upp med detta sätta att processa bilderna.
After experimenting for a while, I ventured further and found MyGimpTutorialChannel. There is a finer way to create the effect and then I also realized that the portraits would not only be good in black and white but in colour as well.
Thought it became interesting to see what is aroused in one when I use young, very uninjured people as models instead of outsiders or older faces who have seen a lifetime, that usually appears with this way of processing the images.
Har svårt att välja bara en bild utan tycker att varje bild har något spännande att tillföra. Därför får ni dem här i ett galleri över bilderna på Mio Lomner.
Nästa blogg blir en fortsättning på detta tema men med ett annat ansikte!
Have a hard time choosing just one picture but think that each picture has something exciting to add. That’s why you get them here in a gallery of pictures of Mio Lomner.
The next blog will be a continuation of this theme but with a different face!
