Står i mörkret på gång- och cykelbanan och känner kylan genom kläderna. Hade inte tänkt ut och fota i kväll, men hade lite tid över i väntan på att hämta upp sonen, så därav det dåliga klädvalet.

Några joggare stryker förbi och jag mer känner än ser att de granskar mig och undrar varför jag står där och lurar i mörkret med kameran redo.

Stands in the dark on the pedestrian and bicycle path and feels the cold through my clothes. Had not thought yo go out and take pictures tonight, but had some time left waiting to pick up the son, hence the poor choice of clothes.

Some joggers pass by and I feel more than I see them examining me and wondering why I’m standing there lurking in the dark with the camera ready.

Red car
Nikon D7000
f7,1 1/5s ISO1600 52mm
Österleden, Mariehamn, The Åland Islands, 23 Nov 2020 at 20.37

Men jag tror mig ha hittat ett bra läge för att testa att fotografera bilar i rörelse. Få bilen att vara hyffsat skarp men med en fartig, randig bakgrund.

Just där jag står så har jag flera ljus på andra sidan gatan från Mariehamns bensinmackar som jag hoppas ska bilda en spännande bakgrund i mörkret.

Första försöken bli inte som jag har tänkt mig som ni kan se i bilden ovan. Jag får inte bilen skarp.

But I think I have found a good location to try to photograph moving cars. Make the car be fairly sharp but with a fast, striped background.

Right where I stand, I have several lights on the other side of the street from Mariehamn’s petrol stations, which I hope will form an exciting background in the dark.

The first attempts will not be as I have imagined as you can see in the picture above. I do not get the car sharp.

Volvo
Nikon D7000
f5 1/10s ISO1600 27mm
Österleden, Mariehamn, The Åland Islnds, 23 Nov 2020 at 20.43

Här ovan har jag lyckats lite bättre men det beror på att slutartiden inte var så lång.

Here above I have succeeded a little better, but it is because the shutter speed was not so long.

Fick annars till ett trevligt perspektiv på denna, men fortfarande så är bilen inte som jag hade tänkt mig.

Got on the other hand a nice perspective on this, but still the car is not as I had imagined.

Black car
Nikon D7000
f5 1/8s ISO1600 28mm
Österleden, Mariehamn, The Åland Islnds, 23 Nov 2020 at 20.4
6

Sedan kommer jag på felet! Jag har inte haft bilen rakt framför mig.

Som ni ser på de förra bilderna så är bilen på väg snett emot mig. Då funkar det inte att panorera med bilen, utan bilen förskjuts i bilden när den kommer närmare mig. Den blir också större och linjerna flyter ut.

Then I come to the mistake! I have not had the car right in front of me.

As you can see in the previous pictures, the car is on its way obliquely towards me. Then it does not work to pan with the car, but the car shifts in the picture when it gets closer to me. It also gets bigger and the lines flow out.

För att få bilen att vara skarp mot bakgrunden, behövs det att bilen stannar på samma ställe i bilden. Då måste man ha den vinkelrätt framför sig!

Så då blev det som jag hade tänkt mig! Ljusen i bakgrunden som streck och bilen skarp. Men nu för tiden så får man inte hela streck som ni ser, för ljusen är antagligen diodlampor som pulserar om jag har fattat rätt!

To make the car be sharp against the background, it is necessary for the car to stop in the same place in the picture. Then you have to have it perpendicular in front of you!

So then it turned out as I had imagined! The lights in the background as dashes and the car bright. But nowadays you do not get the whole line as you see, because the lights are probably diode lamps that pulsate if I have got it right!

Gullviva, Sjökvarteren, The Åland Islands.
Nikon D7000
f7,5 1/5s ISO1600 18mm
23 Nov 2020 at 20.30

Tog sedan några bilder som passagerar i bilen. Lite längre slutartid och så försökte jag hitta ljus som kunde skapa något tilltalande mönster i rörelse. Många som inte blev något men dessa två tycker jag har något tilltalande.

Then took some pictures as a passengers in the car. A little longer shutter speed and then I tried to find light that could create some appealing pattern in motion. Many who did not become anything but these two I think have something appealing.

After the theatre training
Nikon D7000
f4,5 1/15s ISO1600 42mm
Bel Canto, Dalkarbyvägen, Mariehamn, The Åland Islands
23 Nov 2020 at 21.17

När sonen och de andra kommer ut från teaterträningen, tar jag chansen att fånga de anonyma siluetterna som rör sig mellan de mörka skuggorna och belysningen.

Har du varit ute och tagit några bilder i mörkret?

When the son and the others come out of the theatre training, I take the chance to capture the anonymous silhouettes that move between the dark shadows and the lighting.

Have you been out and taken some pictures in the dark?

The hero!
Or am I the hero?

Min son, Mio, fick soppatorsk i samma veva som jag hittade Jaymi Heimbuch lilla folder om att berätta en historia med bilder – The six must-have shots for a powerfull photo story.

Så när jag ändå var tvungen att åka ut och hjälpa honom, försökte jag skapa en liten berättelse med hjälp av kameran.

The action!

My son, Mio, ran out of petrol in the same time as I found Jaymi Heimbuch’s little folder about telling a story with pictures – The six must-have shots for a powerful photo story.

So when I still had to go out and help him, I tried to create a little story using the camera.

Enligt Jaymi ska det finnas 6 olika bilder med i en berättelse.

Är man begränsad så ska berättelsen bara berättas med 6 bilder eller så kan men se det som att det är minst 6 olika typer av bilder som behövs, för att täcka upp en historia.

According to Jaymi, there should be 6 different pictures in a story.

If you are limited, the story should only be told with 6 pictures or you can see itas there are at least 6 different types of pictures needed to cover a story.

Mio is prepering to refuel his moped.
1 Nov 2020 at 10.10
Lemlandsvägen at Söderhägnan, The Åland Islands.

Här finns det mer än 6 bilder för detta är en fotoblogg och då vill jag att det ska vara många bilder!

Däremot så har jag försökt att få med de 6 olika typerna.

Överst ”The hero”. Bilden som ska fånga betraktaren och leda in i historien.

There are more than 6 pictures here, because this is a photo blog and then I want there to be many pictures!

However, I have tried to include the 6 different types.

At the top – ”The hero”. The image that will capture the viewer and lead into the story.

Sedan kommer presentationen av deltagarna. Här ser jag, att jag inte riktigt har fått med något rent porträtt av Mio, mig eller hans moped.

Men bilden ”The last drop” nedan borde fungera som ett samlat porträtt av Mio och mopeden.

Jag själv däremot blir bara en del av denna historia som betraktare av skeendet, men också en bakgrundsfigur som syns tack vare bilen i bakgrunden och handen som lämnar fram reservdunken.

Then comes the presentation of the participants. Here I see that I have not really got a clean portrait of Mio, me or his moped.

But the picture ”The last drop” below should serve as a collective portrait of Mio and the moped.

I myself, on the other hand, become just a part of this story as an observer of what is happening, but also a background figure who is visible thanks to the car in the background and the hand that leaves the spare can.

Som nummer tre har vi kontexten, sammanhanget. Där skulle jag kunnat ha med någon mer övergripande bild.

Men den första bilden, där Mio sitter på mopeden och väntar, tycker jag fungerar samt de två när han står bakom mopeden och bilen är med i bild.

As number three, we have the context, the relation. There I could have included some more overall picture.

But the first picture, where Mio is sitting on the moped and waiting, I think works and the two, when he is behind the moped and the car is also visible.

Action! Det är bildtyp nummer 4. Den ska ta upp det som händer och gärna lite fart i bilderna.

De med mest rörelse är ju de två bilderna där Mio går emot mig med dunken. Också porträttet nedan tycker jag fungerar, för att det är tydligt att han just håller på att fylla på soppa men också det ovan, där han skruvar på röret på dunken.

Action! It is image type number 4. It should capture what is happening and preferably a little speed in the images.

The ones with the most movement are the two pictures where Mio goes against me with the can. I also think the portrait below works, because it is clear that he is just filling up soup but also the one above, where he screws the pipe on the can.

The last drop

Näst sista typen är närbilden och detaljerna. Här går man in närmare och visar upp hur det ser ut och vad som sker.

Här har jag bilderna på när Mio fyller på soppa och när han skruvar på slangen. Närbilder på händer som gör något.

Sista kategorin är bilden som ska få betraktaren att ta egna steg – ”The take-away”, antingen i ren handling eller i reflektion.

Vad vill jag som fotograf att betraktaren ska ta med sig eller känna? Vill jag till och med att betraktaren ska ta egna steg mot något?

Sista bilderna i denna fotoberättelse får stå för friheten, men själva berättelsen visar ju också att friheten är begränsad och faktiskt beroende av andra.

The penultimate type is the close-up and the details. Here you go closer and show what it looks like and what happens.

Here I have the pictures of when Mio refuel and when he screws on the hose. Close-ups of hands doing something.

The last category is the image that will make the viewer take their own steps – ”The take-away”, either in pure action or in reflection.

What do I, as a photographer, want the viewer to bring or feel? Do I even want the viewer to take their own steps towards something?

The last pictures in this photo story may stand for freedom, but the story itself also shows that freedom is limited and actually dependent on others.

Freedom!

Kolla in Jaymi Heimbuchs hemsida om du är intresserad av att lära dig mer om hur man kan arbeta som fotograf kring miljöfrågor. Hon har en gedigen podd som är gratis att lyssna på.

Kör försiktigt där ute och var rädd om de minst skyddade trafikanterna!

Check out Jaymi Heimbuch’s website if you are interested in learning more about how to work as a photographer on environmental issues as conservatin photographer. She has a solid podcast that is free to listen to.

Drive carefully out there and pay attation to the least protected road users!

Painted waves 3
Nikon D7000
f29 4sec ISO100 80mm
29 Oct 2020 at 07.49 at Hammarudda, The Åland Islands

En blåsig morgon igen på Hammarudda. Den här gången är jag på plats innan solen går upp och kan invänta ljuset.

A windy morning again at Hammarudda. This time I am in place before the sun rises and can wait for the light.

Painted waves with cliff
Nikon D7000
f25 6sec ISO100 31mm
29 Oct 2020 at 07.48 at Hammarudda, The Åland Islands

Det tar ett tag för solljuset att spridas över klipporna, för en molnbank ligger ivägen över horisonten.

It takes a while for the sunlight to spread over the rocks, because a cloud bank is blocking the horizon.

Painted waves with rock
Nikon D7000
f32 6sec ISO100 56mm
29 Oct 2020 at 07.47 at Hammarudda, The Åland Islands

Så då får jag chansen att åter igen jobba med långa exponeringar. Det är för ljust för de riktigt långa på över 10 sekunder.

So then I get the chance to work with long exposures again. It’s too bright for the really long ones of over 10 seconds.

Painted waves with stone
Nikon D7000
f36 8sec ISO100 105mm
29 Oct 2020 at 07.54 at Hammarudda, The Åland Islands

Tog de vanliga bilderna på stenar och klippor, men denna gång var det ordentliga vågor och ljuset gjorde att jag fick hålla mig under 8 sekunder.

Took the usual pictures of rocks and cliffs, but this time it was real big waves and the light forced me to be under 8 seconds.

Painted waves 2
Nikon D7000
f32 4sec ISO100 80mm
29 Oct 2020 at 07.49 at Hammarudda, The Åland Islands

Testade också att bara ta med vågorna och med det magiska morgonljuset fick jag med något som jag inte har fått förut. Kameramålning.

Also tried to just photographe the waves and with the magic morning light I got something I have not received before. Camerapainting.

Painted waves 1
Nikon D7000
f32 4sec ISO100 80mm
29 Oct 2020 at 07.49 at Hammarudda, The Åland Islands

Bilderna är bara redigerade i Raw Therapee och jag har inte ändrat bildens kulör. Bara förstärkt den färg som redan fanns där i det råa formatet från kameran.

The pictures are only edited in Raw Therapee and I have not changed the colourtone of the pictures. Just enhanced the colour that was already there in the raw format from the camera.

Hammarudda fort 1942-1945 mejslat i berget vid en av de sprängda bunkrarna.

Balanserar omkring på klipporna längs stranden på Hammarudda. Det är ömse halt och vasst och ömse runda hällar mina kängor kliver över. Ibland övergår det i beströdda områden med stenar rundade av tusenåriga vågor, men oftast är det en sönderhackad berggrund, med precis lagom för breda raviner att våga hoppa över med en kamera i handen.

Balances around on the rocks along the beach at Hammarudda. It is both slippery and sharp and alternately round pours my boots step over. Sometimes it turns into strewn areas with stones rounded by millennial waves, but often it is a chopped bedrock, with just enough for wide ravines to dare to jump over, with a camera in hand.

The remains of the artillery bunker at Hammarudda fort, The Åland Islands.
Remains of the westernmost coastal artillery bunker Nr 1.
Propebly the one on the picture in the end of this blog.
Nikon D7000
f 5,6 1/100s ISO1600 135mm
28 Oct 2020 at 10.43, Hammarudda, The Åland Islands

Här och var avbryts dock de naturliga formerna av stenhögar med betydligt vassare former. Tänker inte så mycket på det, utan jagar vidare efter vågor som jag kan fotografera.

Here and there, however, the natural forms of stone mounds with much sharper forms are interrupted. I do not think much about it, but continue to hunt for waves that I can photograph.

Remains of the westernmost of three coastal artillery bunkers Nr 1.
Nikon D7000
f 5,3 1/60s ISO750 95mm
28 Oct 2020 at 10.45, Hammarudda, The Åland Islands

Vänder efter ett tag upp från strandlinjen och tar mig upp i en vindpinade tallskogen. Här hittar jag åter den markerade vandringsleden och följer den ett stycke tills jag står i något som ser ute som ett gammalt dagbrott.

Remains of the connecting corridor between the above artillery bunker and shelter Nr 26.

Jag tittar mig nyfiket omkring och inser att det inte kan vara något gammalt dagbrott, för det sticker ut armeringsjärn ur utspridda betongklumpar.

After a while I turn up from the shoreline and take myself up into a windswept pine forest. Here I find the marked hiking trail again and follow it for a while until I stand in what looks like an old open pit.

The remains of the shelter for an entire platoon, thas vas suited behind the artillery bunker Nr 5.

I look around curiously and realize that it can not be an old open pit, because rebar protrudes from scattered lumps of concrete.

The corner of the large fire control bunker Nr 7.
Nikon D7000
f5,3 1/125s ISO320 18mm
28 Oct 2020 at 10.54, Hammarudda fort, The Åland Islands

Går en liten bit till och tittar ner för att se var jag sätter fötterna på den något hala stigen. Då ser jag att jag trampat på svaret. I klippan har någon knackat in ”Hammarudda fort 1942-1945”.

Goes a little further and looks down to see where I put my feet on the slightly slippery path. Then I see that I have stepped on the answer. Someone has knocked in ”Hammarudda fort 1942-1945” in the cliff.

The stairs to the fire control bunker at Hammarudda fort, The Åland Islands.
The entrance and the remains of the fire control bunker Nr 7.
Nikon D7000
f5 1/25s ISO1600 82mm
28 Oct 2020 at 10.59, Hammarudda fort, The Åland Islands

Miljön intresserar mig så jag tar några bilder på förödelsen men skyndar sedan vidare. Längre fram på stigen stöter jag på nästa krater med utspridda betongblock.

The environment interests me, so I take some pictures of the devastation but then hurry on. Further on the path, I encounter the next crater with scattered concrete blocks.

Fire control bunker Nr 7.
28 Oct 2020 at 11.03, Hammarudda fort, The Åland Islands

Nu blir jag riktigt nyfiken och jag strövar runt det stora hålet och min fantasi försöker få grepp på vad det kan ha varit.

Now I get really curious and I wander around the big hole and my imagination tries to get a grip on what it may have been.

The house foundation for one of the barracks buildings.
28 Oct 2020 at 11.10. Hammarudda, The Åland Islands

Strövar vidare på vandringsleden och inser att jag är hungrig, så jag söker upp en något vindskyddad plats och plockar fram mina mackor.

Wandering further on the hiking trail and realizing that I am hungry, so I look for a somewhat wind-protected place and pick out my sandwiches.

The house foundation for another of the barracks buildings.
28 Oct 2020 at 11.59, Hammarudda, The Åland Islands

När jag sitter där i solen och tuggar inser jag att jag vill göra något med denna plats historia. Jag packar ner fikat och bestämmer mig för att gå tillbaka och se om jag kan hittar något mer i resterna av detta gamla fort att fotografera. Känner att jag vill fördjupa mig om denna plats.

As I sit there in the sun chewing, I realize I want to do something with the history of this place. I unpack my sandwiches and decide to go back and see if I can find something more in the remains of this old fort to photograph. Feel that I want to learn more about this place.

The large hole after the fire control centre that was built in several floors both above and below the rock Nr 7.
28 Oct 2020 at 12.07, Hammarudda fort , The Åland Islands

Precis nedanför platsen jag fikat hittar jag fler rester efter något som ser ut som husgrunder. Här har växtligheten tagit över ordentligt och vuxit upp genom betongskärvorna. Tar mig till havsklipporna igen och tittar närmare på högarna av vass sprängsten och hittar i dessa också betongrester. Längst i öster finns en ordentlig hög av sprängsten. Här kan man sitta och titta ut över havet och se både Öster- och Västerkläpp.

Just below the place I had my break, I find more remains of something that looks like house foundations. Here the vegetation has taken over and grown up through the concrete shards. Takes me to the sea cliffs again and takes a closer look at the piles of sharp blasted stone and finds in these also concrete remains. Furthest to the east there is a big mound of blasted stone. Here you can sit and look out over the sea and see both Öster- and Västerkläpp.

From the fire control centre Nr 7.
28 Oct 2020 at 12.09, Hammarudda fort, The Åland Islands

Väl hemma börjar jag leta på nätet om det finns något skrivet om Hammarudda fort. Hur såg det ut? Hur stort var det och hur många man fanns det här?

Hittar ett särtryck som docent Kenneth Gustavsson skrivit om Ålands demilitarisering, där Hammarudda nämns, men inga detaljer. Tar en sväng till biblioteket i Marihamn men lyckas där bara hitta fortet omnämnt.

Det verkar som om själva platsen Hammarudda besattes av styrkor från det finska kustartilleriet den 2 december 1939, i samband med flera militära förstärkningar på ön.

Mejlade sedan till Ålands kulturhistoriska museum för att se om de hade något men blev där hänvisad till ovan Kenneth Gustavsson, vilken visade sig vara expert i ämnet Åland under andra världskriget!

Tillslut tog jag mod till mig och mejlade Kenneth. Fick ett raskt svar med en kort historisk överblick!

Once home, I start looking online if there is anything written about Hammarudda fort. What did it look like? How big was it and how many soldiers were there?

Finds a reprint that Associate Professor Kenneth Gustavsson wrote about Åland’s demilitarization, where Hammarudda is mentioned, but no details. Takes a turn to the library in Marihamn but only manages to find the fort mentioned there.

It seems that the site Hammarudda itself was occupied by forces from the Finnish Coastal Artillery on December 2, 1939, in connection with several military reinforcements on the island.

Then emailed to Åland’s Cultural History Museum to see if they had anything, but was referred to above Kenneth Gustavsson, who turned out to be an expert on the subject of Åland during World War II!

Finally, I took courage and emailed Kenneth. Got a quick response with a brief historical overview!

Back to the conecting corrodor again Nr 26.
28 Oct 2020 at 12.16, Hammarudda fort, The Åland Islands

Här nedan hans text som jag har städat ytterst lite i:

Första världskriget
Under krigsåren byggde ryssarna omfattande fältbefästningar på udden. Under 1915 i form av stora vallar med skyttevärn på marken och under 1916 främst skyttevärn av modernare typ. Anläggningarna demolerades under 1919.

Below is his text that I have cleaned up a tiny bit:

The First World War
During the war years, the Russians built extensive field fortifications on the headland. In 1915 in the form of large ramparts with parapet on the ground and in 1916 mainly parapets of a modern type. The facilities were demolished in 1919.

The big hole after the westernmost coastal artillery bunker Nr 1.
Propebly the one on the picture in the end of this blog.
Nikon D7000
f 5 1/100s ISO400 18mm
28 Oct 2020 at 12.18, Hammarudda, The Åland Islands

Vinterkriget
De första finska enheterna anlände till Hammarudda den 2 december 1939, och under de följande veckorna upprättades ett provisoriskt fort med två 152 mm kustartillerikanoner, samt ett flertal lätta närförsvarspjäser, samtliga uppställda i fältbefästningar.

Efter fredsslutet 13 mars 1940 inleddes arbetet med ett permanent fort, med de tunga pjäserna i utsprängda betongställningar. Under våren påbörjades även sprängningsarbeten för två 254 mm pjäser (254/45-D).

Efter sovjetiska krav avbröts alla arbeten i början av juli, varvid Åland omedelbart tömdes på trupper och materiel. Varpå de påbörjade anläggningarna sprängdes i oktober 1940.

The Winter War
The first Finnish units arrived in Hammarudda on December 2, 1939, and in the following weeks a temporary fort was erected with two 152 mm coastal artillery cannons, as well as several light close-defense pieces, all lined up in field fortifications.

After the peace on March 13, 1940, work began on a permanent fort, with the heavy pieces in blasted concrete scaffolding. During the spring, blasting work was also started for two 254 mm pieces (254/45-D).

Following Soviet demands, all work was suspended in early July, with Åland immediately emptied of troops and matériel. The facilities that were started up were blown up in October 1940.

The big stone on top of the stone mound that was once a firing bunker for machine guns Nr 86?.
On the horizon Västerkläpp.
28 Oct 2020 at 12.32, Hammarudda fort, The Åland Islands

Fortsättningskriget
Finska trupper återkom till Åland den 22 juni 1941, varvid även Hammarudda besattes på nytt. Arbetena inleddes genast med att de tidigare groparna röjdes på sten och betong, varefter återuppbyggnad inleddes under juli.

Två 152 mm pjäser av typ Canet (152/45-C) uppställdes inledningsvis på tillfälliga betongunderlag, men kunde under 1942 placeras i färdiga betongställningar insprängda i berget. Från båda dessa gick täckta förbindelsegångar till varsin permanent manskapsbunker. En tredje stor manskapsbunker i betong fanns lite längre bort. På högsta punkten byggdes ett kraftigt eldledningstorn i flera våningar, till större delen nedsprängt i berget.

1943 installerades en tredje 152 mm pjäs, i en något enklare betongställning. För närförsvaret fanns i olika perioder lättare pjäser, men dessa flyttades fram och tillbaka mellan de olika forten. Längs stranden fanns därtill ett stort antal skyttevärn, skyttegravar och maskingevärsnästen. Luftförsvaret var svagt, och utgjordes främst av 20 mm automatkanoner (20 ItK Madsen), samt luftvärnsmaskingevär.

Continued war
Finnish troops returned to Åland on 22 June 1941, whereupon Hammarudda was also occupied again. The work began immediately with the former pits being cleared of stone and concrete, after which reconstruction began in July.

Two 152 mm pieces of the Canet type (152/45-C) were initially set up on temporary concrete substrates, but could in 1942 be placed in finished concrete racks blasted into the rock. From both of these, covered connecting corridors went to each permanent crew bunker. A third large concrete bunker was a little further away. At the highest point, a powerful fire control tower was built on several floors, mostly blasted into the rock.

In 1943, a third 152 mm piece was installed, in a slightly simpler concrete stand. For the local defense, there were lighter pieces in different periods, but these were moved back and forth between the different forts. Along the shore there were also a large number of snipers, trenches and machine gun nests. The air defense was weak, and consisted mainly of 20 mm automatic cannons (20 ItK Madsen), as well as anti-aircraft machine guns.

”Furthest to the east there is a big mound of blasted stone. Here you can sit and look out over the sea and see both Öster- and Västerkläpp.”
Here you see Österkläpp. Nr 86?
28 Oct at 12.34, Hammarudda fort, The Åland Islands

Besättningen växlade över tid, dels beroende på krigsutvecklingen, dels beroende på att här tidvis hölls rekrytutbildning.

Den 1 januari 1942 noterades 8 + 41 + 134 man (off + uoff + manskap), 15 juni 1944 endast 3 + 12 + 29, och 15 augusti samma år 6 + 16 + 58 man (sista noteringen).

För dessa fanns ett omfattande kasernkomplex i norra delen av området: officersbyggnad, två underofficersbyggnader, två kaserner, matsalsbyggnad, soldathem, etc.


Efter vapenstilleståndet i september 1944 började fortet avvecklas varvid materiel och byggnader överfördes till finska skärgården. Kvarvarande anläggningar sprängdes under vintern-våren 1945, under överinseende av sovjetisk personal.

Under 1945 hade därefter sjöbevakningen en mindre station på platsen, men avvecklades i slutet av året.

The crew changed over time, partly due to the development of the war, partly due to the fact that recruit training was held here from time to time.

On January 1, 1942, 8 + 41 + 134 men (off + uoff + crew) were listed, on June 15, 1944 only 3 + 12 + 29, and on August 15 the same year 6 + 16 + 58 men (last listing).

For these, there was an extensive barracks complex in the northern part of the area: officers’ building, two non-commissioned officers’ buildings, two barracks, dining hall building, soldiers’ home, etc.


After the armistice in September 1944, the fort began to be dismantled, with equipment and buildings being transferred to the Finnish archipelago. Remaining facilities were blown up during the winter-spring of 1945, under the supervision of Soviet personnel.

In 1945, the naval guard then had a smaller station on the site, but was discontinued at the end of the year.

Hammarsudda fort: Kanon avklädd under alarm. / Cannon undressed under alarm.
Photo from 26 Aug 1942, SA-kuva

Där fick man svar! Utifrån information från Kenneth så har jag kunnat identifiera några av de hål och grushögar som jag fotograferat och skrivit om i bildtexterna.

Map sketch over Hammarudda fort, The Åland Islands. Kenneth Gustavssons collection.
Map sketch of Hammarudda fort before the demolition in 1945. Kenneth Gustavssons collection.

Hittade även några bilder i Försvarsmaktens bildarkiv (SA-kuva) efter lite klurande. På bildtexten till bilderna står det ”Hammarsudda” alltså med ett ”s” mitt i allt, så till en början hittade jag bara en bild… men sedan dök det upp 40 stycken som visar några hus och några av pjäserna, men även från sprängningen den 19 maj 1945.

Vill du besöka det forna fortet så finns det en fin, välmarkerad vandringled att följa. Det är Jomala vandringled som gör en sista (eller första) sväng över fortet. Det som är lite krångligt är parkering, men det finns några luckor efter vägen att ställa bilen på, så man inte är iväg för de boende eller bondens arbete.

Karta till Jomala vandringled.

There you got an answer! Based on information from Kenneth, I have been able to identify some of the holes and gravel piles that I have photographed and written it in the captions.

List of Hammarudda fort’s fortifications.

Also found some pictures in the Finnish Armed Forces’ picture archive (SA-kuva) after a bit of figuring out. In the caption to the pictures it says ”Hammarsudda” so with an ”s” in the middle of everything, so at first I only found one picture … but then 40 pictures appeared that show some houses and some cannons, but also from the demolition on May 19, 1945.

If you want to visit the former fort, there is a nice, well-marked hiking trail to follow. It is the Jomala hiking trail that makes one last (or first) turn over the fort. What is a bit complicated is parking, but there are some gaps along the road to park the car on, so you are not blocking for the residents or the farmer’s work.

Map to Jomala hiking trail.

Skylten till Jomala vandringsled som går förbi Hammarudda fort på Åland.
Sign to Jomala hiking trail.

Many thanks to Associate Professor Kenneth Gustavsson and my friends Tindra and Richard for the strugglin with Finnish words!