”Building up”
Nikon D7000
f5 1/100s ISO400 35mm
17 September 2020 at 19.45

Den 15 september 2020 kom varningarna om en storm som skulle dra in över Åland från norr.

När jag nu i efterhand tittar på statistiken från Söderarms väderstation så hittar jag ett kraftigt hopp i vindstyrkan från 7,3 meter per sekund klockan 12 svensk tid, till 17,8 klockan 13 den 16:e!

Sedan toppar stormen ett och ett halvt dygn senare med en medelvindhastighet runt 23,7 meter per sekund: 2020-09-17;08:00:00;338;G;23.7. Om du följer länken så kan du hitta mer data från SMHI:s väderstationer. Kul läsning!

Själv tog jag mig upp till Geta, på norra Åland, kvällen den 17:e och min första tanke var att fånga en solnedgång men också se om det fanns några vågor.

On 15 September 2020, warnings came about a storm that was to pull in over Åland from the north.

When I now look back at the statistics from Söderarm’s weather station, I find a sharp jump in wind speed from 7.3 meters per second at 12 Swedish time, to 17.8 at 13 on the 16th!

Then the storm peaks one and a half days later with an average wind speed of around 23.7 meters per second: 2020-09-17; 08: 00: 00; 338; G; 23.7. If you follow the link, you can find more data from SMHI’s weather stations. Fun reading!

I myself went up to Geta, on northern Åland, the evening of the 17th and my first thought was to catch a sunset but also see if there were any waves.

”Eruption”
Nikon D7000
f5,6 1/150s ISO250 27mm
17 September at 19.31

Vinden hade kommit ner till runt 10 meter per sekund och några drastiska vågor fanns inte att se där jag var. Tyvärr försvann solnedgången också, för en molnbank låg och tryckte över horisonten. Så solen försvann och lämnade ett ganska platt ljus efter sig.

The wind had come down to around 10 meters per second and no drastic waves could be seen where I was. Unfortunately, the sunset also disappeared, because a cloud bank lay and pushing over the horizon. So the sun disappeared, leaving a fairly flat light behind.

”The contemplating stone”
Nikon D7000
f5 1/100s ISO400 44mm
17 September 2020 at 19.41

Genom att det var en ny plats för mig så blev det som vanligt. Jag for runt och fotade bäst jag kom åt och fastnade med att i alla fall försöka fånga de vågor som fanns. Att jaga vågor upptäckte jag är tålamodskrävande och kräver många bildrutor.

Jag tänkte först att en våg som slår mot en strand eller sten borde bete sig lika varje gång. Men det jag märkte var att alla vågor denna kväll var väldigt olika. Dels var de olika höga och även längden varierade. Men de tänkte inte heller komma från samma håll! De varierade i vinkeln de slog mot klipporna för tydligen hade det blåst i olika riktningar ute på havet för de kom i blandad ordning!

Because it was a new place for me, it became as usual. I run around and took the best photos I could and got stuck trying to catch the waves that were there. Chasing waves I discovered is patient and requires a lot of frames.

I first thought that a wave hitting a beach or rock should behave the same every time. But what I noticed was that all the waves this evening were very different. On the one hand, they were differently high and also the length varied. But they were not going to come from the same direction either! They varied in the angle they hit the rocks because apparently it had blown in different directions out at sea because they came in mixed order!

”Incoming”
Nikon D7000
f4,5 1/80s ISO400 24mm
17 September at 19.31

Mycket frustrerande för mig, för när jag såg en våg slå upp på ett tilltalande sätt så kanske det var slumpen som skapat den. En våg i en riktning krockade med en annan som tillfälligt kom från ett annat håll och just den kombinationen tänkte inte komma tillbaka alls, eller vänta ett bra tag innan den slog till igen!

Very frustrating for me, because when I saw a wave beat up in an appealing way, maybe it was coincidences that created it. A wave in one direction collided with another that temporarily came from another direction, and that particular combination did not intend to return at all, or wait a long time before it struck again!

”The barrier”
Nikon D7000
f5 1/100s ISO400 60mm
17 September 2020 at 19.40.

Genom att jag var i ”fånga alla bilder jag kan”- fasen, så gick kameran på Auto-inställning. Detta gjorde att slutartiden varierade ganska mycket och jag kom aldrig upp i tider över 1/500 sekund, som behövs för att frysa vattnet. Det har jag lärt mig senare och det kommer mer vågor framöver!

Men nu var jag ju där för att experimentera och testa mig fram och jag har tagit med mig flera lärdomar till nästa fototillfälle.

Because I was in the ”capture all pictures I can”- phase, the camera was in Auto mode. This meant that the shutter speed varied quite a lot and I never got up to times over 1/500 second, which is needed to freeze the water. I learned that later and there will be more waves in the future!

But now I was there to experiment and test myself and I have taken with me several lessons for the next photo opportunity.

”Here I come”
Nikon D7000
f5 1/100s ISO400 46mm
17 September 2020 at 19.43

En lärdom som jag redan nämnt, är att det går åt många bildrutor för att fånga just det jag vill fånga.

Nästa problem som då dyker upp är att hitta just den bild som man tycker om! Det jag har märkt är att den bilden inte behöver vara uppenbar utan kan gömma sig i en medioker bild men med ett beskärande och dragande i reglagen, i för mig Raw Therapee, så kan bilden dyka upp.

One lesson I have already mentioned, is that it takes a lot of frames to capture exactly what I want to capture.

The next problem that then arises is to find exactly the picture you like! What I have noticed is that that image does not have to be obvious, but can hide in a mediocre image but with a cropping and pulling in the sliders, in for me Raw Therapee, the image can appear.

”Caught by the wind”
Nikon D7000
f5 1/100s ISO400 35mm
17 September 2020 at 19.45

Ljuset var ganska mediokert denna kväll, så bilderna blev platta och intetsägande för min del. Så jag gick in för att träna mig på att hitta något sorts uttryck som jag tyckte om i bilden och sedan försöka lyfta fram det.

Här blev det överdrivet användande av Tone mapping-reglagen och att mixtra med kontrast och lokal kontrast samt trycka på med mättnad.

Because the light was pretty mediocre this evening, the pictures became flat and bland for me. So I went in to train myself to find some kind of expression that I liked in the picture and then try to highlight it.

Here there was excessive use of the Tone mapping controls and tinkering with contrast and local contrast as well as pressing the saturation.

”The crack”
Nikon D7000
f5 1/100s ISO400 32mm
17 September 2020 at 19.40

Fast jag blev lite besviken över bilderna när jag såg dem första gången, så tycker jag att de i slutändan har gett mig väldigt mycket. Jag tvingade mig att leta igenom alla bilder för att komma fram till om det var något som fick mig att reagera och sedan försöka lyfta det i redigeringsarbetet.

Denna gång blev det så här, men en annan gång så antar jag att det skulle kunna komma fram helt andra uttryck ur samma bild.

Although I was a little disappointed with the pictures when I first saw them, I think they have given me a lot in the end. I forced myself to search through all the images to find out if there was something that made me react and then try to highlight it in the editing work.

This time it was like this, but another time I guess it could be completely different expressions from the same picture.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Post Navigation