Familjen går tyst fram på den ödsliga skogsvägen. Det ligger spänning i luften och inte mycket sägs. Det är som att mycket ligger på spel. Jag tycker mig kunna förnimma detta på deras attityd till varandra där de går. Det är en påklistrad artighet med väldigt enkel och fåordig konversation.

Själv försöker jag hålla mig i bakgrunden och gör mig osynlig för att inte störa i denna viktiga stund. Jag känner pressen på mig att inte vara i vägen när de nu har varit så öppna med att bjuda in mig till denna väldigt gamla familjetradition.

The family walks quietly on the desolate forest road. There is tension in the air and not much is said. It’s like a lot is at stake. I think I can sense this in their attitude towards each other. It’s a sticky courtesy with a very simple and concise conversation.

Personally, I try to stay in the background and make myself invisible so as not to disturb in this important moment. I feel the pressure on me not to be in the way now that they have been so open in inviting me to this very old family tradition.

Familjen, som inte vill gå ut med sitt namn, drar sig längre och längre in i den tysta skogen. I den del av världen vi nu befinner oss i, firas denna dag julafton.

Jag har inte fått det bekräftat, men det ligger i luften att majoriteten av de familjer som bor på denna något avlägsna ö, faktiskt drar sig undan till en helig plats i skogen för att utföra denna speciella ritual. De ställen familjerna tar sig ut till, har troligtvis använts i generationer av deras förfäder. Det är heliga platser tyngda med familjehemligheter.

Plötslig händer något som jag har svårt att ta på, men stämningen ändras inom familjen och något kommer över dem. De blir mer uppmärksamma på varandra, avvaktande och inväntande.

Så får jag syn på att sonen i huset på något sätt har fått tag in käpp som han går med. Det verkar vara just käppen som har startat denna nya känsla i gruppen. Helt plötslig kontras sonens spatserande med käppen helt öppet av familjens moder, som stolt visar upp en något mindre pinne.

Detta skapar en slags kedjereaktion i de andra familjemedlemmarna och stämningen går raskt över till något som kan tolkas som tävlingsinstinkt och konkurrens. Om de inte samtidigt ändrat sinnesstämning, till mer glada miner och skratt, så hade jag blivit rädd av de plötsliga utbrotten av att stark motivation att vilja segra över den andre!

Sonen släpper raskt sin käpp och rusar ut i kalhygget och får tag i en stor slana som han släpar fram till vägen. Modern kontrar med några distraktionsslag och avledande manövrar med sin pinne, innan hon överger sin taktik och det känns som om hon ger upp?

The family, who do not want to go out with their name, move further and further into the quiet forest. In the part of the world we are now in, they are celebrating Christmas Eve.

I have not received confirmation, but it is in the air that the majority of the families living on this somewhat remote island actually retreat to a sacred place in the forest to perform this special ritual. The places the families go to, have probably been used for generations by their ancestors. These are sacred places laden with family secrets.

Suddenly something happens that I have a hard time touching, but the mood changes within the family and something comes over them. They become more attentive to each other, pending and waiting.

Then I see that the son in the house has somehow got hold of a cane that he goes with. It seems to be the stick that has started this new feeling in the group. All of a sudden, the son’s strolling with the cane is challenged quite openly by the family’s mother, who proudly shows off a slightly smaller stick.

This creates a kind of chain reaction in the other family members and the atmosphere quickly turns into something that can be interpreted as a competitive instinct and competition. If they had not, at the same time changed their mood, to happier faces and laughter, I would have been frightened by the sudden outbursts of that strong motivation to win over the other!

The son quickly drops his cane and rushes out into the clear-cut and gets hold of a large pole, which he drags to the road. The mother’s countermove is some distraction hits and maneuvers with her stick, before she abandons her tactics and it feels like she is giving up?

Sonen verkar oberörd över händelseutvecklingen och strosar fram med sin trofé över axeln. Har han vunnit? Har han äntligen kunnat ta plats i familjen som en vuxen eller anses hans insats fortfarande ligga på ett barns nivå? Genom att jag inte kan det språk som pratas, kan jag bara gissa mig till vad det är som händer framför mig.

Dottern i familjen ser ut att analysera situationen. Det skulle kunna tolkas som att hon antingen värderar sin äldre broders insats eller kanske hon funderar på vilken sida hon ska stå på i denna underliga kamp mellan modern och sonen?

The son seems unconcerned about the course of events and struts forward with his trophy over his shoulder. Has he won? Has he finally been able to take a place in the family as an adult or is his contribution still considered to be at a child’s level? Because I do not know the language, I can only guess what is happening in front of me.

The daughter in the family seems to be analyzing the situation. It could be perceived as her either appreciating her older brother’s contribution or perhaps she is thinking on which side she should stand on in this strange struggle between mother and son?

Plötsligt kommer modern tillbaka från kalhygget med en enorm slana! Hon har inte gett upp ännu eller betyder det att hon vill mäta sin sons styrka, uthållighet och mod ännu en gång?

Suddenly the mother comes back from clear-cutting with a huge pole! She has not given up yet or does that mean she wants to measure her son’s strength, endurance and courage once again?

Spänningen mellan familjemedlemmarna stiger. Hur ska de reagera? Kommer någon att bli arg? Kommer det sluta med att de angriper varandra?

Dottern står fortfarande och väger i något för mig okänt beslut medan sonen försöker verka oberörd och strosar vidare på vägen, men hela hans energi avslöjar att han tänker så det knakar. Vad blir hans nästa drag?

Tensions between family members are rising. How should they react? Will anyone get angry? Will they end up attacking each other?

The daughter is still weighing in a decision unknown to me while the son tries to be unmoved and strolls on the road, but all his energy reveals that he thinks so it cracks. What will be his next move?

Dottern tar plötsligt sitt beslut och börjar hjälpa sin moder att bära hennes slana! Oj, vilken vändning! Vad gör sonen nu? Ska han ge upp och anse sig besegrad av de två kvinnorna eller kommer han på något sätt fortsätta kampen eller bara låtsas som om inget har hänt?

Han får inte mycket tid på sig för sitt beslut, för kvinnorna använder sin slana, eller mer stock, för att tvinga bort den unge mannen från den smala vägen.

Han försvinner ut på kalhygget och man hör efter ett tag ett avlägset brakande och knakande där ute. Det verkar inte som om sonen har gett upp ännu! Plötsligt får vi en skymt av honom långt där ute på hygget och jo, han har en ännu större stock med sig! Han har inte gett upp och någon inre drivkraft får honom att visa upp sin styrka och sitt mod genom att helt hänge sig åt denna kamp.

Detta måste vara själva kärnan, själva urkraften som denna gamla tradition har som uppgift att locka fram hos de unga männen! Men här får jag faktiskt en känsla av något annat också, för på det sätt som dottern i familjen iakttar och ger sig hän i kampen, så inser jag det uppenbara, att hon också kommer att prövas på samma sätt när hon är mogen!

The daughter suddenly makes her decision and starts helping her mother carry her pole! Wow, what a turnaround! What is the son doing now? Should he give up and consider himself defeated by the two women or will he somehow continue the fight or just pretend that nothing has happened?

He does not get much time for his decision, because the women use their pole, or more log, to force the young man away from the narrow path.

He disappears out on the clear-cut and after a while you hear a distant crackling and crashing out there. It does not seem that the son has given up yet! Suddenly we get a glimpse of him far out there on the clearing and yes, he has an even bigger log with him! He has not given up and some inner power makes him show his strength and courage by completely indulging in this struggle.

This must be the very core, the very primordial force that this ancient tradition has the task of attracting to the young men! But here I actually get a feeling of something else as well, because in the way that the daughter in the family observes and gives in to the struggle, I realize the obvious, that she will also be tried in the same way when she is mature!

Sonens kamp med den kraftiga slanan ute på kalhygget som han mödosamt släpar upp på vägen och bär omkring på, i något jag skulle vilja kalla triumf, verkar vara avslutningen på duellen, eller är det möjligen kulmen till invigningsriten från barn till vuxen?

Familjens spända sinnesstämning övergår till ett hejdlöst firande, där deras hund plötsligt verkar stå i centrum av händelsen. Den lilla gruppen visar sin aktning och tacksamhet till den lilla, lurviga varelsen genom generösa bugningar på alla fyra och ett vilt dansande.

The son’s struggle with the powerful pole out on the clear-cut that he painstakingly drags up on the road and carries around, in something I would like to call triumph, seems to be the end of the duel, or is it possibly the culmination of the opening rite from child to adult?

The family’s tense mood turns into a rampant celebration, where their dog suddenly seems to be at the center of the event. The small group shows their respect and gratitude to the small, furry creature through generous bows on all fours and a wild dance.

Efter denna omtumlande upplevelse, har jag fått veta att ett stort problem är att deras heliga platser håller på att förstörs genom bebyggelse, eller som här kalhuggning. De säger att de visserligen har fått lättare att hitta slanor, men att platsens energi har svårt att bidra med sina styrka och vitalitet när skogen är skövlad.

Jag är därför oerhört tacksam för att jag i tid fick möjlighet att vara med på denna intima och känslostarka släkttradition, som kanske kommer att försvinna i och med vår avverkning av gammal skog och okunskap om platsernas betydelse. Jag känner stor respekt, och även vördnad, för denna familj som trots utmaningarna håller fast i gamla och traditionsbundna ritualer. Det som är deras hjärta och ursprung.

Nästa vecka blir det något helt annat!

After this dizzying experience, I have been told that a major problem is that their sacred sites are being destroyed by buildings, or as here clear-cutting. They say that although they have found it easier to find poles, the energy of the place has a hard time contributing with its strength and vitality, when the forest is devastated.

I am therefore extremely grateful that in time, I had the opportunity to be part of this intimate and emotional family tradition, which may disappear with our felling of old forests and ignorance of the importance of these places. I feel great respect, and also reverence, for this family who, despite the challenges, stick to old and traditional rituals. Which is their heart and origin.

Next week it will be something completely different!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Post Navigation