Fika / Snack break

Jag lämnar stöket vid vindskyddet och letar mig upp för den visserligen markerade, men ej spårade, leden mot Synddalskläppen i Sälenfjällen. Alldeles för många människor vid Kläppenskjulet, som vindskyddet heter, för min smak.

Letar mig uppåt bland tallarna och kikar efter ledkryssen som leker tittut bakom träden. Efter några hundra meter norrut i ensamheten och med 30 meters stigning är jag klart andfådd. Stigning och dålig valla är ingen bra kombination. Hade helt klart för mig att min vallaburk låg i min jackficka men det visade sig att den inte gick att hitta, så jag fick klara mig på förra turens valla-rester under skidorna.

Men när mina flåsningar är som värst kommer jag fram till en lite sjö. Sjön har inget namn på min karta men den skulle kunna heta Syndtjärn med tanke på vad annat heter i närheten.

Solen lyser mellan de låga tallarna och värmer nästan så här i mitten av februari. Får av mig skidorna och sätter på mig min varma, goa jacka utanpå min skaljacka och slår mig ner i solen lutad mot en tall. Det gnistrar i snön, men inte av kyla för det är bara några minusgrader, utan av solens lek med snökristallerna. Vindstilla. Skönt. Fika.

Är ingen termosmänniska genom att jag inte är någon kaffemänniska, så därför blir det äpple- och fläder-jos med rullmackor. Njuter en stund av solen och smakerna men sedan vill jag vidare. Jag ska ju till toppen av Synddalskläppen! Framåt, framåt! Uppåt, uppåt!

I leave the mess at the shelter and look for the admittedly marked, but not tracked, trail towards Synddalskläppen in Sälenfjällen. Far too many people at Kläppenskjulet, as the shelter is called, for my taste.

Searching my way upwards among the pines and looking for the trail marking that play peekaboo behind the trees. After a few hundred meters north in solitude and with a 30 meter climb, I am clearly out of breath. Rise and bad waxing are not a good combination. It was quite clear to me that my ski wax was in my jacket pocket, but it turned out that it could not be found, so I had to make do with the previous trip’s ski wax leftovers under the skis.

But when my panting is at its worst, I come to a little lake. The lake has no name on my map but it could be called Syndtjärn considering what else is called nearby.

The sun shines between the low pines and warms almost me in mid-February. Get off my skis and put on my warm, good jacket on top of my shell jacket and sit down in the sun leaning against a pine tree. It sparkles in the snow, but not from the cold because it is only a few degrees below zero, but from the sun’s play with the snow crystals. Windless. Nice. Rest.

Am not a thermos person because I am not a coffee person, therefore it will be apple and elder juice with roll sandwiches. Enjoying the sun and the flavours for a while but then I want to move on. I’m going to the top of Synddalskläppen! Forward, forward! Upwards, upwards!