Another evening at Lumparn!

Lumparns strand har jag besökt flera gånger under mitt fotoprojekt, i ett försök att se hur platsen ändras under årstidernas och vädrets växlingar.

I have visited Lumparn’s shore several times during my photo project, in an attempt to see how the place changes during the changing seasons and weather.

Den här gången möttes jag av ett isbelagt Lumparn, men det var som om vattnet tröttnat på isen och börjat ta av sig den. Börjat ömsa skinn genom att skava av sig isen mot strandens klippor.

This time I was met by an ice-covered Lumparn, but it was as if the water got tired of the ice and started to take it off. Started moult its skin by rubbing the ice against the shore rocks.

Högar med vinterns avskav. Något som ingen vill ha, liggandes där i väntan på att få smälta och återförenas med källan.

Jag går runt bland högarna och fascineras av naturens tilltag. Känner mig privilegierad av att få möjlighet att se och vara mitt i detta.

Piles with winter abrasion. Something that no one wants, lying there waiting to melt and reunited with the source.

I walk around among the mounds and is fascinated by nature’s initiatives. I feel privileged to have the opportunity to see and be in the middle of this.

Kommer sedan på att det faktiskt är ett privilegium att få ströva omkring här på annans mark och njuta av naturen och mötet mellan havet och klipporna.

Utan ett fungerande strandskydd så blir dessa upplevelser bara till för de som antingen kan köpa sig till det eller de som har tur att ärva det.

En del av den klippstrand jag nu går på har bebyggts med ett fint sommarhus och någon är säkert mycket nöjd och glad, men samtidig försvann en badklippa som jag vet flera har använt sig av och några klippformationer går inte längre att fotografera.

Then I realize that it is actually a privilege to wander around here on someone else’s land and enjoy nature and the meeting between the sea and the rocks.

Without a functioning shoreland protection, these experiences will only be for those who can either buy into it or those who are lucky enough to inherit it.

Part of the rockyshore I now walk on has been built with a nice summer house and someone is probably very satisfied and happy, but at the same time a bathing cliff that I know several have used disappeared and some rock formations can no longer be photographed.

En balansgång antar jag mellan att kunna sälja attraktiva tomter och dra nybyggare till kommunen som ger skatteintäkter eller erbjuda rekreationsområden för de som redan bor där samt kanske gynna turistnäringen.

För mig som fotograferar, som även gillar att dra runt i naturen i ett försök att hitta och uppleva friheten är strandskyddet en nödvändighet.

Utan den så är jag hänvisad till de få områden som är skyddade på olika sätt, som naturreservat och nationalparker, och nu under coronakrånglet, har det ju visat sig att dessa områden är för få, för de bli överbelastade av alla som vill ut och röra på sig.

I assume a balancing act between being able to sell attractive plots and attract settlers to the municipality that provide tax revenue or offer recreational areas for those who already live there and perhaps benefit the tourism industry.

For me as a photographer who also likes to wander around in nature in an attempt to find and experience freedom, shoreland protection is a necessity.

Without it, I am referred to the few areas that are protected in various ways, such as nature reserves and national parks, and now during the corona hassle, it has turned out that these areas are too few, because they are overloaded by everyone who wants to come out.

Själv så tog jag väldigt många bilder som vanligt, så antingen blir de synliga i Photographic Steps Facebookflöde eller i nästa söndags blogg!

Hur ser du på strandskyddet och vilka som ska ha tillgång till stranden?

Personally, I took a lot of pictures as usual, so either they will be visible in Photographic Step’s Facebook feed or in next Sunday’s blog!

How do you view shore protection and who should have access to the shoreline?