Author Archives: Admin

Vinden rycker lite i tältduken. Makar mig fram till dragkedjan på tältöppningen och slår bort snön som har lagt sig på dukens utsida. Lyckas öppna lagom mycket för att kunna se himlen och inser att det är lika grått som i går och tunna snöflingor susar förbi på diagonalen i vinden. Inga fantastiska vyer att fotografera i dag heller!

Under gårdagen tog jag mig upp från Storfjäten mot Stor-Uckuvålen och slog läger vid ån Uckan. Lite blåsigt men föret var okej med några minusgrader och någon decimeter lös snö på toppen av hårdare snö, men himlen bestod av ett tjockt, grått molntäcke som släppte ifrån sig lite snö men ingen sol.

The wind jerks a little in the tent canvas. Edges me to the zipper on the tent opening and shakes away the snow that has settled on the outside of the canvas. Succeeds in opening just enough to be able to see the sky and realises that it is as gray as yesterday and thin snowflakes whiz past on the diagonal in the wind. No great views to photograph today either!

Yesterday I got up from Storfjäten towards Stor-Uckuvålen and camped by the river Uckan. A bit windy but the skiing was okay with a few degrees below zero and a decimeter of loose snow on top of harder snow, but the sky consisted of a thick, gray cloud cover, that released some snow but no sun.

Min tanke var att gör en tre dagars tur på Vedungsfjällen för att få möjlighet att använda nya kameran. En begagnad Nikon D800 med en Tamron lins på 24-70 mm. Jag hade hoppats på lite sol men det blev som prognosen hade sagt – igenmulet med snöfall och svag vind!

Testade några långa exponeringar när solen gått ner vid 6-tiden. Trädens grenar rörde sig i vinden och skapade ett sudd i trädtopparna och det blåa ljuset kom fram.

My idea was to do a three-day trip on Vedungsfjällen to get the opportunity to use the new camera. A used Nikon D800 with a Tamron lens of 24-70 mm. I had hoped for some sun but it turned out as the forecast had said – overcast with snowfall and light wind!

Tested some long exposures when the sun went down at 6 o’clock. The branches of the trees moved in the wind and created a blur in the treetop and the blue light came on.

När jag väl masade mig ut ur tältet efter att ha inmundigat frukost och förberett dagens färdkost blev det några bilder på den täta granens kottar. Granen som jag slagit läger vid för att få lite skydd mot vinden.

Once I squeezed out of the tent after having breakfast and preparing the day’s tour food, I took some pictures of the dense spruce cones. The tree that I camped at to get some protection from the wind.

En svag vind med inslag av väldigt små snöflingor täckte hela omgivningen. Om ni tittar närmare på ovan bild så är diset dessa små snöflingor. Färden gick upp mot kalfjället och Stor-Uckuvålen.

A light wind with elements of very small snowflakes covered the entire area. If you take a closer look at the picture above, the haze is these little snowflakes. The journey went up towards the bare mountain and Stor-Uckuvålen.

Grått, grått, grått var allt som var omkring mig. Inte en chans till en solglimt. Vad fotograferar man då? Min röda dunjacka var det enda med färg på flera mils håll.

Gray, gray, gray was all that was around me. Not a chance for a glimpse of the sun. What do you photograph then? My red down jacket was the only one with colour several miles away.

För att få lite mer karaktär på bilderna har jag använt Tone Mapping i Raw Therapee. Lite mer detaljer, som tex snöflingorna i luften, lite krispigare och bilden blir, enligt min mening, något stökigare, men när allt är grått så blir det mer att titta på.

Innan det blev för mörk hann jag med en tur upp på toppen av Stor-Uckuvålen. Väl på toppen så såg jag ingenting av omgivningen men mina fötter såg jag!

To get a little more character in the picture, I have used Tone Mapping in Raw Therapee. A little more details, such as the snowflakes in the air, a little crispier and the picture becomes, in my opinion, a little more messy, but when everything is gray, it becomes more to look at.

Before it got too dark, I had time for a trip up to the top of Stor-Uckuvålen. Once at the top, I saw nothing of the surroundings but I saw my feet!

Slog läger på sluttningen upp mot Hammaren vid en ensam gran. Hur den har lyckats växa sig så stor där i sin ensamhet och utsatthet är helt otroligt. Testade även på intervallfotografering. Inte så lätt när man inte har läst bruksanvisningen innan man ger sig ut i mörker och kyla! Saktade ner farten på uppspelningen genom att jag denna första gång ställde in den på för få bilder.

Camped on the slope up towards Hammaren by a lone spruce. How it has managed to grow so large there in its loneliness and vulnerability is absolutely incredible. Also tested a tie laps. Not so easy when you have not read the instructions before going out in the dark and cold! Slowed down the playback, becaus this first try had to few pictures.

Bjuder på en bildserie från natten med fullmåne. Eller natt och natt. Bilderna är tagna vid 10-tiden på kvällen!

Det blåste en del på lite högre höjd så molnen seglade snabbt över himlen och hann skapa korta streck på himlen under de 30 sekunder som jag exponerade. Tog även några bilder med månljus över tältet och en med belysning från min pannlampa.

Offers a series of photos from the night with the full moon. Or night and night. The pictures were taken at 10 o’clock in the evening!

It blew a bit at a slightly higher altitude so the clouds sailed quickly across the sky and had time to create short lines in the sky during the 30 seconds I was exposing. Also took some pictures with moonlight over the tent and one with lighting from my headlamp.

Intervallfotograferingen på när jag tar ner tältet blev bättre. Hade fler bilder per minut. Efter att jag skidat ut ur bild skidade jag tillbaka och plockade ner kameran och skidade iväg.

När jag kommit någon kilometer upptäckte jag att jag inte hade stativet med mig. Insåg att det nog stod kvar vid lägerplatsen! Fick snällt skida tillbaka och hämta det.

The time laps on when I take down the tent got better. Had more pictures per minute. After I skied out of the picture, I skied back and picked up the camera and skied away.

When I got a few kilometers, I discovered that I did not have the tripod with me. Realized that it probably remained at the camp site! Got to ski back and pick it up.

Nästa dag var det hemgång och jag gled ner efter leden mot bäcken Uckan igen. Samma väder men möjligen något tunnar moln vilket gav ett ljusare sken över snövidderna.

Tog den västra sidan av Uckan ner mot Storfjäten och här hade snön samlats under några dagars snöfall! Meterdjup lössnö på vissa ställen som jag fick pulsa mig igenom.

The next day it was time to go home and I slid down the trail towards the brook Uckan again. The same weather but possibly a slightly thinner cloud which gave a brighter glow over the snow expanses.

Took the west side of Uckan down towards Storfjäten and here the snow had accumulated during a few days of snowfall! Meter-deep loose snow in some places that I had to pulse through.

Detta gjorde att sista kilometrarna var oerhört tunga och jag fick verkligen slita för att komma ner till Storfjäten. Det borde ha varit en lätt skidåkning i medlut med några tryck med stavarna för att hålla åkningen i gång. Men så blev det inte, och med blodsmak i munnen träffade jag på min fru som fick transportera sin utslitne man hem!

This made the last kilometers extremely heavy and I really had to struggle to get down to Storfjäten. It should have been a light skiing in the middle slope with some pressure with the poles to keep the skiing going. But that did not happen, and with a taste of blood in my mouth, I met my wife who had to transport her worn-out husband home!

Ingen lycka med vädret, men jag fick en chans att få igång rutinerna när det gäller att färdas och övernatta i vinterfjäll.

Min plan är att göra fler kortare fototuren under året, så vi får se var nästa tur blir av någonstans!

Nästa blogg kommer att handla om att fotografera en brädåkare i pisten! Väl mött!

No luck with the weather, but I got a chance to start up the routines when it comes to traveling and spending the night in the winter mountains.

My plan is to make more shorter photo trips during the year, so we have to see where the next trip will be somewhere!

The next blog will be about photographing a snowboarder on the piste! Well met!

Det ålandsbaserade punkbandet Hemoglobin öste skiten ur publiken som pausband i musiktävlingen Unga band 2021 i Mariehamn. Jag hoppas de inspirerade och inte skrämde de kvarvarande banden i tävlingen för det var verkligen fullt röj på scenen under denna något felbenämnda ”paus”!

The Åland-based punk band Hemoglobin poured the shit out of the audience as a break band in the music competition Unga band 2021 in Mariehamn. I hope they inspired and did not scare the remaining bands in the competition, because there was really a lot of noise on stage during this somewhat misnamed ”break”!

Dottern och hennes kompisar skulle dit, så jag tänkte att detta skulle kunna bli en möjlighet för mig att testa att ta bilder på en konsert och Hemoglobin gillar jag, så alltid kul att få bilder på dem!

Hemoglobin består av Lukas Mangelli-Lantz på gitarr och mest sång och Franz Fagerholm på bas och mindre sång. Deras trummis, Beppe Lantz, har rymt till Finland så de söker en ny, men i kväll satt Oscar Johansson bakom pukorna och gjorde sitt bästa för att hänga med och det gjorde han med bravur!

Insåg ganska raskt att min Nikon D7000 med en kitlinszoom på 18-200 mm inte var det bästa valet för skumma spellokaler. Visserligen en hel del ljus på scen men det räckte inte till. Insåg att jag skulle få ligga på 1000 ISO eller över för att inte få rörelseoskärpa i varje bild och detta gör att jag kommer att få mycket brus i bilderna.

Så istället för att vara avundsjuk på fotografen från en av de lokala tidningarna som var där med sin dyra kamera, gick jag in för det mer konstnärliga uttrycket istället för superskarpa porträttbilder!

My daughter and her friends were going there, so I thought this could be an opportunity for me to try taking pictures at a concert and I like Hemoglobin, so always fun to get pictures of them!

Hemoglobin consists of Lukas Lantz on guitar and mostly vocals and Franz Fagerholm on bass and less vocals. Their drummer, Beppe Lantz, has escaped to Finland, so they are looking for a new one, but tonight Oscar Johansson sat behind the tom-toms and did his best to keep up and he did it with bravura!

Realized pretty quickly that my Nikon D7000 with a kit lens zoom of 18-200 mm was not the best choice for shady music venue. Admittedly a lot of light on stage but it was not enough. Realized that I would have to be at 1000 ISO or above so as not to get motion blur in each image and this means that I will get a lot of noise in the photos.

So instead of being jealous of the photographer from one of the local newspapers who was there with her expensive camera, I went for the more artistic expression instead of super sharp portrait images!

Bruset visade sig bli hanterbart i bildbehandlingsprogrammet Raw Therapee. Detaljer smetas visserligen ut en del med Noise Reduction men det tillför också en tillåtande effekt i bilden som jag gillar.

The noise proved to be manageable in the image processing program Raw Therapee. Although details are smeared out a bit with Noise Reduction, it also adds a permissive effect in the image that I like.

En sak jag lärde mig var att se upp för mikrofoner! Min autofokus älskade micken, så många bilder har skärpan liggande på den istället för personen bakom. Detta trots att jag använde enpunktsläget både för ljusmätning och fokus. Får hålla koll på den lilla röda rutan lite bättre nästa gång!

Trummisen är också väldigt svår att fånga på bild! Just på denna konsert satt han mest i mörkret och ofta var någon iväg. Så ska man lyfta trummisen så får man jobba på och invänta de få stunder han lyfts fram i ljuset.

One thing I learned was to watch out for microphones! My autofocus loved the mic, so many pictures have the focus lying on it instead of the person behind. This despite the fact that I used the single point mode for both light metering and focus. May keep an eye on the little red box a little better next time!

The drummer is also very difficult to capture in a picture! Precisely at this concert he sat mostly in the dark and often someone was away. If you want to lift the drummer, you have to work on and wait for the few moments he lifts in the light.

Avslutade med lite experimentell fotografering. Längre slutartid och missade att ta ner ISO-värdet så det blev några överexponeringar. Men de gjorde sig tycker jag, med en effekt av Tone Mapping i Raw Therapee och så jobbade jag med Tonkurvan och Vinjetten.

Finished with some experimental photography. Longer shutter speed and failed to lower the ISO value so there were some overexposures. But they did, I think, with an effect of Tone Mapping in Raw Therapee and so I worked with the Tone Curve and the Vignette.

Testade även med att ställa kameran på en av högtalarna för att få mer rörelseoskärpa på artisterna. Kul effekt men det gäller nog att ta fler bilder för att kunna få en bild som har tilltalande rörelsemönster i sig.

Also tested by placing the camera on one of the speakers to get more motion blur on the artists. Fun effect, but it’s probably important to take more pictures to be able to get a picture that has an appealing movement pattern in it.

Jag låste kameran i början på 1000 ISO och 1/60 sekund på manuellt läge och försökte sedan hinna med att ändra bländaren. Ibland så blev det inte som jag tänkt mig, men de bilderna blev nästan mest intressanta att jobba fram.

I initially locked the camera at 1000 ISO and 1/60 second in manual mode and then tried to change the aperture. Sometimes it did not turn out as I had imagined, but those pictures became almost the most interesting to work with.

Så ska du ut och plåta en konsert så se upp för mikrofoner och testa lite längre slutartider för att få mer fart i bilderna! Överexponeringen kan man ju fixa i efterbehandlingen men jag tycker det bli mer spännande att ta några sådan bilder redan på plats!

Och råkar du dyka på Hemoglobin så ta chansen och se ett röjigt gig! Här en länk till deras Facbooksida :
https://www.facebook.com/Hemoglobin-Official-1944100372512532/

If you should go out and shot a concert, watch out for microphones and test a little longer shutter speeds to get more speed in the pictures! The overexposure can of course be fixed in the post prossessing, but I think it will be more exciting to take such pictures on place!

And if you happen to dive in to Hemoglobin, take the chance and see a riot gig! Here is a link to their Facebook page:
https://www.facebook.com/Hemoglobin-Official-1944100372512532/

Jag fortsätter i denna blogg där jag slutade i förra Portrait Mio Lomner, nämligen att visa porträtt inspirerade av Dragan Andrzej och Lee Jeffries. Nu är det Beppe Lantz tur!

I continue in this blog where I ended up in the previous Portrait Mio Lomner, namely to show portraits inspired by Dragan Andrzej and Lee Jeffries. Now it’s Beppe Lantz’s turn!

Här är utgångsbilderna som jag då trodde bara skulle göra sig i svartvitt. Men de blev väldigt uttrycksfulla i färg också!

Jag började med ett försök att maxa detaljer och skapa hårdhet i bilden med dels Tone Mapping i Raw Therapee men också genom Gaussisk oskärpa i GIMP. Länkar för beskrivningar finns i förra bloggen Portrait Mio Lomner.

Here are the starting pictures that I then thought would only be done in black and white. But they became very expressive in color too!

I started with an attempt to maximize details and create hardness in the image with partly Tone Mapping in Raw Therapee, but also through Gaussian blur in GIMP. Links for descriptions can be found in the previous blog Portrait Mio Lomner.

Den här, med Beppes galna uttryck gjorde sig bra i den stilen! Sedan gick jag vidare med den mer finessfulla processen och fick fram de i färg men också mer karaktärsfulla i svartvitt.

This one, with Beppe’s crazy expression, did well in that style! Then I went on with the more subtle process and got them in color but also more characterful in black and white.

Men den gjorde ju sig i denna stil också! Jag dras verkligen åt detta uttryck och hoppas att jag tar mig tid till att hitta en egen väg i framtiden. Här kommer en till som jag gillar i färg.

But it did in this style too! I am really drawn to this expression and hope that I will take the time to find my own path in the future. Here’s another one I like in color.

Resten av bilderna på Beppe Lantz kommer här i galleriet.

The rest of the pictures of Beppe Lantz come here in the gallery.

Nästa blogginlägg blir fler porträtt med samma tema!

The next blog post will be more portraits with the same theme!

Jobbar med ett fotoprojekt över lite längre tid och i det ingår porträtt, så därför är jag ute och testar lite olika stilar för att lära mig mer. Som första steg blev det porträtt inspirerade av Dragan Andrzej och Lee Jeffries.

Working on a photo project over a slightly longer period of time and that includes portraits, so I’m out testing a few different styles to learn more. As a first step, the portrait was inspired by Dragan Andrzej and Lee Jeffries.

Tog chansen för att skaffa mig ett bra underlag när min son Mio fyllde år. Han och hans kompisar ställde självklart upp! En härlig blandning av mognande skådespelare och tekniker! Använde skuggan från vårt utetak och en reflektor under ansiktet, så ljuset kom från sidan och underifrån. Solen hade precis gått ner, så ju längre fotografering pågick ju mindre ljus, men det blev bra i alla fall! Skymningsljuset skapade också ett ganska mjukt ljus över ansiktet.

Den väldigt korta sessionen med var och en, innebar att jag efter något första kort bad dem vara helt neutrala och sedan avslutade vi med att de fick välja ett eget uttryck.

Mios gapskratt kom dock spontant från en skämt från kompisarnas sida och jag tog chansen och tryckte av!

Took the chance to get me a good base when my son Mio had a birthday party. He and his friends of course lined up! A wonderful mix of young actors and technicians! Used the shadow from our outdoor ceiling and a reflector under the face, so the light came from the side and from below. The sun had just set, so the longer the photography went on, the less light, but it turned out well anyway! The twilight light also created a rather soft light over the face.

The very short session with each one, meant that after some first shots, I asked them to be completely neutral and then we ended with them choosing their own expression. However, Mio’s gaping laugh came spontaneously from a joke on the part of his friends and I took the chance and pushed off!

De första utkasten lade jag ganska raskt ut på Facebook och Instagram den 10 oktober för att dela bilderna med ungdomarna. Jag använde mig då av några första, enkla sett att skapa mer och hårdare detaljer, genom att i GIMP skapa lager med Gaussisk oskärpa. Här en bra video om det med Gimp workshop.

Effekten blev ganska lik en hård användning av Tone Mapping i Raw Therapee, så då var det enklare att bara använda Raw Therapee. Det skapar i alla fall en hård känsla med förmåga att lyfta detaljer som oftast inte anses som vackra. Men till porträtt av desperata män eller för att visa utsatthet och något tärande hos människan, funkar det ju bra!

I posted the first drafts pretty quickly on Facebook and Instagram on October 10 to share the photos with the young people. I then used some first, simple sets to create more and harder details, by creating layers with Gaussian blur in GIMP. Here is a good video about it with Gimp workshop.

The effect was quite similar to a hard use of Tone Mapping in Raw Therapee, so then it was easier to just use Raw Therapee.

In any case, it creates a hard feeling with the ability to highlight details that are usually not considered beautiful. But for portraits of desperate men or to show vulnerability and something consuming in humans, it works well!

När jag experimenterat ett tag vågade jag mig vidare och hittade MyGimpTutorialChannel. Där finns ett mer finsmakat sätt att skapa effekten och då insåg jag också att porträtten inte bara skulle göra sig i svartvitt utan i färg också. Tyckte det blev intressant att se vad som väcks i en när jag använder unga, väldigt oskadade människor som modeller istället för uteliggare eller äldre ansikten som har sett en livstid, som oftast dyker upp med detta sätta att processa bilderna.

After experimenting for a while, I ventured further and found MyGimpTutorialChannel. There is a finer way to create the effect and then I also realized that the portraits would not only be good in black and white but in colour as well.

Thought it became interesting to see what is aroused in one when I use young, very uninjured people as models instead of outsiders or older faces who have seen a lifetime, that usually appears with this way of processing the images.

Har svårt att välja bara en bild utan tycker att varje bild har något spännande att tillföra. Därför får ni dem här i ett galleri över bilderna på Mio Lomner.

Nästa blogg blir en fortsättning på detta tema men med ett annat ansikte!

Have a hard time choosing just one picture but think that each picture has something exciting to add. That’s why you get them here in a gallery of pictures of Mio Lomner.

The next blog will be a continuation of this theme but with a different face!

Jag duckar reflexmässigt, igen, när jag hör det dova brummandet ovanför mig, men de är inte intresserade av mig, utan bara att komma hem till sitt bo. Har ställt upp kameran på stativet och väntar med fingret på avtryckaren. Kameran är inställd på 1/800 dels sekund och bländare 5,6 och på grund av det något mulna vädret behöver jag ha ISO 1000 för att få till det med zoomen på 200 mm.

I duck reflexively, again, when I hear the muffled humming above me, but they are not interested in me, only to come home to their nest. Has set up the camera on the tripod and is waiting with his finger on the shutter button. The camera is set to 1/800 partly second and aperture 5.6 and due to the slightly cloudy weather I need ISO 1000 to get it with the zoom of 200 mm.

Jag låter exponeringarna rulla iväg när bålgetingen ovanför mig går in för landning. Det rasslar till och 5-6 bilder blir tagna. Det går för fort och är för smått för kamerans autofokus ska hinna med, så jag har ställt den på fast skärpeinställning och hoppas på det bästa!

I let the exposures roll away when the hornet above me goes in for landing. It rattles and 5-6 pictures are taken. It goes too fast and is too small for the camera’s autofocus to catch up, so I have set it to fixed focus and hope for the best!

Det är mitt första försök att fotografera bålgetingar och sommaren lider redan mot sitt slut. Det är mitten av september och det är lite kyligt i luften, men de är väldigt aktiva. Resultat blir inte så bra tekniskt, men jag tycker att jag lyckas hitta något annat i tre av bilderna. Fick ta till Tone Mapping i Raw Therapee för att få fram bålgetingarna mer mot den gråa bakgrunden.

This is my first attempt to photograph horns and the summer is already suffering towards the end. It is mid-September and it is a bit chilly in the air, but they are very active. Results are not so good technically, but I think I manage to find something else in 3 of the pictures. Had to use Tone Mapping in Raw Therapee to bring out the horns more against the gray background.

Efter några dagar var jag tillbaka vid boet för att se om jag kunde få några bättre bilder och då främst bättre ljus. Solen sken denna dag men moln seglade ganska frekvent framför solen. Sedan gällde det att vänta ut skuggorna som vandrade över bohålet från de närmaste träden och boträdets grenar. Sist så behövde ju också bålgetingarna visa upp sig när tillslut solen låg rätt!

After a few days I was back at the nest to see if I could get some better pictures and then mainly better light. The sun was shining this day but clouds sailed quite frequently in front of the sun. Then it was necessary to wait out the shadows that wandered over the den from the nearest trees and the branches of the nest tree. Lastly, the horns also needed to show up when finally the sun was right!

Men genom att det var en hyfsat varm dag så var det full aktivitet vid boet. Det brummade av bålgetingar som lämnade boet och ännu mer hördes det när bålgetingarna kom in för landning. De tog några lovar runt trädet och sedan hängde de i luften ett tag utanför hålet. Vissa störtade sedan rakt in i hålet medan andra landade i öppningen och gick in.

Men det var alltid någon som höll vakt i öppningen, så jag undrar hur hon kunde hålla koll på de som fort rakt in i hålet?

But because it was a fairly hot day, there was full activity at the nest. It was humming horns that left the nest and even more was heard when the horns came in for landing. They took a few turns around the tree and then hung in the air for a while outside the hole. Some then plunged straight into the hole while others landed in the opening and went inside.

But there was always someone watching over the opening, so I wonder how she could keep track of those who went straight into the hole?

Jag fick dock se vakthonan i aktion när hon attackerade en inkommande bålgeting och de surrade sammantrasslade ett tag i luften men hamnade tillslut i gräset vid trädets rot. Där verkade det som om inkräktaren gav upp.

När jag fick loss kameran från stativet och fotade bålgetingen som var på marken såg det nästan ut som om den första hade brutit nacken, för huvudet satt i en annan vinkel. Men sedan rätade den upp sig och satte sig att tvätta sig först på en kvist och sedan på mitt ben!

However, I saw the female guard in action when she attacked an incoming hornet and the buzzers tangled in the air for a while but ended up in the grass at the root of the tree. There it seemed as if the intruder gave up.

When I removed the camera from the tripod and photographed the hornet that was on the ground, it almost looked as if it had broken its neck, because its head was at a different angle. But then it straightened up and sat down to wash, first on a twig and then on my leg!

Efter ett tag så bestämde jag mig för att testa några nya vinklar för att få bättre ljus. Jag lyfte upp kameran med stativet och chansade på några manuella inställningar och avfyrade med självutlösaren och max antal bilder. Det blev inga lyckade resultat av det.

After a while, I decided to try some new angles to get better light. I lifted the camera with the tripod and took a chance on some manual settings and fired with the self-timer and the maximum number of pictures. There were no successful results.

Sedan ställde jag mig lite närmare och samtidigt så föll solljuset in och badade bohålan i ljus. Jag hann ta några bilder innan jag upptäckte att fler bålgetingar lämnade hålan och började cirkulera ovanför mig. Jag backade undan men lämnade kameran kvar för att se om det bara var mig de var irriterade över. Men de fortsatte att surra kring kameran, så jag bestämde mig för att backa undan till min förra plats och det tyckte de var okej, för de drog sig tillbaka och visade mig inget mer intresse.

Then I stood a little closer and at the same time the sunlight fell in and bathed the den in light. I had time to take some pictures before I discovered that more hornets left the cave and started circulating above me. I backed away but left the camera to see if it was just me they were annoyed with. But they kept buzzing around the camera, so I decided to go back to my previous place and they thought it was okay, because they withdrew and showed me no more interest.

Försökte mig på några bilder till trots att solen hade försvunnit bakom både moln och grenverk. Inga strålande bilder blev det men däremot fick jag med en väldigt aktiv vakthona och bålgetingarnas arbete med att kontrollera sina systrar som kommer med mat eller bara vill hem.

Tried some more pictures even though the sun had disappeared behind both clouds and branches. There were no brilliant pictures, but on the other hand I got a very active female guard and the horns’ work to control their sisters who come with food or just want to go home.

Med ISO 800 och en uppskalad delförstoring blev det ett mer målat porträtt av henne på sin post utanför bohålan.

With ISO 800 and a scaled-up partial enlargement, it became a more painted portrait of her on her post outside the den.

Jag återvände in sista gång i mitten av oktober. Det var då klart kyligare väder och bålgetingarna satt mest i hålans kant. Några enstaka in- och utflygningar under den tid jag var där så det fanns inte många möjligheter att få till några aktionbilder.

I returned last time in mid-October. It was then clearly cooler weather and the hornets were mostly at the edge of the hole. A few occasional arrivals and departures during the time I was there, so there were not many opportunities to get any action pictures.

Däremot så testade jag att använda blixt för att se hur det blev. Det fanns då bara en möjlighet att få en bild pga att det inte går att ta seriebilder med blixt, så resultatet blev mest bålgetingar flygandes utanför skärpan.

Däremot så kunde jag avsluta med nedan porträtt. En hösttrött bålgeting sittandes på kanten av sin bohåla. Det som kan vara lite intressant med bilden är att det streck som går från bålgetingen in till boet är benet på en lockespindel. Om den bara var där av en slump eller inte vet jag inte, men den uppehöll sig precis innanför bohålets kant.

However, I tried to use flash to see how it turned out. There was then only one chance to get a picture due to the fact that it is not possible to take serial pictures with flash, so the result was mostly hornets flying outside the focus.

However, I was able to finish with the portrait below. An autumn-tired hornet sitting on the edge of its burrow. What can be a little interesting about the picture is that the line that goes from the hornet to the nest is the leg of a harvestman. I do not know if it was just there by chance or not, but it was just sitting inside the edge of the burrow.

Ett roligt projekt, trots min kameras tillkortakommanden och ett inte allt för anpassat objektiv för insektsfotografering. Det som är bra med bålgetingar är att de är stora insekter och därför lättare att få med på bild! Som vanligt fann jag det utmanande och spännande att skapa något med det material jag har och jag är väldigt nöjd med vissa av bilderna, som jag tycker porträtterar bålgetingarna på ett intressant sätt.

A fun project, despite my camera’s shortcomings and a not too adapted lens for insect photography. The good thing about hornets is that they are large insects and therefore easier to get in the picture! As usual, I found it challenging and exciting to create something with the material I have, and I am very happy with some of the pictures, that I think portray the horns in an interesting way.

Sitter i bilen och har precis rullat ut på vägen österut. Funderar på vilken plats jag ska välja att ta mig till för min egna fototid denna kväll?

När jag passerar Söderby i Lemland väller ett gigantiskt moln upp över himlen framför mig. Solen belyser det redan snett underifrån och jag inser, att om jag tar mig till Herröskatan, så kommer molnet förhoppningsvis att vara över Ledfjärdens vatten i egen majestät!

Sitting in the car and has just rolled out on the way east. Thinking about which place I should choose to go to for my own photo time this evening?

When I pass Söderby in Lemland, a giant cloud wells up in the sky in front of me. The sun already illuminates it obliquely from below and I realize that if I go to Herröskatan, the cloud will hopefully be over Ledfjärden’s water in its own majesty!

Och så här blev det!

Ett panorama av 4 stående, handtagna bilder. Med programmet Hugin, som är ett gratisprogram för att sätta ihop panoramabilder, så funkade det bra även utan ett stativ. Kan säkert bli bättre kvalitet med ett stativ men för mig duger detta!

And this is how it turned out!

A panorama of 4 portrait, hand held photos. With the program Hugin, which is a free program for putting together panoramic images, it worked well even without a tripod. Can certainly be better quality with a tripod but for me this is enough!

Resten av kvällen roade jag mig med att följa ljuset och molnen som på olika sätt interagerade med den svartvita fyren där ute i Ledfjärden.

The rest of the evening I had fun following the light and the clouds that interacted with the black and white lighthouse out there in Ledfjärden in different ways.

Flyttade mig efter stranden för att fånga andra bakgrunder till fyren, men även hinna med de flyende molnen! Insåg att det blåste ganska mycket i luftlagren där uppe. Molnen passerade förbi fyren väldigt raskt, så det gällde att trycka på avtryckaren i rätt tid för att fånga en rolig formation på rätt plats.

Moved along the beach to catch other backgrounds to the lighthouse, but also catch up with the fleeing clouds! Realized that it was blowing quite a lot in the air layers up there. The clouds passed the lighthouse very quickly, so it was important to press the shutter button at the right time to catch a fun formation in the right place.

I väntan på rätt moln hittade jag en sten där i strandkanten. Testade lite olika exponeringstider för att se effekterna. Blev inte så långa tider genom att solen gick ner klockan 20.36 och spred sitt ljus förbi klockan nio och jag har ännu inte investerat i några gråfilter.

While waiting for the right clouds, I found a rock there on the shore. Tested a few different exposure times to see the effects. Did not get that long exposures, because the sun went down at 20.36 and spread its light past nine o’clock and I have not yet invested in any gray filters.

Tillslut blev det tillräckligt mörkt över Ledfjärden när solen försvann nedanför horisonten bakom mig, för att få lite längre slutartider. Blev väldigt nöjd med denna där stenen tar upp förgrunden, som är tagen en halvtimme efter solnedgång.

Eventually it got dark enough over Ledfjärden when the sun disappeared below the horizon behind me, to get a little longer shutter speeds. Was very pleased with this one where the stone takes up the foreground, which is taken half an hour after sunset.

Ville se om det blev något vackert ljus av solnedgången också, så jag tog mig över till den västra sidan av Herröskatan. Men det blev mest kaos, för precis när jag fått upp kameran på stativet började regnet falla och vinden kastade in dropparna på linsen och allt blev suddigt!

I nästa inlägg kommer jag att ta er med till en dimmig utflykt i norra Geta på Åland.

Wanted to see if there was any beautiful light from the sunset as well, so I went over to the west side of Herröskatan. But it was mostly chaos, because just when I got the camera on the tripod, the rain started to fall and the wind threw the drops on the lens and everything became blurred!

In the next post, I will take you on a foggy excursion in northern Geta on The Åland Islands.