Author Archives: Admin

På morgonen den 21:a mars 2021, toppade en nordlig vind 19 meter per sekund ute vid Märkets fyr och jag och min fru Therese gav oss norrut, för att se om vi kunde hitta vågor vid Havsvidden resort i Geta på Åland.

Vinden hade avtagit till 14 meter per sekund när vi väl var på plats vid lunchtid.

Ute på klipporna möttes jag av ett solbelyst inferno och min puls steg och ivern satte in att fota spektaklet! Men jag märkte ganska snart att det inte var lätt att fånga detta skådespel.

Ett rullande element som slumpvis kastade upp kaskader av vitt, både över de röda klipporna och högt upp i den klara vårluften. Ljuset var hårt av en sol högt upp på himlen och komposition svårbemästrad på grund av vågornas nyckfullhet.

On the morning of March 21, 2021, a northerly wind topped 19 meters per second out at Märket’s lighthouse and my wife Therese and I headed north, to see if we could find waves at Havsvidden resort in Geta on The Åland Islands.

The wind had abated to 14 meters per second when we were in place at lunchtime.

Out on the rocks I was greeted by a sunlit inferno and my heart rate rose and zeal set in to photograph the sight! But I soon noticed that it was not easy to capture this spectacle.

A rolling element that randomly threw up cascades of white, both over the red rocks and high up in the clear spring air. The light was harsh by a sun high in the sky and composition difficult to master due to the capriciousness of the waves.

Kom att tänka på Robert Capas ord: ”Om dina bilder inte är tillräckligt bra, är du inte tillräckligt nära.” så jag tog mig ner till vattnets front för att gå mer i närkamp med vågorna.

Där upptäckte jag att det var ännu svårare att använda kameran, för objektivet blev snabbt övertäckt av fina, salta vattendroppar som kastades in över land av den hårda vinden.

Gömde kameran bakom mig. Försökte sedan invänta nästa våg, jag trodde skulle vara stor nog och i rätt vinkel för att skapa något storartat och då kasta fram kameran för att fånga ögonblicket. Men jag fick ge upp, för vinden var för snabb att fylla min lins med vattendis.

Letade nya vinklar och satt stundvis och väntade på den rätta vågen stirrandes genom sökaren och ibland sköt jag från höften för att hinna med. Efter en och en halv timme hade skådespelet mattats betydlig och vinden gått ner i styrka så vi vände hemåt.

Come to think of Robert Capa’s words: ”If your pictures are not good enough, you are not close enough.” so I went down to the front of the water to go in close combat with the waves.

There I discovered that it was even more difficult to use the camera, because the lens was quickly covered by fine, salty water drops, that were thrown over land by the strong wind.

Hidden the camera behind me. Then tried to wait for the next wave, I thought would be big enough and at the right angle to create something magnificent and then throw out the camera to capture the moment. But I had to give up, because the wind was too fast to fill my lens with water mist.

Looking for new angles and sat for a while waiting for the right wave staring through the viewfinder and sometimes I shot from the hip to catch up. After one and a half hours, the spectacle had slowed down considerably and the wind had gone down in strength so we returned home.

Med 384 bilder på minneskortet från klipporna och vågorna utanför Havsvidden på norra Åland blir det lite för mycket för mig. Jag förstår inte hur de som fotar 1000 bilder på samma sak, orkar gå igenom bilderna för att hitta de bästa?

With 384 pictures on the memory card from the rocks and waves outside Havsvidden in northern Åland Islands, it will be a little too much for me. I do not understand how those who take 1000 pictures of the same thing, can go through the pictures to find the best?

Jag har nu gått igenom ca hälften av bilderna och genom att jag vill lära mig genom mina Photographic Steps, så vill jag även jobba med de bilder som vid första blicken inte riktigt ser bra ut. Detta för att försöka utveckla mitt bildseende men även utmana mig att använda fotoredigeringsprogrammet mer och inte bara nöja mig med de vanligaste inställningarna.

I have now gone through about half of the pictures and because I want to learn through my Photographic Steps, I also want to work with the images that at first glance do not really look good. This is to try to develop my image vision, but also challenge me to use the photo editing program more and not just settle for the most common settings.

Jag har en del bilder till att gå igenom, men jag tror att de bästa finns bland dessa som jag har med i denna blogg. Resten tror jag att jag presenterar på min Facebooksida.

Här finns historik över väderdata på Meteorologiska institutet och jag använder mig av Raw Therapee för att bearbeta mina bilder.

Nästa vecka kan det bli ännu mer bilder från norra Geta, men då betydligt lugnare, med hav och klippor i både solnedgång och uppgång.

I have some pictures more to go through but I think the best are among these that I have in this blog. The rest I think I will presentate on my Facebook-site.

Here you will find history of weather data at the Finnish Meteorological Institute and I use Raw Therapee to process my images.

Next week there may be even more pictures from northern Geta, but then much calmer, with sea and rocks in both sunset and sunrise.

I dagens blogg om mina Photographic Steps blir det bildkavalkad igen. Min kamera tar fortfarande oskarpa bilder, men nu vet jag vad det beror på och det kommer i ett kommande blogginlägg.

Så idag får det bli lite oskarpa actionbilder från en solig februaridag. Germundö Alpin levererar!

Och sist så hittar du en liten överraskning!

In today’s blog about my Photographic Steps, there will be a photo parade again. My camera still takes blurry pictures, but now I know what it’s due to and it’s coming in a future blog post.

So today there will be some blurry action pictures from a sunny February day. Germundö Alpin delivers!

And lastly, you will find a little surprise!

Jag testade att höja ISO till 400 trots solljuset, så att slutartiden kom upp på 1/1600s. Nu vet jag inte riktig om det var i överkant, för skärpan strular, men med tanke på att jag följde åkarna med kameran och åkarnas fart så behövs det säkert en slutartid över 1/1000s.

I tried to raise the ISO to 400 despite the sunlight, so that the shutter speed came up to 1 / 1600s. Now I do not really know if it was in the upper edge, for the sharpness is hassling, but considering that I followed the riders with the camera and the riders’ speed, a shutter speed over 1 / 1000s is probably needed.

Jag valde också att ha minste brännvidd, alltså 18 mm på mitt Nikkor 18-200mm, för att dels lyckas placera och följa åkaren innanför bildrutan och också skapa mindre möjlighet till skakningsoskärpa.

I also chose to have the smallest focal length, ie 18 mm on my Nikkor 18-200mm, to partly succeed in placing and following the rider inside the frame and also create less opportunity for shake blur.

På dessa bilder, när åkaren åker ner mot mig, blev det enklare att följa och skärpan hängde mer på hur autofokusen lyckads hänga med, än att jag rörde mycket på kameran i sidled.

Sista bilden blev till och med skarp!

När jag satt och redigerade de sista bilderna på Malva, så slog det mig att man borde kunna sätta ihop bilderna till en panoramabild. Googlade och hittade en instruktion hos GIMP-fantasten Davies Media Design och testade hans förslag att använda Hugin och så här blev det efter inte allt för mycket tricksande!

In these pictures, when the rider goes down towards me, it became easier to follow and the sharpness depended more on how the autofocus managed to keep up, than that I moved the camera a lot sideways.

The last picture was even sharp!

When I sat and edited the last pictures of Malva, it struck me that you should be able to put the pictures together into a panoramic picture. Googled and found an instruction from the GIMP fan Davies Media Design and tested his proposal to use Hugin and this is how it turned out after not too much trickery!

Hur coolt som helst!

Har inte tid för denna bloggpost, men alla bilder på hoppen är en i en serie, för jag använde det snabbaste flerbildsläget på 6 bilder i sekunden, vilket betyder att jag kan göra en panorama av nästan alla hoppen!

Det gäller att ha tungan rätt i mun bara!

How cool!

Do not have time for this blog post, but all the pictures of the jumps are one in a series, because I used the fastest multi-image mode at 6 frames per second, which means I can make a panorama of almost all the jumps!

It’s just a matter of keeping your tongue in your mouth (or outside)!

Nästa vecka blir det möjligen is i solsken, men vi får se!

Har du tagit några actionbilder på senaste tiden?

Next week there may be ice in the sunshine, but we’ll see!

Have you taken any action pictures lately?

Det rasslar under bilen av torra grässtrån och en del ungt björksly, när jag kör försiktigt fram på den smala skogsvägen. Plötsligt dunkar det till under bilen, det fortsätter med ett kort skrapande ljud och sedan fortsätter rasslandet.

Fyrhjulsdrift har vi på den nyinförskaffade Volvon, men vad hjälper det när någon tidigare ägare har sänkt den så lågt, att minsta lilla sten eller upphöjning, går i hasplåtarna eller de utstickande bultarna på avgasröret?

It rattles under the car of dry blades of grass and some young birch bushes, as I drive carefully on the narrow forest road. Suddenly there is a thump under the car and it continues with a short scratching sound and then the rattling continues.

We have four-wheel drive on the newly acquired Volvo, but what good is it, when some previous owner has lowered it so low that the slightest stone or elevation goes in the skid plates or the protruding bolts on the exhaust pipe?

Kliver ut bilen vid vägs ände och snön faller tung ner runt omkring mig. Någon knapp plusgrad i luften gör att snön blir tung och blöt och den fastnar och bildar högar på trädens grenar.

Allt känns grått och still runt mig när jag tar fram kameran och stativet och kliver iväg mot klipporna vid vattnet.

Steps out of the car at the end of the road and the snow falls heavily around me. A slight degree of plus in the air makes the snow heavy and wet and it sticks and forms piles on the branches of the trees.

Everything feels grey and still around me when I take out the camera and the tripod and step away towards the cliff by the water.

Stöter på några döda träd med grenarna fulla med snö och försöker hitta mönster i virrvarret av grenar. Tar mig vidare ut mellan färre och färre tallar och ju mindre tallarna bli desto mer tilltar vinden.

Den blåser tunga snöflingor i ansiktet på mig och jag måste vara snabb med trasan, när jag väl har valt ett motiv och ska trycka av, innan linsen är blöt av snöflingor igen.

Encounter some dead trees with branches full of snow and try to find patterns in the tangle of branches. Takes me further out between fewer and fewer pines and the smaller the pines become, the more increases the wind.

It blows heavy snowflakes on my face and I have to be quick with the cloth, once I have chosen a motif and have to press the shutter button, before the lens is wet with snowflakes again.

Hittar mina favoritträd och letar efter gamla kompositioner och vinklar, för att se om det händer något när det finns en massa snö med i bilden. Vissa blir intressanta medan andra helt tappar spänningen.

Hittar även nya vyer som inte har fungerat tidigare. Snön skapar kontrast och lyfter fram den mörka klippan och tallarnas spretande grenar och barr.

Find my favorite trees and look for old compositions and angles, to see if something happens when there is a lot of snow in the picture. Some become interesting while others completely lose the tension.

Also finds new views that have not worked before. The snow creates contrast and bring out the dark cliff and the spreading branches and needles of the pines.

Snön sätter sig på linsen och jag försöker hinna med och torka med trasan. Blåsten tränger kylan och fukten innanför jackan och jag söker mig in till lä i skogen och letar andra, mindre väderutsatta, motiv.

The snow settles on the lens and I try to catch up and dry with the cloth. The wind pushes the cold and the moisture inside the jacket and I seek refuge in the woods and look for other, less weather-exposed, motives.

Hemma, stirrandes på dataskärmen, försöker jag hitta något bland alla gråa bilder. Svartvitt eller färg? Mer kontrast eller mindre? Letar på nätet för att försöka förstå mitt bildbehandlingsprogram Raw Therapee bättre.

Hittar en video om att jobba med svartvita bilder med inte allt för bra ljud, men jag börjar testa mig fram, vilket bilderna i dagens blogg får symbolisera. Letar mig fram till Tone Mapping i programmet, för att få mer detaljer i skuggorna och även öka kontrasten.

At home, staring at the computer screen, I try to find something among all the grey pictures. Black and white or colour? More contrast or less? Looking online to try to understand my imaging program Raw Therapee better.

Find a video about working with black and white images with not too good sound, but I start to test myself, which the images in today’s blog may symbolize. Looking for Tone Mapping in the program, to get more details in the shadows and also increase the contrast.

Lägger till Tonkurvan, som jag har hållit mig borta ifrån. Jag har aldrig lyckats få till färgerna med den, men här gav det mer nyanser i gråskalan. Sist klickade jag mig in på Kontrast genom detaljnivåer och den lyfte fram både grenar, barr och snöfall i bilderna. När jag testat tidigare så har resultatet blivit alltför hårt och kantigt och det naturliga har försvunnit i väg någon annan stans, men här passade det!

Adds the Tone curves, which I have stayed away from. I have never managed to get the colours with it, but here it gave more shades in the greyscale. Lastly, I clicked on Contrast by detail levels and it highlighted both branches, needles and snowfall in the pictures. When I tested before, the result has been too hard and angular and the natural has disappeared somewhere else, but here it fit!

Jag utlovade is också, men det kommer i nästa vecka!

I promised ice too, but it’s coming next week!

Jag tog mig ut till Lumparlands nordligaste udde för att se hur fyren där såg ut och det blev en resa i det sista ljuset på dagen.

I went out to Lumparland’s northernmost headland to see what the lighthouse there looked like and it was a trip in the last light of the day.

Molnen ligger, som vanligt denna vinter, tjocka över himlen. Ingen struktur eller form på dem, utan bara ett kompakt tak i grått. Som tur var så hade lite snö fallit, så att en viss kontrast i alla fall finns på marken.

Jag går ner till vattnet och spanar ut över Lumparns gråa yta. Lite kluckande vågor slår mot klipporna, men ingen vind att tala om. Knäpper ihop jackan mot kylan, för att förbereda mig på att stå mer still, i vänta på att kameran ska hinna få in tillräckligt med ljus.

The clouds are, as usual this winter, thick over the sky. No structure or shape on them, just a compact grey roof. Luckily, some snow had fallen, so that a certain contrast is at least on the ground.

I go down to the water and look out over Lumparn’s grey surface. A little gurgling waves hit the rocks, but no wind to speak of. Fastens the jacket against the cold, to prepare me to stand still, waiting for the camera to get enough light.

Scenariot börja i grått, men när jag krånglar mig fram över klipporna mot själva udden och fyren, övergår ljuset mer mot gråblått.

Försöker förutse var jag kanske vill ta en bild, för att inte sätta mina fotspår i snön, mitt i det som var tänkt att vara orört och stilla.

Själva fyren var inte så anslående, men isen som bildats på udden, var mer imponerande och inbjöd mig till krypande på knäna och plaskande i det kalla vattnet. Bra med vattentäta kängor!

The scenario starts in gray, but when I struggle over the rocks towards the cape and the lighthouse itself, the light changes more to gray-blue.

Trying to predict where I might want to take a picture, so as not to put my footprints in the snow, in the middle of what was meant to be untouched and still.

The lighthouse itself was not so striking, but the ice that formed on the headland was more impressive and invited me to crawl on my knees and splash in the cold water. Good with waterproof boots!

Utforskade strandlinjen, men mer åt öster tog klipporna slut och trots det tjocka molntäcket, så trängde solens sista ljus igenom molnen där borta i väster och skapade någon sorts kontrast till det gråblå landskapet.

När solens ljus var helt borta, tog ljusen från Mariehamn över. Det skapade en illusion av att solen fortfarande jobbade där borta i horisonten, på min sista bild på turen, vilket är det översta bilden i denna blogg.

Så nu har förnattens blå ljus tagit över innan det blir svart natt. Natt och natt förresten. Sista bilden tar jag 17:01, innan jag kryssar mig ner mellan tallar och klippskrevor till bilen i det tilltagande mörkret.

Explored the shoreline, but further east the cliffs ended and despite the thick cloud cover, the last light of the sun penetrated the clouds over there in the west and created some kind of contrast to the grey-blue landscape.

When the sun’s light was completely gone, the lights from Mariehamn took over. It created the illusion that the sun was still working over there on the horizon, in my last picture of the trip, which is the top picture in this blog.
So now the blue light of night has taken over before it becomes black night. Night and night by the way. I take the last picture at 17.01, before I cross between pines and crevices to the car in the increasing darkness.

Efter en lång natt i tältets mörker där jag fördrev tiden med att läsa ”Jag kan ha fel” av Björn Natthiko Lindeblad, vilket inte gjorde mörkret mindre mörkt, men han levererar många sanningar, började det ljusna igen vid 10-tiden.

Så jag tog mig ut till vattnet, åt lite frukost på klipporna i skydd för vinden och inväntade mer ljus. Fick lite sällskap av en säl som tittade på mig. För mörkt och för långt bort för att försöka fotografera.

After a long night in the tent’s darkness, where I spent time reading ”I can be wrong” by Björn Natthiko Lindeblad, which did not make the darkness less dark, but he delivers many truths, it started to light up again at 10 o’clock.

So I went out to the water, ate some breakfast on the rocks in protection from the wind and waited for more light. Got some company from a seal who was looking at me. Too dark and too far away to try to photograph.

Solen behagade inte visa sig denna dag heller. Ett tjockare molntäcke än i går från horisont till horisont och samma vind och vågrörelser.

The sun did not want to show itself this day either. A thicker cloud cover than yesterday from horizon to horizon and the same wind and wave movements.

Min plan vara att röra mig fram över klipporna på denna del av ön och se om jag kunde hitta några roliga stenar eller klippor att ta med lång slutartid. Den här bjässen syntes på långt hål, men bäst blev den riktigt nära!

My plan was to move across the cliffs on this part of the island and see if I could find some fun stones or cliffs to take with long shutter speed. This bastard was seen from afar, but the best shot was from really close!

Fler stenar kom i min väg och när solen hade kommit upp en bit så började öarna i horisonten att sväva ovanför vattenytan, som i översta bilden. Har fått lära mig att det beror på att luften och vattnet har olika temperatur och därför bryter ljusstrålarna och man kan se det som är nedanför horisonten. Häftigt!

More rocks came in my way and when the sun had risen a bit, the islands on the horizon began to float above the water surface, as in the top picture. I have been taught that it is because the air and water have different temperatures and therefore the light rays refract and you can see what is below the horizon. Cool!

Kyla, moln och blåst skapade en känsla i bilderna som jag gillar. Det dåliga ljuset gjorde att jag kunde köra med ganska långa slutartider utan gråfilter, som jag ännu inte äger några!

Cold, clouds and wind created a feeling in the pictures that I like. The bad light allowed me to photo with quite long shutter speeds without grey filters, which I do not yet own!

Nu var det slut för denna gång från Simskäla. Nästa vecka kan det bli från Lumpo udd eller Mariehamn… eller Hammarudda… Flera val ser jag, så ni får vänta och se!

Now it is over for this time from Simskäla. Next week it could be from Lumpo cape or Mariehamn … or Hammarudda … I see several choices, so you have to wait and see!

Vid min fotoutflykt till Simskäla i början av januari hittade jag efter lunch en bäck, som stilla flöt fram mellan träden.

Genom att vädret bjöd på mulen himmel med snöbyar, så inbjöd bäcken till ett skyddat fotograferande i lä av skogen som inte var beroende av spektakulärt ljus.

Jag såg möjligheten att verkligen utforska bäcken och lägga tid på att hitta så många vinklar och uttryck som möjligt. Detta är något som jag har svårt för. Jag tror att jag har för lite tålamod. När jag har tagit en bild som jag tror kommer att bli bra, så tappar jag intresset och vill vidare till nästa objekt.

On my photo excursion to Simskäla in early January, I found a brook after lunch, which still floated between the trees. Because the weather offered overcast skies with snow flurries, the brook invited to a protected photography in the shelter of the forest, that was not dependent on spectacular light.

I saw the opportunity to really explore the brook and spend time finding as many angles and expressions as possible. This is something I have a hard time with. I think I have too little patience. When I have taken a picture that I think will be good, I lose interest and want to move on to the next object.

Utgångspunkten blev långa tider med målet att skapa bilder med svepande vatten. Men som i bilden ovan, så är det svårt att få bukt med skakningsoskärpan när man inte har ett tungt stativ och det blåser och tiderna är tiotals sekunder långa.

När jag letade mig upp och ner efter bäcken för att hitta nya vinklar, upptäckte jag också att bäcken som jag tyckte var svart där den slingrade sig fram mellan mossan, inta alls var svart i alla vinklar. Det svarta kom från träden, som speglade sig i vattnet men i andra vinklar så försvann den kompakta massan av träd och himlen, med sina moln, lyste igenom. Genast var den magiska effekten som jag sökte borta.

The starting point was long exposure with the goal of creating images with sweeping water. But as in the picture above, it is difficult to get rid of the shaking blur when you do not have a heavy tripod and it is windy and the times are tens of seconds long.

When I moved up and down the brook to find new angles, I also discovered that the brook that I thought was black, where it wound its way between the moss, was not at all black at all angles. The black came from the trees, which were reflected in the water, but at other angles the compact mass of trees disapeared and the sky, with its clouds, shone through. Immediately the magical effect I sought was gone.

Plötsligt bröt några ljusstrålar fram genom molnen och lyste upp en del av bäcken och det bildades ett guldsken i vattnet som rann över stenarna. Bråttom, bråttom helt plötsligt för att hinna fånga ljuset!

Suddenly some rays of light broke through the clouds and illuminated part of the brook and a golden glow formed in the water that ran over the rocks. Hurry, hurry all of a sudden to catch the light!

Lika plötsligt som solen bröt igenom kom en snöby svepande genom skogen. Allt blev suddigt av snöflingorna och jag såg möjligheten att fånga en annan känsla av bäcken.

Fippla med stativ, skärpa, tider och komposition och när allt var färdigt så var snöfallet över! Träden, som nästan hade varit borta i det vita, syntes nu tydligt igen. Magin var borta men jag tog en bild ändå.

As suddenly as the sun broke through, a snow flurry came sweeping through the forest. Everything was blurred by the snowflakes and I saw the opportunity to capture a different feeling of the brook.

Fiddle with tripods, sharpness, times and composition and when everything was done, the snowfall was over! The trees, which had almost disappeared in the white, were now clearly visible again. The magic was gone but I took a picture anyway.

Jag kände mig ändå nöjd över att jag stannat och verkligen försökt att ta in denna lilla bäck. Insåg sedan att jag behövde ta mig tillbaka till bilen innan det blev för mörkt.

I still felt happy that I stayed and really tried to take in this little stream. Realized I needed to get back to the car before it got too dark.

Väl hemma vid datorn upptäcker jag att det är väldigt svårt för mig att få fram den känsla som jag hade vid bäcken. För mig var upplevelsen trolsk, stillsam och lite mystisk. Bilderna däremot blev hårda, kontrastrika och stökiga. Jag tror att det mest beror på snön i mossan. Istället för att skapa en mjuk upplevelse så tar det över och skapar ett hårt och stökigt mönster på bilderna.

Once at home at the computer, I discover that it is very difficult for me to get the feeling I had at the brook. For me, the experience was magical, quiet and a bit mysterious. The images, on the other hand, became harsh, contrasting and messy. I think it’s mostly due to the snow in the moss. Instead of creating a soft experience, it takes over and creates a hard and messy pattern in the pictures.

Som ni ser på bilderna så har jag försökt att hitta fram till det jag upplevde med hjälp av olika effekter i Raw Therapee.

Jag har försökt att göra bilderna mjuka genom att inte använda lokal kontrast och ingen extra skärpa. Testade även med Tone mapping för att försöka hitta det trolska, men ju mjukare bild desto svårare att få fram rörelsen i vattnet som bildades av skummet och luftbubblorna som flöt fram så fint.

Den svartvita bilden fick inte heller fram det mjuka men kanske det som egentligen var: kontrastrikt, kallt och hårt men ändå något mjukt som letar sig fram mellan träden.

As you can see in the pictures, I have tried to find out what I experienced with the help of different effects in Raw Therapee.

I have tried to make the images soft by not using local contrast and no extra sharpness. Also tested with Tone mapping to try to find the magic, but the softer the image the harder it is to get the movement in the water that was formed by the foam and the air bubbles that floated so nicely.

The black and white image did not bring out the soft either, but perhaps what it really was: contrast-rich, cold and hard, but still something soft that finds its way between the trees.

Flera bilder blev suddiga och oskarpa och flera väldigt intetsägande. Det blev inte heller vad jag tänkt mig men jag hoppas jag har lärt mig något på resan!

Nästa vecka blir det bilder från den avslutande morgonen här på Simskäla, så mer blått!

Several images became blurred and blurry and several very bland. It did not turn out what I had in mind either, but I hope I have learned something on the trip!

Next week there will be pictures from the final morning here at Simskäla, so more blue!