How to find new spots – the journey continues!

Efter besök på Prästgårdsnäsets naturreservat, som jag skrev om i förra bloggen, sätter vi oss i bilen och rullar norrut igen. Vi tar vägen över Vandö och förundras över alla människor som lever sina liv i alla möjliga avkrokar på denna vackra ö.

Vårt mål är Dånö i den avlägsna nordvästra delen av Geta, eller rättare sagt ön Gamlan som ligger alla längst ut där vägen tar slut.

Tittar till appen Sun Locator för att se var solen kommer att gå ner i kväll och jämför med finska Lantmäteriverkets ypperliga karta på nätet. Jag kan verkligen rekommendera deras sida Kartplatsen för en lätthanterlig karta över Finland. Jämför även med Googles satellitbild för att se var det finns klippor att fota ifrån, så man inte hamnar mitt i skogen, när man vill ha en vy ut över havet!

After a visit to Prästgårdsnäset’s nature reserve, which I wrote about in the previous blog, we get in the car and roll north again. We take the road across Vandö and marvel at all the people who live their lives in all possible nooks and crannies on this beautiful island.

Our destination is Dånö in the far northwestern part of Geta, or rather the island Gamlan which is located where the road ends.

Looking at the Sun Locator app to see where the sun will go down tonight and compare with the Finnish National Land Survey’s excellent map online. I can really recommend their page ”Kartplatsen” for an easy-to-use map of Finland. Also compare with Google’s satellite image to see where there are rocks to shoot from, so you do not end up in the middle of the forest, when you want a view out over the sea!

Upptäcker att vi är tvungna att gå 2,5 km för att komma ut till Gamlan, så det är bara att slänga upp stativet på axeln och knata iväg! Men det bli en trevlig promenad tillsammans på den ringlande grusvägen.

Vi orienterar fel ute på Gamlan och hamnar på fel väg men hittar en stig som går åt rätt håll genom skogen. Tar oss genom gran- och tallskog och sedan upp på det genombrutna berget och får sicksacka oss fram mellan vindpinade tallar och skrevor som hindrar vår väg.

Ett kaotiskt landskap innan man kommer upp på bergets krön. Där har inlandsisen rundat hällarna istället för att bryta isär dem. Det är lite lättare att ta sig fram och vyn mot havet öppnar upp sig ovanför talltopparna som växer i branten ned mot havet.

Discover that we have to walk 2.5 km to get out to Gamlan, so all you have to do is throw the tripod on your shoulder and crawl away! But it will be a nice walk together on the winding gravel road.

We orientate wrong out on Gamlan and end up on the wrong road but find a path that goes in the right direction through the forest. Takes us through spruce and pine forest and then up the pierced mountain and has to zigzag us between windswept pines and crevices that hinder our path.

A chaotic landscape before reaching the top of the mountain. There, the ice sheet has rounded the slabs instead of breaking them apart. It is a little easier to get there and the view towards the sea opens up above the pine tops that grow on the steep down towards the sea.

Solen börjar gå ner precis när vi anländer, för det tog lite mer tid än vi tänkt att komma fram.

Far fram och tillbaka som vanligt på en ny plats men tar inte så mycket bilder som jag brukar, för jag hittar inga bra kompositioner. Inser att jag gillar att vara närmare vattnet när jag fotar. Att vara så här långt upp skapar ett landskap som jag har svårt att hitta kompositioner i. Gillar att vara närmare för att hitta detaljer som jag kan lyfta fram, istället för dessa breda vyer där jag behöver hitta mönster och linjer att följa. Svårt men bra träning!

När solen försvunnit bakom både moln och horisont trevar vi oss i mörkret tillbaka till bilen. Det blev en månskenspromenad när vi väl kom ut ur skogen, vilket underlättade för oss genom att månen lyste vår väg i den begynnande natten.

The sun starts to set just as we arrive, because it took a little longer than we intended to arrive.

Goes back and forth as usual in a new place but does not take as many pictures as I usually do, because I can not find good compositions. Realize that I like to be closer to the water when I take photos. Being this far up creates a landscape that I have a hard time finding compositions in. I like to be closer to finding details that I can highlight, instead of these wide views where I need to find patterns and lines to follow. Difficult but good training!

When the sun has disappeared behind both clouds and the horizon, we grope our way back to the car in the dark. It was a moonlight walk which made it easier for us by the moon shining our way in the beginning night.

Efter en skön natts sömn tar vi oss upp tidig i mörkret och lastar in oss i bilen igen för att fånga soluppgången på andra sidan Åland! Bra med en liten ö så man kan få båda!

Återigen ett stirrande på solappar och kartor. Hittar en sträcka vid Mångstäkta som kan fungera som utsiktspunkt.

Väl framme får vi ännu en gång kämpa med den åländska terrängen. Även här är berget sönderbrutet i mindre, men svårforcerade, raviner och vindpinade tallar man får runda. Genom att inlandsisen här gick ut mot havet istället för in ifrån havet, är hela branten söndertrasad och ganska brant.

Vi får klättra bitvis, vilket är krångligt med ett stativ över axeln men tillslut är vi framme och blickar ut över havet och Vårdö.

Inser raskt att solen kommer att få kämpa med molnen som hänger över hela himlen. Det finns en glipa men den kan lika gärna gå igen innan solen hinner upp.

After a good night’s sleep, we get up early in the dark and load ourselves into the car again to catch the sunrise on the other side of Åland! Good with a small island so you can get both!

Again a stare at sun apps and maps. Finds a section at Mångstäkta that can serve as a vantage point.

Once there, we once again have to fight with the Åland terrain. Here, too, the rock is broken into smaller, but difficult to climb, ravines and windswept pines you have to get around. Because the ice sheet here went out to sea instead of inland, the whole slope is torn and quite steep.

We have to climb a bit, which is complicated with a tripod over the shoulder, but in the end we are there and look out over the sea and Vårdö.

Quickly realizes that the sun will have to contend with the clouds that hang over the entire sky. There is a gap but it can just as easily merge before the sun rises.

En liten glipa syns mellan land och moln och solen tittar upp några minuter innan den försvinner upp i molnhavet.

Det blir några bilder med fint ljus men åter har jag svårt att hitta kompositioner som känns tilltalande. Det blir många bilder på ingenting.

När dagsljuset har kommit tillbaka sätter vi oss ner och äter vår råa frukost av frukt och nötter. Njuter av den stilla morgonen och tråcklar oss sedan tillbaka till bilen genom den något krävande, kuperade hällmarksskogen.

När vi stod och tittade ut mot Vårdö blev vi sugna på att ta oss över med färjan och kanske fortsätta upp till Simskäla?

A small gap can be seen between land and clouds and the sun looks up a few minutes before it disappears into the cloud sea.

Capture some pictures with nice light but again I have a hard time finding compositions that feels appealing. There are many pictures of nothing.

When daylight has returned, we sit down and eat our raw breakfast of fruit and nuts. Enjoying the quiet morning and then trampling us back to the car through the somewhat demanding, hilly flat rock forest.

When we stood and looked out towards Vårdö, we began thinking of the idea to take the ferry over and maybe continue up to Simskäla?

Så blev det! Vi for till Simskäla men det får bli nästa bloggpost. Här några fler bilder.

So we did! We went to Simskäla but about that in the next blog post. Here are some more pictures.