Photographing snowboarder in the slope!

Tänkte visa några bilder som inte fått vara med på Instagram och även försöka summera säsongens lärdomar av att fotografera snowboardåkare på Idre Himmelfjäll.

Idre Himmelfjäll är Sveriges nyaste skidanläggning med bara 3 säsonger på nacken. Det är en ”snäll” anläggning som passar utmärkt för barnfamiljer med ganska flacka backar men också en svart nedfart. Mer info kan du hitta på Idre Himmelfjäll.

Thought to show some pictures that didn’t get room on Instagram and also try to sum up the season’s lessons from photographing snowboarders at Idre Himmelfjäll.

Idre Himmelfjäll is Sweden’s newest ski resort with only 3 seasons on its neck. It is a ”easy” facility that is excellent for families with children with fairly flat slopes but also a black slope. You can find more info at Idre Himmelfjäll.

I år blev det bara min dotter som fick vara modell. Sonen åker inte så mycket bräda och han var tyvärr uppe alldeles för lite, pga skola, för att jag skulle hinna med att fotografera honom också. Några bilder på honom blev det, när han hoppar i Idrefjäll och de kan ni se på photographic.steps på Instagram.

Under säsongen har jag bytt kamera från Nikon D7000 till Nikon D800. Genom att jag bytte format så fick jag även byta objektiv, så nu har jag ett Tamron 24-70 mm. I och med bytet tappade jag mitt teleläge på 200 mm som jag hade på det förra Nikkor objektivet, vilket resulterade i att jag var tvungen att vara närmare åkaren för att fylla upp rutan. Jag hade även mindre tid på mig att ta bilderna, genom att jag inte kunde börja ta bilder längre ifrån.

This year, only my daughter had time to be a model. My son does not ride much board and he was unfortunately up far too little, due to school, for me to have time to photograph him as well. There were some pictures of him, when he jumps in Idrefjäll and you can see them on photographic.steps on Instagram.

During the season I have changed camera from Nikon D7000 to Nikon D800. Because I changed the format, I also had to change the lens, so now I have a Tamron 24-70 mm. With the change, I lost my 200mm telephoto position that I had on the previous Nikkor lens, which resulted in me having to be closer to the rider to fill up the window. I also had less time to take the pictures, because I could not start taking pictures further away.

Fördelen däremot är att jag kan beskära bilderna drastiskt om jag skulle vilja och lyfta fram åkaren som har hamnat för långt bort. Upplösningen på bilderna är något helt annat på D800:an än på D7000. Nästan inge pixlar syns vid en rejäl förstoring.

Den andra fördelen är att ljusstyrkan på Tamronobjektivet ligger på F2,8 även vid 70 mm zoom och det tillsammans med den ljuskänsligare sensorn gör att det går att få riktigt bra skärpa trots sämre ljusförhållanden.

En hake är att D800:an inte tar mer än 5 bilder per sekund (vilket mer känns som 4 bilder i sekunden) mot 6 bilder per sekund på D7000. Det har jag märkt gör stor skillnad. Denna extra bildruta skapar mycket större möjlighet att fånga en passerande snowboardåkare i rätt läge och jag undrar om inte skillnaden mellan dessa kameror är fler bildrutor, för skillnaden är stor. Enligt bruksanvisningen ska det gå att få upp D800:an till 6 bilder i sekunden med ett batteripaket och det är nog nästa steg för mig inför nästa säsong.

När det handlar om själva fotograferandet så kom jag som vanligt fram till att bakgrunden är viktig och då särskilt om den har samma nyans eller färg snowboardåkarens kläder! Det jag tycker är svårt är att jag inte upptäcker om bakgrunden har fungerar förrän jag redigerar bilden i datorn.

The advantage, however, is that I can crop the images drastically if I want to and highlight the skier who has ended up too far away. The resolution of the images is something completely different on the D800 than on the D7000. Almost no pixels are visible at a large magnification.

The other advantage is that the brightness of the Tamron lens is at F2.8 even at 70 mm zoom and that together with the more light-sensitive sensor makes it possible to get really good sharpness despite poorer lighting conditions.

One catch is that the D800 does not take more than 5 frames per second (which feels more like 4 frames per second) compared to 6 frames per second on the D7000. I have noticed that makes a big difference. This extra frame creates a much greater opportunity to capture a passing snowboarder in the right position and I wonder if the difference between these cameras is not more frames, because the difference is big. According to the instructions for use, it should be possible to get the D800 up to 6 frames per second with a battery pack and that is probably the next step for me before the next season.

When it comes to the photography itself, I came as usual to the conclusion that the background is important and especially if it has the same shade or color of the snowboarder’s clothes! What I find difficult is that I do not discover if the background has worked until I edit the image in the computer.

Sedan är det detta med skärpan. Autofokusen är klart snabbare på D800:an men jag har fortfarande inte listat ut vilken inställning som funkar bäst. Är det 3D-följningin eller dynamiskt AF? Med 3D-följningen hamnade skärpan oftast på åkaren men med ett kort skärpedjup så missade skärpan ansiktet utan skärpan hamnade någonstans på kroppen. Då lyckades jag bättre med dynamiskt AF, för då kunde jag sikta på ansiktet.

Then there is this with the sharpness. The auto focus is clearly faster on the D800, but I still have not figured out which setting works best. Is it 3D tracking or dynamic AF? With the 3D tracking, the focus usually ended up on the rider, but with a short depth of field, the focus missed the face but the focus ended up somewhere on the body. Then I succeeded better with dynamic AF, because then I could aim at the face.

Jag fick också med ljusmätningen bättre när den fick stå på Spot. Exponeringen av snowboardåkaren blir då rätt och det är bättre i vad jag vill uppnå än att hela bilden får rätt exponering.

De flesta bilder är tagna med Slutarprioritering. Har ställt tiden på 1/1000s och oftast räcker ISO 100 till men mulna dagar eller i skugga har jag klämt upp ISO ända till 2000. Men det märks knappt någon noise ändå! Jämför med D7000 så var det förödande att gå över ISO 1000.

I also got the light metering better when it was allowed to stand on Spot. The exposure of the snowboarder will then be right and it is better in what I want to achieve than that the whole picture gets the right exposure.

Most pictures are taken with Shutter Priority. Have set the time to 1 / 1000s and usually ISO 100 is enough, but on cloudy days or in shadow I have squeezed up ISO all the way to 2000. But there is hardly any noise anyway! Compared to the D7000, it was devastating to go over ISO 1000.

Det blev en del omtagningar och dirigerande av dottern för att få henne att åka där jag ville. De roligaste bilderna blev när hon kom tillräckligt nära utan att hamna utanför ramen, men det var också svårast när hon susade förbi i hög fart och trots att jag hade ögat mot sökaren, så kändes det som om jag fick skjuta från höften.

There were some retakes and routing of the daughter to get her to go where I wanted. The funniest pictures were when she got close enough without falling outside the frame, but it was also most difficult when she whizzed past at high speed and even though I had my eye on the viewfinder, it felt like I had to shoot from the hip.

Stort tack till min dotter Malva Lomner för att hon tycker det är roligt att umgås med sin far! Jag siktar på en ny blogg om någon vecka och just nu vet jag inte vad det kan bli, men det finns bland annat forsar i kvällsljus och mer bilder från fjällen att välja på. Så välkommen tillbaka!

Many thanks to my daughter Malva Lomner for making it fun to spend time with her father! I’m aiming for a new blog in a week or so and right now I do not know what it could be, but there are rapids in the evening light and more pictures from the mountains to choose from. So welcome back!