Stor-Närfjället

På toppen av Stor-Närfjället är det vindstilla. Det kan inte vara många dagar om året som det inte blåser här uppe på kalfjället. Visserligen är jag bara på 931 meter över havet, men runt mig ligger de andra topparna under mig.

Det finns en högre topp i Sälenfjällen och den finns några kilometer norrut – Östra Granfjället – men alla kändisarna som Hundfjället, Sälfjället och Västra kalven stoltserar inte med dessa höjder inte!

Det är knappt så vinden känns mot huden i mitt ansikte och det gör att de knappa minusgrader det är känns varma. Barhuvad kan jag stå här och filosofera över att här där jag är finns bara jag, snön och vinden medan där borta åt sönder finns hur många människor som helst som trängs i liftköer och parkeringar.

Ja just det, klockan börjar närma sig tre, så nu blir det trångt på after ski:n också! Min after ski blir att ensam, på skarsnön, glida ner i vida telis-svängar till den väntande bilen.

At the top of Stor-Närfjället it is calm. It can not be many days a year that it does not blow up here on the bare mountain. Admittedly, I am only at 931 meters above sea level, but around me are the other peaks below me.

There is a higher peak in Sälenfjällen and it is a few kilometres north – Östra Granfjället – but all the celebrities like Hundfjället, Sälfjället and Västra Kalven do not boast of these heights!

It’s hardly like the wind feels against the skin of my face and it makes the scant minus degrees feels warm. Bare-headed, I can stand here and philosophize that here, where I am, there is only me, the snow and the wind, while over there at south, there are as many people as possible who are crowded in lift queues and parking lots.

Yes, that’s right, the clock is starting to approach three, so now it’s getting crowded on the After ski too! My After ski will be to slide alone, on the crusty snow, in wide telemark turns to the waiting car.