The hiking-trail on Mickelsö – holy numbers and sun haze!

Vår utflykt runt om på Åland närmar sig sitt slut efter tre väldigt olika dagar. Från igenmulet vidare till uppsprickande och idag klarblå himmel.

Sista utfärden blev till den sydligaste änden man kan nå med bil på Vårdö, nämligen Mickelsö. Om du vill läsa om denna fotoresa från början kan då gå till bloggposten Work with what you have – a trip to Prästgårdsnäset.

Vi hade genom några sökningar på nätet, hittat en vandringsled på Mickelsö som gick upp på en höjd ca 50 meter över havet, benämnd Falkbergen.

Our excursion around Åland is coming to an end after three very different days. From overcast to cracking clouds and today clear blue skies.

The last trip was to the southernmost end you can reach by car on Vårdö, namely Mickelsö. If you want to read about this photo trip from the beginning, you can go to the blog post Work with what you have – a trip to Prästgårdsnäset.

Through some searches on the internet, we had found a hiking trail on Mickelsö that went up to a hill of about 50 meters above sea level, called Falkbergen.

Parkerade med en vy över de stora växthusen och följde de vita markeringarna bort över grusvägen och sedan in i skogen.

Leden går över en ganska tråkig bit mark med gallrad trädplantering och sedan kalhygge på toppen. En liten glimt på vägen är passagen över stenåkern innan man tar sig upp på själva berget. Till kalhyggets fördel kan sägas att utsikten på toppen inte är skymd av särskilt många träd men det är något krångligt att ta sig fram, genom att stigen inte är röjd efter avverkningen.

Parked with a view of the large greenhouses and followed the white markings away over the gravel road and then into the forest.

The trail goes over a rather dull piece of land with thinned tree planting and then clear-cutting on top. A small glimpse on the road is the passage over the stone field before you go up the hill itself. To the clear-cuttings advantage, it can be said, that the view at the top is not obscured by many trees, but it is somewhat difficult to get through, as the path is not cleared after felling.

Kalhyggen och solsken från en klar himmel ger ett utmanande ljus att fotografera i!

Försökte få fram de ensamma tallarna och de raka linjerna. Heliga tal ska ju vara intressant och från en viss vinkel såg tallarna ut som vaktposter. Passande genom att Vårdö har ett namn och historia som vaktpost och alameringsplats med sina vårdkasar.

The clear-cut and sunshine from a clear sky provide a challenging light to photograph in!

Tried to get the lonely pines and the straight lines. Holy numbers should be interesting and from a certain angle the pines looked like sentries. Appropriate in that Vårdö has a name and history as a sentry and alarm place with its hilltop beacons.

Nästa vecka i mina Photographic Steps lutar det åt att det blir något om hamburgare och trevligt umgänge!

En annan sak som gynnade några foton var soldiset som fick de fjärran öarna och skogarna att försvinna på ett tilltalande sätt. Med zoomen på över 100 mm fick jag dimman att hjälpa mig med djupet i bilderna i det ihoptryckta landskapet.

Vandringsleden på ön är ca 4 km och går från färjefästet på Toftö ut till Mickelsö.

Detta blev slutet på vår foto-hemma-expedition för denna gång. Vi hoppas få till en till under mer vinterlika förhållanden men det blir en annan historia!

Another thing that favoured some photos was the sun haze that made the distant islands and forests disappear in an appealing way. With the zoom over 100 mm, I got the fog to help me with the depth of the images in the compressed landscape.

The hiking trail on the island is about 4 km and goes from the ferry berth on Toftö out to Mickelsö.

This was the end of our photo home expedition this time. We hope to get another one in more winter-like conditions, but it will be a different story!

Next week in my Photographic Steps it is likely that there will be something about burgers and nice company!