Working in the Ski patrol at Idre Himmelfjäll!

Det blev många bilder under säsongen 2021-22 i Idre Himmelfjäll, så här har jag samlat de som inte har fått vara med på Facebook och Instagram och så lite text för att fylla ut. Så det blir en salig blandning av mer dokumentära bilder till mer utforskande!

There were many pictures during the 2021-22 season in Idre Himmelfjäll, so here I have collected those that have not been up on Facebook and Instagram and then some little text to fill it up. So it will be a blissful mix of more documentary images to more exploratory!

Min första säsong i Idre Himmelfjäll på Skidpatrullen. När jag kom upp i början av december så var snöläggningen i full gång. Så mycket natursnö hade inte kommit ännu som ni ser på bilden ovan. Nyinköpta skotrar för säsongen, Lynx 59 Ranger Alpine 900 ACE.

Idre Himmelfjäll är Sveriges nyaste anläggning och detta är tredje säsongen som de är igång. Kul att få vara med att skapa något från början, utan att saker har satt sig fast i gamla spår.

My first season in Idre Himmelfjäll at the Ski Patrol. When I got up at the beginning of December, the snowmaking was in full swing. As much natural snow had not yet arrived as you can see in the picture above. Newly purchased scooters for the season, Lynx 59 Ranger Alpine 900 ACE.

Idre Himmelfjäll is Sweden’s newest skiing facility and this is the third season they have been running. Nice to be able to be part of creating something from the beginning, without things getting stuck in old tracks.

Jobbet i Skidpatrullen innebär mest förebyggande arbete med säkerheten i anläggningen. Hålla reda på alla skyltar och nät och se till så avspärrningar kommer upp vid när de behövs samt svara på frågor från gäster och informera om vad som gäller vid behov.

The job in the Ski Patrol mostly involves preventive work with the safety of the pistes. Keep track of all signs and nets and make sure that barriers are put up when they are needed, as well as answer questions from guests and inform about what applies if necessary.

Genom att vi är så få som arbetar i anläggningen så behöver även skidpatrullen vara inblandad i en eventuell evakueringen av sittstolsliften, Valhallia Express. På andra anläggningar så kan skidpatrullens uppgift vara att ta hand om de som blir evakuerade, men här behövs vi uppe i stolparna!

Because there are so few of us working in the ski resort, the ski patrol also needs to be involved in a possible evacuation of the chair lift, Valhallia Express. At other facilities, the ski patrol’s task may be to take care of those who are evacuated, but here we are needed up in the poles!

Så här är ett litet galleri från vår evakueringsutbildning och det blev första gången som jag använde nya kameran också mer aktivt. En begagnad Nikon D800 med ett Tamron 24-70 mm objektiv.

So here is a small gallery from our evacuation training and it was the first time that I used the new camera also more actively. A used Nikon D800 with a Tamron 24-70mm lens.

Taktiken är att ta sig upp i en stolpe ovanför de man ska evakuera och sedan åka på vajern ner till närmaste stol. Sedan koppla in ett rep ovanför gästerna och få på dem en sele och fira ned dem två och två, om de inte är för stora! En hel del grejer att hålla reda på, samt klart fysiskt krävande att ta sig fram där uppe. Tyngsta momentet är att ta sig från vajern upp i stolpen igen, vilket jag hade svårt för, tills jag kom på en egen teknik!

The tactic is to climb a pole above those to be evacuated and then ride the wire down to the nearest chair. Then hook a rope above the guests and put a harness on them and absail them down two by two, if they are not too big! A lot of stuff to keep track of, and clearly physically demanding to get up there. The hardest part is getting from the wire up the pole again, which I had a hard time with, until I came up with my own technique!

I det förebyggande arbetet ingår att köra igenom hela systemet innan liftarna öppnar och gästerna strömmar till. Detta för att se att inget har hänt under natten som kan vara en fara för åkarna. Oftast handlar det om käppar som har försvunnit eller att pistmaskin har missat någonting i nattmörkret. Det kan också vara att en snökanon har stått på lite olycklig och fyllt snö på fel ställe eller så är det vindfällen, stenar, slukhål och renar som dykt upp under natten! På vårkanten när solen går upp under genomkörningen, så måste man stanna till ibland och njuta av sin vackra arbetsplats.

The preventive work includes driving through the entire system before the lifts open and guests flock to them. This is to see that nothing has happened during the night that could be a danger to the skiers. Most often it is about sticks that have disappeared or that the piste machine has missed something in the dark. It could also be that a snow cannon has stood on a bit of luck and filled snow in the wrong place or it is the windthrow, rocks, sinkholes and reindeer that appeared during the night! At the edge of spring, when the sun rises during the drive-through, you have to stop sometimes and enjoy your beautiful workplace.

Sedan är det den stora biten som ingår i skidpatrullens arbete och det är det akuta omhändertagandet av skadade. Det är det utbildningen till skidpatrullör fokuserar på och det är den kunskapen vi vidmakthåller genom repetitionsutbildning vart annat år.

Then there is the big part that is in the Ski patrol’s work and that is the emergency care of the injured. That is what the training for the ski patroller focuses on and it is the knowledge we maintain through refresher training every other year.

– Skidpatrull, skidpatrull kom!
Det sprakar till i radion och samtalet i sjukstugan bryts. Jag lutar mig fram och når komradion och svarar:
– Skidpatrullen här, kom!
– Vi har en skadad flicka i tunneln i pist nummer 6, kom.
– Det är taget. Vi åker dit. svarar jag och tar raskt på mig jackan och trycker ner hjälmen på huvudet och knäpper spännet under hakan. Ut till snöskotern och på med vantarna.

Skotern hoppar igång efter att jag tryckt till startnappen med tummen. Tar mig över kanten på branten som omger kontoret och sjukstugan och genom den korta skogsremsan innan jag är ute på den pistade vägen till garaget. Beroende på hur mycket snö det är så bildas olika vägar till och från kontoret och upp mot skidanläggningen, och man lär sig raskt var alla stenar och stubbar är som kan haka i medarna och slå undan händerna för en. Väl ute på den preparerade vägen kan jag öka farten upp mot D-liften. Tomt med folk vid påstiget, så jag kan hålla god fart upp över pist 17.

Vid avstiget på D-liften kastar jag en snabb blick åt höger för här får man hålla koll på omgivningen. Dristiga åkare kan komma med hög fart ner från den branta starten på pist 6 och de vill man inte ha i sidan på skoter. Fritt fram och jag bränner ner utmed pist 6 och kommer raskt fram till det lilla krönet innan tunneln. Stannar upp och ger mig själv ett kort ögonblick att få grepp på scenarier framför mig. Var ska jag ställa skotern så att den både är ur vägen men utrustningen är tillgänglig och samtidigt kan skydda den skadade men inte vålla mer skada för andra åkare? Det är en samling människor som står på den högra sidan av tunneln men åkare kan komma förbi på den vänstra. Bestämmer mig för att köra ner till tunneln och ställa mig framför folksamlingen, så skotern får utgöra skydd mot eventuella åkare som tar något konstigt beslut och hamnar på den högra sidan av tunneln. En yngre flicka ligger på marken, på rygg men inte helt avslappnat utan med en vridning åt sidan. Några vuxna och några till som ser ut att vara i flickans ålder står eller sitter på knä runt henne.

Kliver av skotern och frågar vad som har hänt? Någon berättar för mig att flickan har krockat med tunnelmynningen och slungats iväg åt sidan och hamnat på marken och att hon har ont i ryggen. Sätter mig på knä bredvid flickan och säger hej och frågar hur det är? Hon är ledsen och säger att hon har ont i ryggen. Jag ser att hon har väldigt mycket kläder kring halsen och att hennes hakrem ser ut att sitta lite tight, så jag lossar hennes halsduk och knäpper upp jackan i halsen och hakremmen. Genom att hon är kontaktbar och andningen verkar fungera går jag över till en topp till tå-undersökning. Ingen smärta någon annanstans än i ryggen och hon har kraft i både händer och fötter, men vill inte röra på sig.

– Skidpatrull, skidaptrull, kom.
– Skidpatrullen här!
– Vi behöver pulkan hit för en misstänkt ryggskada, kom.
– Vi kommer!
Kollegerna kopplar på pulkan som finns vid kontoret och kommer upp till olycksplatsen. Vi väljer skopbåren för att lasta den skadade i pulkan och sedan går färden i sakta mak till vår sjukstuga. Det är inte skönt att ligga pulkan om färden går för hastigt. Det guppar och far och låter från skoter och medar. Under tiden ringer jag SOS Alarm och ber om ambulans. SOS skickar ambulans och oftast är de vid vårdcentralen i Särna, så det är ca 25 minuter att komma fram till oss beroende på väglag och prioritet. Efter en väntan, som alltid är lång, backar ambulansen in och vi lämnar över till ambulanspersonalen. De går igenom samma procedur som vi gjort ute och de kommer fram till att det antagligen inte är en ryggradsskada, utan en mjukdelsskada, alltså i musklerna, men de väljer ändå att ta med flickan. Vi hjälper dem att flytta över henne till en vacuummadrass så att hon ska ligga fixerad tills de är framme i Särna, eller Mora om de blir omdirigerade pga skadans dignitet.

Själv står jag och viker ihop våra täcken vi använt för att hålla henne varm samt som stabilisering vid transporten och hänger upp det som blivit blött. Sedan försöker jag backa in pulkan i förrådet igen. Efter hopplöst många försök, där pulkan glidit åt sidan för att den fastnar i grus som kommit upp ur snön, ger jag upp och baxar in den för hand! Väl tillbaka i sjukstugan, tillika vårt kontor, sjunker jag ner i kontorsstolen och klickar mig fram till skaderapporten på datorn och börjar fylla i uppgifterna om händelsen. Tyvärr får vi sällan veta hur det har gått för de skadade pga patientsekretessen, men vi hoppas att vi har gjort rätt bedömningar så länge ingen återkopplar om att vi gjort misstag.

– Ski patrol, ski patrol come!
– The radio crackles and the conversation in the infirmary is interrupted. I lean forward and reach for the com radio and answer:
– Ski patrol here, come!
– We have an injured girl in the tunnel in runway number 6, come.
– Roger! We are on our way. I answer and quickly put on my jacket and push the helmet down on my head and fasten the buckle under my chin. Out to the snowmobile and put on the gloves. The snowmobiles engine comes to life after I push the start button with my thumb.

Taking me over the edge of the escarpment that surrounds the office and infirmary and through the short strip of forest before I’m out on the pisted road to the garage. Depending on how much snow there is, different routes are formed to and from the office and up to the ski resort, and you quickly learn where all the stones and stumps are, that can catch in the blades and knock your hands off. Once out on the prepared road, I can increase the speed up towards the D-lift. Empty with people at the entrance, so I can keep a good speed up over piste 17. At the exit on the D-lift, I take a quick glance to the right, because here you have to keep an eye on the surroundings. Daring skiers can come down at high speed from the steep start on piste 6 and you don’t want them in the side of a scooter. Free forward and I burn down along piste 6 and quickly arrive at the small crest before the tunnel.

Stopping and giving myself a brief moment to grasp the scenarios before me. Where should I put the scooter so that it is both out of the way but the equipment is accessible and at the same time can protect the injured person but not cause more damage to other riders? There is a crowd of people standing on the right side of the tunnel but skiers can pass on the left. Decides to drive down to the tunnel and stand in front of the crowd, so the scooter can be the protection from any riders who make some strange decision and end up on the right side of the tunnel. A younger girl is lying on the ground, on her back not completely relaxed but with a twist to the side. A few adults and a few more who appear to be in the girl’s age are standing or kneeling around her.

Gets off the scooter and asks what happened? Someone tells me that the girl has collided with the mouth of the tunnel and been thrown to the side and landed on the ground and that her back hurts. Kneel down next to the girl and say hello and ask how she is? She is sad and says her back hurts. I see that she has a lot of clothes around her neck and that her chinstrap looks a little tight, so I untie her scarf and unbutton the jacket at the neck and the chinstrap. Since she is contactable and breathing seems to be working, I move on to a head to toe examination. No pain anywhere but in her back and she has strength in both her hands and feet, but doesn’t want to move.

– Ski patrol, ski patrol, over.
– Ski patrol here!
We need the sled here for a suspected back injury, over.
We’re coming!
The colleagues connect the sled, which is by the office, to there snowmobile and come up to the accident site. We choose the shovel stretcher to load the injured in the sled and then the journey goes at a slow pace to our infirmary. It’s not nice to lie in the sled if the journey goes too fast. It bobs and falls and sounds from scooters and meads. In the meantime, I call SOS Alarm and ask for an ambulance. SOS sends an ambulance and they are usually at the health center in Särna, so it takes about 25 minutes to get to us depending on road conditions and priority. After a wait, which is always long, the ambulance backs up and we hand over to the paramedics. They go through the same procedure as we did outside and they come to the conclusion that it is probably not a spinal injury, but a soft tissue injury, i.e. in the muscles, but they still choose to take the girl with them. We help them transfer her to a vacuum mattress so that she will lie fixed until they arrive in Särna, or Mora if they are redirected due to the dignity of the injury.

I myself stand and fold up our blankets we used to keep her warm and as stabilization during transport and hang up what has become wet. Then I try to back the sled into the storage room again. After hopelessly many attempts, where the sled has slipped to the side, because it gets stuck in gravel that has come up from the snow, I give up and back it in by hand! Once back in the infirmary, also our office, I sink into the office chair and click through to the injury report on the computer and start filling in the information about the incident. Unfortunately, we rarely get to know how the injured have fared due to patient confidentiality, but we hope that we have made the right assessments as long as no one gives feedback that we have made mistakes.

Den mest akuta skadan vi hade i år var en som skar upp vaden på skidans stålkant. Kollegorna var osäkra på om benet också var brutet och inte ens läkaren på ambulanshelikoptern kunde fastställa om det var det, men det verkar som om den olycksdrabbade tillslut hamnade i Särna och fick sys med väldigt många stygn.

The most acute injury we had this year was one that cut open the calf on the steel edge of the ski. The colleagues were unsure if the leg was also broken and even the doctor on the ambulance helicopter could not determine if it was, but it seems that the accident victim ended up in Särna and had to be sewn up with a lot of stitches.

Om du vill veta mer om patrulljobbet så kan man kika in på SLAO:s hemsida sedan finns vi på Instagram under skipatrol_sweden. Känner du att du skulle vilja jobba inom Skidpatrullen, så brukar det dyka upp annonser på Platsbanken under Skidpatrull eller Pistör. Just när jag sitter och skriver detta i juli 2022, så finns det ledigt jobb i Tänndalen!

If you want to know more about the patrol job, you can take a look at SLAO’s website, and you find us under skipatrol_sweden on Instagram. If you feel you would like to work within the Ski Patrol, ads usually appear on the Platsbanken under Skidpatrull or Pistör. Just as I am writing this in July 2022, there is a job vacancy in Tänndalen!

Liftteknikerna jobbar vi väldigt nära med på en mindre anläggning som Idre Himmelfjäll. Just här råkar Christian vara gammal skidpatrullör så han fick rycka in när vi var för få för att täcka schemat. Tim är deltidsbrandman, liksom flertalet av de andra anställda, så när det blev ett större larm kändes det som om bara jag blev kvar på anläggningen! Det som känns tryggt är att de är utbildade att hantera kriser och inte tvekar att handla när det behövs.

We work very closely with the lift technicians at a smaller facility like Idre Himmelfjäll. Here Christian happens to be an old ski patroller, so he had to step in when there were too few of us to cover the schedule. Tim is a part-time firefighter, as are most of the other employees, so when there was a major alarm, it felt like I was the only one left at the facility! What feels safe is that they are trained to handle crises and do not hesitate to act when necessary.

Idre Himmelfjäll är en väldigt familjevänlig anläggning och då med yngre barn i familjen ska väl sägas. Snälla pister och lagom storlek, så att det finns nya saker att upptäcka men inte så man åker vilse. Här finns mer information om Idre Himmelfjäll.

Idre Himmelfjäll is a very family-friendly facility, and with younger children in the family. Nice pistes and the right size, so that there are new things to discover but not so that you get lost. Here you can find more information about Idre Himmelfjäll.

Så kommer du upp till Idre så kanske vi ses och förhoppningsvis handlar det inte om att du har kraschat!

Här ses vi igen vid nästa blogginlägg och då blir det troligen mer skidor och snö från Idre Himmelfjäll, för jag har några bilder från Ski Patrol Sweden Junior dagen och så ska jag berätta vad det är!

På återseende!

So if you come up to Idre, maybe we’ll see each other and hopefully it’s not about you crashing!

See you again at the next blog post and then there will probably be more skis and snow from Idre Himmelfjäll, because I have some pictures from the Ski Patrol Sweden Junior day and then I’ll tell you what it is!

See you later!