Author Archives: Admin

Vår utflykt runt om på Åland närmar sig sitt slut efter tre väldigt olika dagar. Från igenmulet vidare till uppsprickande och idag klarblå himmel.

Sista utfärden blev till den sydligaste änden man kan nå med bil på Vårdö, nämligen Mickelsö. Om du vill läsa om denna fotoresa från början kan då gå till bloggposten Work with what you have – a trip to Prästgårdsnäset.

Vi hade genom några sökningar på nätet, hittat en vandringsled på Mickelsö som gick upp på en höjd ca 50 meter över havet, benämnd Falkbergen.

Our excursion around Åland is coming to an end after three very different days. From overcast to cracking clouds and today clear blue skies.

The last trip was to the southernmost end you can reach by car on Vårdö, namely Mickelsö. If you want to read about this photo trip from the beginning, you can go to the blog post Work with what you have – a trip to Prästgårdsnäset.

Through some searches on the internet, we had found a hiking trail on Mickelsö that went up to a hill of about 50 meters above sea level, called Falkbergen.

Parkerade med en vy över de stora växthusen och följde de vita markeringarna bort över grusvägen och sedan in i skogen.

Leden går över en ganska tråkig bit mark med gallrad trädplantering och sedan kalhygge på toppen. En liten glimt på vägen är passagen över stenåkern innan man tar sig upp på själva berget. Till kalhyggets fördel kan sägas att utsikten på toppen inte är skymd av särskilt många träd men det är något krångligt att ta sig fram, genom att stigen inte är röjd efter avverkningen.

Parked with a view of the large greenhouses and followed the white markings away over the gravel road and then into the forest.

The trail goes over a rather dull piece of land with thinned tree planting and then clear-cutting on top. A small glimpse on the road is the passage over the stone field before you go up the hill itself. To the clear-cuttings advantage, it can be said, that the view at the top is not obscured by many trees, but it is somewhat difficult to get through, as the path is not cleared after felling.

Kalhyggen och solsken från en klar himmel ger ett utmanande ljus att fotografera i!

Försökte få fram de ensamma tallarna och de raka linjerna. Heliga tal ska ju vara intressant och från en viss vinkel såg tallarna ut som vaktposter. Passande genom att Vårdö har ett namn och historia som vaktpost och alameringsplats med sina vårdkasar.

The clear-cut and sunshine from a clear sky provide a challenging light to photograph in!

Tried to get the lonely pines and the straight lines. Holy numbers should be interesting and from a certain angle the pines looked like sentries. Appropriate in that Vårdö has a name and history as a sentry and alarm place with its hilltop beacons.

Nästa vecka i mina Photographic Steps lutar det åt att det blir något om hamburgare och trevligt umgänge!

En annan sak som gynnade några foton var soldiset som fick de fjärran öarna och skogarna att försvinna på ett tilltalande sätt. Med zoomen på över 100 mm fick jag dimman att hjälpa mig med djupet i bilderna i det ihoptryckta landskapet.

Vandringsleden på ön är ca 4 km och går från färjefästet på Toftö ut till Mickelsö.

Detta blev slutet på vår foto-hemma-expedition för denna gång. Vi hoppas få till en till under mer vinterlika förhållanden men det blir en annan historia!

Another thing that favoured some photos was the sun haze that made the distant islands and forests disappear in an appealing way. With the zoom over 100 mm, I got the fog to help me with the depth of the images in the compressed landscape.

The hiking trail on the island is about 4 km and goes from the ferry berth on Toftö out to Mickelsö.

This was the end of our photo home expedition this time. We hope to get another one in more winter-like conditions, but it will be a different story!

Next week in my Photographic Steps it is likely that there will be something about burgers and nice company!

Efter besök på Prästgårdsnäsets naturreservat, som jag skrev om i förra bloggen, sätter vi oss i bilen och rullar norrut igen. Vi tar vägen över Vandö och förundras över alla människor som lever sina liv i alla möjliga avkrokar på denna vackra ö.

Vårt mål är Dånö i den avlägsna nordvästra delen av Geta, eller rättare sagt ön Gamlan som ligger alla längst ut där vägen tar slut.

Tittar till appen Sun Locator för att se var solen kommer att gå ner i kväll och jämför med finska Lantmäteriverkets ypperliga karta på nätet. Jag kan verkligen rekommendera deras sida Kartplatsen för en lätthanterlig karta över Finland. Jämför även med Googles satellitbild för att se var det finns klippor att fota ifrån, så man inte hamnar mitt i skogen, när man vill ha en vy ut över havet!

After a visit to Prästgårdsnäset’s nature reserve, which I wrote about in the previous blog, we get in the car and roll north again. We take the road across Vandö and marvel at all the people who live their lives in all possible nooks and crannies on this beautiful island.

Our destination is Dånö in the far northwestern part of Geta, or rather the island Gamlan which is located where the road ends.

Looking at the Sun Locator app to see where the sun will go down tonight and compare with the Finnish National Land Survey’s excellent map online. I can really recommend their page ”Kartplatsen” for an easy-to-use map of Finland. Also compare with Google’s satellite image to see where there are rocks to shoot from, so you do not end up in the middle of the forest, when you want a view out over the sea!

Upptäcker att vi är tvungna att gå 2,5 km för att komma ut till Gamlan, så det är bara att slänga upp stativet på axeln och knata iväg! Men det bli en trevlig promenad tillsammans på den ringlande grusvägen.

Vi orienterar fel ute på Gamlan och hamnar på fel väg men hittar en stig som går åt rätt håll genom skogen. Tar oss genom gran- och tallskog och sedan upp på det genombrutna berget och får sicksacka oss fram mellan vindpinade tallar och skrevor som hindrar vår väg.

Ett kaotiskt landskap innan man kommer upp på bergets krön. Där har inlandsisen rundat hällarna istället för att bryta isär dem. Det är lite lättare att ta sig fram och vyn mot havet öppnar upp sig ovanför talltopparna som växer i branten ned mot havet.

Discover that we have to walk 2.5 km to get out to Gamlan, so all you have to do is throw the tripod on your shoulder and crawl away! But it will be a nice walk together on the winding gravel road.

We orientate wrong out on Gamlan and end up on the wrong road but find a path that goes in the right direction through the forest. Takes us through spruce and pine forest and then up the pierced mountain and has to zigzag us between windswept pines and crevices that hinder our path.

A chaotic landscape before reaching the top of the mountain. There, the ice sheet has rounded the slabs instead of breaking them apart. It is a little easier to get there and the view towards the sea opens up above the pine tops that grow on the steep down towards the sea.

Solen börjar gå ner precis när vi anländer, för det tog lite mer tid än vi tänkt att komma fram.

Far fram och tillbaka som vanligt på en ny plats men tar inte så mycket bilder som jag brukar, för jag hittar inga bra kompositioner. Inser att jag gillar att vara närmare vattnet när jag fotar. Att vara så här långt upp skapar ett landskap som jag har svårt att hitta kompositioner i. Gillar att vara närmare för att hitta detaljer som jag kan lyfta fram, istället för dessa breda vyer där jag behöver hitta mönster och linjer att följa. Svårt men bra träning!

När solen försvunnit bakom både moln och horisont trevar vi oss i mörkret tillbaka till bilen. Det blev en månskenspromenad när vi väl kom ut ur skogen, vilket underlättade för oss genom att månen lyste vår väg i den begynnande natten.

The sun starts to set just as we arrive, because it took a little longer than we intended to arrive.

Goes back and forth as usual in a new place but does not take as many pictures as I usually do, because I can not find good compositions. Realize that I like to be closer to the water when I take photos. Being this far up creates a landscape that I have a hard time finding compositions in. I like to be closer to finding details that I can highlight, instead of these wide views where I need to find patterns and lines to follow. Difficult but good training!

When the sun has disappeared behind both clouds and the horizon, we grope our way back to the car in the dark. It was a moonlight walk which made it easier for us by the moon shining our way in the beginning night.

Efter en skön natts sömn tar vi oss upp tidig i mörkret och lastar in oss i bilen igen för att fånga soluppgången på andra sidan Åland! Bra med en liten ö så man kan få båda!

Återigen ett stirrande på solappar och kartor. Hittar en sträcka vid Mångstäkta som kan fungera som utsiktspunkt.

Väl framme får vi ännu en gång kämpa med den åländska terrängen. Även här är berget sönderbrutet i mindre, men svårforcerade, raviner och vindpinade tallar man får runda. Genom att inlandsisen här gick ut mot havet istället för in ifrån havet, är hela branten söndertrasad och ganska brant.

Vi får klättra bitvis, vilket är krångligt med ett stativ över axeln men tillslut är vi framme och blickar ut över havet och Vårdö.

Inser raskt att solen kommer att få kämpa med molnen som hänger över hela himlen. Det finns en glipa men den kan lika gärna gå igen innan solen hinner upp.

After a good night’s sleep, we get up early in the dark and load ourselves into the car again to catch the sunrise on the other side of Åland! Good with a small island so you can get both!

Again a stare at sun apps and maps. Finds a section at Mångstäkta that can serve as a vantage point.

Once there, we once again have to fight with the Åland terrain. Here, too, the rock is broken into smaller, but difficult to climb, ravines and windswept pines you have to get around. Because the ice sheet here went out to sea instead of inland, the whole slope is torn and quite steep.

We have to climb a bit, which is complicated with a tripod over the shoulder, but in the end we are there and look out over the sea and Vårdö.

Quickly realizes that the sun will have to contend with the clouds that hang over the entire sky. There is a gap but it can just as easily merge before the sun rises.

En liten glipa syns mellan land och moln och solen tittar upp några minuter innan den försvinner upp i molnhavet.

Det blir några bilder med fint ljus men åter har jag svårt att hitta kompositioner som känns tilltalande. Det blir många bilder på ingenting.

När dagsljuset har kommit tillbaka sätter vi oss ner och äter vår råa frukost av frukt och nötter. Njuter av den stilla morgonen och tråcklar oss sedan tillbaka till bilen genom den något krävande, kuperade hällmarksskogen.

När vi stod och tittade ut mot Vårdö blev vi sugna på att ta oss över med färjan och kanske fortsätta upp till Simskäla?

A small gap can be seen between land and clouds and the sun looks up a few minutes before it disappears into the cloud sea.

Capture some pictures with nice light but again I have a hard time finding compositions that feels appealing. There are many pictures of nothing.

When daylight has returned, we sit down and eat our raw breakfast of fruit and nuts. Enjoying the quiet morning and then trampling us back to the car through the somewhat demanding, hilly flat rock forest.

When we stood and looked out towards Vårdö, we began thinking of the idea to take the ferry over and maybe continue up to Simskäla?

Så blev det! Vi for till Simskäla men det får bli nästa bloggpost. Här några fler bilder.

So we did! We went to Simskäla but about that in the next blog post. Here are some more pictures.

Efter vissa påtryckningar och framkastande av idéer på upplägg från min fru (som inte tycker att jag tar mitt fotograferande på tillräckligt stort allvar, utan prioriterar andra före mig själv) så kom vi iväg på en tredagars fotoresa över Åland. Jag ville se platser på Åland som jag inte sett ännu och frugan Therese ville testa om hon kunde arbeta på resande fot.

Vi fyllde bilen med campingutrustning samt frukt och grönsaker. Tanken var att lägga så lite tid på tillagning av mat som möjligt, därav blev konceptet raw food, alltså rå mat som inte behövde värmas upp. En rejäl kasse med frukter, nötter och grönsaker fick följa med i bilen helt enkelt.

After some pressure and coming up with ideas from my wife (who does not think I take my photography seriously enough, but prioritizes others before myself), we set off on a three-day photo trip across Åland. I wanted to see places on Åland that I had not seen yet and my wife Therese wanted to test if she could work on the go.

We filled the car with camping equipment as well as fruit and vegetables. The idea was to spend as little time on cooking as possible, hence the concept of raw food, ie raw food that did not need to be heated. A hefty bag of fruits, nuts and vegetables was put in the car.

Så nu är vi på väg. Sitter i bilen och kör norrut mot vårt första mål Dånö uppe i Geta. Jag kommer på att vi fick tips om ett naturreservat nästan mitt på fasta Åland vid Pålsböle och Åland Folkhögskola.

Vi svänger av och letar oss fram på de krokiga vägarna som går över ett kulligt landskap med insprängda gårdar.

Vid folkhögskolan parkerar vi och hittar stigen till naturreservatet, som börjar vid en port byggd av lastpallar på skolområdet. Början av stigen sammanfaller med skolans konststig, så vi får betrakta några konstverk innan vi lämnar skolområdet och kommer ut till en grusväg som tar oss fram till reservatet.

So now we’re on our way. Sitting in the car and driving north towards our first destination Dånö up in Geta. I remember that we received tips about a nature reserve almost in the middle of mainland Åland at Pålsböle and Åland Folk High School.

We turn off and look for our way on the crooked roads that go over a hilly landscape with inlaid courtyards.

At the folk high school we park and find the path to the nature reserve, which starts at a gate built of pallets on the school grounds. The beginning of the path coincides with the school’s art path, so we get the opportunity to look at some works of art, before we leave the school area and come out to a gravel road that takes us to the reserve.

Ljuset är tråkigt grått med en igenmulen himmel utan sol. Kan fungera för vissa bilder men jag hade egentligen ingen plan, utan vi ville mest reka området och se hur det såg ut.

Dagens mål var att fång kvällssolen från Dånö, men nu var det bara eftermiddag, så vi hade tid att göra en avstickare.

Området heter Prästgårdsnäset och är ett betat område med nästan bara lövträd. Flera stora ekar finns att betrakta och mycket hasselbuskar. En del stormfällda träd ligger som kala skelett bland hasselsnåren. Rester sedan stormen Alfrida drog fram i januari 2019. Man ser att det har vart fler på kala stubbar och ordnade travar av stock som är utspridda på området.

The light is dull grey with a cloudy sky without sun. Can work for some pictures but I really had no plan, we mostly wanted to reconnoitre the area and see what it looked like.

Today’s goal was to catch the evening sun from Dånö, but now it was only afternoon, so we had time to make a detour.

The area is called Prästgårdsnäset and is a grazed area with almost only deciduous trees. There are several large oaks and lots of hazel bushes. Some storm-felled trees lie like bare skeletons among the hazel bushes. Remains since storm Alfrida pulled out in January 2019. It can be seen that there have been more on bare stumps and arranged stacks of logs scattered in the area.

När jag tittar tillbaka på mina bilder så hittar jag inget som är så där super, så där så att ögat fastnar direkt och jag bara vill köra bilden genom Raw Therapee så fort som möjlig, för att få se den i full potential.

Men jag är ju i mina Photographic Steps, så jag antar utmaningen och går igenom bilderna flera gånger och hittar tillslut dessa som jag tycker passar i svartvitt.

Fick mer träning och insikt i vad man kan göra i Raw Therapee genom att inte bara strunta i dessa bilder utan tvinga mig att hitta något som kan bli intressant och jobba aktivt med dem.

When I look back at my pictures, I find nothing that is so super, so good that the eye gets stuck immediately and I just want to run the picture through Raw Therapee as fast as possible, to see it in full potential.

But I’m in my Photographic Steps, so I accept the challenge and go through the pictures several times and finally find these that I think fit in black and white.

Got more training and insight into what to do in Raw Therapee by not only ignoring these images but forcing me to find something that could be interesting and work actively with them.

Vi följer stigen på ca 2 km runt området och kikar in bland hasselsnåren för att hitta något fotografiskt.

På våren är marken täckt av ett hav av blommor. Tydligen har man hittat runt 200 arter som gynnats av den kalkrika, betade marken. Men idag känns det verkligen att allt börjar gå till vila inför vintern och det blir lite melankoliskt att vandra mellan tjocka stammar och tunnare buskar som inte ännu har slagit om till höstfärger, utan är klädda i sin nu slitna sommarkostym.

Efter någon timmes strövande i området tycker vi att vi har sett och fotat det vi vill och vi är redo för att ta oss upp till Dånö. Så fortsättningen av resan kommer i nästa blogginlägg!

Vill du veta mer om Prästgårdsnäset så kan de läsa om det på Visit Åland.

We follow the path of about 2 km around the area and peek in among the hazel groves to find something photographic.

In the spring, the ground is covered with a sea of flowers. Apparently, around 200 species have been found that have benefited from the calcareous, grazed soil. But today it really feels like everything is starting to go to rest before winter and it becomes a bit melancholy to walk between thick trunks and thinner bushes that have not yet changed to autumn colours, but are dressed in their now worn summer suit.

After a few hours wandering in the area, we think we have seen and photographed what we want and we are ready to go up to Dånö. So the continuation of the journey will come in the next blog post!

If you want to know more about Prästgårdsnäset, you can read about it on Visit Åland.

Den 15 september 2020 kom varningarna om en storm som skulle dra in över Åland från norr.

När jag nu i efterhand tittar på statistiken från Söderarms väderstation så hittar jag ett kraftigt hopp i vindstyrkan från 7,3 meter per sekund klockan 12 svensk tid, till 17,8 klockan 13 den 16:e!

Sedan toppar stormen ett och ett halvt dygn senare med en medelvindhastighet runt 23,7 meter per sekund: 2020-09-17;08:00:00;338;G;23.7. Om du följer länken så kan du hitta mer data från SMHI:s väderstationer. Kul läsning!

Själv tog jag mig upp till Geta, på norra Åland, kvällen den 17:e och min första tanke var att fånga en solnedgång men också se om det fanns några vågor.

On 15 September 2020, warnings came about a storm that was to pull in over Åland from the north.

When I now look back at the statistics from Söderarm’s weather station, I find a sharp jump in wind speed from 7.3 meters per second at 12 Swedish time, to 17.8 at 13 on the 16th!

Then the storm peaks one and a half days later with an average wind speed of around 23.7 meters per second: 2020-09-17; 08: 00: 00; 338; G; 23.7. If you follow the link, you can find more data from SMHI’s weather stations. Fun reading!

I myself went up to Geta, on northern Åland, the evening of the 17th and my first thought was to catch a sunset but also see if there were any waves.

Vinden hade kommit ner till runt 10 meter per sekund och några drastiska vågor fanns inte att se där jag var. Tyvärr försvann solnedgången också, för en molnbank låg och tryckte över horisonten. Så solen försvann och lämnade ett ganska platt ljus efter sig.

The wind had come down to around 10 meters per second and no drastic waves could be seen where I was. Unfortunately, the sunset also disappeared, because a cloud bank lay and pushing over the horizon. So the sun disappeared, leaving a fairly flat light behind.

Genom att det var en ny plats för mig så blev det som vanligt. Jag for runt och fotade bäst jag kom åt och fastnade med att i alla fall försöka fånga de vågor som fanns. Att jaga vågor upptäckte jag är tålamodskrävande och kräver många bildrutor.

Jag tänkte först att en våg som slår mot en strand eller sten borde bete sig lika varje gång. Men det jag märkte var att alla vågor denna kväll var väldigt olika. Dels var de olika höga och även längden varierade. Men de tänkte inte heller komma från samma håll! De varierade i vinkeln de slog mot klipporna för tydligen hade det blåst i olika riktningar ute på havet för de kom i blandad ordning!

Because it was a new place for me, it became as usual. I run around and took the best photos I could and got stuck trying to catch the waves that were there. Chasing waves I discovered is patient and requires a lot of frames.

I first thought that a wave hitting a beach or rock should behave the same every time. But what I noticed was that all the waves this evening were very different. On the one hand, they were differently high and also the length varied. But they were not going to come from the same direction either! They varied in the angle they hit the rocks because apparently it had blown in different directions out at sea because they came in mixed order!

Mycket frustrerande för mig, för när jag såg en våg slå upp på ett tilltalande sätt så kanske det var slumpen som skapat den. En våg i en riktning krockade med en annan som tillfälligt kom från ett annat håll och just den kombinationen tänkte inte komma tillbaka alls, eller vänta ett bra tag innan den slog till igen!

Very frustrating for me, because when I saw a wave beat up in an appealing way, maybe it was coincidences that created it. A wave in one direction collided with another that temporarily came from another direction, and that particular combination did not intend to return at all, or wait a long time before it struck again!

Genom att jag var i ”fånga alla bilder jag kan”- fasen, så gick kameran på Auto-inställning. Detta gjorde att slutartiden varierade ganska mycket och jag kom aldrig upp i tider över 1/500 sekund, som behövs för att frysa vattnet. Det har jag lärt mig senare och det kommer mer vågor framöver!

Men nu var jag ju där för att experimentera och testa mig fram och jag har tagit med mig flera lärdomar till nästa fototillfälle.

Because I was in the ”capture all pictures I can”- phase, the camera was in Auto mode. This meant that the shutter speed varied quite a lot and I never got up to times over 1/500 second, which is needed to freeze the water. I learned that later and there will be more waves in the future!

But now I was there to experiment and test myself and I have taken with me several lessons for the next photo opportunity.

En lärdom som jag redan nämnt, är att det går åt många bildrutor för att fånga just det jag vill fånga.

Nästa problem som då dyker upp är att hitta just den bild som man tycker om! Det jag har märkt är att den bilden inte behöver vara uppenbar utan kan gömma sig i en medioker bild men med ett beskärande och dragande i reglagen, i för mig Raw Therapee, så kan bilden dyka upp.

One lesson I have already mentioned, is that it takes a lot of frames to capture exactly what I want to capture.

The next problem that then arises is to find exactly the picture you like! What I have noticed is that that image does not have to be obvious, but can hide in a mediocre image but with a cropping and pulling in the sliders, in for me Raw Therapee, the image can appear.

Ljuset var ganska mediokert denna kväll, så bilderna blev platta och intetsägande för min del. Så jag gick in för att träna mig på att hitta något sorts uttryck som jag tyckte om i bilden och sedan försöka lyfta fram det.

Här blev det överdrivet användande av Tone mapping-reglagen och att mixtra med kontrast och lokal kontrast samt trycka på med mättnad.

Because the light was pretty mediocre this evening, the pictures became flat and bland for me. So I went in to train myself to find some kind of expression that I liked in the picture and then try to highlight it.

Here there was excessive use of the Tone mapping controls and tinkering with contrast and local contrast as well as pressing the saturation.

Fast jag blev lite besviken över bilderna när jag såg dem första gången, så tycker jag att de i slutändan har gett mig väldigt mycket. Jag tvingade mig att leta igenom alla bilder för att komma fram till om det var något som fick mig att reagera och sedan försöka lyfta det i redigeringsarbetet.

Denna gång blev det så här, men en annan gång så antar jag att det skulle kunna komma fram helt andra uttryck ur samma bild.

Although I was a little disappointed with the pictures when I first saw them, I think they have given me a lot in the end. I forced myself to search through all the images to find out if there was something that made me react and then try to highlight it in the editing work.

This time it was like this, but another time I guess it could be completely different expressions from the same picture.

Gatufotografering eller Street photography som det kallas mer allmänt är ett område inom foto som lockar mig. Just nu följer jag, i mina Photographic Steps, tex Alan Schaller, Sean Tucker och Olga Karlovac på Instagram som är några tydliga profiler inom området. Olga är lite extrem i sin väldigt egna, suddiga stil men det får mig att tänka i nya banor om vad som är möjligt.

Annars gillar jag det svartvita, tidlösa uttrycket som används men jag inser att det tidlösa krockar i mig, för jag ser också gatufotografering som det dokumenterande fotot, där man fångar livet som det är just nu i det samhälle som man befinner sig i. Det fångar människors vardag och varje människa är sin egen historia som fotot ger en ögonblicksbild av.

Jag förundras över alla dessa människor som lever sina liv över hela jorden utan att jag har en aning om vad de gör men gatufotografering får mig att få en skymt av deras liv och att de faktiskt gör saker hela dagarna som jag inte har en aning om!

När man lever på en ö och i ett mindre samhälle som Åland, så finns det bara en större ort, Mariehamn, som på något sätt uttrycker storstad. Egentligen är det nog bara 4-5 kvarter som skulle kunna kallas stadskärna, där folk strövar omkring eller går runt i affärerna för att handla något. Utanför dessa kvarter finns bara bostadsområden och där rör sig inte särskilt mycket folk och miljön är inte särskilt spännande.

Detta med mindre ort gör också att anonymiteten försvinner och den känns som en förutsättning för gatufotografering. Här vet alla på något sätt vem alla är. Det är inte så litet här på Åland att alla känner alla, men det är alltid någon i ens bekantskapskrets som har koll på vem någon är om man själv inte skulle veta det. Och vem vet, någon kan leva med skyddad identitet och skulle utsättas för livsfara genom att hamna på internet.

Detta fenomen gör, i mig i alla fall, att jag inte kan ta spontanfoton på människor på stan. Visst, om jag bara skulle sitt hemma och titta på fotona, så skulle det gå bra, men jag vill ju visa upp dem för andra, genom att jag ser gatufoton som en dokumentation av livet och även som en tidskapsel, som kan berätta något om vårt liv just nu för de som kommer efter oss.

Man kan alltid fråga, men det är svårt om man står och övervakar ett gathörn längre ner på andra sidan gatan och vill fota folk som passerar. När man väl har tagit bilden måste man försöka springa ifatt dem och chansen är stor att man missar dem, för de hinner försvinna in i en bil eller affär. Än värre om någon cyklar. Tungt att springa ifatt en cykel med en stor kamera i högst hugg!

Så det jag har inriktat mig på är att fång människor som inte går att identifiera. Detta har jag försökt att göra genom att tex ha stort avstånd till människan, fånga dem i vinklar där ansiktet inte syns eller sänka slutartiden till tex 1/30 sekund så att rörelsen blir oskarp. Jag har också gjort dem suddiga i efterbearbetningen i GIMP. Där finns det ett otal filter man kan använda för det ändamålet.

Det andra jag har gjort är att lämna människorna och istället titta på husen. Det blir ju inte gatufotografering utan mer åt arkitekturfoto, men för mig så blir det i alla fall något som jag kan göra när jag strövar på stan. Det utmanar mig att hitta intressanta vinklar på vardagliga ting.

En byggnad jag fotomässigt gillar i Mariehamn är Alandicahuset. Men det är bara fotomässigt jag gillar det, för jag tycker inte det är vackert och det känns tungt och människofientligt på något sätt i sin fyrkantighet.

Men det finns många linjer att leka med när man tittar på det genom kameran. Krocken mellan dess fyrkantighet och naturens runda och organiska former i omgivningarna tycker jag skapar spännande bilder.

Hur ser dina möjligheter till gatufotografering ut?

Street photography is an area of ​​photography that attracts me. Right now, in my Photographic Steps, I follow Alan Schaller, Sean Tucker and Olga Karlovac on Instagram, for example. Olga is a bit extreme in her very own, blurred style but it makes me think in new ways about what is possible.

Otherwise I like the black and white, timeless expression used, but I realize that the timeless clashes in me, because I also see street photography as the documentary photo, where you capture life as it is right now in the society you are in. It captures people’s everyday life and each person is their own story that the photo gives a snapshot of.

I marvel at all these people living their lives all over the world without having a clue what they are doing, but street photography makes me see a glimpse of their lives and that they actually do things all day, that I have no idea about.

When you live on an island and in a smaller community like Åland, there is only one larger town, Mariehamn, which in any way expresses a big city. Actually, it is probably only 4-5 blocks that could be called the city centre where people wander around or walk around the shops to shop for something. Outside these neighbourhoods there are only residential areas and there are not many people walking around there and the environment is not very exciting.

This with a smaller city also means that anonymity disappears, because everyone somehow knows who everyone is. It is not so small, here on Åland, that everyone knows everyone, but there is always someone in your circle of acquaintances who knows who someone is, if you yourself would not know it. And who knows, someone may live with a protected identity and would be endangered by ending up on the internet.

This phenomenon means, for me at least, that I can not take spontaneous photos of people in the city. Of course, if I were to just sit at home and look at the photos, it would be fine, but I want to show them to others, by seeing street photos as a documentation of life and also as a time capsule, which can tell something about our lives right now for those who come after us.

You can always ask, but it is difficult if you stand and oversee a street corner further down the street and want to take pictures of people passing by. And once you have taken the picture you must try to catch up with them and the chances are high that you will miss them, because they have time to disappear into a car or shop. Even worse if someone rides a bike. Heavy to catch up with a bike with a big camera in full swing!

So what I have focused on is catching people who cannot be identified. I have tried to do this by, for example, having a large distance to the person, capturing them at angles where the face is not visible or lowering the shutter speed to eg 1/30 second so that the movement becomes blurred. I have also blurred them in the post-processing in GIMP. There are countless filters you can use for that purpose.

The second thing I have had to do is leave the people and look at the houses instead. It will not be street photography but more about architectural photography, but for me it will at least be something I can do when I wander around the city. It challenges me to find interesting angles on everyday things.

One building I photographically like in Mariehamn is the Alandica- house. But it’s just photographically I like it because I do not think it is beautiful and it feels heavy and anti-human in some way in its squareness.

But there are many lines to play with when looking at it through the camera. The clash between its squareness and nature’s round and organic shapes in the surroundings, I think creates exciting images.

What are your opportunities for street photography?

När jag började fotografera mer aktivt igen i våras, så blev det naturbilder eller rättare sagt landskapsbilder som jag började fotografera med min nyinköpta, begagnade Nikon D7000 kamera och mitt projekt Photographic Steps tog sin början.

Men innan dess så hade jag under några veckor börjat fota mer aktivt med min mobilkamera, för att få bilder till utmaningarna i Gurushots.

Dessa bilder var inte bara landskap och natur utan också försöka att fånga olika stämningar, känslor och företeelser.

Jag var då mer utforskande i mitt bildskapande och la tid på att fundera kring de bilder jag ville ta.

Upplever att min systemkameras storlek, jämfört med mobilen, just nu begränsar mitt fotande. Den är klumpig att ta mer spontana bilder och att experimentera med. Jag tror att jag kommer att kunna jobba undan detta ju mer trygg jag blir med kameran och mer reflexmässigt kan använda dess mer avancerade funktioner.

When I started photographing more actively again this spring, it was nature pictures or rather landscape pictures that I started photographing with my newly purchased, used Nikon D7000 camera and my project Photographic Steps began.

But before that, I had for a few weeks, started taking photos more actively with my cellphones camera, to get pictures to the challenges in Gurushots.

These images were not only landscapes and nature but also trying to capture different moods, emotions and phenomena.

I was then more exploratory in my image creation and took time to think about the images I wanted to take.

Experiencing that the size of my system camera, compared to the cellphone, right now limits my photography. It is clumsy to take more spontaneous pictures and to experiment with. I think I will be able to work away this feeling the more confident I become with the camera and more reflexively can use the more advanced features on it.

Jag ser också att det nya fält som öppnat sig för mig, när jag har tagit mig tid att ta mig ut i naturen till nya platser och på nya tidpunkter på dygnet, har uppfyllt mitt sökande behov och jag har inte behövt fundera så mycket över nya infallsvinklar. Naturen har gett mig nog av utmaningar bara genom att finnas där för mig att utforska.

Men på senaste tiden har en del andra sorters bilder smugit sig in som inte bara är solnedgångar och försöka att fånga vackra landskap.

I also see that the new field that has opened up for me, when I have taken the time to go out into nature to new places and at new times of the day, has met my searching needs and I have not had to think so much about new perspectives. Nature has given me enough of challenges just by being there for me to explore.

But lately, some other kinds of images have crept in that are not just sunsets and attempts to capture beautiful landscapes.

Det är bilder där jag försökt fånga detaljer eller hittat ett annat uttryck i bilden är den som man hittar i det vardagliga flödet av stereotypen av en vacker bild.

Kan väl säga att jag inte tycker att jag spontant har gått så långt utanför ramarna, men när jag tittar tillbaka på mina bilder så finns det i alla fall några där jag har försökt.

Har även jobbat mer med Raw Therapee (mer om Raw Therapee här) för att se vad jag gillar för uttryck i mina bilder. Ska det vara drömlikt med mjuka toner och softade kanter eller svartvita med hög kontrast? Mycket färg eller lite färg? Ska det vara så naturtroget som möjligt och efterlikna precis det förhållandet som var när jag fotograferade eller ska jag leta efter det som jag upplevde när jag såg motivet och tog bilden?

Jag upplever att möjligheterna än så länge blir för många för mig och då jobbar jag bara med ett program fortfarande! Jag vill inte ens börja tänka på att utforska alla möjligheter i tex GIMP också.

Det är som att alla valmöjligheter som finns gör det oerhört svårt för mig att veta vad jag ska göra. Kan tänka mig att det är detta som gör att man tillslut hittar sitt uttryck eller så är det så, att de som är bra fotografer vet vad de vill säga med sina bilder och då är det som gör valet av hur de vill manipulera sin bild?

These are images where I have tried to capture details or found another expression in the image than you find in the everyday flow of the stereotype of a beautiful image.

I can say that I do not think that I have spontaneously gone so far outside the box, but when I look back at my pictures, there are at least some, where I have tried.

Have also worked more with Raw Therapee (more about Raw Therapee here) to see what I like for expression in my pictures. Should it be dreamy with soft tones and soft edges or black and white with high contrast? A lot of colour or a little colour? Should it be as true to nature as possible and mimic exactly the condition that was when I photographed or should I look for what I experienced when I saw the subject and took the picture?

I feel that the opportunities so far are too many for me and then I still only work with one program! I do not even want to start thinking about exploring all the possibilities in e.g. GIMP as well.

It is as if all the choices available make it extremely difficult for me to know what to do. I can imagine that this is what makes you finally find your expression or is it that those who are good photographers know what they want to say with their images and then it is what makes the choice of how they want to manipulate their image?

Själv är jag fortfarande ute och letar och trevar mig fram bland reglagen i Raw Therapee. Det känns lättare att försöka efterbilda verkligheten och möjligtvis tillsätta lite mer färg och kontrast, men när jag börjar hitta spakar som vrider bilden till något helt annat, har jag svårt att bestämma mig för hur jag vill att det ska vara.

Valen blir för många och plötslig känns det som om jag skulle kunna ta vilken bild som helst av alla mina nästan 2000 bilder jag nu har tagit och göra en bild av den. Mitt mod sviktar och jag känner att min tid inte räcker till för denna insikt!

Personally, I am still out looking and groping my way through the controls in RAw Therapee. It feels easier to try to imitate reality and possibly add a little more colour and contrast, but when I start to find levers that turn the image into something completely different, I have a hard time deciding how I want it to be. The choices become too many and suddenly it feels like I could take any picture of all my almost 2000 pictures I have now taken and make a picture of it. My courage fails and I feel that my time is not enough for this insight!

Jag vill ju ta fler bilder men skulle jag lägga ner tid och hitta ett uttryck som jag gillar för varje bild jag har tagit. så måste jag sluta ta fler bilder nu och kanske få plocka fram kameran om något år!

Med detta i tankern så förstår jag dessa landskapsfotografer som tex Thomas Heaton på Youtube som bara tar några få bilder varje gång de är ute och fotar. Men där är jag inte ännu.

Jag har för mycket iver och experimentlusta i mig och hoppas att även de klick jag inte riktigt tror på i stunden, ska visa mig nya vägar när jag sitter med dem framför mig i datorn.

Naivt ibland men ibland har jag hittat något nytt!

I want to take more pictures, but if I were to spend time and find an expression that I like for each picture I have taken, I will have to stop taking more pictures now and maybe get to pick up the camera in a year or so!

With this in mind, I understand these landscape photographers such as Thomas Heaton on YouTube who only take a few pictures every time they are out taking pictures. But I’m not there yet.

I have too much zeal and desire to experiment in me and hope that even the clicks I do not really believe in at the moment, will show me new ways when I sit with them in front of me on the computer.

Naive sometimes but sometimes I have found something new!

Ses nästa vecka eller varje morgon på Facebook!

See you next week or every morning on Facebook!

Under vår uppstartsträff för hemundervisare på Åland hade vi en dag en workshop i porträttfotografering. Jag kommer denna vecka att presentera våra modeller med en bloggpost var och detta är sista bloggposten.

Genom att nästa alla fotade alla så blev det lite kaos i ordningen så nästa modell Tindra Svartström, hann jag bara med på sessionen i källaren.

Jag var ju inte själv där i det trånga utrymmet, för vi var i alla fall tre som fotade samtidigt. Kul stämning när man trängs och plåtar. Lite som en gäng kändisfotografer som står och trängs för att få den bästa bilden!

During our start-up meeting for home teachers on Åland, we had a workshop in portrait photography one day. This week I will present our models with a blog post each and this is the last blog post.

Because almost everyone took photos of everyone, there was a bit of chaos in the order, so the next model Tindra Svartström, I only had time for the session in the basement.

I was not alone in the cramped space, because there were at least three of us taking photos at the same time. Fun atmosphere when you are crowded and filming. A bit like a bunch of celebrity photographers who are crowded to get the best picture!

Jag tog chansen att fota Tindra lite mellan tagningarna så att säga. Jag gjorde samma sak första gången jag fotade Mio och de bilderna gillade jag. Här blev det också bra för det skapade något annat en bara ett porträtt.

Ljuset i källaren är inte lättarbetat men jag gillar uttrycket det skapar med högt ISO, svagt ljus och möjlighet att välja längre slutartider. Välja och välja förresten, det blev som det blev och ibland blev det bra!

I took the chance to photograph Tindra a bit between the shots, so to speak. I did the same thing the first time I took pictures of Mio and I liked those pictures. Here it was also good because it created something other than just a portrait.

The light in the basement is not easy to work with, but I like the expression it creates with high ISO, low light and the ability to choose longer shutter speeds. Choose and choose by the way, it turned out the way it did and sometimes it turned out well!

Så det jag tar med mig, förutom att det är jätteroligt att jobba med dessa ungdomar, är att hålla reda på bländaren när jag fotar porträtt i bra ljus och jag ska testa att flytta fram modellen så att avstånden till bakgrunden ökar. Detta för att, som jag har nämnt, försöka få bakgrunden mer suddig så att detaljer inte kommer med och stör.

Sedan gäller det att hålla reda på ISO-talet så att slutartiden blir den du vill ha. Nu låg jag på 5000 för att kunna ha en hanterlig slutartid på 1/60 sekund men som ni har sett så är vissa bilder på ner till 1/8 sekund!

So what I take with me, apart from the fact that it is great fun to work with these young people, is to keep track of the aperture when I take portraits in good light and I will try to move the model so that the distances to the background increase. This is to, as I have mentioned, try to make the background more blurred so that details do not stand out and disturb.

Then it is important to keep track of the ISO number so that the shutter speed is the one you want. Now I was at 5000 to be able to have a manageable shutter speed of 1/60 second but as you have seen, some pictures are down to 1/8 second!

Sist vill jag bara rikta ett stort tack till alla som var med!

Finally, I just want to say a big thank you to everyone who participated!

Under vår uppstartsträff för hemundervisare på Åland hade vi en dag en workshop i porträttfotografering. Jag kommer denna vecka att presentera våra modeller med en bloggpost var och detta är tredje inlägget.

Att vara modell i modebranschen verkar vara en naturlig grej för Frode Lantz. Han blev den tredje modellen att kliva fram framför kameran.

Här blev det lite bättre med skärpedjupet på utomhusbilderna, antagligen för att jag kom närmare ansiktet genom att kliva närmare.

Under sessionen i källaren klev Frode fram och poserade för fulla muggar så här gällde det åter igenom att hänga med för att fånga ögonblicken.

Frode visar också att det händer en hel del när man jobbar med ett rekvisita, som i detta fall glasögonen. Kul erfarenhet att så lite kan göra så mycket.

During our start-up meeting for home teachers on Åland, we had a workshop in portrait photography one day. This week I will present our models with a blog post each and this is the third post.

Being a model in the fashion industry seems to be a natural thing for Frode Lantz. He became the third model to step in front of the camera.

Here it got a little better with the depth of field on the outdoor pictures, probably because I got closer to the face by stepping closer.

During the session in the basement, Frode stepped forward and posed for all he is worth, so here it was again necessary to keep up to capture the moments.

Frode also shows that a lot happens when working with a prop, such as in this case, the glasses. Fun experience that so little can do so much.

Fick i ordning inställningarna bättre på kameran och kom ihåg att hålla still för att inte tappa skärpan i och med det korta skärpedjupet. Slutartiden funkade bra på 1/60 sekund genom att jag hade ISO på 5000.

En hel del ”noise” i bilderna men jag tycker att Raw Therapee tar hand om det bra i efterbehandlingen. Huden ser lite utslätat ut om man tar i för mycket med Noise Reduction men blir det inte för slätt så blir det bara en bra fotografisk effekt.

När vi kom närmare fönstret så blev kontrasterna större och skuggsidan försvann i svart. Trevlig effekt som vi inte ville ta bort genom att sätta en reflektor på den sidan.

Got the settings better on the camera and remember to keep still so as not to lose focus due to the short depth of field. The shutter speed worked well in 1/60 second because I had an ISO of 5000.

A lot of ”noise” in the pictures but I think Raw Therapee takes care of it well in the finishing. The skin looks a bit smoothed if you take too much Noise Reduction, but if it is not too smooth, it will only be a good photographic effect.

As we got closer to the window, the contrasts became greater and the shadow side disappeared in black. Nice effect that we did not want to remove by putting a reflector on that side.

Nästa inlägg blir faktiskt en tjej efter alla dessa killar!

The next post will actually be a girl after all these guys!