Svänger in bilen på den lilla skogsvägen som antagligen bara är till för skogsmaskiner. Gjord för att kunna forsla ut timmer ur skogen men som jag kan smita in på, för att lätt kunna ta mig till mitt favoritställe – en plats vid vattnet Lumparn.

Lumparn som är som en stor insjö eller lagun där Åland ligger runt den som en atoll eller mer dramatiskt, som nedslagsplatsen efter en komet fyllt med vatten.

Får köra försiktigt för vägbanans mittvegitation rasslar in under bilen och det är inte bara långt gräs som når över motorhuven utan en och annan björk också. Klockan är strax halv tio men det är fortfarande ljust. Solen kommer att gå ner kl 22.27 enligt internet så jag har en timme på mig för första fasen i min fotoprocess. Den innebär att jag far runt med kameran i handen och fotar allt jag kommer över, så därför lämnar jag mitt hemmabygge till stativ i bilen och just nu är det inte bråttom så jag släntrar ner över berget mot vattnet.

Tittar mot horisonten och ser att den är full av moln. Så detta kommer kanske inte att bli en så lyckad solnedgångskväll. Solen kommer troligtvis att försvinna bakom de låga molnen precis innan den ska till att trilla ner bakom skogen, som ligger som en horisontlinje på andra sidan Lumparn.

– Man får fota det som finns och göra det bästa av det, tänker jag och kliver med lite raskare steg neråt mellan tallarna.

Tallarna som jag passerar växer i skrevor och grunda jordfläckar på berget och är ständigt utsatta för direkt vind från det öppna vattnet. Jag antar att det är så här träden ser ut i delar av Japan också, för detta är helt klart förlagorna till bonsaierna. Små, vridna och knotiga. Uppenbart kuvade av vädret och den magra jorden men det är ju just det som har gjort dem så personliga och uttrycksfulla. Vackra kanske är fel ord men vissa har verkligen skapat konst av sig själva.

På min väg märker jag att solen har letat sig ner under molnkanten och lyser upp träden runt mig och det är ett säreget ljus. Inte så starkt men med en klart gulaktig ton i sig som jag inte har lagt märke till förut. Kanske inte så konstigt genom att jag bara har fotat sedan i våras och innan dess så tänkte jag inte så mycket på ljus över huvud taget. Men det är i alla fall så annorlunda att jag nu reflekterar över det. Det gröna i barren lyser upp och den grå barken återspeglas med en varm gulbrun ton som verkligen lyfter fram träden.

Turns the car into the small forest road which is probably only for forest machines. Made to be able to transport timber out of the forest but which I can sneak into, to be able to easily take me to my favorite place – a place by the water Lumparn.

Lumparn which is like a large lake or lagoon where Åland lies around it like an atoll or more dramatically, like the crash site after a comet filled with water.

I have to drive carefully because the middle vegetation of the roadway rattles in under the car and it is not only long grass that reaches over the hood but there is some birch as well. It’s just half past nine but it’s still light. The sun will set at 22.27 according to the internet, so I have an hour for the first phase of my photo process. It means that I run around with the camera in my hand and take photos of everything I come across, therefore I leave my home constructed tripod in the car and right now it’s not in a hurry so I stroll down the hill towards the water.

Looking at the horizon and seeing that it is full of clouds. So this may not be such a successful sunset night. The sun will probably disappear behind the low clouds just before it is about to fall behind the forest, which is like a horizon line on the other side of Lumparn.

– You got to take pictures of what is available and make the best of it, I think and step down a little faster between the pines.

The pines that I pass grow in crevices and shallow patches of soil on the rock and are constantly exposed to direct wind from the open water. I guess this is how the trees look in parts of Japan as well, because this is clearly the model for the bonsai. Small, twisted and gnarled. Obviously subdued by the weather and the meagre soil, but that is exactly what has made them so personal and expressive. Beautiful may be the wrong word but some have really created art by themselves.

On my way I notice that the sun has looked down under the cloud edge and lights up the trees around me and it is a peculiar light. Not so strong but with a clear yellowish tone in it that I have not noticed before. Maybe not so strange because I have only taken photos since last spring and before that I did not think much about light at all. But it is at least so different that I now reflect on it. The green in the needles lights up and the grey bark is reflected with a warm yellow-brown tone that really highlights the trees.

Fotar de träd som jag passerar som ligger bra till med fullt ljus från solen utan skugga. Har bilden av bonsaierna med mig och försöker hitta trädens karaktär och lyfta fram dem från bakgrunden vilket inte är lätt, för det är grenar i vägen från andra träd och träd som stör i bakgrunden eller linjer från stenen som inte stämmer. Jag vill verkligen kunna få fram dessa träds personlighet och skönhet men det är svårt.

Ljuset är växlande för solen går i moln titt som tätt och det är som att jag glömmer bort det och undrar varför bilden inte blir lika bra som den före. Det är lite typiskt mig i denna första fas, när jag mest far omkring och kastar mig mellan objekten och inte hinner med att reflektera så mycket, utan kör på och knäpper med magkänsla.

Kommer ner till vattnet och blickar ut över Lumparn. En stunds stillhet men sedan… Upp med kameran och ut över klipporna far jag!

Photographs the trees I pass that are well located with full light from the sun without shadows. Have the picture of the bonsai with me and try to find the character of the trees and highlight them from the background which is not easy, because there are branches in the way from other trees and trees that interfere in the background or lines from the stone that do not match. I really want to be able to bring out the personality and beauty of these trees but it is difficult.

Light is changing because the sun goes into clouds now and then and it is as if I forget it and wonder why the picture will not be as good as the one before. It’s a bit typical of me in this first phase, when I mostly move around and throw myself between objects and do not have time to reflect so much, but goes on and snap with a gut feeling.

Comes down to the water and looks out over Lumparn. A moment of silence but then … Up with the camera and out over the rocks I go!

Men sedan kl 21.44 händer något dramatiskt med ljuset! Den gula tonen ökar till något som tillslut känns overkligt och näst intill obehagligt. Intensiteten blir väldigt stark och allt runt mig börjar på något sätt glöda i solljuset. Helt fantastiskt och egentligen borde jag febrilt leta efter fotoobjekt, med det är som om ljuset får mig att sakta ner och bara ta in det som händer.

But then at 21.44 something dramatic happens with the light! The yellow tone increases to something that eventually feels unreal and almost unpleasant. The intensity becomes very strong and everything around me somehow begins to glow in the sunlight. Absolutely fantastic and really I should feverishly look for photo objects, but it is as if the light makes me slow down and just take in what is happening.

Lyckas ta några bilder men mest så går jag omkring och ler och småskattar för mig själv över detta ljus. Världen ser absurd och oerhört vacker ut.

I manage to take a few pictures but most of the time I walk around and smile and chat to myself about this light. The world looks absurd and incredibly beautiful.

Efter en kvart så är det slut och solen gömmer sig bakom en molnbank igen. Världen återgår till något som kan liknas normalt och jag bestämmer mig för att det är dags att hämta stativet genom att ljuset börjar avta.

Nu börjar andra fasen och det är fotografering med långa slutartider. Nu väntar jag ivrigt på att solen ska gå ner så att det blir så mörkt, så jag kan använda slutartider på över 10 sekunder.

Har verkligen fastnat för bilder på vatten som suddas ut till en jämn skiva. Det var därför jag byggde mig ett eget stativ. Som tur var så blev det en riktigt stadig sak som inte ruckar på sig i första taget. Den är dock lite otymplig att transportera och jag kan inte ta bilder i stående format men jag gillar den skarpt! Den gör sig på bild också genom att den har vita ben! Hur du bygger den kan du läsa i bloggposten Build your own tripod!

Slänger upp stativet över axeln och går med raska steg ner till vattnet igen. Solen går ner bakom skogsranden framför mig men det syns inte för den tjocka molnbanken ligger ivägen. Men mig gör det inget att det inte blev en spektakulär färgeruption över himlavalvet, för jag ska fota vatten!

Letar med blicken efter motiv som inte har solen med utan gärna ligger i vinkel med solnedgången. Det är där jag hittar mörkret snabbast och kan använda de långa slutartiderna.

Man kan ju tro att detta med att släpa runt ett stativ ska dra ner på mitt tempo men icke. Jag far mellan olika ställen på klipporna och det som får det att gå lite långsammare är att jag måste vänta i runt 1 minut på varje bild nu. Jag vill gärna ta fler bilder på samma motiv, för jag har märkt att vågorna har en tendens att skapa olika ljus i vattnet varje gång. Så jag trycker ner avtryckaren och hoppas att det ska vara tillräckligt ljust för att autofokusen ska fungera och efter 2 sekunder klickar det till. Har satt en två sekunders fördröjning på utlösaren för att eliminera att jag ruckar kameran vid avtrycket.

After a quarter of an hour it’s over and the sun hides behind a cloud bank again. The world returns to something that can be compared to normal and I decide that it’s time to pick up the tripod because the light starting to dim.

Now the second phase begins and it is photography with long shutter speeds. Now I am eagerly waiting for the sun to set so that it gets so dark, so I can use shutter speeds of over 10 seconds.

Really stuck to pictures of water being erased into a smooth disc. That’s why I built my own tripod. Luckily, it became a really solid thing that does not shake in the first place. However, it is a bit awkward to transport and I can not take pictures in portrait format but I really like it! It also looks great on pictures because it has white legs! You can read how to build it in the blog post Build your own tripod!

Throws the tripod on the shoulder and goes with quick steps down to the water again. The sun is going down behind the forest edge in front of me but it is not visible because the thick cloud bank is in the way. But it does not matter to me that there was not a spectacular colour eruption over the sky, because I shall take pictures of water!

Sweeping with the gaze for motifs that do not have the sun in it but are preferably at an angle to the sunset. This is where I find the darkness fastest and can use the long shutter speeds.

You might think that dragging around a stand will slow down my pace but not. I travel between different places on the rocks and what makes it go a little slower is that I have to wait for about 1 minute for each picture now. I would like to take more pictures of the same subject, because I have noticed that the waves have a tendency to create different lights in the water every time. So I press the shutter button and hope it’s bright enough for the autofocus to work and after 2 seconds it clicks. Have put a two second delay on the shutter to eliminate that I jerk the camera at the imprint.

Något senare med en annan vy i sökaren så händer ingenting. Det har blivit för mörkt för autofokusen så jag kopplar om till manuell skärpa och trycker av. Ett tillfredsställande rasslande hörs efter två sekunder och sedan måste jag vänta först på att slutaren ska slå igen och sedan ska kameran processa bilden i nästan samma tid som slutaren var öppen. Jag har svårt att stå still i väntan på resultatet utan flaxar rastlöst omkring på klippan. Efter något som verkar vara en evighet blottar kameran sin hemlighet och displayen på baksidan lyser upp i det tilltagande mörkret och jag kan äntligen se om det blev något. Det blågrå ljuset som lyser upp bilden får mig varje gång att bli väldigt glad och jag tycker att varje bild är ett fulländat konstverk.

Det är lite lurendrejeri i det hela tyvärr, för varje bild ser väldigt bra ut i den lilla displayen i mörkret, så det är egentligen inte förrän man är hemma och öppnat bildbehandlingsprogrammet på datorn som man vet om det blev riktigt bra eller inget alls. Själv använder jag Raw Therapee som du kan läsa om i bloggposten Go for RAW!

Men just nu så lever jag på ruset och släpar med ett leende på läpparna runt på mitt otympliga stativ. Svär dock ibland när stativets ben halkar runt på de släta klipporna när jag försöker hitta rätt vy i sökaren på kameran.

Tillslut vänder jag blicken upp mot berget igen och tänker att det är dags att fara hemåt. Inte för att ljuset har försvunnit utanför för att det börjar bli för sent. En sommarnatt som denna borde jag kunna vara uppe hela natten och fotografera men det är en dag i morgon också som ska tas omhand med familjebestyr och vardagsrutiner.

Med lätta steg tar jag mig upp för berget med stativet på axeln. Kameran får sitta kvar för man vet aldrig när det dyker upp ett nytt motiv och så blickar jag bakåt över Lumparn och ser att månen har tagit sig ur trasslet av moln och tecknar en gata av ljus över vattnet. Det blir några sista tryck på kameran och sedan börjar molnen äta upp spetsen på månskäran och jag vänder hemåt, med en suck för att nu är det över för denna gång.

A little later with another view in the viewfinder, nothing happens. It has become too dark for the autofocus, so I switch to manual focus and press. A satisfactory rattle is heard after two seconds and then I have to wait first for the shutter to close and then the camera will process the image for the next time the shutter was open. I have a hard time standing still waiting for the result without flapping restlessly around the rock. After what seems like an eternity, the camera reveals its secret and the display on the back lights up in the increasing darkness and I can finally see if anything happened. The blue-gray light that illuminates the image makes me very happy every time and I think that each image is a perfect work of art.

It’s a bit of a scam on the whole, unfortunately, because each picture looks very good in the small display in the dark, so it is not really until you are at home with the image processing software at the computer that you know if it turned out really well or nothing at all. I myself use Raw Therapee which you can read about in the blog post Go for RAW!

But right now I’m living on the intoxication and dragging my awkward tripod around with a smile on my face. However, sometimes I swear when the tripod legs slip around on the smooth rocks when I try to find the right view in the viewfinder on the camera.

Finally I look up at the cliff again and think it’s time to go home. Not because the light has disappeared outside, but because it’s getting too late. On a summer night like this, I should be able to be up all night and take photos, but it is also a day tomorrow that will be taken care of with family responsibilities and daily routines.

With easy steps I go up the hill with the stand on my shoulder. The camera has to sit still because you never know when a new subject will appear. Then I look back over Lumparn and see that the moon has come out of the tangle of clouds and draws a street of light over the water. There will be a few last presses on the camera and then the clouds start to eat up the tip of the crescent moon and I return home, with a sigh because now it’s over for this time.

Skapa djup i bilden.

När jag tittar tillbaka på mina bilder för denna vecka, och även förra veckan, i mina Photographic Steps så ser jag att jag har jobbat med att försöka få djup och perspektiv i bilderna. Det vanligaste knepet jag har använt mig av har varit förgrund, mellangrund och bakgrund. Men jag har även använd mig av centralperspektiv och storleksförhållanden.

Detta med komposition i fotografier började jag fundera kring redan i slutet av 80-talet med min första kamera i händerna som 15-åring. Kameran var en Olympus OM10 som jag helt enkelt lade beslag på från min pappa.

På biblioteket i Strängnäs fick jag tag i Ulf Sjöstedts bok Fotokomposition som kom ut 1984. En väldigt tydlig och pedagogisk bok som visade vägen till linjer och rörelser i fotografiska bilder. Jag studerade den utan och innan och vissa teorier förstod jag inte alls men försökte i alla fall applicera dem på mina bilder. Det slutade med att jag faktiskt höll en studiecirkel med bidrag från Studiefrämjandet med den boken som studielitteratur. Sedan var det visserligen bara mina närmaste vänner som var deltagare, men i alla fall! Vi avslutade kursen genom att åka till Dalarna och fota svartvita vinterbilder!

Förgrund, mellangrund och bakgrund

Då fanns det nästan bara en bok på svenska i ämnet, men nu finns det hur mycket som helst i ämnet komposition på nätet, så är du intresserad så är det bara att söka.

Men kortfattat vad det handlar om är att man oftast delar in bilden i tre delar nedifrån och upp. Längst ned är förgrunden och den delen är oftast närmast fotografen. Sedan har man mellangrunden som oftast är mittenpartiet på bilden och ligger bakom förgrunden. Den här delen är oftast tom och kan bestå av en ren yta som tex vatten i en sjö eller havet som i min bild här nedan. Längst upp i bilden kommer sedan bakgrunden och det vanligaste som brukar finnas där är himlen eller en mäktig bergskedja.

Create depth in the image.

When I look back at my pictures for this week, and also last week, in my Photographic Steps I see that I have worked on trying to get depth and perspective in the pictures. The most common trick I have used has been foreground, middleground and background. But I have also used central perspectives and size ratios.

This with composition in photographs, I started thinking about already in the late 80’s with my first camera in my hands as a 15-year-old. The camera was an Olympus OM10 that I simply seized from my dad.

At the library in Strängnäs, I got hold of Ulf Sjöstedt’s book Photocomposition, which was published in 1984. A very clear and pedagogical book that showed the way to lines and movements in photographic images. I studied it inside and out and some theories I did not understand at all but at least tried to apply them to my pictures. It ended with me actually holding a study circle with grants from Studiefrämjandet (an adult education association) with that book as study literature. Then, of course, only my closest friends were participants, but in any case. We finished the course by going to Dalarna and taking black and white winter pictures!

Foreground, middleground and background

Then there was almost only one book in Swedish on the subject, but now, there are tons of how in the subject composition online, so if you are interested, just search.

But briefly what it is about is that you usually divide the image into three parts from the bottom up. At the bottom is the foreground and that part is usually closest to the photographer. Then you have the middle ground, which is usually the middle part of the picture and is behind the foreground. This part is usually empty and can consist of a clean surface such as water in a lake or the sea as in my picture below. At the top of the picture is the background and the most common thing there is usually the sky or a mighty mountain range.

För att få harmoni i detta så använder man sig oftast av tredjedelsregeln, vilken säger att varje del ska bestå av en tredjedel av bildens yta.

Men alla fotografiska regler är till för att brytas så använd detta som en grund och experimentera sedan tills det känns rätt för dig och bilden uttrycker det som du vill förmedla.

Hittar jag inte rätt på en gång i en bild, så brukar jag ta hjälp av de hjälplinjer som finns i bildredigeringsprogrammet Raw Therapee, som jag använder, under modulen Beskär. Mer om Raw Therapee kan du hitta i min blogg Go for RAW.

To get harmony in this, you usually use the rule of thirds, which says that each part must consist of one third of the surface of the image.

But all photographic rules are there to be broken, so use this as a basis and then experiment until it feels right for you and the image expresses what you want to convey.

If I do not find the right cropping in an image at once, I usually use the help lines in the photo editing program Raw Therapee, which I use, under the module Crop. You can find more about Raw Therapee in my blog Go for RAW.

Perspektiv och storleksförhållanden

I bilden på Södragatan i Mariehamn har jag använt mig av centralperspektiv eller också kallat enpunktsperspektiv. Alltså att alla linjer samlas i en punkt långt bort i bild.

En vanligt uppgift på bildlektionen brukar det vara att rita en sådan bild där man börjar med att rita upp en punkt på pappret (oftast i mitten) och sedan dra stödlinjer från kanten av pappret till punkten. Perspektivet förstärks genom att saker som är nära tecknas större än saker som är längre bort och då gärna samma sak som tex lyktstolpar, staketstolpar eller fönster utmed en husvägg eller som här: träd, bilar och vägmarkeringar.

Jag fick även ta flera bilder för att vara säker på att någon blev någorlunda skarp. För som ni ser så var jag nere på 1/25 sekund och med zoomen på 130 mm så fanns det alla möjligheter till skakningsoskärpa, genom att jag inte hade något stativ!

Om skakningsoskärpa kan du läsa i mina tidigare blogginlägg 5 more photo tips for real beginners och Working with 5 more photo tips for real beginners.

Perspective and size ratios

In the picture of Södragatan (Southstreet) in Mariehamn, I have used a central perspective or also called a one-point perspective. That is, all lines gather at a point far away in the image.

A common task in the picture lesson is usually to draw such a picture where you start by drawing a point on the paper (usually in the middle) and then draw guidelines from the edge of the paper to the point. The perspective is strengthened by drawing things that are close larger than things that are further away and then preferably the same thing as, for example, lampposts, fence posts or windows along a house wall or as here: trees, cars and road markings.

I also had to take several pictures to be sure that someone was reasonably sharp. As you can see, I was down in 1/25 second and with the zoom of 130 mm, there were all possibilities for shaking blur, because I did not have a tripod!

You can read about shake blur in my previous blog posts 5 more photo tips for real beginners and Working with 5 more photo tips for real beginners.

Bilden ovan från Lumparland har jag också försökt skapa djup i genom att dela upp bilden i förgrund, mellangrund och bakgrund och förstärkt mellangrunden genom att göra den ljusare, med hjälp av en mörkare vinjett. Vinjett är ett bra sätt att få tittaren att se det du vill att de ska titta på och dämpa saker som kan störa ute i kanterna.

The image above from Lumparland I have also tried to create depth in by dividing the image into foreground, middleground and background and reinforced the middleground by making it lighter, using a darker vignette. Vignette is a good way to get the viewer to see what you want them to look at and dampen things that can interfere in the edges.

Här är en variant på enpunktsperspektiv där punkten ligger uppe till höger i bilden och staketets stolpar visar djupet genom att upplevas mindre och mindre. Finns också en tydlig förgrund och mellangrunden blir staketet och vattnet och sist blir skogen och avslutet på staketet bakgrunden.

Here is a variant of a single-point perspective where the point is at the top right of the picture and the fence posts show the depth by being experienced smaller and smaller. There is also a clear foreground and the middle ground will be the middle of the fence and the water and finally the forest and the end of the fence will be the background.

Lämna gärna en kommentar om vad du tycker eller hur du arbetar med djup i bilden!

Feel free to leave a comment about what you think or how you work with depth in the picture!

Välkommen till ännu en blogg där jag delar mina erfarenheter till dig som jag skaffar mig under mitt eget arbete med Photographic Steps.

Denne vecka har jag fortsatt att arbeta med mina tips från mitt tidigare blogginlägg Working with 5 more photo tips. Så här kommer mina reflektioner kring det hela och hur jag själv använder tipsen i mitt fotograferande!

Nummer 1 – Nya platser
Sedan jag började fota mer aktivt så har jag verkligen varit runt på väldigt många fler platser på bara några veckor, än vad jag under flera år varit på tidigare. Väldigt kul att uppleva mitt närområde på nya sätt.

När jag bodde i Sverige och jobbade i Järna under våren var jag runt och tittade på nya platser flera gånger i veckan. Nu när jag åter är på Åland, så har jag återvänt till flera platser som jag tidigare bara besökt några gånger och nu även under andra tider på dygnet.

Jag stannar upp mer nu och betraktar kända ställen på nytt och denna gång med fotoögon. Detta har resulterat i fler bilder på nya och gamla saker och fler har blivit riktigt bra!

Welcome to another blog where I share my experiences with you that I get during my own work with Photographic Steps.

This week I have continued to work with my tips from my previous blog post Working with 5 more photo tips. So here are my reflections on the whole thing and how I use the tips in my photography!

Number 1 – New places
Since I started taking photos more actively, I have really been around in many more places in just a few weeks, than I have been for several years before. Very fun to experience my local area in new ways.

When I lived in Sweden and worked in Järna during the spring, I was around and looked at new places several times a week. Now that I am back on Åland, I have returned to several places that I previously only visited a few times and now also at other times of the day.

I stop more now and look at well known places again and this time with photo eyes. This has resulted in more pictures of new and old things and a lot of them have become really good!

Nummer 2 – Skakningsoskärpa
Detta med att hålla reda på vad jag har för lins blir viktigt för mig som kör med ett zoomobjektiv. Jag har blivit bättre på att hålla kameran stadigt med tre stödpunkter och hålla reda på vad slutartiden står på. Detta i kombination med att jag försöker hålla reda på hur mycket jag zoomar in.

Så länge jag håller mig mellan 18 mm och upp till 50 mm så är det lätt att hålla kameran still. Men när jag börjar hamna över 100 mm och till mitt max 200 mm så är det klart svårare. Dels måste jag hålla kameran still men även se till så att jag har tider som överstiger 1/200 dels sekund och gärna hamna på 400 till 500 dels sekund. Har jag tider på över 1/1000 dels sekund så behöver jag inte fundera så mycket igen, utan kan följa objekt som rör sig eller slarva lite med min egen stabilitet.

Number 2 – Shaking blur
This with keeping track of what lens I have, becomes important for me who uses a zoom lens. I have become better at holding the camera steady with the support of three support points and keeping track of what the shutter speed is at. This in combination with trying to keep track of how much I zoom in.

As long as I stay between 18 mm and up to 50 mm, it is easy to keep the camera still. But when I start to end up over 100 mm and to my maximum 200 mm, it is clearly more difficult. On the one hand, I have to keep the camera still, but also make sure that I have times that exceed 1/200 of a second and preferably end up at 400 to 500 in a second. If I have times of over 1/1000 of a second, I do not have to think so much again, but can follow objects that move or be a little careless with my own stability.

Nummer 3 – Skärpa
Har jobbat mycket med att förstå mig på den information som finns i sökaren och då främst var kameran bestämmer fokus.

Det finns många alternativ och jag jobbar fortfarande med att förstå skillnaden mellan AF-A, AF-S och AF-C! Men även varför jag ibland ska välja 39-punkters dynamiskt AF-område och ibland Enpunkt-AF. Jag har än så länge hållit mig till Enpunkts-AF men det är för att jag inte har plåtat så mycket snabba saker. Ska testa nästa gång hunden ska fotas, så får vi se om autofokusen hinner med bättre!

Mitt tips är att du med jämna mellanrum återgår till att läsa manualen för din kamera för att bättre förstå hur du kan använda alla funktioner som den har.

Number 3 – Sharpness
I have worked a lot to understand the information that is in the viewfinder and then mainly where the camera determines the focus.

There are many options and I am still working on understanding the difference between AF-A, AF-S and AF-C! But also why I sometimes have to choose 39-point dynamic AF range and sometimes One-point AF. I have so far stuck to One-Point AF but it is because I have not shot so many fast things. Will test next time the dog is to be photographed, if the autofocus is fast enough!

My tip is that you regularly return to reading the manual for your camera, to better understand how you can use all the features it has.

Nummer 4 – Fota mer!
Här har jag tagit flera steg för att bredda mig och testat att fota nya saker. Porträtt är väl det jag har jobbat mest med men hundar, getter, fåglar, fartyg och blommor är nya saker som har fastnat på bild. Särskilt blommar trodde jag inte att jag skulle vilja fota!

Utmaningarna i Gurushots hjälpte mig mycket i början för att komma utanför ramarna och komma på nya saker att fotografera. Nu känns det mer som om jag själv kommer på nya saker att fotografera och nya idéer dyker med lagom mellanrum upp. Men jag kommer säkert att återgå till Gurushots för att hämta inspiration i framtiden när fantasin tryter.

Number 4 – Take more photos!
Here I have taken several steps to broaden myself and tried to photograph new things. Portraits are probably what I have worked with the most but dogs, goats, birds, ships and flowers are new things that I have capture in a photo. Especially flowers I did not think I would want to take pictures of!

The challenges in Gurushots helped me a lot in the beginning to get outside the box and come up with new things to photograph. Now it feels more as if I myself come up with new things to photograph and new ideas appear at appropriate intervals. But I will certainly return to Gurushots to get inspiration in the future when the imagination runs out.

Nummer 5 – Mer vinklar
Första bilden brukar bli den bästa för mig men jag tar mig nu tid att flytta på kameran, och även mig själv, för att ta fler bilder ur andra vinklar och avstånd. Testar även att använda olika brännvidd för att se vad som händer med perspektivet och då kan det hända, att någon av de andra bilderna blir bättre än den första jag tog.

Processen ger mig i alla fall möjlighet att se på de olika perspektiven på samma motiv och funderar på vad jag gillar och vad i bilden som gör att en bild fungerar för mig.

Number – 5 More angles
The first picture is usually the best for me but I now take the time to move the camera, and also myself, to take more pictures from other angles and distances. Also trying to use different focal lengths to see what happens to the perspective and then it may happen, that one of the other pictures is better than the first one I took.

In any case, the process gives me the opportunity to look at the different perspectives on the same motif and think about what I like and what in the picture makes a picture work for me.

Under denna vecka i mina Photographic Steps har jag jobbat vidare med att försöka använda mina egna fototips som jag har skrivit om i 5 photo tips for real beginners. Så nu finns det inget att skylla på! Jag har 10 tips med mig från mig själv, en bra kamera och ett väldigt bra gratis bildbehandlingsprogram. Det är bara att fota på och träna ens förmåga att se vad som är en bra bild!

Nummer 1 – Skärpa
Nu blir det mer och mer en del av att ta en bild att också kolla att skärpan ligger där jag vill. Jag kollar flera gånger att sökaren för autofokus sätter skärpan där jag vill att den ska vara. På huvudmotivet eller det som jag vill lyfta fram i bilden. Är jag osäker tar jag några bilder till för säkerhets skulle! När det gäller porträtt, som jag skrev om förra vecka, så måste ögonen eller närmaste ögat, vara skarpa annars faller hela bilden.

During this week in my Photographic Steps I have continued to work on trying to use my own photo tips which I have written about in 5 photo tips for real beginners. So now there is nothing to blame! I have 10 tips with me from myself, a good camera and a very good free image processing program. Just take pictures and practice your ability to see what a good picture is!

Number 1- Sharpness
Now it becomes more and more a part of taking a picture to also check that the sharpness is where I want. I check several times that the autofocus viewfinder sets the focus where I want it to be. On the main motif or what I want to highlight in the picture. If I’m unsure, I’ll take some more pictures for safety’s sake! When it comes to portraits, as I wrote about last week, the eyes, or the nearest eye, must be sharp otherwise the whole picture falls.

Nummer 2 – Enkel komposition
När nu skärpan ligger rätt så jobbar jag på att lyfta fram det jag vill visa betraktaren i bilden. Detta genom att placera det i förgrunden eller låter det dominera bilden så att det inte försvinner bland en massa ovidkommande objekt. Ett annat sätt är att se till så att ljuset i bilden framhäver det du vill visa. Arbeta med skuggor och högdagrar för att förstärka och leda betraktaren i bilden.

Number 2 – Simple composition
Now that the focus is right, I am working on highlighting what I want to show the viewer in the picture. This by placing it in the foreground or letting it dominate the image so that it does not disappear among a lot of irrelevant objects. Another way is to make sure that the light in the image highlights what you want to show. Work with shadows and highlights to enhance and guide the viewer in the image.

Nummer 3 – Blixt
Den inbyggda blixten är inte min favorit, men den har kommit till användning när jag har tagit några porträttbilder. Sedan är det tur att jag har Raw Therapee så att jag kan minska ner effekten av blixten, som slår rakt framifrån.

Number 3 – Flash
The built-in flash is not my favourite, but it has come in handy when I have taken some portrait photos. Then it’s lucky that I have Raw Therapee so that I can reduce the effect of the flash, that strikes straight from the front.

Nummer 4 – Zooma inte för mycket
Jag har fortsatt att ta med lite mer luft när jag fotar hundarna hemma och nu har jag fått med hela hunden! Blir det för mycket luft så beskär jag bara bilden i Raw Therapee. Jag kan förstora bilden ganska mycket utan att den tappar alltför mycket i skärpa. Så trots att min Nikon D7000 har några år på nacken så tycker jag upplösningen är väldigt bra.

Number 4 – Do not zoom too much
I have continued to bring a little more air when I photograph the dogs at home and now I have brought the whole dog! If there is too much air, I just crop the image in Raw Therapee. I can enlarge the image quite a bit without losing too much sharpness. So even though my Nikon D7000 has a few years on its neck, I think the resolution is very good.

Nummer 5 – Städa bilden
Detta att städa upp runt huvudmotivet går ju att göra i sökaren. Du behöver inte ge dig ut och flytta på saker utan det kan räcka med att flytta kameran lite i sidled eller uppåt eller nedåt för att få bort saker som stör. Ett sätt att träna på att se saker som stör, är att alltid titta igenom hela bilden längs kanterna, för att se om något sticker in eller ut ur bilden över kanten på ett sätt som du inte vill.

Number 5 – Clean the image
This to clean up around the main motif can of course be done in the viewfinder. You do not have to go out and move things, but it may be enough to move the camera a little sideways or up or down to get rid of annoying things. One way to practice seeing things that bother you, is to always look through the entire image along the edges, to see if something is sticking in or out of the image over the edge in a way that you do not want.